Wolodarskis felslut

"Drömmen om Disneyland", Peter Wolodarski, DN Ledare signerat, 3/7 2011

Peter Wolodarskis felslut om fallet Jose Antonio Vargas

PW drar fram ett fall där illegal invandring varit lyckat för både migranten och mottagarlandet. Sedan hoppar han till slutsatsen att all migration är till nytta.
Det är närmast ett mönster för hur man moraliskt motiverar att USA, Sverige och andra europeiska länder måste översvämmas av arbetskraftssökande, flyktingar och illegala invandrare.
På liknande sätt brukar man dra fram något enstaka behjärtansvärda fall av flykt från särskilt grymma omständigheter för att motivera hela asylinvandringsprojektet.

Problemet är att migrationen kan bli hur stor som helst. Invandring per år till Sverige är idag ungefär lika stor som antalet nyfödda. Sverige kommer inte att förbli svenskt om detta fortsätter. Jag tror inte att det egentligen bekymrar PW annat än att han är rädd att det kan vara riskabelt provocerande att öppet propagera för att Sverige skall bli ett land befolkat av mellanösternfolk. Likväl talar demografiska prognoser för att det är precis vad som håller på att ske.


Felslutet med den aborterade Beethoven

Simply answer yes or no to the following situations:

A. The mother of a family of 14 is pregnant again. Her husband — the father of all 14 of these children — has a history of alcohol abuse and mental disorders which frequently causes him to abuse his other children. The mother herself is already worn out from trying to care single-handedly for her large family and doesn't feel she can care for another child at this point. On top of all this, two sons in the family also have a history of alcohol abuse, one of the children is in a mental institution, and none of the other children have steady, dependable jobs with which to support mom and dad. Abortion or Not?

A. If you answered Abortion for A, congradulations! You just aborted Ludwig Van Beethoven!

Den som ställer problemet så vill att vi skall förstå att abort alltid är fel. Dilemmat har många varianter, men den här är ganska populär. Vad är det för fel?

1. Om Ludwig van Beethoven inte hade fötts hade vi inte saknat honom.

2. Man kan inte använda sannolikhetskalkyl för att argumentera om sannolikheten för något som redan inträffat. Matematikern säger att sannolikhetsfunktionen ”kollapsat”. Det som faktiskt händer är alltid så vansinnigt osannolikt att det inte går att sätta siffror på det. Det finns mer än kvadriljoner upphöjt till kvadriljoner möjligheter som aldrig förverkligas.

(För övrigt kan man påpeka att Beethoven inte hade det så svårt. Han hade t.ex. ”bara” sex syskon, varav tre dog innan de han visa någon musikbegåvning. Men problemet kan likväl ställas i någon annan version.)


11 miljoner illegala invandrare varav en Jose Antonio Vargas. Är det värt det?

Vi kan vända på problemet. Vi har en Jose Antonio Vargas som faktiskt varit illegal invandrare sedan tjugo år. Vad bör myndigheten göra? Det finns tre möjliga lösningar:

1.Jose Antonio Vargas utvisas till Filipinerna, eftersom alla människor är lika värda och vi kan inte acceptera illegal invandring.

2.Jose Antonio Vargas måste få stanna efter ”alla dessa år”, och eftersom alla människor är lika värda utfärdar vi total amnesti för alla illegala invandrare.

3.Vi tvingas inse att vi tycker att Jose Antonio Vargas är särskilt värdefull för landet och vi gör ett undantag för just honom. Men vi fortsätter att utvisa övriga illegala invandrare.

(Det är klart att vi kan modifiera dessa alternativ något – men i princip det dessa tre möjligheter som finns.)

Alternativ ett förefaller drakonisk. Alternativ två är orimligt eftersom det leder till fri invandring och på lite sikt till landet undergång. Den enda möjligheten som verkar realistisk är den tredje, även om det innebär att vi frångår principen om alla människors lika värde.

Alternativ tre är intressant just därför att det visar att principen om ”alla människors lika värde” inte är absolut och tillämplig i konkreta fall. Principen kan bara bli en viljeinriktning. I verkligheten är det mycket stor skillnad i konkret människovärde.

Organiserad brottslighet eller berikande kultur?

Länspolismästaren Carin Götblad: Så ska vi stoppa den organiserade brottsligheten i Södertälje



Vad handlar det om?
Vilka är det?

Det är helt fantastiskt hur svensk media lyckas rapportera om och diskutera fenomenet ”den organiserade brottsligheten” utan att berätta om att det handlar om invandrarkulturer. Det är ett praktexempel på ”kulturell berikning”, vi fått på halsen, men det försöker man sorgfälligt dölja.

Länspolismästaren Carin Götblad lyckas med konststycket att skriva en lång artikel om fenomenet och t.o.m. påstå sig ha ett recept för hur man skall komma till rätta med det utan att nämna vilka det handlar om.
Det är inte Hells Angels får vi i alla fall veta:

Uttrycket ”grov organiserad brottslighet” får de flesta att tänka på kriminella MC-gäng och stora, hotfulla män med västar. MC-gäng är ett stort problem, men grov organiserad brottslighet är mycket mer än så. Alla har inte samma behov av att synas och längtan att visa upp en avskräckande yta utan vill i stället smälta in i samhället.

Den värsta formen är när egna parallella strukturer byggs upp: egen lagstiftning, egen beskattningsrätt, egen rättsskipning med egen verkställighet av straff, och så vidare.

”Smälta in i samhället”? Det handlar om ett helt nytt parallellt samhälle som allt annat än ”smälter in”. Maffiastrukturen är i själva verket detta alternativa samhälles själva kärna, dess alternativa statsapparat. Assyrierna och Kaldéerna i Södertälje utgör ca 22% av befolkningen. (I Södertälje kommun har 43% invandrarbakgrund.) Dessa försöker aktivt skapa sig etniska enklaver i Ronna, Hovsjö, Fornhöjden. För att ”fixa” lägenheter åt sina nyanlända landsmän terroriserar man svenskar och invandrare från andra länder så att de inte vågar bo kvar utan lämnar sin lägenhet åt assyrierna.

Karin Götblad vill inte se vad problemet är. Hon sticker huvudet i sanden och vill med sin auktoritet hjälpa alla andra ”rättrogna” regimanhängare att sticka huvudet i sanden.

I Dagens Eko i tisdags intervjuade de en ”Dragan” som påstods vara avhoppare från ett gäng i Södertälje. Han talade svenska med någon brytning. Efter inslaget påpekades att ”Dragan” var ett fingerat namn och att det var en skådespelare som talade. Alltså – vad var det för typ egentligen? Alla vet ju att det finns en ”juggemaffia” sedan många år – ättlingar till arbetskraftsinvandrarna på 1960-70-talet. Om ”Hells Angels” inte duger som syndabock kanske ”juggarna” kan passera utan att väcka ”främlingsfientlighet”? Är det så man resonerar?

Uppenbart är att det är ren och skär censur att dölja det faktum att brottsligheten i Södertälje har etnisk bakgrund. Det är skamligt och ovärdigt ett demokratiskt samhälle som påstår sig värna yttrandefrihet.

Vi svenskar har importerat detta problem. I första hand är det våra stora riksmedia som driver lobbying för massinvandringen och som i första hand är skyldiga. I andra hand våra politiker i de sju ”gamla” riksdagspartierna som fegt följer den utstakade politiska korrektheten. Självklart är ”folket” ytterst ansvarigt som låter dessa krafter härja fritt utan att säga ifrån.

Det är dags att vakna upp!

Demokratin måste återupptäckas av varje generation

(DN Vi lärde oss inget om demokrati)

(DN Debatt: Demokrati är inte så viktigt)

(DN Ledare: Lita på ungdomen)


Enligt DN-debatt 3/6 håller dagens unga svenskar på att förlora tron på demokratin.

Rubrik: ”Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar”

”Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ’ganska eller mycket bra’ om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare. ”

Undersökningen är utförd av World Values Survey. Man har frågat 1208 slumpvis utvalda medborgare, varav 305 kunde räknas som ungdomar.

”ett hot mot demokratins grundvalar” statsvetaren och forskningsledaren Staffan I. Lindberg.

Ja! Det finns anledning till oro! Efter alla kampanjer mot ”rasism”, om ”Förintelsen” och för ”en demokratisk värdegrund”. Det är verkligen oroande.

Man skall förvisso alltid ta sådana här undersökningar med en stor nypa salt. Hur har frågorna ställts? Vad kan man ärligt dra för slutsatser av svaren?

Icke desto mindre kan det ge tips om vartåt trenderna lutar. Man brukar kunna se förändringar och man kan göra vissa jämförelse mellan olika länder.

Jag hade tillfälle till en häftig diskussion med ett antal ungdomar härom kvällen. De levde tyvärr ganska väl upp till den bild som Lindberg målade upp.

”Ja, men tänk efter! Om man tänkt sig att rösta på Centerpartiet och om någon lovar att betala en tusenlapp för att man istället ska rösta på Folkpartiet eller Moderaterna, eller Sossarna också för den delen. Vad gör det? Det är ju praktiskt taget samma politik i alla fall.”

Och om en diktator: ”Om det är någon som vet bäst. Varför hålla på och tjafsa med de som alla vet har fel?”

”Men hur skall man kunna få ’den som vet bäst’ till makten?”, försöker jag. "Och hur kan man veta att inte det som 'alla vet är fel' faktiskt är ganska förnuftigt."


Populism

”Populism” är ett ord som alltför ofta används av makteliten. Ordet sammanfattar väl det folkförakt som frodas bland etablerade politiker.

Folket tänker ”fel”. Folket måste luras och trugas att tänka rätt.

Är det konstigt att det växer ett motsvarande politikerförakt från gräsrötterna?

Folk är t.ex. självklart oroade över den främlingsinvasion som pågår. Mycket riktigt har återkommande attitydundersökningar bekräftat att ungefär hälften av befolkningen är mer eller mindre motståndare till massinvandringen. Ungdomar konfronteras också kanske mer än andra av kulturkrockarna. Det är inte säkert att ta en sväng på stan frampå nattkröken. Risken för rån eller misshandel är stor om man är ”på fel plats vid fel tillfälle”. Invandrargäng äger vissa gator och kvarter, och beter sig som en ockupationsmakts soldater mot dem som uppfattas som ”svennar” och infödingar. Det har bl.a. centerpartisten Fredrik Federlay fått erfara, han blev nerslagen av en sydamerikan som var sur på snåla svennar som inte ville bjuda på en cigg. Eller miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner som blev rånad och knivhuggen i invandrarförorten Alby när tagit ut pengar i en bankomat.

Det är bara i runda tal en fjärdel av befolkningen som tycker invandringspolitiken är bra eller att ännu fler skall lockas hit. En fjärdedel ”vet inte”.

Ordet ”populism” används fruktansvärt lättvindigt för att avfärda folkets naturliga instinkter.

Istället manglas det ut snyftreportage om enskilda människoöden. Invandringen som sådan framställs som oundviklig. Antingen kommer de legalt eller illegalt, säger de. Den som försöker ta upp frågan i s.k. demokratiska församlingar riskerar utfrysning och uteslutning. Finns det frågor som inte får beröras i en s.k. demokrati? Det är otroligt trist att de lyckats så väl med att övertyga folket om att vi är maktlösa.

Är det konstigt att folk sedan tvivlar på demokratin?

Men det finns fler ämnen.

Miljön och vår långsiktiga överlevnad

Miljön är hotad, sägs det. Stora klimatförändringar är på gång som kan stjälpa världens livsmedelsproduktion över ända. Världshaven är mer eller mindre utfiskade. Världens skogar faller för att göra papper, ”biobränslen” eller bara för att röja jordbruksmark. På vetenskapssidorna i tidningarna kan man läsa att ”vi” (dvs. mänskligheten) håller på att förstöra grunden för allt välstånd. Vi måste ändra livsstil! Vi måste minska konsumtionen av energi och prylar om världen skall kunna få plats med de nya miljarder som anses oundvikliga. I samma tidning hittar man på ekonomisidan, ekonomer och finansministrar som bekymrar sig för att vi konsumerar för lite, att vi lånar för lite. Tillväxten måste bli ännu högre om vi ska stå oss i den internationella konkurrensen.

Är det konstigt att man blir förvirrad? Är det konstigt att man börjar undra vem det är som styr. Är det överhuvudtaget någon som har kontroll? Demokratiskt eller ej.

Demokrati måste upplevas

Demokrati är inte något som är en gång för alla given. Varje generation måste återerövra erfarenheten. När jag var ung var med i Fältbiologerna. Det gick väl inte alltid till exakt enligt regelboken. Nog hände det att vi stökade över ett årsmöte för att sedan lösa världsproblemen över en öl och två. Men vi lärde oss något i alla fall. Vi erövrade till slut folkrörelsernas erfarenheter. Ett sant svenskt kultarv. Vi lärde oss mötesordning, votering, skriva protokoll och program. Vi lyckades ena oss om resolutioner och krav. Vi kunde genomföra läger, föredragsserier, exkursioner. Vi gjorde det utan vuxna ledare.

Idag har alltför många skaffat sig en bekväm livsstil. Allt skall gå över marknaden. Man skall köpa det man vill ha. Varför inte lika gärna köpa eller låta sig köpas i politiska syften?

Yttrandefriheten är formellt sett enorm. Vem som helst kan i princip uttrycka vad som helst på Internet. Men hur mycket är det som blir läst? Och om det blir läst – hur fort blir det bortglömt?

Demokrati är djupare än Facebook och Twitter. Det handlar om att bygga stadiga relationer. Mangla fram genomtänkta ideologier. Snacka ihop sig med likasinnade. Våga ta ansvar. Våga representera. Ställa upp i val. Det är INTE så lätt alltid. Du kan inte räkna med att någon kommer och frågar vad du tycker. Om du vill att din tanke skall begripas och omfattas av andra så måste du tala för den.

Det är verkligen inte så enkelt som att bara gå och rösta vart fjärde år.

Vi försöker skapa ett alternativ. Vi vill ge folket en röst. Vi har några enkla självklara åsikter som måste få uttryckas. Vi vet att kärnan av våra åsikter delas av kanske så mycket som hälften av folket – redan idag. Men bara för att vi har rätt kommer inte någon gudomlig rättvisa seglande och lyfter oss till makten. Vi behöver folk som vill arbeta för de här åsikterna om vårt folks överlevnad. Man måste engagera sig. Gå med i partiet. Gå till medlemsmöten och årsmöten. Skriva motioner. Argumentera för sina åsikter. Det gäller hela tiden att se till att makten inte missbrukas. Se till att stadgar och beslut följs.

När organisationen fungerar, då vill man gå ut och förklara partiets politik för sina medmänniskor. Då kan man vara stolt över vår skapelse.

När vi är tusentals som är aktiva – skriver insändare och ställer oss upp på möten. Då kan folkets överlevnad och naturliga självbevarelse inte längre ignoreras.

Kärnkraften i Tyskland avvecklas

Tyskland avskaffar sig självt?

(DN) (DN)
Regeringen i Tyskland har beslutat att börja avveckla all kärnkraft i landet. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar emot det.

Idag kommer 23% av tysklands el från 17 kärnkraftverk. Dessa skall alltså stängas en efter en. Det är, påstår man, meningen att fortsätta minska användning av fossilbränsle med 40% till år 2020. Inte heller tror man att det tyska folket kommer att stödja att man istället köper kärnkraftsel eller fossilel från Frankrike eller Sverige. Tyskland använder redan idag störst andel vindkraft i världen (17% i Sverige använder vi bara 3% vindkraftel). Givetvis vill man bygga fler vindkraftverk men vindkraften är en mycket nyckfull energikälla. I brist på bra lagringsmetoder måste vindkraften kompletteras med minst lika hög kapacitet s.k. reglerkraft. Det är sådana kraftverk som kan sättas igång med kort varsel när vinden mojnar. I Sverige har vi ännu så länge vattenkraft så det räcker både för oss själva och för att sälja men utrymmet att sälja reglerkraft till andra länder blir mindre och mindre när också Sverige får allt fler vindkraftverk.

Den spontana tillväxten i både Tyskland och Sverige pekar som vanligt mot allt högre behov av elström. Man kan förvänta sig att behovet av elström kommer att öka drastiskt de närmaste tiotalet år eftersom fossilbränsle skall ersättas med bl.a. eldrift i alla bilar och bussar.

Utan att göra en avancerad beräkning pekar allt detta mot en allvarlig elenergibrist i Tyskland inom en nära framtid. Energipriserna kommer att skjuta i höjden och inte stabiliserats förrän marknaden rättat munnen efter matsäcken. Elbristen i Tyskland kommer att spilla över på andra europeiska länder. Vi får också i Sverige högre elpriser när tillgången minskar och efterfrågan fortsätter att öka.

Innebär det att Tyskland påbörjar en radikal avveckling av sin industri? Det vore verkligen spännande! Miljörörelsen och vi andra som oroar oss över mänsklighetens framfart på Jorden har länge talat för döva öron om att den ständiga tillväxten i längden är omöjlig och att civilisationernas strävan måste vara att finna en stabil balans – gärna på väsentligt lägre nivå av resursförbrukning än idag.

Man frågar sig om Tyskland faktiskt är den första industrinationen som kommer att påbörja bygget av ett postindustriellt jämviktssamhälle. Det vore verkligen fantastiskt! Jag tror det när vi ser det. Jag följer utvecklingen med spänning.

Tyvärr är det dock stor risk att man kommer att fortsätta tillväxtlinjen till varje pris genom import. Då ökar kolbrytningen i Polen, jakten på olja skärps i Arktis och Sveriges sista älvar kommer att vara en oemotståndlig frestelse.

Kultur i fritt förfall

Jag tänkte mig att ta pulsen på det nutida konstlivet genom att besöka elevutställningarna vid Konsthögskolan och Konstfack. Mina förväntningarna var kanske inte så stora, men – ja, vad skall man säga? En sinnebild för bildkonstens förfall är kanske denna interiör från Konsthögskolans entréhall.

”Chandeliers and Rags”, Linda Bäckström, plastskum

I trapphallen står fortfarande gipsavgjutningarna av antika mästerverk, bl.a. ”Nike från Samothrake” men nu är hon inklämd bakom, vad som uppenbarligen skall uppfattas som hennes moderna motsvarighet. ”Chandeliers and Rags”, av Linda Bäckström, är utförd i äkta polyuretanskum, ett frigolitliknande material som vanligen används som isolering och tätning på svårtillgängliga ställen i väggar.

Gazelle Kianush, ”White Flower” (Solljuset från fönstret är inte en avsiktlig del av verket.)

När jag gick på ”Mejan” fick jag lära mig att inte försöka måla ”älg i solnedgång”. Idag är det inga problem med att måla en rosa kamel.

Amelie Sundahl, ”Utan titel”, tusch och kol

Konsthögskolan har sin beskärda del av ”mångkulturen”, men det är svårt att se det som någon berikande ”vitamininjektion”. De svenska eleverna påverkas förvisso, som detta ”inträngande” kamratporträtt visar, men i vilken riktning? ”Smältdegeln” verkar inte skapa många intressanta möten. Inte heller tycks de idealiserade kulturmötena på Mejan föda något sökande efter egna rötter eller traditionella band, vare sig hos de svenska eller de invandrade konstnärer. Istället dras alltihop ner till en fullständigt kravlös anarkisk nivå.

Johan Wik, video av iscensatt misshandel

Det mångetniska samhället blir av allt att döma ett allt mer våldsamt och otryggt samhälle. Det speglas också på sitt sätt i konsten. Johan Wiks video är det svårt att inte bli berörd av. Den visar helt enkelt stora män som misshandlar varandra filmat i närbild och slow motion på HD-storbildsformat. Man undrar hur många käkben och revben som brutits för att åstadkomma detta? Tekniskt är det perfekt genomfört, men knappast uppbyggligt.

Isak Hall har gjort ett antal verk ”utan titel” som verkar ha något med Afganistan att göra. Kanske är det en kritik, kanske hyllning till självmordsbombare.

Stämningsbild från Examensutställning på Konsthögskolan. I bakgrunden en jätteperuk av Anna Uddenberg.

Generellt är det mycket svårt att upptäcka någon genomförd tanke eller passion för att visa något utanför det privata. Dagens unga konstnärer är mest bara intresserade av sig själva. Så, varför skall publiken intressera sig för dem?

Åke Blomdahl

DN:s recention,
(Epstein i DN)

Assa Kauppi - En bergsprängare som skulptör

Det finns faktiskt en utställare som sticker av markant från alla de övriga på Konsthögskolans Examensutställning. Assa Kauppi är en kvinna som inte går av för hackor. Utbildad bergsprängare och skulptör. Hon har gjort en serie porträtt av barn som står färdiga för en simtävling. Det är gjuten brons, målad och patinerad med perfekt hantverk. Verket är en kommentar till vår individualistiska tävlingskultur.

”Tävlingen startar långt innan startskottet går. Det startade generationer tillbaka. Barnen vet inte om det. I det fysiska kan vi bara ana det som sitter djupt rotat. [ ... ]
Verket the Race is Over reflekterar över en värld där vi inte längre försöker jämna ut orättvisorna, utan istället desperat försöker att överleva – oavsett om vi trampar ner varandra.”
säger Assa Kauppi, i utställningskatalogen

Miljöpartiets svek

(Detta är första texten på skärmutställningen jag visade utanför Miljöpartiets kongress i Karlstad 2011-05-20)

Miljöpartiet de gröna säger sig vilja skapa ett ekologiskt långsiktigt uthålligt samhälle. Därför ger också många som är aktiva i miljörörelserna MP sitt politiska förtroende.

Man måste föreställa sig att ett långsiktigt stabilt samhälles grundläggande förutsättning är en stabil och trogen befolkning, där människor känner ett särskilt ansvar för just den plats på Jorden hon blivit tilldelad.

Hos Miljöpartiet finns emellertid ingen förståelse alls för migrations- och befolkningsfrågor sedda i ett ekologiskt sammanhang. Miljöpartiet har svalt den befängda idén att allt människoliv är oändligt värdefullt: ”Ju fler desto bättre!”

Jorden är överbefolkad. I väntan på en naturlig allmän global folkminskning är den fundamentala utmaningen är hur vi skall klara försörjningen under en 100-årsperiod av kraftigt överuttag.

Sverige har – tack vare våra förfäders ansträngningar och vår måttligt stora befolkning – ovanligt goda möjligheter att vara ett ekologiskt föredöme, men med Miljöpartiets migrationsprogram kan vi på sin höjd bli ett extremt dyrbart kulturellt Disneyland överbefolkat av andra länders misslyckanden.

Miljöpartiet spottar på Jorden och våra förfäder. Med flertusenårig trogen befolkning som faktiskt väsentligen brukat landet uthålligt, och utan koloniala förbrytelser, gör Miljöpartiet gemensam sak med hela den etablerade makteliten, från liberaler till kommunister, för att låta landet tas över av främmande folkslag.

Liberalernas mål – den nya världsordningen med total frihandel – där alla är rotlösa ”individer” som bara lever för stundens konsumtion och obehindrat flyttar dit där arbetsmarknaden för tillfället lockar, kan inte vara mer fjärran från en överlevnadskultur.

Miljöpartiets svek mot det svenska folket är särskilt fruktansvärt eftersom det innebär en pervertering av en ideologi om anpassning till naturen som är så nödvändig för vår överlevnad.

Vänd om! Lyssna till förnuftet och självbevarelsedriften!

Etnopluralism istället för "mångkultur"

En värld med etnisk och kulturell mångfald ger möjlighet till fredligt sökande efter långsiktiga överlevnadskulturer enligt flera olika modeller.

En värld med bestående mångfald kräver att folken tillåts vara säregna inom sina egna självständiga nationer.

Om inte vi svenskar försvarar vårt folk och vår kultur och vår rätt på Jorden, så lär ingen annan gör det åt oss.