Livets mening är att få barn?

Jag har redan skrivit ett svar till Lena Andersson men kan inte låta bli ytterligare en reflektion.

Lena Anderssons syn på vad som inte är livets mening:

Man får hoppas att samhällets massiva stöd till skapandet av nya männi­skor inte kommer ur idén att människans mening är att ge avkomma och se den växa upp. Liv äger då bara mening som givare av liv. Biologiskt är det sant, men inte existentiellt och psykologiskt. Den nya människans liv har med den synen ingen mening för sig självt om inte det också ger liv, och så vidare i all meningslös oändlighet.

Lena Andersson är liksom jag själv medlem i Humanisterna. Jag tror hon håller med mig om att det inte kan finnas någon mening med livet sub specie aeternatis (ur evighetens synvinkel). Däremot är ju människan fri att skapa sin egen lite mer tillfälliga mening för husbehov.

Viljan till liv
Biologin har hamrat fram viljan till liv. Det kan knappast finnas någon drift starkare än driften att överleva. Det motsägs inte av att det då och då uppstår mutanter som inte vill leva, anorektiker, självmördare, pessimister m.fl. Evolutionen sållar obönhörligt ut alla sådana.

För alla oss flercelliga varelser är livet tillfälligt och bräckligt. Dödligheten är 100%. Viljan till liv tar sig därför uttryck som sexualdrift och föräldradrift. Människan (liksom vilket djur som helst) måste vilja något utöver sig själv. Hon kan inte överleva annat än genom att skapa nya kopior av sig själv.

Kulturvarelsen
Den tänkande personen är inte den samma som sina gener. Jag eller Lena Andersson kan drabbas av egna tankar och idéer som inte är i linje med vad genpaketet har tänkt sig.

Hur kan det vara mening med livet om meningen bara vore att skapa nytt meningslöst liv? Sannerligen! Svaret är att det behövs ingen mening för att återskapa livet.
Lena Andersson är författare, själv har jag försökt lite som bildkonstnär. Det är kul att skapa något. Det är kul när någon läser eller tittar på vad man skapat.

Sett från ett lite större avstånd så deltar både Lena Andersson och jag i att skapa och hålla levande en kultur. Hur kul det än är för oss själva så är det inte bara en egoistisk lusttillfredställelse. Med eller mot vår vilja skapar vi något som är större än oss själva. Faktum är att alla människor som är del av ett samhälle på ett eller annat sätt bidrar till bygget och upprätthållandet av sin kultur. Även de som bara konsumerar kulturens frukter är nödvändiga.

Kultur och memer
Mänsklig kultur är en biosfär i sin egen rätt. Självklart måste man ibland också vara en destruktiv kraft gentemot någon annan kultur. Både Lena och jag vill säker motarbeta islamismens utbredning eller kulturen kring Jehovas Vittnen. Jag avskyr gaykulturen men Lena kanske gillar den. I vissa frågor är vi motståndare. Idéerna och kulturerna kämpar på ett sätt som liknar naturens ekosystem. Richard Dawkins kallar det ”memer” i sin bok "Den själviska genen". Memer är i mycket jämförbara med biologiska gener.

Våra kulturmemer har sin egen vilja till liv. Det är exakt denna kulturella vilja till liv som vi uppfattar som livets mening.

Kultur + biologi = etnicitet
Nu kommer vi till poängen. Det finns ett starkt samband mellan kultur och biologi – det kan kallas etnicitet. Alla vi små kulturarbetare och kulturkonsumenter är också levande djurkroppar. Vi önskar våra idéer evigt liv men det kan bara ske genom att nya djurkroppar tar över idéerna och för dem vidare.

Kulturmemer kan förvisso i extrema fall överleva utan biologisk överföring. Munkordnar har t.ex. klarat sig över århundraden trots att de tillämpat celibat.

På liknande sätt är det förvisso teoretiskt möjligt att ”svensk kultur” eller ”humanism enligt LA” skulle kunna överleva även om inte LA eller andra svenska kvinnor föder barn och vi istället har en kraftig invandring. Men de som flyttar in har ju med sig sina egna kulturmemer och de har (tro mig!) också en vilja till liv. Tror du Lena Andersson att Assyriern eller Afganen som vårdar dig på ålderdomshemmet kommer att ta med sig dina böcker hem till familjen? Tänk på att dina böcker och artiklar förnekar allt som de lärt sig att tro på.

Aniaramänniskan
Det går säkert att trivas med livet utan att vilja något annat än sin egen lust och njutning. Men för en reflekterande människa är det fullständigt meningslöst och så outhärdligt att man säkert kan börja överväga självmord eller ta sig till att döva sig med sprit, promiskuös (skyddad) sex eller rockmusik.

Min sorts fortbestånd
Jag finner emellertid mening med livet i vetskap om att jag är en länk mellan mina förfäder och mina barnbarns-barns liv och samhälle. Om jag inte varit konstnär hade det varit tillräckligt att veta att det finns en biologisk fortsättning. Det är viktigt att det är mina barnbarn som ärver landet och inte Ali Abdul Mustafas barn. Som kulturarbetare är det också jätteviktigt för mig att det kulturarv jag tillhör består.

Jag har tre barn och är stolt över det trots att jag vet att Jorden är överbefolkad.

P. S. Har du läst Nietzsche någon gång?

En förvuxen tonåring filosoferar

Liv eller småbarnsliv
Lena Andersson om den likriktande barnfödarnormen.

DN Signerat 2010-08-29

Lena Anderssons debattartikel ”Liv eller småbarnsliv” är spännande eftersom hon på sitt vanliga respektlösa sätt säger sådant som säkert många i hemlighet tänker. Hon demonstrerar på så sätt en grundläggande sjukdom i vår egocentrerade hedonistiska kultur.

Kul med barn?
Lena Andersson skriver:
”Åtskilliga föräldrar vittnar om längtan efter egen tid, stillhet och mindre ekonomisk oro. … att ligga under en korkek, skratta, älska och prata. … Allt de drömmer om förutsätter att de små barnen är någon annanstans. Bebisar och barn ligger inte under träd, de vill inte att vuxna ska prata, skratta eller älska. … Det verkar som om föräldrar inte riktigt vill leka eller vara med sina barn alltför många timmar i sträck. … det är mer berikande att vara ute i omvärlden och på arbetet.”

LA menar att moderskapskulten är övervärderad. ”.. det är vettlöst att omhulda producerandet av bebisar.” Det är helt enkelt en trist och begränsande börda att ha barn.

I en värld av överbefolkning och hotande klimatkatastrof kan det inte heller vara någon slags plikt att föröka sig. Tvärtom ”borde barnbegränsning prioriteras varje dag”, enligt LA.

När jag var 18-20 år tänkte jag ungefär som LA. Jag sa till mig själv: ”Jag tillhör den första generationen som absolut inte behöver känna någon plikt att skaffa familj och barn. Inte heller behöver jag en borgerlig karriär. Jag kan helt nöja mig med att göra det jag tycker är roligt och intressant.” Så jag utbildade mig till konstnär och har fortfarande i skrivande stund inte kommit i gång med karriären. Vad det gäller barn däremot slog ”den själviska genen” till obönhörligt. Drifterna och lusten ville något annat än intellektet – därför har jag tre barn.

Varför har vi barn?
Idag är jag 55 år och har hunnit fundera mycket på dessa frågor. Varför får människor barn? Är det överlagda beslut? Man kunde önska att varje barn som kom till världen vore önskat och välkommet och att föräldrarna var mogna och förståndiga. Hade det varit så skulle mänskligheten för länge sedan ha varit utdöd! Det fungerar precis tvärtom. Förälskade och kåta gör ungdomar vad dom alltid gjort. Dåraktiga förhållanden. Tanklösa förbindelser. Oskyddade samlag. Och så blir det barn. I efterhand måste de unga föräldrarna samla ihop sig och göra det bästa av situationen. De gifter sig kanske, skaffar arbete och växer i bästa fall med ansvaret.

Preventivmedlen har gjort stor skillnad. Nu är det möjligt att rumla omkring hela livet om man vill. ”Jag vill aldrig bliva stur”, som Pippi Långstrump sa.

Det är mycket märkligt att tänka sig att folk, i synnerhet flickor, hade sex så lättvindigt förr i tiden, innan preventivmedlen. Alla måste ju förstått att det var dårskap – att inbjuda rena olyckan – men drifterna var uppenbart starkare. På samma sätt är det fortfarande i t.ex. många afrikanska länder.

Den själviska genen
Biologi är en mäktig kraft. Jag är övertygad om att LA läst Richard Dawkins, ”Den själviska genen”. Det är en utmärkt bok som förklarar hur komplexa till synes altruistiska beteenden kan uppstå genom naturligt urval. Han använder genomgående den spelteori som utvecklats av matematikern John Forbes Nash. Grunderna är lätta att förstå för vem som helst.

Först måste man förstå att det finns en gen som är bärare av ett beteende från generation till generation. Det kan också finnas varianter av beteendet, eller uppkomma mutationer, som modifierar beteendet. Enligt spelteorin måste ett nedärvt beteende vara evolutionärt stabilt för att kunna överleva någon längre tid hos en djurart. Det måste vara en ”evolutionärt stabil strategi” (ESS). Ett beteende är ESS om det inte kan invaderas av en muterad variant med högre överlevnadsvärde.

Ofta kan flera beteenden finnas samtidigt i en population och alla vara ESS om de finns i en lämplig proportion. Exempelvis är arbete och respekt för privategendom inte ESS om 100% av en befolkning följer den. I ett sådant läge blir då oerhört lätt och lönsamt att stjäla. Om ingen arbetade och alla bara försökte stjäla från varandra skulle populationen garanterat gå under. Båda beteendena blir ESS om kanske 99% följer den hederliga arbetslinjen och 1% väljer att stjäla. De hederliga måste vara av en variant som försvarar sig mot tjuvar. Rent aningslös hederlighet som aldrig tror någon annan om ont kan inte vara ESS.

Ett liknade resonemang kan föras om pacifism. Hur underbart vore det inte om alla – precis alla – vägrade använda vapen och våld? Det är bara det att i en sådan värld skulle de vara oändligt lönsamt att med en kökskniv tilltvinga sig makt. Hur skulle man undvika att den tanken uppstår? Pacifism är inte ESS. Bara om människor i gemen är beredda att försvara sig med våld i en nödsituation kan våld förbli något sällsynt.

Någon invänder här att mina exempel inte handlar om nedärvda beteenden. Det gör inget. Richard Dawkins har utökat sin tankemodell med ”memer” – kulturellt överförda tankemönster och beteenden. Det fungerar likadant med memer som med gener.

Tvånget att reproducera sig
Av alla medfödda beteenden är de sexuella mest uppenbart styrda av ”den själviska genen”. Det är helt enkelt en biologisk naturlag att allt som lever eftersträvar att föröka sig så mycket som möjligt. Inte så att andra beteenden inte kan förekomma, men de kan aldrig bli ESS.

Bland naturromantiker förekommer en uppfattning att en del avancerade djur kan reglera sin fertilitet så att inte populationen växer över naturens bärkraft. Man pekar t.ex. på rävar som under dåliga lämmelår bara får två ungar när de under goda år kan få sex. Det är lätt att visa att en sådan altruism inte kan uppstå. Räven kommer alltid att maximera antalet ungar oavsett naturens bärkraft. Räven har däremot nytta av att begränsa ambitionen till färre ungar ett år när tillgången på föda ser ut att bli dålig. Det är alltså större chans att räven få ut en eller två ungar ett svältår om det bara är två som delar på födan. Ett gott år när det är lätt att hitta föda vore det inte ESS att bara ha två valpar. Rävar som höll fast vid tvåvalpsbeteende skulle snart konkurreras ut av rävar med sexvalpsbeteende. De senare som maximerar sin fertilitet kommer att invadera populationen.

Hur räven gör för att reglera sin fertilitet är ett annat problem, men det är definitivt ESS att kunna göra det.

Om man tänker sig rävar som begränsar sin fruktsamhet med avsikt att skydda miljö från överutnyttjande (en valp i dåliga tider, fem i goda). I öppen konkurrens med rävar som maximerade antalet valpar (två valpar i dåliga tider, sju i goda). Svält skulle drabba båda sorterna lika men den som maximerade skulle ändå få ut fler valpar eftersom de hade fler med i leken. Därmed måste genen för maximering spridas. Ett beteende för valpbegränsning är inte ESS.

En evolutionär gåta
Det är en evolutionär gåta att människan, ensam bland däggdjuren, har dold ägglossning. Ägglossningen sker mitt emellan menstruationerna och medför inga synliga tecken och inga märkbara beteendeändringar. Det är sant att känsliga kvinnor kan känna sin ägglossning och det har visst visats att kvinnor får ökat intresse för män med typiskt ”manlig” utstrålning just under tiden kring ägglossning, men det är mycket subtilt, och de flesta märker inget alls.

En trolig förklaring (jag tror den finns i ”Den själviska genen”) är att våra förfäder för några miljoner år sedan hade en brunstperiod, ungefär som schimpanserna fortfarande har. Schimpanshonan får som bekant uppsvälld röd rumpa när hon är fruktsam. Vi tycker det ser äckligt ut men schimpanshannarna tycker det är oemotståndligt charmigt. Den största hannen har självklart företräde. De andra hannarna i flocken får nöja sig med att titta på och onanera.

Förmänniskorna hade antagligen något liknade beteende men då och då föddes en hona som var smartare än schimpanserna – den tidens ”Lena Andersson”. Hon insåg att det där med barn det är ju himla besvärligt men sex ville hon inte vara utan. Ur-Lena klädde sig i höftskynke som dolde rumpa. När hon kände hur det hettade i skinkorna var hon noga med att inte visa rumpan och att avstå från sex. När det var en vanlig mellandag med normalrumpa smiskade hon sig själv röd och ”råkade” blotta sig för alfa-hannen. Så blev det sex men inte barn.

Det här knepet spred sig i stammen och fertiliteten rasade. Då och då visade det sig emellertid att kvinnor hade svårt att avgöra när perioden inföll. De försökte nog skydda sig men gjorde ett och annat misstag. Därför blev de oftare med barn. Kvinnor med dold ägglossning fick därför fler barn än kvinnor med synlig. Det berodde alltså inte på att de var mer barnkära, de hade bara svårare att skydda sig. Den gen som bestämde dold ägglossning hade betydligt högre överlevnadsvärde än den för synlig. Den själviska genen ”ville” något annat än individerna som bar på den.

Preventivmedlen har kortslutit naturen
Nu har den tekniska utvecklingen kommit ikapp naturen. Även om människor har lika tanklösa sexuella äventyr som tidigare och även om ägglossningen är dold så kan kvinnor förhindra att de blir gravida med hjälp av preventivmedel. Denna utveckling är på många sätt bra. Det gör att befolkningsexplosionen bromsar in. Det finns hopp om att människosläktet kan anpassa sig till naturens bärkraft utan att det som förr behöver ske genom farsoter, krig och folkmord.

Det tråkiga är att det inte är evolutionärt stabilt (ESS). De kvinnor som har en gen för att vägra följa med strömmen, och som ger efter för sin kvinnliga natur och den kvarvarande extra lusten kring ägglossning, de kommer att vinna i längden! Vare sig det är på grund av överlagd lojalitet med sin genetiska bestämmelse eller p.g.a. att de anslutit sig till någon religiös lära – bara det resulterar i sex utan preventivmedel, att man vägrar göra abort och att man faktiskt tar moderskapet på allvar – dessa kvinnor kommer att vinna i längden.


Talibanerna kommer att ärva Jorden
Richard Dawkins argumenterar hårt mot gruppselektion, men här kan man inte ungå att se att kulturer som håller på gamla könsroller har framtiden för sig. Om de moderna folken respekterar de mänskliga rättigheterna och inte helt sonika slår ihjäl talibaner, saudiaraber, palestinier, muslimer, woodo-animister, amish, Jehovas vittnen, antroposofer etc. så kommer dessa senare att vinna till slut! När Europas ursprungsbefolkning smälter bort i takt med att våra lyckliga självförverkligade åldringar dör bort då vandrar de ”primitiva” folken in och ersätter dem.

Jag försökte förklara detta för min dotter, men hon är redan grundligt indoktrinerad av feministerna.
”Jag tänker inte bli någon j-a kossa som föder mängder av barn bara för att vår kultur ska överleva! Om det ska vara så kan vår kultur lika gärna gå under.”

Talibanen står redan i farstun och lyssnar förundrad. Så låter den västerländska civilisationens undergång!