Vi och dom

Jag har länge funderat på att skriva en artikel om hur vi (alla talande människor) använder ordet ”vi”. Det är sannerligen ett vanskligt ord.

Peter Wolodarski har idag en artikel om saken ”Språkets farligaste begrepp”.


Artikeln gör till synes några kloka och tänkvärda observationer om hur människans naturliga flockbeteende kan yttra sig och hur makten ibland har använt vår naturliga önskan att finna gemenskap till att skapa konstgjorda solidariteter.

Wolodarski är emellertid en ”tempelriddare” som kämpar just mot människors naturliga solidariteter och vill ersätta dem med andra finare. Wolodarski lever, om någon, i en svartvit värld av ”ont” och ”gott”, ”vi” och ”dom”. Han är så blind för sina egna tankefel att han t.ex. kan skriva:

Den goda nyheten är att människor tidigt uppvisar en förmåga till positiva egenskaper som att bry sig om andra, samarbeta, känna rättvisa, ta hänsyn till intentioner. Men den mörka sidan är stamtänkandets ständiga närvaro.

”Stamtänkandet” är ondska. Från andra artiklar vet vi att Wolodarski alldeles särskilt hatar nationell solidaritet eller gemenskaper grundade på religionstillhörighet. I alla fall om det handlar om svenskar eller kristna. Wolodarski är en utvald intellektuell krigare med ett alldeles särskilt uppdrag att slå sönder idén om att svenskarna har någon särskild förstfödslorätt till den del av jordytan som av tradition kallas ”Sverige”.

Om man betraktar det biologiska livet med lite distans finns det över huvud taget inget ”gott” eller ”positivt”, inget ”ont” eller ”mörka sidor” av djurens beteende. Det finns beteenden som är befordrar släktets överlevnad och det finns mutanter och missfoster som uppvisar perversa beteenden. De senare har också sin uppgift – som mat till överlevarna.

Flockbeteenden är ingalunda universellt vare sig onda eller goda. Isbjörnar klara sig bra på egoism. Isbjörnshonan bildar en nödvändig solidarisk gemenskap med sina ungar, det är allt. Många reptiler klara sig bra från kläckning och resten av livet på ren oförfalskad egoism. Människor, myror och skrattmåsar är exempel på djur som behöver flocken för sin överlevnad. Jag har hemskt svårt att tro att skrattmåsarnas gemenskap bygger på någon avancerad idé liknande människors idéer om frihandel eller demokrati. Det bygger säkert bara på geografisk samhörighet. ”Vi” är de som bor här, ”vi” försvarar oss gemensamt mot kärrhökarna. När kärrhöken är långt borta har ”vi” som bor på denna ö fullt upp med att tjaffsa med måsarna på närmaste ön. Det finns absolut inget ”ont” i detta, sett från ett fågeltorn.

Vi människor behöver gemenskap. En ensam människa utan något kulturellt sammanhang är en fullkomlig orimlighet. Inte ens extremliberalernas ”economic man” saknar kulturellt sammanhang. Även om alla relationer förvandlats till ekonomiska transaktioner krävs det en kulturell överenskommelse om regelverket och valutan.

Människans universellt giltiga naturliga gemenskaper är familjen och det lokalsamhälle man hamnat i. Stamtänkande är naturligt och nödvändigt. I avancerade civilisationer har stammen vidgats och på så vis har moderna nationer kunnat utvecklas. Så långt handlar det väsentligen bara om att ”vi” är fysiska grannar och att ”vi” är ömsesidigt beroende av att upprätthålla överenskommelser. Denna utvidgning innebär inte att familjeband eller lokala solidariteter upphört att gälla.

Civilisationerna har över årtusendena skapat sig religioner och komplicerade humanistiska idébyggen. Gränserna mellan ideella gemenskaper, dvs kultur, har inte minst av maktpolitiska skäl tenderat att följa släkten och folkslags gränser. Därför har nationella identiteter bildats och visat sig vara de hittills mest avancerade gemenskaperna. Nationalstater är förutsättningen för demokrati och djupgående social gemenskap.

Peter Wolodarski och andra anti-nationalistiska korsriddare fördömer nationalism, tribalism, religiös eller idéel samhörighet. Antagligen vill han i stället ha lojala medarbetare i företag, och man får gärna bejaka ett specialintresse. Det är OK om golfklubben gemensamt skriver en petition till kommunen. Jag vet inte om Wolodarski delar hatet mot familjen, men det brukar vara typiskt för dessa extremliberaler att hylla HBTQ, pornografi och liknande moralisk upplösning.

Wolodarski m.fl. i en skön enhetsfront med kulturvänstern vill framhålla att de kämpar för en ännu större och ädlare gemenskap genom den ”mångkulturella” världskulturen som bara erkänner en odelbar mänsklighet.

Att sätta ”mänskligheten” som det enda giltiga ”vi” är i bästa fall poänglöst. Självklart kan man tala om ”vi människor” eller ”den mänskliga civilisationen” i sammanhang där vi diskuterar miljöfrågor, klimat och relationen till andra levande varelser. Alla meningsfulla politiska eller ekonomiska motsättningar går dock mellan olika grupper av människor och man måste kunna sätta namn på dessa.

Wolodarski m.fl. är i själva verket ute i strid för sin idé om det totalkommersialiserade frihandelssamhället mot naturliga gemenskaper av kulturellt eller nationellt slag. Det är ”vi globalister” mot ”dom” som känner sig som ”svenskar”, ”norrmän”, ”kristna”, etc.

Globalism och teknik skall frälsa oss?

Jag reagerade på denna artikel på DN-Debatt 2011-08-14
”Vi kan inte se på framtiden med gårdagens kunskaper”
av ordföranden för Tällberg Foundations Bo Ekman
http://www.dn.se/debatt/vi-kan-inte-se-pa-framtiden-med-gardagens-kunskaper

Globalism och teknikutveckling är Bo Ekmans frälsningslära. Nationalstater inklusive FN-systemet är jätteproppen som hindrar framtidens lösningar.
Vad han tänker sig istället för FN-avtal, bilaterala och andra internationella avtal är oklart, men mellan raderna kan man gissa att det inte räcker med totalt lössläppt marknadsekonomi utan fastmer någon form av världsregering.

Tällberg Foundations är tämligen helylle-svenskt och definitivt en lättviktare i jämförelse med t.ex. Bilderberggruppen. Icke desto mindre tror jag de har en hel del inflytande här i landet.

Det Tällberg Foundations predikar är definitivt inte bara illa. Johan Rockström och Anders Wikmans miljö- och klimatengagemang är värt respekt. Det fatala är när det används för att rättfärdiga hysterisk teknikoptimism och nyliberal globalism.

Man borde rota i det här.

Kosmopolitisk steriotyp

Kolumnen DN 2011-08-13: Lena Andersson om faran med starka gemenskaper.
”Ingens främling”

Lena Andersson är liksom jag en humanist, vi tror båda att människan är ansvarig för sig själv och att det inte finns någon Gud sig bryr sig om oss, men där slutar likheten. Hon verkar kunna komma till precis motsatta åsikter mot mig. Hon är också ganska oförblommerad och värderar precis samma fenomen som jag i fullständigt motsatt färg.

Lena Andersson ser ”det urbana, individbaserade samhället”, ”det rotlösa, kosmopolitiska samhället” som ett ideal. ”Priset är anonymitet och att se på alla och ingen som främling och frände.” Lena A. betalar gärna, men vill inte ”ge efter för välbehaget i att avstå från att ha åsikter om värderingar som man skulle bekämpa om de odlades i det man uppfattar som de egna leden.”

Lena A. menar att ”De flesta reflekterande personer håller med om att människor inte bör delas in efter nationalitet, kultur och traditioner.”
Fan tro’t, säger jag. Jag har svårt att tro att ens L.A. vägrar att klassificera människor överhuvudtaget. L.A. vill förordar ”idégemenskaper” eftersom sådana ”... är öppna för alla. Idéer kan prövas och visa sig sämre än alternativen. Idéer kan man lämna.” Är det alltså bättre att vara ”kommunist”, ”muslim”, ”kristen”, ”liberal” än att vara ”svensk”, ”norsk”, ”europé”, ”afrikan”? Jag skulle gissa att fler krig och större bitterhet kommit ur ”idégemenskaper” än ur naturliga gemenskaper. Men L.A. menar förmodligen heller inte sådana idéer. Hon är själv en profet för den sekulära humanism som är synnerligen trosviss och oförsonlig mot olika religiösa idéer. Jag tror inte L.A. önskar att vi skall identifiera oss med religionstillhörigheter heller. Det var för övrigt just på det planet Anders Behring Breivik uppfattade sitt dåd. Han var en kristen (idé) riddare i kamp mot islamiseringen (idé) av Europa.

Vad Lena Andersson är ute efter är en människotyp som inte känner lojalitet med vare sig nation, familj, religion eller just någonting. Underförstått hon fördömer lojalitet till NÅGONTING ANNAT än den sekulära universalism som L.A. själv predikar. Det är precis samma ambition som kommunisternas dröm om ”den nya människan”.

Jag ryser. Jag ser för mig hönsfarmen. En gigantisk flock av identiska fjäderfän som förfärade skränar omkring ”frigående” i en hangarliknande byggnad. När slaktaren kommer springer somliga åt vänster och somliga åt höger, och alla vet att en viss höna kunde lika gärna ha valt tvärtom, det beror bara på vad de som stod närmast henne valde.

NEJ. Leve det säregna. Leve det provinsiella. Låt de moderna rotlösa urbana hönsen hållas i New York eller London. Nej tack till globalisering!

Öppenhet och ärlig diskussion är bästa botemedlet mot terrorism

Nu gäller det att stå upp för det öppna samhället!

”Vi kan inte tiga ihjäl hans berattelse” (DN 2011-07-26)

Den norske tidningen Dagbladet berättar att journalisten Lars Erik Ringen har startat ett upprop på Facebook om att medierna i Norge helt ska bojkotta Anders Behring Breiviks vittnesmål i Oslo tingsrätt.

”Ett monster föddes ur hatet på internet” (DN 2011-07-30, endast papperstidningen)

”Så hanterar svenska tidningar näthatet” (DN 2011-08-06)


”Var inte rädda” (DN Ledare, 2011-07-24)

Hatet, extremismen och intoleransen är ovanliga organismer eftersom de växer bäst i vakuum. Det bästa sättet att döda dem är med friskt syre, med argument, med ett öppet samtal, med fritt utbyte av tankar.

Man är borta några veckor från Internet, världsproblemen och politiken. Kommer tillbaka är allt upp och ner. En s.k. ”nationalist” har begått det värsta terrordådet i mannaminne i Norden.

Efter att ha orienterat mig något om saken är det klart att karl’n inte är någon ”nationalist”, snarare extrem antijihadist – dvs. anti-muslim – möjligen kan det kallas kultur-nationalism. Hur som helst ligger det också enligt min mening något i Breiviks analys att Europa hotas att uppslukas av Islam. Tillräckligt mycket för att jag måste ”förhålla mig”.

Låt oss först som sist fastslå att inget politiskt syfte i fredstid, eller knappast någonsin, skulle kunna rättfärdiga massmord av obeväpnade ungdomar.

Att bomba parlament eller försöka ta kål på ministrar och en regeringschef är en annan sak. Det finns onekligen lägen när det kan vara berättigat – men detta var inte en sådan situation.

Vi lever i en tid som på ytan verkar fredlig och förnuftig. Vem som helst kan köpa nästan vad som helst, vem som helst kan tala och skriva om nästan vad som helst. Samtidigt är vi många som ser hur denna strålande byggnad byggts på ett gungfly underminerat av bräckligheten i sina fundamentala dogmer. Förutsättningen för alltihop är inte minst en ständigt ökande exploatering av naturresurser. De som ser och kan räkna vet att vi redan ser botten på våra skattkistor.

Det är inte konstigt om någon av oss blir desperat över medmänniskornas flagranta brist på självinsikt eller mod att göra något. Då löper man amok.

Det har hänt att också jag fantiserat om en spektakulär protest. Jag har ”The Anarchists Cookbook” i hyllan. Fråga mig om hur terroristens tanke formas – åtminstone det första stadiet – så kanske ni kan finna ett sätt att kanalisera framtida potentiella terroristers tankar i en mer konstruktiv bana!

Det värsta ni kan göra är att ”ta kampen mot extremismen” genom att förbjuda folk att uttrycka sig.

Det föreslås titt som tätt att kommentarsfälten till tidningarnas websidor skall stängas.

Annat som alltid föreslås är nya ensidiga kampanjer i skolorna om ”Förintelsen” eller ”vår demokratiska värdegrund”.

Annat som föreslås är mer pengar till organisationer som dedikerats till att ”granska extremhögern” dvs. systematiskt diskreditera och förfölja oliktänkande.

Vad ni däremot skall göra är att ta frågorna på allvar. Invandringen och miljön är områden där det verkligen finns riktiga och viktiga frågor som inte besvaras.

Om invandringen

Alla som kan läsa statistik förstår att folkvandringarna i vår tid dramatiskt håller på att förändra vårt land. Det är inte bara så att det gamla etniskt homogena landet är borta – det är värre än så. Landets gamla befolkning håller på att bytas ut mot en vilt främmande blandning.

En regerings första och viktigaste uppgift borde väl vara det egna folkets välstånd och fortbestånd, men det är uppenbarligen inte längre fallet. Regimen, vad skall man annars kalla dem, uppmuntrar och underlättar på alla sätt att främmande folk erövrar landet. Är det konstigt om en och annan tänkare börjar undra vad som driver makten till detta.

Om ni verkligen seriöst vill ta bort jordmånen för den typ av terrorism som Anders Behring Breivik visat, då måste ni också förklara den djupare drivkraften bakom massinvandringen. Vad är syftet?

Konspirationsteorier

Där ute på nätet har ett antal svar formats, den ena mer konspiratorisk än den andra.

En teori, ”Eurabia”, hade Breivik fastnat för. Av någon anledning, oklart vilken – kanske handlar det om oljemiljardärer – vill mäktiga krafter sammansmälta den arbiska och den europeiska civilisationen. Se t.ex. Eurabia Europas framtid (jag har uppriktigt sagt inte läst allt, bara ögnat igenom).

En annan teori, som är äldre och betydligt bättre underbyggd, handlar om att de västerländska civilisationen har parasitiskt infekterats av ”sionism”. De Amerikanska och Europeiska regimerna är marionetter i klorna på en judisk maffia. Regeringarna verkar inte längre för sitt eget folks bästa utan är zombies som styrs att framför allt annat befrämja Israels och de judiska folkets fortbestånd. Orsaken till massinvandringspolitiken är att man en gång för alla och slutgiltigt också vill utplåna den vita rasen så att den aldrig mer kan utmana den judiska hegemonin. Sionisterna har emellertid på senare tid fått kalla fötter. Europas islamisering har varit alltför framgångsrik, och man vill ju för allt i världen inte ha ett muslimskt Europa. Därför har judarna skapat Eurabia-teorin för att vända europeerna mot islam samtidigt som massinvandringspolitiken fortsätter. De svarta uppfattas inte som ett problem. Europa skall bli etniskt blandat, men inte muslimskt.

Den, enligt min mening sannolikaste teorin, är att de flesta styrande inte begriper vad de håller på med. Man tror verkligen på ”att alla människor har lika värde” och att det betyder att det inte spelar någon roll vem som bor och lever var. Betoningen ligger på ”lika” man vill bara se likheter, människor är bara höns som kan fösas och ledas enligt en och samma mall. Alla är vi ”economic man” som möts på en universell marknad. Alla nationer och civilisationer håller på att smälta samman. Ordet ”mångkultur” är ett typiskt orwelskt nyord som betyder den framväxande enhetliga liberala världskulturen. Det finns de som ser en kommunistiskt konspiration bakom denna världsbild. Andra menar att det är den ultimata liberala utopin om den totala världsmarknaden. Båda varianterna leder enligt teorin mot ”historiens slut”.

Somliga menar att både kryptokommunismen och den politiska nyliberalismen är redskap för ”sionisterna”, dvs. judarna.

Det är väl inte helt konstigt om någon bakom ”anti-sionismen” ser en variant av nazism, men det finns definitivt också andra riktningar – inte minst Islamism.

Cirkeln sluter sig.

Om de styrande verkligen vill desarmera denna krutdurk måste man vara väldigt ärlig och tillåta en diskussion om framtidsfrågor. ”Locket på” kommer inte att fungera.

Är kultur och religion en privatsak?

Är alla religioner precis lika fina och fredliga? Handlar alla religioner i grunden om samma sak?

Vill vi att alla regionala kulturella särdrag skall försvinna? Hur kan vi annars bevara mångfald om vi inte kan tillåta ”enfald” i separata nationer?

Är det rimligt och rättvist att ett framgångsrikt, intelligent och demokratiskt sinnat folk utsätter sig för risken att drivas bort och ersättas av eller blandas ut med jordens mest misslyckade – bara därför att ”alla människor har lika värde”.

Är det er seriösa övertygelse att alla människor och folk egentligen bara strävar efter att tjäna så mycket pengar som möjligt, att fritt få köpa och sälja vad man vill, att fritt och hämningslöst ha sex med vem som helst, att ha 50 TV-kanaler att välja på, etc.

Är det er seriösa övertygelse att det är världskulturens slutmål som ni håller på att förverkliga i Europa.

Men det är kanske så att de styrande accepterar ett och annat terrordåd, hellre än att tillåta en diskussion om massinvandringen och andra framtidsfrågor. Om det bara kostar 77 döda att få opinionssiffrorna att skjuta 10% i höjden och för lång tid demonisera allt vad invandringskritik heter, då kan det kanske vara värt det?

Om miljön

Förstörelsen av naturen är ett annat område som kan framkalla desperata känslor. Men kring miljöfrågorna är debattklimatet i det offentliga rummet lättare. Det är tillåtet att tala om att västerländsk konsumism inte kan universaliseras. Att ”marknaden”, media och det politiska etablissemangen likväl sprider detta ideal som en frälsningslära borde var skäl nog för desperata handlingar, men jag är säker på att just åsiktsfriheten tar udden av desperationen. Det är därför de potentiella miljöterroristerna nöjer sig med civil olydnad enligt icke-våldsprincipen. Så länge det går att tala om problemen kan situationen inte vara helt hopplös för den demokratiska processen.

Slutsats

Öppenhet och ärlig diskussion är bästa botemedlet mot terrorism.


”Förhöjd sakerhet på SSUs kongress” (DN 2011-08-02)

Dolda koder kan finnas i manifestet (DN 2011-08-06)

”Dubbelmoral i medierna” (DN 2011-07-28)

”Dansk bloggare förhörd efter terrorn” (DN 2011-08-07)

”Terrordåden har blottat ett djupt splittrat Norge” (DN 2011-08-07)

Läs för övrigt den föredömligt korta analysen av Breiviks ideologi:
”Logiken bakom Breiviks terror”

”Åkesson i försvarstal om Norge och SD” (DN 2011-08-07)

Wolodarskis felslut

"Drömmen om Disneyland", Peter Wolodarski, DN Ledare signerat, 3/7 2011

Peter Wolodarskis felslut om fallet Jose Antonio Vargas

PW drar fram ett fall där illegal invandring varit lyckat för både migranten och mottagarlandet. Sedan hoppar han till slutsatsen att all migration är till nytta.
Det är närmast ett mönster för hur man moraliskt motiverar att USA, Sverige och andra europeiska länder måste översvämmas av arbetskraftssökande, flyktingar och illegala invandrare.
På liknande sätt brukar man dra fram något enstaka behjärtansvärda fall av flykt från särskilt grymma omständigheter för att motivera hela asylinvandringsprojektet.

Problemet är att migrationen kan bli hur stor som helst. Invandring per år till Sverige är idag ungefär lika stor som antalet nyfödda. Sverige kommer inte att förbli svenskt om detta fortsätter. Jag tror inte att det egentligen bekymrar PW annat än att han är rädd att det kan vara riskabelt provocerande att öppet propagera för att Sverige skall bli ett land befolkat av mellanösternfolk. Likväl talar demografiska prognoser för att det är precis vad som håller på att ske.


Felslutet med den aborterade Beethoven

Simply answer yes or no to the following situations:

A. The mother of a family of 14 is pregnant again. Her husband — the father of all 14 of these children — has a history of alcohol abuse and mental disorders which frequently causes him to abuse his other children. The mother herself is already worn out from trying to care single-handedly for her large family and doesn't feel she can care for another child at this point. On top of all this, two sons in the family also have a history of alcohol abuse, one of the children is in a mental institution, and none of the other children have steady, dependable jobs with which to support mom and dad. Abortion or Not?

A. If you answered Abortion for A, congradulations! You just aborted Ludwig Van Beethoven!

Den som ställer problemet så vill att vi skall förstå att abort alltid är fel. Dilemmat har många varianter, men den här är ganska populär. Vad är det för fel?

1. Om Ludwig van Beethoven inte hade fötts hade vi inte saknat honom.

2. Man kan inte använda sannolikhetskalkyl för att argumentera om sannolikheten för något som redan inträffat. Matematikern säger att sannolikhetsfunktionen ”kollapsat”. Det som faktiskt händer är alltid så vansinnigt osannolikt att det inte går att sätta siffror på det. Det finns mer än kvadriljoner upphöjt till kvadriljoner möjligheter som aldrig förverkligas.

(För övrigt kan man påpeka att Beethoven inte hade det så svårt. Han hade t.ex. ”bara” sex syskon, varav tre dog innan de han visa någon musikbegåvning. Men problemet kan likväl ställas i någon annan version.)


11 miljoner illegala invandrare varav en Jose Antonio Vargas. Är det värt det?

Vi kan vända på problemet. Vi har en Jose Antonio Vargas som faktiskt varit illegal invandrare sedan tjugo år. Vad bör myndigheten göra? Det finns tre möjliga lösningar:

1.Jose Antonio Vargas utvisas till Filipinerna, eftersom alla människor är lika värda och vi kan inte acceptera illegal invandring.

2.Jose Antonio Vargas måste få stanna efter ”alla dessa år”, och eftersom alla människor är lika värda utfärdar vi total amnesti för alla illegala invandrare.

3.Vi tvingas inse att vi tycker att Jose Antonio Vargas är särskilt värdefull för landet och vi gör ett undantag för just honom. Men vi fortsätter att utvisa övriga illegala invandrare.

(Det är klart att vi kan modifiera dessa alternativ något – men i princip det dessa tre möjligheter som finns.)

Alternativ ett förefaller drakonisk. Alternativ två är orimligt eftersom det leder till fri invandring och på lite sikt till landet undergång. Den enda möjligheten som verkar realistisk är den tredje, även om det innebär att vi frångår principen om alla människors lika värde.

Alternativ tre är intressant just därför att det visar att principen om ”alla människors lika värde” inte är absolut och tillämplig i konkreta fall. Principen kan bara bli en viljeinriktning. I verkligheten är det mycket stor skillnad i konkret människovärde.

Organiserad brottslighet eller berikande kultur?

Länspolismästaren Carin Götblad: Så ska vi stoppa den organiserade brottsligheten i Södertälje



Vad handlar det om?
Vilka är det?

Det är helt fantastiskt hur svensk media lyckas rapportera om och diskutera fenomenet ”den organiserade brottsligheten” utan att berätta om att det handlar om invandrarkulturer. Det är ett praktexempel på ”kulturell berikning”, vi fått på halsen, men det försöker man sorgfälligt dölja.

Länspolismästaren Carin Götblad lyckas med konststycket att skriva en lång artikel om fenomenet och t.o.m. påstå sig ha ett recept för hur man skall komma till rätta med det utan att nämna vilka det handlar om.
Det är inte Hells Angels får vi i alla fall veta:

Uttrycket ”grov organiserad brottslighet” får de flesta att tänka på kriminella MC-gäng och stora, hotfulla män med västar. MC-gäng är ett stort problem, men grov organiserad brottslighet är mycket mer än så. Alla har inte samma behov av att synas och längtan att visa upp en avskräckande yta utan vill i stället smälta in i samhället.

Den värsta formen är när egna parallella strukturer byggs upp: egen lagstiftning, egen beskattningsrätt, egen rättsskipning med egen verkställighet av straff, och så vidare.

”Smälta in i samhället”? Det handlar om ett helt nytt parallellt samhälle som allt annat än ”smälter in”. Maffiastrukturen är i själva verket detta alternativa samhälles själva kärna, dess alternativa statsapparat. Assyrierna och Kaldéerna i Södertälje utgör ca 22% av befolkningen. (I Södertälje kommun har 43% invandrarbakgrund.) Dessa försöker aktivt skapa sig etniska enklaver i Ronna, Hovsjö, Fornhöjden. För att ”fixa” lägenheter åt sina nyanlända landsmän terroriserar man svenskar och invandrare från andra länder så att de inte vågar bo kvar utan lämnar sin lägenhet åt assyrierna.

Karin Götblad vill inte se vad problemet är. Hon sticker huvudet i sanden och vill med sin auktoritet hjälpa alla andra ”rättrogna” regimanhängare att sticka huvudet i sanden.

I Dagens Eko i tisdags intervjuade de en ”Dragan” som påstods vara avhoppare från ett gäng i Södertälje. Han talade svenska med någon brytning. Efter inslaget påpekades att ”Dragan” var ett fingerat namn och att det var en skådespelare som talade. Alltså – vad var det för typ egentligen? Alla vet ju att det finns en ”juggemaffia” sedan många år – ättlingar till arbetskraftsinvandrarna på 1960-70-talet. Om ”Hells Angels” inte duger som syndabock kanske ”juggarna” kan passera utan att väcka ”främlingsfientlighet”? Är det så man resonerar?

Uppenbart är att det är ren och skär censur att dölja det faktum att brottsligheten i Södertälje har etnisk bakgrund. Det är skamligt och ovärdigt ett demokratiskt samhälle som påstår sig värna yttrandefrihet.

Vi svenskar har importerat detta problem. I första hand är det våra stora riksmedia som driver lobbying för massinvandringen och som i första hand är skyldiga. I andra hand våra politiker i de sju ”gamla” riksdagspartierna som fegt följer den utstakade politiska korrektheten. Självklart är ”folket” ytterst ansvarigt som låter dessa krafter härja fritt utan att säga ifrån.

Det är dags att vakna upp!

Demokratin måste återupptäckas av varje generation

(DN Vi lärde oss inget om demokrati)

(DN Debatt: Demokrati är inte så viktigt)

(DN Ledare: Lita på ungdomen)


Enligt DN-debatt 3/6 håller dagens unga svenskar på att förlora tron på demokratin.

Rubrik: ”Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar”

”Ny omskakande studie: Mer än var fjärde ung svensk tycker att det vore ’ganska eller mycket bra’ om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare. ”

Undersökningen är utförd av World Values Survey. Man har frågat 1208 slumpvis utvalda medborgare, varav 305 kunde räknas som ungdomar.

”ett hot mot demokratins grundvalar” statsvetaren och forskningsledaren Staffan I. Lindberg.

Ja! Det finns anledning till oro! Efter alla kampanjer mot ”rasism”, om ”Förintelsen” och för ”en demokratisk värdegrund”. Det är verkligen oroande.

Man skall förvisso alltid ta sådana här undersökningar med en stor nypa salt. Hur har frågorna ställts? Vad kan man ärligt dra för slutsatser av svaren?

Icke desto mindre kan det ge tips om vartåt trenderna lutar. Man brukar kunna se förändringar och man kan göra vissa jämförelse mellan olika länder.

Jag hade tillfälle till en häftig diskussion med ett antal ungdomar härom kvällen. De levde tyvärr ganska väl upp till den bild som Lindberg målade upp.

”Ja, men tänk efter! Om man tänkt sig att rösta på Centerpartiet och om någon lovar att betala en tusenlapp för att man istället ska rösta på Folkpartiet eller Moderaterna, eller Sossarna också för den delen. Vad gör det? Det är ju praktiskt taget samma politik i alla fall.”

Och om en diktator: ”Om det är någon som vet bäst. Varför hålla på och tjafsa med de som alla vet har fel?”

”Men hur skall man kunna få ’den som vet bäst’ till makten?”, försöker jag. "Och hur kan man veta att inte det som 'alla vet är fel' faktiskt är ganska förnuftigt."


Populism

”Populism” är ett ord som alltför ofta används av makteliten. Ordet sammanfattar väl det folkförakt som frodas bland etablerade politiker.

Folket tänker ”fel”. Folket måste luras och trugas att tänka rätt.

Är det konstigt att det växer ett motsvarande politikerförakt från gräsrötterna?

Folk är t.ex. självklart oroade över den främlingsinvasion som pågår. Mycket riktigt har återkommande attitydundersökningar bekräftat att ungefär hälften av befolkningen är mer eller mindre motståndare till massinvandringen. Ungdomar konfronteras också kanske mer än andra av kulturkrockarna. Det är inte säkert att ta en sväng på stan frampå nattkröken. Risken för rån eller misshandel är stor om man är ”på fel plats vid fel tillfälle”. Invandrargäng äger vissa gator och kvarter, och beter sig som en ockupationsmakts soldater mot dem som uppfattas som ”svennar” och infödingar. Det har bl.a. centerpartisten Fredrik Federlay fått erfara, han blev nerslagen av en sydamerikan som var sur på snåla svennar som inte ville bjuda på en cigg. Eller miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner som blev rånad och knivhuggen i invandrarförorten Alby när tagit ut pengar i en bankomat.

Det är bara i runda tal en fjärdel av befolkningen som tycker invandringspolitiken är bra eller att ännu fler skall lockas hit. En fjärdedel ”vet inte”.

Ordet ”populism” används fruktansvärt lättvindigt för att avfärda folkets naturliga instinkter.

Istället manglas det ut snyftreportage om enskilda människoöden. Invandringen som sådan framställs som oundviklig. Antingen kommer de legalt eller illegalt, säger de. Den som försöker ta upp frågan i s.k. demokratiska församlingar riskerar utfrysning och uteslutning. Finns det frågor som inte får beröras i en s.k. demokrati? Det är otroligt trist att de lyckats så väl med att övertyga folket om att vi är maktlösa.

Är det konstigt att folk sedan tvivlar på demokratin?

Men det finns fler ämnen.

Miljön och vår långsiktiga överlevnad

Miljön är hotad, sägs det. Stora klimatförändringar är på gång som kan stjälpa världens livsmedelsproduktion över ända. Världshaven är mer eller mindre utfiskade. Världens skogar faller för att göra papper, ”biobränslen” eller bara för att röja jordbruksmark. På vetenskapssidorna i tidningarna kan man läsa att ”vi” (dvs. mänskligheten) håller på att förstöra grunden för allt välstånd. Vi måste ändra livsstil! Vi måste minska konsumtionen av energi och prylar om världen skall kunna få plats med de nya miljarder som anses oundvikliga. I samma tidning hittar man på ekonomisidan, ekonomer och finansministrar som bekymrar sig för att vi konsumerar för lite, att vi lånar för lite. Tillväxten måste bli ännu högre om vi ska stå oss i den internationella konkurrensen.

Är det konstigt att man blir förvirrad? Är det konstigt att man börjar undra vem det är som styr. Är det överhuvudtaget någon som har kontroll? Demokratiskt eller ej.

Demokrati måste upplevas

Demokrati är inte något som är en gång för alla given. Varje generation måste återerövra erfarenheten. När jag var ung var med i Fältbiologerna. Det gick väl inte alltid till exakt enligt regelboken. Nog hände det att vi stökade över ett årsmöte för att sedan lösa världsproblemen över en öl och två. Men vi lärde oss något i alla fall. Vi erövrade till slut folkrörelsernas erfarenheter. Ett sant svenskt kultarv. Vi lärde oss mötesordning, votering, skriva protokoll och program. Vi lyckades ena oss om resolutioner och krav. Vi kunde genomföra läger, föredragsserier, exkursioner. Vi gjorde det utan vuxna ledare.

Idag har alltför många skaffat sig en bekväm livsstil. Allt skall gå över marknaden. Man skall köpa det man vill ha. Varför inte lika gärna köpa eller låta sig köpas i politiska syften?

Yttrandefriheten är formellt sett enorm. Vem som helst kan i princip uttrycka vad som helst på Internet. Men hur mycket är det som blir läst? Och om det blir läst – hur fort blir det bortglömt?

Demokrati är djupare än Facebook och Twitter. Det handlar om att bygga stadiga relationer. Mangla fram genomtänkta ideologier. Snacka ihop sig med likasinnade. Våga ta ansvar. Våga representera. Ställa upp i val. Det är INTE så lätt alltid. Du kan inte räkna med att någon kommer och frågar vad du tycker. Om du vill att din tanke skall begripas och omfattas av andra så måste du tala för den.

Det är verkligen inte så enkelt som att bara gå och rösta vart fjärde år.

Vi försöker skapa ett alternativ. Vi vill ge folket en röst. Vi har några enkla självklara åsikter som måste få uttryckas. Vi vet att kärnan av våra åsikter delas av kanske så mycket som hälften av folket – redan idag. Men bara för att vi har rätt kommer inte någon gudomlig rättvisa seglande och lyfter oss till makten. Vi behöver folk som vill arbeta för de här åsikterna om vårt folks överlevnad. Man måste engagera sig. Gå med i partiet. Gå till medlemsmöten och årsmöten. Skriva motioner. Argumentera för sina åsikter. Det gäller hela tiden att se till att makten inte missbrukas. Se till att stadgar och beslut följs.

När organisationen fungerar, då vill man gå ut och förklara partiets politik för sina medmänniskor. Då kan man vara stolt över vår skapelse.

När vi är tusentals som är aktiva – skriver insändare och ställer oss upp på möten. Då kan folkets överlevnad och naturliga självbevarelse inte längre ignoreras.