Växternas arkitektur och virtuella världar
"Livprojekt" låter kanske lite mycket, men jag har ett behov att få livstrådarna att gå ihop. Vad vill jag göra egentligen? Hur får jag ihop konst, matematik, datalogi och biologiintresset?
Jag har kommit att intressera mig för datorgrafik och konstruktion av virtuell natur. Jag är särskilt intresserad av växtarkitektur. Dels hur man kan skapa träd och plantor som grafiska objekt, dels hur man kan simulera livsprocesser och särskilt tillväxt. I en lyckad och tillräckligt realistisk simulering kommer formerna att uppstå av sig själv. När formen på det viset blir en emergent egenskap då vågar man tro att man förstått något viktigt om livsprocessen.
Att förstå är (för mig) den verkliga belöningen. Om det också ser bra ut finns det en marknad för arbetet.
Några milstolpar
När jag var ung ville jag bli bildkonstnär. Jag har gått på Konsthögskolan i Stockholm.
Jag gick skulpturlinjen, men jag har också målat.
Jag försökte leva på konst några år på 80-talet, och jag hade några utställningar och utsmyckningsuppdrag.
På 90-talet började jag intressera mig för datorgrafik. Jag tänkte att jag skulle kunna ägna mig åt illustration och grafisk formgivning.
Jag kunde inte nöja mig med att bara använda program. Jag ville veta hur det fungerade och jag började programmera.
Jag hamnade på ett företag som gjorde dataspel för barn. Där fick jag arbeta med grafikprogrammering. Det var andra som gjorde själva bilderna.
Så småningom blev det webbprogrammering. Vi framställde undervisningsprogram – e-learning – med hjälp av databas och active serverpages (ASP), s.k. content managment.
Det höll jag på med fram till förra IT-krisen.
Kris = möjlighet att byta inriktning
Egentligen började jag tröttna på att bara skyffla bilder och texter. Jag ville komma djupare. Jag ville använda datorn för att skapa – men på ett sätt som verkligen utnyttjade datorns möjligheter.
Därför har jag studerat – ”på gamla da'r” – datalogi och matematik. Det har tagit lite tid eftersom jag behövt försörja mig vid sidan om studierna.
Naturen, landskapsmåleri och växternas arkitektur
Jag är gammal fågelskådare. Jag har ägnat somrar åt att bestämma växter. Jag en naturromantiker som älskar skog, mossa och vädrets växlingar. Men jag är också vetenskapligt intresserad.
Som konstnär ägnade jag mig åt landskapsmåleri. Jag ville få fram trovärdiga realistiska bilder. Bilderna måste vara ekologiskt trovärdiga. Växterna igenkännbara och stå på sina rätta platser.
Givetvis måste också bilden förmedla den känsla jag ville ge landskapet.
Realism var och är knappast något som värdesätts i konstvärlden. Realism är däremot efterfrågat inom andra kulturområden, inte minst i dataspelindustrin.
Vetenskapligt intresse
Med intressen som fältbiologi, naturvetenskap, matematik och datalogi känner jag mig särskilt lämpad att gräva mig ner i växtformerna – växternas arkitektur.
Förgrening: Hur ett grensystem fyller en yta eller volym.
Förgrening och veckning: När förhållandet begränsningsyta/volym hålls konstant under tillväxt.
Ansättning av blommor och grenar som eftersträvar maximal ljusexponering.
Symetri och mekanisk balans.
Kreativitet – nya former
Inte minst när det gäller konstruktion av dataspel vill man skapa nya världar och nya former. Man vill skildra främmande världar med främmande organismer – natur med växter, djur och monster. Men det måste fortfarande vara trovärdigt. Man får helst inte bryta mot naturlagarna. Man vill att det ska se ut som om miljöer och monster skulle kunna finnas någonstans.
Då är det ovärderligt att konstnären vet och förstår hur naturformerna uppstår.
H.R. Giger hette den konstnär som skapade monstret och utomjordiskamiljöer i den första Alien-filmen. Han arbetade igenom hela anatomin för monstret, inklusive fosterutveckling. I filmen hinner man knappast se allt. Monstret syns i helfigur bara några sekunder i slutet. Men trovärdigheten är väldigt stark. Detta hände 1979. Det var Gigers anatomiska teckningar som gjorde ett så starkt intryck på mig.
En annan konstnär som jobbat med växtformer är Carl-Axel Persson. Han har gjort många grafiska blad som skildrar fantasidjungler. Det finns ofta stora orkidéer och liljor i förgrunden. Perssons blommor går inte att hitta i någon flora. Ändå är de helt igenom trovärdiga. Det beror på att Persson har gedigen kunskap om botanik och växtfysiologi. Han kunde använda sin biologiska insikt när han ville skapa något nytt som skulle likna biologi.
Man kan jämföra det vetenskapliga förhållningssättet med det förhållningssätt som man kan se hos medeltida paradis- och helvetesskildrare Titta t.ex. på Hieronymus Boschs målningar. De saknade förvisso inte fantasi på medeltiden, men det är ofta helt omöjliga varelser som skildras.
Tänk bara på en sådan figur om en ängel. Hur sitter vingarna fast? Var finns musklerna som kan röra vingarna?
Vi är så indoktrinerade av de gamla bilderna att vi kanske inte lider av bristen på trovärdighet när det gäller just änglar. Många andra monster är svårare att acceptera: fisk med människoben, huvudfotingar, människor med fågelhuvuden, människor där rumpan och huvudet bytt plats etc.
De hade ingen brist på fantasi! Men det blev inte trovärdigt.
Trovärdighet – realism – det fungerar
Självklart finns det platser där fantasin skall få frodas fritt, även i dataspelen. Men min idé, mitt erbjudande, är att skapa bilder – 3D-världar – som ser ut att fungera på ett trovärdigt sätt. Och det är också gott nog att återge den värld vi har. Det konstnärliga och kreativa lider inte av ett sådan förhållningssätt.
Jag använder matematik, biologi, fysik, lika väl som min konstnärliga känsla. Jag kan förverkliga det med hjälp av ett programmeringsspråk och lämpliga funktionsbibliotek.
09 december 2008
30 november 2008
Rågsveds antirasister
Här är några egenbomliga affischer som jag hittat i Rågsved. I Rågsved är minst 75% invandrade från andra världsdelar eller barn till dessa. Man för en stark känsla av att ha kommit till ett annat land. Tysta kvinnor med schal om huvudet rullar barnvagnar, männen är någon annan stans.
Vad betyder detta? Vill man skapa opinion för att svenskar och samer ska få ha behålla sin "degenererade" kultur? Eller är det bara en kul grej?
I övre vänstra hörent står "HANG THEM HIGH". Finstilt står mitt på sidan: "(nedvärderade/plundrade och noga degenererade) gemensam".
Lite svårt att förstå. Ska det läsas: "Lagstifta att bevara svenskarnas och samernas (nedvärderade/plundrade och noga degenererade) gemensam kultur"?
På samma tavla hänger nästa affisch med samma avsändare:
Det låter inte som om Advocate Ekrem gillar vare sig Mona Sahlin eller Fredrik Reinfelt.
Vad betyder detta? Vill man skapa opinion för att svenskar och samer ska få ha behålla sin "degenererade" kultur? Eller är det bara en kul grej?
I övre vänstra hörent står "HANG THEM HIGH". Finstilt står mitt på sidan: "(nedvärderade/plundrade och noga degenererade) gemensam".
Lite svårt att förstå. Ska det läsas: "Lagstifta att bevara svenskarnas och samernas (nedvärderade/plundrade och noga degenererade) gemensam kultur"?
På samma tavla hänger nästa affisch med samma avsändare:
Det låter inte som om Advocate Ekrem gillar vare sig Mona Sahlin eller Fredrik Reinfelt.
De kan tycks i alla fall kunna hjälpa till att ordna uppehållstillstånd:
Texten börjar: "Vi är specialister på uppehållstillstånd och asyl samt övriga tillståndsfrågor som prövas av utlänningslagen."
14 november 2008
Indier, kom till Sverige och jobba!
Riksdagen har den 12/11 2008 bestämt att det nu är fritt fram för utomeuroper att söka jobb i Sverige. Om någon vill anställa är det bara att komma. Medborgarskap kommer givetvis också efter ett par tre år. Sedan kan man lugnt bli arbetslös utan att riskera att behöva åka hem.
”En annan nyhet är att asysökande som inte fått uppehållstillstånd men som har jobb ska kunna ’byta spår’ och bli arbetskraftsinvandrare.”
Nu kan man tycka att det är väl bra om folk vill komma och göra rätt för sig, inte bara för att suga socialbidrag medan man harvar runt i asylsystemet.
Det är sant att det någon gång ibland kan finnas behov att anställa någon enstaka specialist, som inte kanske är född europé, och att det har varit svårt tidigare. Men det finns sannerligen inte något utbrett behov av fler taxichaufförer, kebabgrillare, sjukvårdbiträden etc. Och industrin har vi ju nästan avskaffat... Självklart kommer många företagare med invandrarbakgrund att gladeligen anställa sina släktingar om det kan bli ett sätt att få dem med till det förlovade landet.
Sverige är på väg in i en kris. Allt fler blir arbetslösa, och även i goda tider finns det många som har svårt att hitta ett jobb. Att det finns en viss efterfrågan i vissa sektorer gör det ju möjligt för några av dessa att omskola sig. Det finns också ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden. Det måste få finna en del vakanta enklare jobb att erbjuda dessa.
Svenska politiker driver Sverige som om det vore ett företag. Maximal tillväxt är målet, allt annat ett medel. Men ett land är inte ett företag, syftet med Sverige och nationalekonomin är att försörja befolkningen, inte tvärtom. Om det finns lediga platser så är det knappast någon som lider av det. Det kan vara bra för löneutvecklingen om arbetsgivarna behöver konkurrera om arbetskraften. (Jag tror faktiskt det finns en svag känsla för ett sånt resonemang hos LO och en del Socialdemokrater. De senare röstade ju faktiskt emot.)
Sverige är en snabbt sjunkande skuta! Våra herrar är dårar och landsförrädare. De vet inte till sig, hur fort de skall få de svenska svenskarna att bli en minoritet. Man undrar vad de tror sig vinna.
Inse att Sverges ursprungsbefolkning är hotad från alla håll!
”En annan nyhet är att asysökande som inte fått uppehållstillstånd men som har jobb ska kunna ’byta spår’ och bli arbetskraftsinvandrare.”
Nu kan man tycka att det är väl bra om folk vill komma och göra rätt för sig, inte bara för att suga socialbidrag medan man harvar runt i asylsystemet.
Det är sant att det någon gång ibland kan finnas behov att anställa någon enstaka specialist, som inte kanske är född europé, och att det har varit svårt tidigare. Men det finns sannerligen inte något utbrett behov av fler taxichaufförer, kebabgrillare, sjukvårdbiträden etc. Och industrin har vi ju nästan avskaffat... Självklart kommer många företagare med invandrarbakgrund att gladeligen anställa sina släktingar om det kan bli ett sätt att få dem med till det förlovade landet.
Sverige är på väg in i en kris. Allt fler blir arbetslösa, och även i goda tider finns det många som har svårt att hitta ett jobb. Att det finns en viss efterfrågan i vissa sektorer gör det ju möjligt för några av dessa att omskola sig. Det finns också ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden. Det måste få finna en del vakanta enklare jobb att erbjuda dessa.
Svenska politiker driver Sverige som om det vore ett företag. Maximal tillväxt är målet, allt annat ett medel. Men ett land är inte ett företag, syftet med Sverige och nationalekonomin är att försörja befolkningen, inte tvärtom. Om det finns lediga platser så är det knappast någon som lider av det. Det kan vara bra för löneutvecklingen om arbetsgivarna behöver konkurrera om arbetskraften. (Jag tror faktiskt det finns en svag känsla för ett sånt resonemang hos LO och en del Socialdemokrater. De senare röstade ju faktiskt emot.)
Sverige är en snabbt sjunkande skuta! Våra herrar är dårar och landsförrädare. De vet inte till sig, hur fort de skall få de svenska svenskarna att bli en minoritet. Man undrar vad de tror sig vinna.
Inse att Sverges ursprungsbefolkning är hotad från alla håll!
Längre liv – det värsta som kan hända vår planet
Jag lyssnade till ”Kropp och själ” i P1 den 4/11-2008. Där pratades om drömmen om evigt liv och om forskningen kring åldrande.
Längre liv – världsbefolkningen fördubblas
Något av det värsta som skulle kunna drabba vår planet är om ett avgörande genombrott kom inom forskningen om åldrandet. Om låt en människas förväntade livslängd ökade från idag ca 75 år till, låt oss säga, 150 år, då innebär detta ensamt en fördubbling av jordens befolkning. FN:s nuvarande medelprognos för världens befolkning är att det planar ut i närheten av 10 miljarder till i slutet av detta århundrade. Men med fördubblad livslängd kommer befolkningstillväxten att fortsätta minst 100 år till och (om alla andra förhållanden är lika) landa på 20 miljarder.
Sjunkande födelsetal
Den mest hoppingivande trenden vad det gäller mänsklig population är annars de stadigt sjunkande födelsetalen. I många europeiska länder är födelsetalen klart lägre än s.k. full reproduktion (med europeisk dödlighet ca 2,1 barn/kvinna). Födelsetalen i övriga världen, med undantag av Kina och Japan är fortfarande klart över, men de är sjunkande. T.o.m. i Afrika har det skett en märkbar minskning av födelsetalen. Vi lever visserligen redan på en överbefolkad planet och befolkningstillväxten kommer att fortsätta under överskådlig tid, men sjunkande födelsetal är ändå ett tecken på att det kan finnas en fredlig och humant acceptabel lösning på befolkningsproblemet.
Kvinnornas frigörelse
Man skall ha klart för sig att folks reproduktiva beteenden (familjebildning) bara marginellt påverkas av hänsyn till framtiden och vårt gemensamma bästa. Det naturliga är för alla djurarter, även människan, att skaffa sig så många ungar som möjligt. Utan att här fördjupa mig i sociologin, vågar jag framkasta att orsaken till människornas unika beteende till stor del handlar om kvinnornas emancipation. Numera står vägen öppen också för kvinnor till studier, affärsverksamhet och karriär. Självklart upplever kvinnor en konflikt mellan yrkesliv och mödraskap. Vanligen löser man det genom att i trettioårsåldern skaffa ett eller två, högst tre barn. Barnuppfostran dels med mannen och lejs ut till barnomsorg och skola. Många kvinnor i karriären väljer att helt avstå från barn.
Stigande födelsetal
Det här mönstret kan bli radikalt annorlunda om man lyckas fördröja kvinnors klimakterie och åldrande.
Vi får förmoda att man inte vill förlänga livet i slutet utan snarare i början – dvs. vi vill inte se fram emot att stappla omkring med rullator i 75 extra år. Vi hoppas få vara kroppsligen unga eller åtminstone medelålders längre. Då kommer antagligen också en och annan att vilja ha två eller tre familjer. Efter en 50 år i karriären kan man kosta på sig att vara privat och föda en par barn till. Om man säkrat sin ekonomi finns inget som hindrar att man fortsätter och skaffar ännu fler barn.
Radikal livsförlängning – naturens död
Inte nog med att en radikal livsförlängning skulle minska dödstalen, det skulle antagligen också öka födelsetalen. Optimisterna hävdar kanske att det löser sig med genmanipulerade grödor, nyodling av det Grönland osv.
Jag fruktar att det blir slutet för allt som liknar natur. När naturen försvunnit försvinner det sant mänskliga. Människan är en del av naturen. Vi kan inte leva människovärdigt utan naturen.
Längre liv – världsbefolkningen fördubblas
Något av det värsta som skulle kunna drabba vår planet är om ett avgörande genombrott kom inom forskningen om åldrandet. Om låt en människas förväntade livslängd ökade från idag ca 75 år till, låt oss säga, 150 år, då innebär detta ensamt en fördubbling av jordens befolkning. FN:s nuvarande medelprognos för världens befolkning är att det planar ut i närheten av 10 miljarder till i slutet av detta århundrade. Men med fördubblad livslängd kommer befolkningstillväxten att fortsätta minst 100 år till och (om alla andra förhållanden är lika) landa på 20 miljarder.
Sjunkande födelsetal
Den mest hoppingivande trenden vad det gäller mänsklig population är annars de stadigt sjunkande födelsetalen. I många europeiska länder är födelsetalen klart lägre än s.k. full reproduktion (med europeisk dödlighet ca 2,1 barn/kvinna). Födelsetalen i övriga världen, med undantag av Kina och Japan är fortfarande klart över, men de är sjunkande. T.o.m. i Afrika har det skett en märkbar minskning av födelsetalen. Vi lever visserligen redan på en överbefolkad planet och befolkningstillväxten kommer att fortsätta under överskådlig tid, men sjunkande födelsetal är ändå ett tecken på att det kan finnas en fredlig och humant acceptabel lösning på befolkningsproblemet.
Kvinnornas frigörelse
Man skall ha klart för sig att folks reproduktiva beteenden (familjebildning) bara marginellt påverkas av hänsyn till framtiden och vårt gemensamma bästa. Det naturliga är för alla djurarter, även människan, att skaffa sig så många ungar som möjligt. Utan att här fördjupa mig i sociologin, vågar jag framkasta att orsaken till människornas unika beteende till stor del handlar om kvinnornas emancipation. Numera står vägen öppen också för kvinnor till studier, affärsverksamhet och karriär. Självklart upplever kvinnor en konflikt mellan yrkesliv och mödraskap. Vanligen löser man det genom att i trettioårsåldern skaffa ett eller två, högst tre barn. Barnuppfostran dels med mannen och lejs ut till barnomsorg och skola. Många kvinnor i karriären väljer att helt avstå från barn.
Stigande födelsetal
Det här mönstret kan bli radikalt annorlunda om man lyckas fördröja kvinnors klimakterie och åldrande.
Vi får förmoda att man inte vill förlänga livet i slutet utan snarare i början – dvs. vi vill inte se fram emot att stappla omkring med rullator i 75 extra år. Vi hoppas få vara kroppsligen unga eller åtminstone medelålders längre. Då kommer antagligen också en och annan att vilja ha två eller tre familjer. Efter en 50 år i karriären kan man kosta på sig att vara privat och föda en par barn till. Om man säkrat sin ekonomi finns inget som hindrar att man fortsätter och skaffar ännu fler barn.
Radikal livsförlängning – naturens död
Inte nog med att en radikal livsförlängning skulle minska dödstalen, det skulle antagligen också öka födelsetalen. Optimisterna hävdar kanske att det löser sig med genmanipulerade grödor, nyodling av det Grönland osv.
Jag fruktar att det blir slutet för allt som liknar natur. När naturen försvunnit försvinner det sant mänskliga. Människan är en del av naturen. Vi kan inte leva människovärdigt utan naturen.
15 januari 2008
Illusionen om Gud
Om Richard Dawkins’ ”The God Delusion”
Låt mig bara omedelbart saga att jag känner mig aldrig så hemma som när jag läser Dawkins. Jag är en resonabel person. Jag vill lyssna på ett bra argument. Jag tycker illa om när man först målar en nidbild av sin motståndare och sedan argumenterar mot nidbilden. Jag tror inte det är en taktik som fungerar i längden. Dawkins har angripits för att vara ateistisk ”fundamentalist”. Han är onekligen hård i sin kritik av religiöst tänkande, men han känner sina motståndare väl, han kan Bibeln lika bra som evangelisterna. Kan Dawkins göra för världen det som Ingemar Hedenius gjorde i Sverige? Religiösa debatörer säger ofta att man har övervunnit Hedenius’ argument. ”Tro och vetande”-debatten är ”överspelad”. Man vill påstå att motsättningen mellan tro och vetenskap har upplösts. Det är bara dimridåer! Dawkins har åter satt den kristna världen i alarmläge. Förhoppningsvis även den muslimska, mosaiska, hinduiska ...
Himmelskrok eller lyftkran
Dawkins har en underbar bild som precis fångar skildnaden i tänkesätt mellan naturalism (som jag på andra ställen kallat ”materialism”) och övernaturliga förklaringar.
Teisten pekar på en bergvägg och säger: ”Det är omöjligt att ta sig till toppen i ett steg. En krok har sänts ner från himlen och lyft oss upp.” Naturalisten svarar: ”Ja. Det är förvisso omöjligt att hoppa i ett språng. Men det finns en annan väg. Med en lyftkran kan man placerad på marken lyfta en annan kran till en lite högre nivå. Den andra kranen kan lyfta den första till en tredje nivå, och så vidare. Till slut har man nått toppen utan att ha gjort några obegripligt långa språng.” Det är så evolutionen verkar. Evolutionsteorin är en naturlig förklaring till hur något komplicerat kan uppstå ur enkla komponenter och förutsättningar. (sid 177)
Ett omåttligt populärt argument för Guds existens som tillskrivs Fred Hoyle lyder: Det är lika osannolikt att liv skulle uppstå av en slump som att en orkan som sveper fram genom ett skrotupplag har turen att montera ihop en Boing 747. (sid 133)
Men evolutionsbiologen tror inte heller att en stormvind i ett skrotupplag kan producera en Boing 747. Evolutionsteorin är tvärtom en modell att förklara hur det osannolika blir mindre osannolikt genom att det skett steg för steg.
Kreationister drar fram exempel på s.k. ”irreducerbar komplexitet”, särskilt stora utvecklingssteg som de menar inte kan delas i delsteg. Naturligtvis kan inte alla dessa exempel förklaras idag, men det betyder inte att förklaringar inte finns, eller att de aldrig kommer att bli funna. En avgörande skillnad mellan kreationister och naturvetare att de förra inte vill förklara. Biologen ser en utmaning där teisten ser ett stopptecken.
Den ultimata ”Boing 747”
Totalt förödande för den religiösa argumentationen blir det om man vänder argumentet om ”irreducerbar komplexitet” mot Gud själv. Hur skulle något så utsökt och komplicerat som en gud kunna komma till ”av en slump” eller ”av sig själv”. Naturilisten kan inte förstå hur man kan känna sig nöjd med en ”förklaring” som förutsätter existensen av något levande och ytterligt komplext för att förklara det enklas existens och egenskaper.
Kort sagt Dawkins argumentation är klar enkel och strålande.
Referens
Richard Dawkins, ”Illusionen om Gud”, svensk översättning Margareta Eklöf, Leopard förlag, Stockholm 2007
Originalets titel: ”The God Delusion”,Brockman Inc. 2006
Låt mig bara omedelbart saga att jag känner mig aldrig så hemma som när jag läser Dawkins. Jag är en resonabel person. Jag vill lyssna på ett bra argument. Jag tycker illa om när man först målar en nidbild av sin motståndare och sedan argumenterar mot nidbilden. Jag tror inte det är en taktik som fungerar i längden. Dawkins har angripits för att vara ateistisk ”fundamentalist”. Han är onekligen hård i sin kritik av religiöst tänkande, men han känner sina motståndare väl, han kan Bibeln lika bra som evangelisterna. Kan Dawkins göra för världen det som Ingemar Hedenius gjorde i Sverige? Religiösa debatörer säger ofta att man har övervunnit Hedenius’ argument. ”Tro och vetande”-debatten är ”överspelad”. Man vill påstå att motsättningen mellan tro och vetenskap har upplösts. Det är bara dimridåer! Dawkins har åter satt den kristna världen i alarmläge. Förhoppningsvis även den muslimska, mosaiska, hinduiska ...
Himmelskrok eller lyftkran
Dawkins har en underbar bild som precis fångar skildnaden i tänkesätt mellan naturalism (som jag på andra ställen kallat ”materialism”) och övernaturliga förklaringar.
Teisten pekar på en bergvägg och säger: ”Det är omöjligt att ta sig till toppen i ett steg. En krok har sänts ner från himlen och lyft oss upp.” Naturalisten svarar: ”Ja. Det är förvisso omöjligt att hoppa i ett språng. Men det finns en annan väg. Med en lyftkran kan man placerad på marken lyfta en annan kran till en lite högre nivå. Den andra kranen kan lyfta den första till en tredje nivå, och så vidare. Till slut har man nått toppen utan att ha gjort några obegripligt långa språng.” Det är så evolutionen verkar. Evolutionsteorin är en naturlig förklaring till hur något komplicerat kan uppstå ur enkla komponenter och förutsättningar. (sid 177)
Ett omåttligt populärt argument för Guds existens som tillskrivs Fred Hoyle lyder: Det är lika osannolikt att liv skulle uppstå av en slump som att en orkan som sveper fram genom ett skrotupplag har turen att montera ihop en Boing 747. (sid 133)
Men evolutionsbiologen tror inte heller att en stormvind i ett skrotupplag kan producera en Boing 747. Evolutionsteorin är tvärtom en modell att förklara hur det osannolika blir mindre osannolikt genom att det skett steg för steg.
Kreationister drar fram exempel på s.k. ”irreducerbar komplexitet”, särskilt stora utvecklingssteg som de menar inte kan delas i delsteg. Naturligtvis kan inte alla dessa exempel förklaras idag, men det betyder inte att förklaringar inte finns, eller att de aldrig kommer att bli funna. En avgörande skillnad mellan kreationister och naturvetare att de förra inte vill förklara. Biologen ser en utmaning där teisten ser ett stopptecken.
Den ultimata ”Boing 747”
Totalt förödande för den religiösa argumentationen blir det om man vänder argumentet om ”irreducerbar komplexitet” mot Gud själv. Hur skulle något så utsökt och komplicerat som en gud kunna komma till ”av en slump” eller ”av sig själv”. Naturilisten kan inte förstå hur man kan känna sig nöjd med en ”förklaring” som förutsätter existensen av något levande och ytterligt komplext för att förklara det enklas existens och egenskaper.
Kort sagt Dawkins argumentation är klar enkel och strålande.
Referens
Richard Dawkins, ”Illusionen om Gud”, svensk översättning Margareta Eklöf, Leopard förlag, Stockholm 2007
Originalets titel: ”The God Delusion”,Brockman Inc. 2006
Intelligent design eller materialistiska förklaringar
Discovery Institute
Det finns en grupp amerikanska tänkare med ena benet i naturvetenskap och andra benet i en religiös värld. De går till angrepp mot den neodarwinism som måste anses vara allmänt accepterad bland biologer. Deras argument är inte i och för sig nya, men de uttrycker sig med stort förnyat självförtroende eftersom de tycker sig ha bättre argument för sin sak.
Naturvetarnas ateistiska företrädare med Richard Dawkins ... i spetsen går till rasande angrepp mot dessa uppstickare. Jag har lyssnat till argumentationen och har mina egna funderingar. Egentligen står jag mycket närmare Dawkins. Jag är ateist och materialist (i den mån man vågar använda ordet efter att ha lyssnat till atomfysikerna). Ändå tycker jag att många humanister gör det alldeles för lätt för sig genom att bunta ihop alla invändningar med evangelisternas kreationism och avfärda det hela som dogmatism och krampaktigt fasthållande vid kär gammal vidskepelse.
Det finns en hel del intelligens och ärligt uppsåt i det som Behe, Dempski, Meyer m.fl. vill peka på. Jag tror att i längden tjänar vi alla på att jobba med idéerna sådana som de verkligen är och inte argumentera mot nidbilder.
Det är utan tvekan så att det finns svaga punkter i materialistiska förklaringar till världens uppkomst och livets uppkomst. Materialisternas styrka är att man har en ”positiv” inställning till att man med vetenskapliga metoder kan förklara, om inte allt, så i alla fall häpnadsväckande mycket. Västerländsk naturvetenskap är en framgångshistoria utan like. De religiösa däremot dras sedan flera århundraden med en ”negativistisk” försvarsinställning. Gudarna har inte kommit till någon hjälp. Det finns knappast en rad i de heliga böckerna som i förväg pekat ut någon naturvetenskaplig sanning som senare kunnat verifieras. För den som söker sanningen, dvs. något att hålla för sant, är de heliga skrifterna helt värdelösa. De pekar bara ut irrspår. Det är tveksamt om ens psykologi och etik behandlas särskilt konstruktivt av profeterna. Vanligt normalt ”sunt förnuft”, medmänsklighet och upplyst egennytta är minst lika bra att lita till i det verkliga livet.
Världens skapelse och den antropiska principen
Hur kan det komma sig att något överhuvudtaget existerar? (Världsgåta nr 2)
Fysikerna har visat att vår värld (universum) är märkvärdigt väl avvägt så att tid och rum spänns upp tillräckligt stort och tillräckligt länge. Naturkonstanterna är sådana att om de bara var liten aning större eller mindre så skulle t.ex. inte kemiska föreningar antingen inte kunna bildas eller också aldrig bli stabila. All materia skulle vara radioaktiv och sönderfalla så fort att inget beständigt skulle kunna bildas eller så skulle inte kärnreaktioner inträffa så att tyngre grundämnen kunde bildas. Om gravitationskonstanten var annorlunda skulle inte galaxer och planetsystem hållas samman eller också skulle all materia falla samman innan något sådan som liv hunnit hända. Det verkar som om vi har haft en osannolikt stor tur som hamnat i ett universum där liv kan finnas.
Enligt den ”svaga antropiska principen” är vi här helt enkelt därför att det är här det är möjligt. Världar kanske skapas och förgår oupphörligt i superrymden. Alla kombinationer av naturkonstanter prövas förr eller senare, eller i andra paralella universa. Men det är bara i en värld där konstanterna är lämpligt avvägda som planeter, liv och medvetande uppstår. De andra har ingen observatör. Det är i korta drag den ”många världar”-hypotes som framförts av fysiker som ibland används för att förklara vår till synes osannolikt goda tur att ha hamnat i en värld där allt är så ”rätt”.
Enligt ”den starka antropiska principen” är världen så väl avvägd för att någon (gud skaparen) vill att den skall vara lämplig för levande varelser.
Jag medger gärna att ”många världar” är en bisarr idé. Men inte heller ”Gud skaparen” känns som en förklaring. Vem skapade i så fall guden? Vad lever guden i för universum. Vilka naturlagar råder där? Hur kunde guden komma till? Frågorna avslöjar förstås att jag inte kan slita mig ur min materialism. Hur jag än vänder mig kräver jag en förklaring i enklare beståndsdelar.
Låt oss konstatera att både materialisterna och teister pekar ut i mörkret. Det som i princip är ovetbart är också omöjligt att använda som stöd och argument för vilken hypotes det vara må. Låt oss besinna att vi står inför en gåta och i tystnad låta oss uppfyllas av den svindel som kommer av att stå inför ett under. Världen är mycket större än vi någonsin kan förstå.
Livets uppkomst – slump och nödvändighet eller skapelse
Livets uppkomst är idag lika gåtfullt som någonsin (världsgåta nr 3). Biokemisterna kan idag beskriva otroligt komplicerade serier av reaktioner, komplicerade även hos de allra enklaste organismer, som sker inne i cellerna och som gör att livet uppräthålls och reproduceras. Ju mer komplicerat livets kemi visar sig vara, desto svårare är det att förklara hur liv kunnat uppstå endast av slump och nödvändighet, menar förespråkarna för Intelligent Design.
Jag är böjd att hålla med att de föreslagna materialistiska-kemiska förklaringarna om t.ex. prebiotisk selektion inte är tillfredställande. Men det teistiska alternativet är inte bättre. Det pekar ju åter bara rakt ut i mörkret och säger – ”Du kan inte veta!”.
Mitt svar är att jag kan leva med gåtan. Tillvaron är förvisso svindlande outgrundlig. ”Gud” är inget svar för mig. Vem skapade i så fall guden? Vad är guden gjord av för fysik och processer.
Evolutionsteorin
Låt vara att livets uppkomst fortfarande är svårt att förklara med blinda naturkrafters spel, men när väl levande celler är på banan, då är evolutionsteorin så mycket mer framgångsrik. Givet något att bygga på kan slumpvisa mutationer och naturligt urval utomordentligt väl förklara vad som hänt de senaste tre miljarderna år. Teisten å andra sida, måste undra över vart Gud tog vägen sedan. Om syftet var att skapa människor, varför gå så olidligt långa omvägar med trilobiter, dinosaurier och andra grova felsatsningar. Inte minst borde teisten undra över den enormt långa perioden från livets uppkomst till uppkomsten av eukaryota celler med tydliga organeller och den snart följande uppkomsten av flercelligt liv (för 650-550 miljoner år sedan). Under mer en två miljarder år stod utvecklingen praktiskt taget still. Jorden hade liv, men en besökare från en annan värld skulle finna en till synes helt öde värld. Den skarpögde skulle på sin höjd finna en tunn blågrön hinna på stenarna på grunt vatten.
Om syftet var att skapa oss människor då måste man tycka att världen är onödigt stor. Varför skapa alla dessa galaxer och stjärnmassor. Alla dessa världar som är helt olämpliga som solar åt levande planeter. Med rätt mix av naturkonstanter kunde ju Guden ha skapat en behändig flat värld under en ostkupa och låtit människosjälarna spela sin ruskiga kommedi där, inte sant?
Gud skaparen och Abrahams Gud
Låt oss försöksvis antaga att det kan vara en intelligens, Gud skaparen, som skapat världen och sedan skapat liv på jorden. Vad har vi av det för rätt att gissa att det är just precis denna gud som också mejslade ner buden på stentavlorna åt Moses? En Gud som skapat något så obegripligt stort, med kanske miljarder befolkade planeter. Varför skulle han eller hon vara bekymrad över mitt liv, min oro och mina böner?
Gud, ”Den osynlige konungen”, är märkvärdigt frånvarande. Evangelisterna må orera men det visar sig alltför ofta vid närmare granskning att de är charlataner som ofta själva inte i djupet av hjärtat tror vad de säger. Religionen är ett medel till makt över människor, om Gud inte gör de under som utlovats hjälper predikanten honom på traven.
Ordförklaringar
Materialist
Fysiken har visat att det vi dagligdags kallar materia är en något mycket egendomligt som på många sätt trotsar vardaglig erfarenhet och intuition. Men en materialist förstår världen som att komplexa ting är uppbyggda av enklare beståndsdelar och fundamentala processer. Liv, och i synnerhet mänskligt medvetande, är emergenta egenskaper hos system som är tillräckligt komplicerade.
En materialist tycker det är förnuftsvidrigt att förklara enkla fenomen som resultat av kompexa medvetandens handlingar. Jag tror att vi materialister har otroligt svårt att föreställa oss hur idealister och teister tänker sig det. Jag menar, om en gud skapade världen, vem skapade guden?
Filosofisk materialism är givetvis något helt annat än det vardagliga begreppet ”materialist” om någon som är fixerad vid ting och tycker att ägande är viktigare än relationer.
Världsgåta
Min samling av de fundamentala frågorna.
Världsgåta 1: Vem är jag? Dvs. vad är medvetande? Hur uppstår det? Finns det något test som kan avgöra om någon annan t.ex. ett djur har medvetande. Om medvetande inte finns... (en illusion), medvetande kanske kommer och går, vaknar och försvinner. Gåtan kan i grunden inte lösas eftersom något subjektivt aldrig kan bli objektivt, men gåtan kan ändå få en del viktiga delsvar.
Världsgåta 2: Hur kommer det sig att något överhuvudtaget exiterar. Frågan som behandlas här.
Världsgåta 3: Vad är liv? Hur har liv uppstått? Hur kan biologiskt liv alls uppstå? Gåtan är kanske i princip möjlig att besvara, men naturvetenskapen är inte där än.
Världsgåta 4: Finns det handlingar som i grunden är rätt eller fel, onda eller goda? Är ”nej” ett svar? Vad är det annars som gäller?
Referenser
Behe, Michael J., Dembski, William A., Meyer, Stephen C., ”Science and Evidence for Design in the Universe”, Wethersfield Institute, proceedings, 1999
Det finns en grupp amerikanska tänkare med ena benet i naturvetenskap och andra benet i en religiös värld. De går till angrepp mot den neodarwinism som måste anses vara allmänt accepterad bland biologer. Deras argument är inte i och för sig nya, men de uttrycker sig med stort förnyat självförtroende eftersom de tycker sig ha bättre argument för sin sak.
Naturvetarnas ateistiska företrädare med Richard Dawkins ... i spetsen går till rasande angrepp mot dessa uppstickare. Jag har lyssnat till argumentationen och har mina egna funderingar. Egentligen står jag mycket närmare Dawkins. Jag är ateist och materialist (i den mån man vågar använda ordet efter att ha lyssnat till atomfysikerna). Ändå tycker jag att många humanister gör det alldeles för lätt för sig genom att bunta ihop alla invändningar med evangelisternas kreationism och avfärda det hela som dogmatism och krampaktigt fasthållande vid kär gammal vidskepelse.
Det finns en hel del intelligens och ärligt uppsåt i det som Behe, Dempski, Meyer m.fl. vill peka på. Jag tror att i längden tjänar vi alla på att jobba med idéerna sådana som de verkligen är och inte argumentera mot nidbilder.
Det är utan tvekan så att det finns svaga punkter i materialistiska förklaringar till världens uppkomst och livets uppkomst. Materialisternas styrka är att man har en ”positiv” inställning till att man med vetenskapliga metoder kan förklara, om inte allt, så i alla fall häpnadsväckande mycket. Västerländsk naturvetenskap är en framgångshistoria utan like. De religiösa däremot dras sedan flera århundraden med en ”negativistisk” försvarsinställning. Gudarna har inte kommit till någon hjälp. Det finns knappast en rad i de heliga böckerna som i förväg pekat ut någon naturvetenskaplig sanning som senare kunnat verifieras. För den som söker sanningen, dvs. något att hålla för sant, är de heliga skrifterna helt värdelösa. De pekar bara ut irrspår. Det är tveksamt om ens psykologi och etik behandlas särskilt konstruktivt av profeterna. Vanligt normalt ”sunt förnuft”, medmänsklighet och upplyst egennytta är minst lika bra att lita till i det verkliga livet.
Världens skapelse och den antropiska principen
Hur kan det komma sig att något överhuvudtaget existerar? (Världsgåta nr 2)
Fysikerna har visat att vår värld (universum) är märkvärdigt väl avvägt så att tid och rum spänns upp tillräckligt stort och tillräckligt länge. Naturkonstanterna är sådana att om de bara var liten aning större eller mindre så skulle t.ex. inte kemiska föreningar antingen inte kunna bildas eller också aldrig bli stabila. All materia skulle vara radioaktiv och sönderfalla så fort att inget beständigt skulle kunna bildas eller så skulle inte kärnreaktioner inträffa så att tyngre grundämnen kunde bildas. Om gravitationskonstanten var annorlunda skulle inte galaxer och planetsystem hållas samman eller också skulle all materia falla samman innan något sådan som liv hunnit hända. Det verkar som om vi har haft en osannolikt stor tur som hamnat i ett universum där liv kan finnas.
Enligt den ”svaga antropiska principen” är vi här helt enkelt därför att det är här det är möjligt. Världar kanske skapas och förgår oupphörligt i superrymden. Alla kombinationer av naturkonstanter prövas förr eller senare, eller i andra paralella universa. Men det är bara i en värld där konstanterna är lämpligt avvägda som planeter, liv och medvetande uppstår. De andra har ingen observatör. Det är i korta drag den ”många världar”-hypotes som framförts av fysiker som ibland används för att förklara vår till synes osannolikt goda tur att ha hamnat i en värld där allt är så ”rätt”.
Enligt ”den starka antropiska principen” är världen så väl avvägd för att någon (gud skaparen) vill att den skall vara lämplig för levande varelser.
Jag medger gärna att ”många världar” är en bisarr idé. Men inte heller ”Gud skaparen” känns som en förklaring. Vem skapade i så fall guden? Vad lever guden i för universum. Vilka naturlagar råder där? Hur kunde guden komma till? Frågorna avslöjar förstås att jag inte kan slita mig ur min materialism. Hur jag än vänder mig kräver jag en förklaring i enklare beståndsdelar.
Låt oss konstatera att både materialisterna och teister pekar ut i mörkret. Det som i princip är ovetbart är också omöjligt att använda som stöd och argument för vilken hypotes det vara må. Låt oss besinna att vi står inför en gåta och i tystnad låta oss uppfyllas av den svindel som kommer av att stå inför ett under. Världen är mycket större än vi någonsin kan förstå.
Livets uppkomst – slump och nödvändighet eller skapelse
Livets uppkomst är idag lika gåtfullt som någonsin (världsgåta nr 3). Biokemisterna kan idag beskriva otroligt komplicerade serier av reaktioner, komplicerade även hos de allra enklaste organismer, som sker inne i cellerna och som gör att livet uppräthålls och reproduceras. Ju mer komplicerat livets kemi visar sig vara, desto svårare är det att förklara hur liv kunnat uppstå endast av slump och nödvändighet, menar förespråkarna för Intelligent Design.
Jag är böjd att hålla med att de föreslagna materialistiska-kemiska förklaringarna om t.ex. prebiotisk selektion inte är tillfredställande. Men det teistiska alternativet är inte bättre. Det pekar ju åter bara rakt ut i mörkret och säger – ”Du kan inte veta!”.
Mitt svar är att jag kan leva med gåtan. Tillvaron är förvisso svindlande outgrundlig. ”Gud” är inget svar för mig. Vem skapade i så fall guden? Vad är guden gjord av för fysik och processer.
Evolutionsteorin
Låt vara att livets uppkomst fortfarande är svårt att förklara med blinda naturkrafters spel, men när väl levande celler är på banan, då är evolutionsteorin så mycket mer framgångsrik. Givet något att bygga på kan slumpvisa mutationer och naturligt urval utomordentligt väl förklara vad som hänt de senaste tre miljarderna år. Teisten å andra sida, måste undra över vart Gud tog vägen sedan. Om syftet var att skapa människor, varför gå så olidligt långa omvägar med trilobiter, dinosaurier och andra grova felsatsningar. Inte minst borde teisten undra över den enormt långa perioden från livets uppkomst till uppkomsten av eukaryota celler med tydliga organeller och den snart följande uppkomsten av flercelligt liv (för 650-550 miljoner år sedan). Under mer en två miljarder år stod utvecklingen praktiskt taget still. Jorden hade liv, men en besökare från en annan värld skulle finna en till synes helt öde värld. Den skarpögde skulle på sin höjd finna en tunn blågrön hinna på stenarna på grunt vatten.
Om syftet var att skapa oss människor då måste man tycka att världen är onödigt stor. Varför skapa alla dessa galaxer och stjärnmassor. Alla dessa världar som är helt olämpliga som solar åt levande planeter. Med rätt mix av naturkonstanter kunde ju Guden ha skapat en behändig flat värld under en ostkupa och låtit människosjälarna spela sin ruskiga kommedi där, inte sant?
Gud skaparen och Abrahams Gud
Låt oss försöksvis antaga att det kan vara en intelligens, Gud skaparen, som skapat världen och sedan skapat liv på jorden. Vad har vi av det för rätt att gissa att det är just precis denna gud som också mejslade ner buden på stentavlorna åt Moses? En Gud som skapat något så obegripligt stort, med kanske miljarder befolkade planeter. Varför skulle han eller hon vara bekymrad över mitt liv, min oro och mina böner?
Gud, ”Den osynlige konungen”, är märkvärdigt frånvarande. Evangelisterna må orera men det visar sig alltför ofta vid närmare granskning att de är charlataner som ofta själva inte i djupet av hjärtat tror vad de säger. Religionen är ett medel till makt över människor, om Gud inte gör de under som utlovats hjälper predikanten honom på traven.
Ordförklaringar
Materialist
Fysiken har visat att det vi dagligdags kallar materia är en något mycket egendomligt som på många sätt trotsar vardaglig erfarenhet och intuition. Men en materialist förstår världen som att komplexa ting är uppbyggda av enklare beståndsdelar och fundamentala processer. Liv, och i synnerhet mänskligt medvetande, är emergenta egenskaper hos system som är tillräckligt komplicerade.
En materialist tycker det är förnuftsvidrigt att förklara enkla fenomen som resultat av kompexa medvetandens handlingar. Jag tror att vi materialister har otroligt svårt att föreställa oss hur idealister och teister tänker sig det. Jag menar, om en gud skapade världen, vem skapade guden?
Filosofisk materialism är givetvis något helt annat än det vardagliga begreppet ”materialist” om någon som är fixerad vid ting och tycker att ägande är viktigare än relationer.
Världsgåta
Min samling av de fundamentala frågorna.
Världsgåta 1: Vem är jag? Dvs. vad är medvetande? Hur uppstår det? Finns det något test som kan avgöra om någon annan t.ex. ett djur har medvetande. Om medvetande inte finns... (en illusion), medvetande kanske kommer och går, vaknar och försvinner. Gåtan kan i grunden inte lösas eftersom något subjektivt aldrig kan bli objektivt, men gåtan kan ändå få en del viktiga delsvar.
Världsgåta 2: Hur kommer det sig att något överhuvudtaget exiterar. Frågan som behandlas här.
Världsgåta 3: Vad är liv? Hur har liv uppstått? Hur kan biologiskt liv alls uppstå? Gåtan är kanske i princip möjlig att besvara, men naturvetenskapen är inte där än.
Världsgåta 4: Finns det handlingar som i grunden är rätt eller fel, onda eller goda? Är ”nej” ett svar? Vad är det annars som gäller?
Referenser
Behe, Michael J., Dembski, William A., Meyer, Stephen C., ”Science and Evidence for Design in the Universe”, Wethersfield Institute, proceedings, 1999
18 augusti 2007
Blandning och mångfald
Är blandning det samma som mångfald?
I radioprogrammet Filosofiska rummet 2006-05-28, under rubriken ”Diskriminering” diskuterar Tiina Rosenberg, Thomas Gyr, Karim Jebari strukturell rasism, positiv särbehandling m.m. Tiina Rosenberg står för en extreem uppfattning och talar helt övertygat för kvotering och positiv särbehandling i alla tänkbara och otänkbara sammanhang.
Men är blandning ALLTID bra, frågar man sig.
Thomas Gyr: Det finns t.ex. hel-etniskt företagande i Sverige. det är ingen som säger att det är olyckligt att rennäringen är monopoliserad av samer. Inget säger att rennäringen skulle bli så mycket bättre om vi hade fler svenskar, turkar eller somalier som renskötare. (Tiina Rosenberg försöker rycka åt sig ordet, men Thomas fortsätter.) Ingen säger att det är ett problem att min kurdiska pizzeria i kvarteret bara anställer kurder.
Då säger Tiina Rosenberg: Jag tycker det är ett problem! Jag vet att samarbete och olikhet kan vara besvärligt, men i alla kreativa sammanhang så är det ALLTID bra att det finns människor som har andra åsikter och ansträngningen (att jämka ihop åsikterna) behövs. Därför att när det är så att det blir alldeles för lika och alla tycker i stort sett likadant då fattas det en komponent.
Tiina: I statlig finansierade miljöer … är det vår demokratiska plikt att ha ett så mångsidigt team som möjligt. Därför att om kunskapen genereras bara av en viss typ av personer då är vi fel ute. Vi måste ha en mycket stark representation av olika typer av röster.
Det är inte bara en nyttoaspekt, rättviseaspekten är fullt tillräcklig … det finns ett värde i sig av inkluderandet.
Tiina Rosenberg är måhända ganska extrem men hon representerar nog ändå ganska väl huvudströmmen bland svenska intellektuella i att omfamna det ”mångkulturella” idealet. Som en karrikityr kanske, men huvudlinjen är ändå att ”blandning” och ”mångfald” är alltid bra.
Mot detta skulle jag vilja ta fram Sören Haldén, en veteran inom svensk filosofi som bl.a. skrivit boken ”Humbuglandet”. Programledaren Lars Mogensen (P1 Filosofiska Rummet – 2006-11-12) läser ur boken: ”Imitation av det erkända blir huvudredskapet. Den idémässiga stimulansen försvagas. Spontanitet och inspiration skjuts åt sidan och får snarast dålig anseende. Frihet och friskheten ersätts med konventionalitet. Under ett initialt skede verkar de två kraferna spontanitet och imitation sida vid sida Men det konventionella sättet att arbeta bärs upp av det stora flertalet och blir mer och mer dominant. Till ett maktsystem hör auktoritetstro, lärdom och pretantiös visdom tar över. Förkvävning uppstår och så småningom permanentas ett stillastående.”
Ytligt sett låter det lika det som Tiina Rosenberg klagar över. Men Sören Haldén menar att enfalden inte beror på bristen av etnisk blandning utan kanske tvärtom av alltför stor kommunikation mellan universitet och kulturinstitutioner i Sverige och hela världen. Den akademiska världen har blivit en global by där det blir allt svårare att hysa en avikande idé. Detta gäller i synnerhet ämnen som filosofi och mycken humaniora menar Sören Haldén.
”… det är helt och hållet en global historia. I Sverige har man tagit oerhört mycket intryck av vad man gör i de viktiga västeuropeiska länderna och i USA. Man imiterar ... imitation bör ju följas av kritisk granskning och självständigt tänkande, men nu har imitationen blivit dominant på ett fullkomligt skrämmande sätt.” säger Sören Haldén.
Själv har jag erfarenhet av konstvärlden. Enligt men mening har den ”fina” konsten (dvs. den som bevakas av kulturskribenterna) nästan helt förlorat all lokal särart. Det finns helt enkelt en mycket stark ”mainstream” världskultur. De verk man ser i New York eller London är till förväxling lika verk som producerats i Moskva, Hong Kong, Bangalore eller Stockholm. Verk som uppfattas som ”provinsiella” ignoreras. Det är oerhört trist. (Det är en av anledningarna till att jag själv givit upp tanken på att vara verksam som konstnär.)
Om det är så att trotts ett intensivt ”blandande” som skett de senaste århundradet mångfalden faktiskt verkar försvinna och kreativiteten falna – då är förmodligen Tiina Rosenberg m.fl. helt fel ute i sin uppfattning att ”blandning” leder till ”mångfald”.
Vad har gått fel?
Biologisk mångfald
Begreppet mångfald har kidnappats från biologin och ekologin. Miljömedvetna människor har sedan relativt lång tid värnat ”biologisk mångfald”. Med det menar man att man bejakar och vill bevara den mångfald av livsformer som finns på jorden och som kan finnas i enskilda ekosystem. ”Biologisk mångfald” har blivit ett positivt laddat och allmänt omfattat begrepp hos den breda befolkningen.
Nu är inte ens biologisk mångfald helt oproblematisk. Om man flyttar en art från en miljö till en annan kommer ”mångfalden” initialt att öka med en art. Det verkar ju bra, men vartefter tiden går sker en konkurrens mellan den nya arten och den gamla art som tidigare var ensam i sin ekologiska nisch. Redan efter några tiotal år brukar man kunna se att antingen den nya eller den gamla arten går mot utrotning. Om den gamla försvinner betyder det inte bara att ”mångfalden” gått tillbaka till utgångspunkten, det kan innebära att den gamla arten utplånats för gott från planeten. Det som såg ut som en lokal ökning av mångfald blev en global förlust. Ibland är förlusten större än bara en art. I vissa fall har hela ekosystem välts över ända med förlust av stora mängder arter. Sådana ödesdigra inplanteringar har skett upprepade gånger när hundar, katter, kaniner, råttor mm. införts på öar runt om i världen.
I Sverige har vi ett stort antal exempel. Minken kommer från nordamerika, och är mycket lik europeisk flodiller i de flesta avseenden, men bytesdjuren är inte så väl anpassade till minkens jaktbeteende som till illern. Minken har haft konkurrensfördel och idag är den europeiska illern praktisk taget utrotad.
Signalkräftan infördes för att få kräftor i vatten där kräftpest härjat. Resultat – flodkräftan kan svårligen räddas från utrotning. Och det är inte kräftpesten som utrotat den, det är den ohemula konkurrensen från signalkräftan. Flodkräftan hade utvecklat resistens mot kräftpest förr eller senare och kräfttomma vatten hade åter koloniserats.
Kanadagås är numera en plåga på alla badstränder i hela Sverige, den hotar att konkurrera ut vår inhemska grågås som inte alls var lika framfusig.
En inplantering som ”misslyckats” är spridning av fasan (från nordamerika). Den har faktiskt inte fått fäste. Men fasanen är närmast ett undantag.
I år har vi fått veta att en kammanet (Mnemiopsis) hotar att sprida sig i södra Östersjön. Denna art har tidigare ödelagt ekologi och fiskbestånd i Svarta Havet. Den kan ha spridits oavsiktligt med fartyg från Amerika. ***
Slutsats: inom biologiska system är ”mångfald” i meningen ”blandning” ofta katastrofalt och allt annat än ”kreativt” lyckat.
Kulturell mångfald
Jag menar att man kan dra en analogi från biologin till frågan om värdet av ett ”mångetniskt” ”mångkulturellt” samhälle. Visst! Initialt blir samhället mer mångfaceterat om man tillåter invandringa v främmande folkslag, religioner och kulturer. Men på sikt, och i synnerhet när det är en global trend, att alla skall blandas med alla, så leder det till att allt blir lika och att ”mångfalden” gobalt och universellt minskar. Värdet av att resa till ett främmande land minskar i samma takt som det blir lättare och lättare att faktiskt göra det.
En enda Världskultur!
Jag tror att Tiina Rosenberg och en stor del av den svenska (liksom europeiska och amerikanska) intellektuella arbetar på den enda världskulturen som på sikt skall ersätta all ”trångsynt” nationalism och etnisk särart. Hur skall man annars tolka det, när inte ens rennäringen får förbli samisk?
Det är kusligt att tänka sig att bakom det ”mångkulturella” och ”moderna projektet” döljer sig en världserövrartanke i ny skepnad. I grunden är det samma gamla anspråk på det absoluta tolkningsföreträdet i Tiina Rosenbergs värld som det var i den stalinistiska kommunismens värlshärskarambition!
Verklig mångfald kräver provinsialism
Om vi skall kunna få behålla verklig kulturell mångfald i världen, måste vi kunna tillåta provinsialism. Det måste nog vara frivillig relativ isolering gärna i namn av nationalism. Nationalism kan givetvis vara malign om den kräver expansion på andra folks bekostnad eller rentav världsherravälde och förslavande av andra folk (ni vet nog flera exempel). Men om man med nationalism menar om ett folks positiva självkänsla och vilja att odla sin egen särart och bestämma över sitt eget öde så är det också den enda kraft som i längden kan ge oss en värld med mångfald.
Det finns givetvis ett problem med de folk och kulturer som har en kollapsad självkänsla. Om man inte ser något gott och värdefullt i den egna kulturen utan bara tror att allt gott kommer någon annanstans ifrån då är folket dödsdömt. Ibland fruktar jag att svenskarna har redan har fallit så lågt. ”Ursvenskt är blott barbariet”, menar t.o.m. vår egen stadsminister ****.
Illustration av Weine Berg ****
Andra folk som förmodligen är hopplöst förlorade är de s.k. primitiva kulturer som det fortfarande finns rester av i världen: Aboriginer i Australien, ett hundratal olika Papuanska kulturer *****, eskimåerna, samerna. När alla ungdomar från dessa folk sugits bort till städer och världskulturens universitet är ”folket” som kulturell enhet dödsdömt. Det är oändligt sorgligt att världen kommer att gå miste om den mångfald som dessa folk och kulturer innebär. Men det är antagligen oundvikligt. Om inte folkens egna representanter sätter värde på sin traditionella livsstil så kan man ju inte någon tänkbar världsregering tvinga dem.
Men det skulle inte behöva vara så med den svenska kulturen.
Noter:
* P1 Filosofiska Rummet – 2006-05-28 ”Diskriminering”
** P1 Filosofiska Rummet – 2006-11-12 ”Vetenskapens baksida”
(man kan hämta programen som ”Podcast” på www.sr.se)
*** Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium skriver om kammaneten: http://www.tmbl.gu.se/news/Pressmeddelanden/pressMnemiopsis.html
**** Stadsministern citerade faktiskt Esaias Tegnér f. 1782 d. 1846 - biskop i Växjö, diktare: ”All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbariet var en gång fosterländskt.” Det finns de som menar att självförakt är en tråkigt ursvensk egenskap. Stadsministern har i alla fall sällskap.
Bilden är från http://www.rakryggad.blogspot.com/
***** Se t.ex. http://sv.wikipedia.org/wiki/Papua_Nya_Guinea ”Det finns hundratals folkgrupper som kan räknas till Papua Nya Guineas ursprungsbefolkning, majoriteten kommer från papuanerna, vars förfäder anlände i Nya Guinea-regionen för tusentals år sedan.”
I radioprogrammet Filosofiska rummet 2006-05-28, under rubriken ”Diskriminering” diskuterar Tiina Rosenberg, Thomas Gyr, Karim Jebari strukturell rasism, positiv särbehandling m.m. Tiina Rosenberg står för en extreem uppfattning och talar helt övertygat för kvotering och positiv särbehandling i alla tänkbara och otänkbara sammanhang.
Men är blandning ALLTID bra, frågar man sig.
Thomas Gyr: Det finns t.ex. hel-etniskt företagande i Sverige. det är ingen som säger att det är olyckligt att rennäringen är monopoliserad av samer. Inget säger att rennäringen skulle bli så mycket bättre om vi hade fler svenskar, turkar eller somalier som renskötare. (Tiina Rosenberg försöker rycka åt sig ordet, men Thomas fortsätter.) Ingen säger att det är ett problem att min kurdiska pizzeria i kvarteret bara anställer kurder.
Då säger Tiina Rosenberg: Jag tycker det är ett problem! Jag vet att samarbete och olikhet kan vara besvärligt, men i alla kreativa sammanhang så är det ALLTID bra att det finns människor som har andra åsikter och ansträngningen (att jämka ihop åsikterna) behövs. Därför att när det är så att det blir alldeles för lika och alla tycker i stort sett likadant då fattas det en komponent.
Tiina: I statlig finansierade miljöer … är det vår demokratiska plikt att ha ett så mångsidigt team som möjligt. Därför att om kunskapen genereras bara av en viss typ av personer då är vi fel ute. Vi måste ha en mycket stark representation av olika typer av röster.
Det är inte bara en nyttoaspekt, rättviseaspekten är fullt tillräcklig … det finns ett värde i sig av inkluderandet.
Tiina Rosenberg är måhända ganska extrem men hon representerar nog ändå ganska väl huvudströmmen bland svenska intellektuella i att omfamna det ”mångkulturella” idealet. Som en karrikityr kanske, men huvudlinjen är ändå att ”blandning” och ”mångfald” är alltid bra.
Mot detta skulle jag vilja ta fram Sören Haldén, en veteran inom svensk filosofi som bl.a. skrivit boken ”Humbuglandet”. Programledaren Lars Mogensen (P1 Filosofiska Rummet – 2006-11-12) läser ur boken: ”Imitation av det erkända blir huvudredskapet. Den idémässiga stimulansen försvagas. Spontanitet och inspiration skjuts åt sidan och får snarast dålig anseende. Frihet och friskheten ersätts med konventionalitet. Under ett initialt skede verkar de två kraferna spontanitet och imitation sida vid sida Men det konventionella sättet att arbeta bärs upp av det stora flertalet och blir mer och mer dominant. Till ett maktsystem hör auktoritetstro, lärdom och pretantiös visdom tar över. Förkvävning uppstår och så småningom permanentas ett stillastående.”
Ytligt sett låter det lika det som Tiina Rosenberg klagar över. Men Sören Haldén menar att enfalden inte beror på bristen av etnisk blandning utan kanske tvärtom av alltför stor kommunikation mellan universitet och kulturinstitutioner i Sverige och hela världen. Den akademiska världen har blivit en global by där det blir allt svårare att hysa en avikande idé. Detta gäller i synnerhet ämnen som filosofi och mycken humaniora menar Sören Haldén.
”… det är helt och hållet en global historia. I Sverige har man tagit oerhört mycket intryck av vad man gör i de viktiga västeuropeiska länderna och i USA. Man imiterar ... imitation bör ju följas av kritisk granskning och självständigt tänkande, men nu har imitationen blivit dominant på ett fullkomligt skrämmande sätt.” säger Sören Haldén.
Själv har jag erfarenhet av konstvärlden. Enligt men mening har den ”fina” konsten (dvs. den som bevakas av kulturskribenterna) nästan helt förlorat all lokal särart. Det finns helt enkelt en mycket stark ”mainstream” världskultur. De verk man ser i New York eller London är till förväxling lika verk som producerats i Moskva, Hong Kong, Bangalore eller Stockholm. Verk som uppfattas som ”provinsiella” ignoreras. Det är oerhört trist. (Det är en av anledningarna till att jag själv givit upp tanken på att vara verksam som konstnär.)
Om det är så att trotts ett intensivt ”blandande” som skett de senaste århundradet mångfalden faktiskt verkar försvinna och kreativiteten falna – då är förmodligen Tiina Rosenberg m.fl. helt fel ute i sin uppfattning att ”blandning” leder till ”mångfald”.
Vad har gått fel?
Biologisk mångfald
Begreppet mångfald har kidnappats från biologin och ekologin. Miljömedvetna människor har sedan relativt lång tid värnat ”biologisk mångfald”. Med det menar man att man bejakar och vill bevara den mångfald av livsformer som finns på jorden och som kan finnas i enskilda ekosystem. ”Biologisk mångfald” har blivit ett positivt laddat och allmänt omfattat begrepp hos den breda befolkningen.
Nu är inte ens biologisk mångfald helt oproblematisk. Om man flyttar en art från en miljö till en annan kommer ”mångfalden” initialt att öka med en art. Det verkar ju bra, men vartefter tiden går sker en konkurrens mellan den nya arten och den gamla art som tidigare var ensam i sin ekologiska nisch. Redan efter några tiotal år brukar man kunna se att antingen den nya eller den gamla arten går mot utrotning. Om den gamla försvinner betyder det inte bara att ”mångfalden” gått tillbaka till utgångspunkten, det kan innebära att den gamla arten utplånats för gott från planeten. Det som såg ut som en lokal ökning av mångfald blev en global förlust. Ibland är förlusten större än bara en art. I vissa fall har hela ekosystem välts över ända med förlust av stora mängder arter. Sådana ödesdigra inplanteringar har skett upprepade gånger när hundar, katter, kaniner, råttor mm. införts på öar runt om i världen.
I Sverige har vi ett stort antal exempel. Minken kommer från nordamerika, och är mycket lik europeisk flodiller i de flesta avseenden, men bytesdjuren är inte så väl anpassade till minkens jaktbeteende som till illern. Minken har haft konkurrensfördel och idag är den europeiska illern praktisk taget utrotad.
Signalkräftan infördes för att få kräftor i vatten där kräftpest härjat. Resultat – flodkräftan kan svårligen räddas från utrotning. Och det är inte kräftpesten som utrotat den, det är den ohemula konkurrensen från signalkräftan. Flodkräftan hade utvecklat resistens mot kräftpest förr eller senare och kräfttomma vatten hade åter koloniserats.
Kanadagås är numera en plåga på alla badstränder i hela Sverige, den hotar att konkurrera ut vår inhemska grågås som inte alls var lika framfusig.
En inplantering som ”misslyckats” är spridning av fasan (från nordamerika). Den har faktiskt inte fått fäste. Men fasanen är närmast ett undantag.
I år har vi fått veta att en kammanet (Mnemiopsis) hotar att sprida sig i södra Östersjön. Denna art har tidigare ödelagt ekologi och fiskbestånd i Svarta Havet. Den kan ha spridits oavsiktligt med fartyg från Amerika. ***
Slutsats: inom biologiska system är ”mångfald” i meningen ”blandning” ofta katastrofalt och allt annat än ”kreativt” lyckat.
Kulturell mångfald
Jag menar att man kan dra en analogi från biologin till frågan om värdet av ett ”mångetniskt” ”mångkulturellt” samhälle. Visst! Initialt blir samhället mer mångfaceterat om man tillåter invandringa v främmande folkslag, religioner och kulturer. Men på sikt, och i synnerhet när det är en global trend, att alla skall blandas med alla, så leder det till att allt blir lika och att ”mångfalden” gobalt och universellt minskar. Värdet av att resa till ett främmande land minskar i samma takt som det blir lättare och lättare att faktiskt göra det.
En enda Världskultur!
Jag tror att Tiina Rosenberg och en stor del av den svenska (liksom europeiska och amerikanska) intellektuella arbetar på den enda världskulturen som på sikt skall ersätta all ”trångsynt” nationalism och etnisk särart. Hur skall man annars tolka det, när inte ens rennäringen får förbli samisk?
Det är kusligt att tänka sig att bakom det ”mångkulturella” och ”moderna projektet” döljer sig en världserövrartanke i ny skepnad. I grunden är det samma gamla anspråk på det absoluta tolkningsföreträdet i Tiina Rosenbergs värld som det var i den stalinistiska kommunismens värlshärskarambition!
Verklig mångfald kräver provinsialism
Om vi skall kunna få behålla verklig kulturell mångfald i världen, måste vi kunna tillåta provinsialism. Det måste nog vara frivillig relativ isolering gärna i namn av nationalism. Nationalism kan givetvis vara malign om den kräver expansion på andra folks bekostnad eller rentav världsherravälde och förslavande av andra folk (ni vet nog flera exempel). Men om man med nationalism menar om ett folks positiva självkänsla och vilja att odla sin egen särart och bestämma över sitt eget öde så är det också den enda kraft som i längden kan ge oss en värld med mångfald.
Det finns givetvis ett problem med de folk och kulturer som har en kollapsad självkänsla. Om man inte ser något gott och värdefullt i den egna kulturen utan bara tror att allt gott kommer någon annanstans ifrån då är folket dödsdömt. Ibland fruktar jag att svenskarna har redan har fallit så lågt. ”Ursvenskt är blott barbariet”, menar t.o.m. vår egen stadsminister ****.
Illustration av Weine Berg ****
Andra folk som förmodligen är hopplöst förlorade är de s.k. primitiva kulturer som det fortfarande finns rester av i världen: Aboriginer i Australien, ett hundratal olika Papuanska kulturer *****, eskimåerna, samerna. När alla ungdomar från dessa folk sugits bort till städer och världskulturens universitet är ”folket” som kulturell enhet dödsdömt. Det är oändligt sorgligt att världen kommer att gå miste om den mångfald som dessa folk och kulturer innebär. Men det är antagligen oundvikligt. Om inte folkens egna representanter sätter värde på sin traditionella livsstil så kan man ju inte någon tänkbar världsregering tvinga dem.
Men det skulle inte behöva vara så med den svenska kulturen.
Noter:
* P1 Filosofiska Rummet – 2006-05-28 ”Diskriminering”
** P1 Filosofiska Rummet – 2006-11-12 ”Vetenskapens baksida”
(man kan hämta programen som ”Podcast” på www.sr.se)
*** Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium skriver om kammaneten: http://www.tmbl.gu.se/news/Pressmeddelanden/pressMnemiopsis.html
**** Stadsministern citerade faktiskt Esaias Tegnér f. 1782 d. 1846 - biskop i Växjö, diktare: ”All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbariet var en gång fosterländskt.” Det finns de som menar att självförakt är en tråkigt ursvensk egenskap. Stadsministern har i alla fall sällskap.
Bilden är från http://www.rakryggad.blogspot.com/
***** Se t.ex. http://sv.wikipedia.org/wiki/Papua_Nya_Guinea ”Det finns hundratals folkgrupper som kan räknas till Papua Nya Guineas ursprungsbefolkning, majoriteten kommer från papuanerna, vars förfäder anlände i Nya Guinea-regionen för tusentals år sedan.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
