Sju miljarder

Den 31 oktober 2011 blir vi 7 miljarder människor (1) som samtidigt lever på Jorden, enligt FN:s befolkningsfond (UNFPA) (2). Det är bara 12 år sedan vi passerade 6 miljarder. I absoluta tal är folkökning i vår tid större än någonsin. Ytligt sett kan vi faktiskt fortfarande försörja oss, men trycket på naturens viktiga livsuppehållande system är, enligt många bedömningar, idag så hårt att det inte är långsiktigt hållbart. Planeten är överbefolkad.

Överbefolkning
Påståendet att Jorden är överbefolkad betyder inte att det egentligen skulle vara tekniskt omöjligt att försörja sju miljarder, men det betyder att vi idag de facto överutnyttjar livsnödvändiga resurser. Det fiskas för mycket. Åkerjord förstörs av alltför hård användning. Rovavverkning förvandlar skog till plantage och betesmark. Överbetning gör ängar och grässtäpper till öken. Utsläpp från förbränning av fossila bränslen orsakar klimatförändringar. Materialanvändning, t.ex. metaller från gruvors slagghögar eller läkemedelsrester, förgiftar. (3, 4)

Ekologisk räkenskap
Det är mycket svårt att göra en totalbedömning av människoartens ekologiska räkenskap. Ett av de mest seriösa försöken har gjorts av Mathis Wackernagels grupp vid MIT i USA, ”the global footprint network” (http://www.footprintnetwork.org). Man har försökt översätta till hur mycket yta jordbruksmark och skog som krävs för att få fram en resurs och för att avfall skall återcirkulera avfallet i livscykelns andra ände. Samtidigt som vi tycks bli rikare och rikare i pengar räknat blir vi fattigare och fattigare räknat i verkliga naturresurser. Totalsumman av mänsklig verksamhet är för hög. (5)

Tillväxten bromsar in på sikt
Vad det gäller befolkning finns det faktiskt ljus i tunneln. Födelsetalen, mätta som antalet barn per kvinna, har sjunkit kraftigt i den delar av världen där levnadsförhållandena har förbättrats. Folkökningen av idag beror i dag till stor del på att de barnafödande årgångarna är större än någonsin och då blir det många barn även om varje kvinna får måttligt många. En annan viktig anledning till folkökning är att medellivslängden stiger. Många länder har låg medelålder och upplever därför en tid av extra låg dödlighet. Demograferna kan vara ganska säkra på att tillväxtkurvan håller på att plana ut.

Befolkningsutvecklingen i världen är dock mycket ojämn.
Befolkningstillväxten är fortfarande explosionsartad i Afrika och flera asiatiska länder. Där föds 4-7 barn per kvinna. Det innebär 2-3% årlig tillväxt. Befolkningen fördubblas på 25-35 år! Tanzania hade liksom Sverige ungefär 7 miljoner innevånare 1950. Idag har Sverige 9,5 miljoner och Tanzania 43 miljoner! (6, 7) Föreställ dig vad det innebär för ett sådant samhälle – alla nya skolor, sjukhus, bostadsområden. Hur mycket ny mark måste odlas upp? Om man ska importera mat – vilket man numera måste göra – vad ska man sälja för att få pengar till importen?

Den ekonomiska tillväxten i Afrika är visserligen stark men välståndsutvecklingen har svårt att hinna ikapp befolkningstillväxten. Födelsetalen har sjunkit något även i Afrika, men enligt de senaste uppskattningarna från FN:s befolkningsfond (8) har de åter börjat stiga i flera fattiga afrikanska länder. Kanske är det ett tecken på en annalkande kollaps för många afrikanska stater och folk. Afrikanerna riskerar att förlora mot befolkningsökningen. Trots stigande BNP sjunker BNP per capita. Trots att jordbruket producerar tre gånger mer idag än på 1950-talet är befolkningen samtidigt 5 gånger större. Utan import av livsmedel skulle hundratals miljoner svälta. (9)

Dogmen om människovärdet
Bland diplomater inom FN-apparaten frodas en politiskt korrekt kultur som vi känner väl igen från bl.a. svensk offentlighet. På en kristen-humanistiskt grund sätts den enskildes individuella frihet och människovärde mycket högt. Enligt dogmen får inte människors rätt att fortplanta sig ifrågasättas. Inte heller får den enskildes val att migrera ifrågasättas. Födelse och död, likaväl som in- och utvandring, skall myndigheter bara acceptera som fakta. Samhället uppgift är ovillkorligen att se till att alla får mat, jobb, rösträtt etc.

Dogmen gör det mycket svårt att tala klart om dessa svåra frågor. Begreppet ”rättvisa” blir t.ex. väldigt svårt att använda i förhandlingar mellan olika folk och stater om man samtidigt som den ena gruppen växer med fördubbling på 25 år, och den andra minskar, måste tillerkänna varje individ ett odelbart människovärde.

Den globaliserade kapitalismen
De verkliga makthavarna, i bankerna och storbolagens styrelser, bryr sig egentligen inte alls om vad diplomaterna i FN pratar om. Det enda värde de respekterar är makten och penningen. Från det hållet får vi stadigt samma försäkran om att en ”fri” marknad och ”fri” teknisk utveckling bäst löser alla problem, men de stödjer gärna FN-diplomaterna så länge de håller sig till tuggande av dogmer om ”värdegrunden” och inte försvårar frihandeln.

Tillväxtdogmen
Enligt teorin om ”demografisk transition” kommer kvinnor att välja färre barn när välståndet når en tillräckligt hög nivå. Barnadödlighet och mödradödlighet skall först minska. Även om det ibland skymtar en insikt om att befolkningstillväxt redan kan vara ett resursproblem finns det enligt både den ena och den andra sortens liberal-globalister bara en lösning – ännu högre ekonomisk tillväxt!

Livsmedelsproduktionen måste fördubblas för att tio miljarder skall kunna få ”rättvis” andel. Fossilbränsleanvändningen skall enligt FN-diplomaterna fasas ut i de rikaste länderna, men fortsätta att vara fritt att ökas i resten av världen. Bil och tvättmaskin åt alla! Effektivt är det så att man med hänvisning till europeisk kolonialpolitik från början av förra seklet, hävdar ”rättvisan” i att nu också alla andra också har rätt att deltaga i plundringen. När så rättvisa uppnåtts kommer även afrikanska kvinnor att föredra en karriär i näringslivet framför att vara mor åt en stor familj.

Preventivmedel och sexualupplysning
Att kvinnor har tillgång till preventivmedel är givetvis avgörande hur man än ser det. Erfarenheter från Sverige vid början av 1900-talet att man mycket väl kan börja angripa problemet vid källan. Det är inte alls så att fattiga kvinnor önskar sig jättemånga barn. När Hinke Berggren och Elise Ottesen-Jensen gick runt och föreläste om socialism och arbetarkamp var det kvinnor som gång på gång frågade: Hur bär sig de rika åt för att inte få så många barn? Hur kan jag undvika att bli gravid igen? Det är en myt att kvinnlig sexualitet bara syftar till fortplantning. Det är t o m mycket som tyder på att om kvinnor kan och får välja själva kommer de att välja preventivmedel och färre barn redan innan fattigdomen i övrigt är hävd. Det är en viktig observation. Afrika kan inte vänta på ett välstånd som kanske aldrig kommer. Afrikanerna måste finna vägar att först minska barnafödandet för att överhuvudtaget ha en chans att försörja sina framtida befolkningar.

Direkt riktat bistånd för grundläggande sexualundervisning och distribution av billiga eller gratis preventivmedel är förmodligen det mest effektiva och långsiktigt verkningsfulla bistånd som kan ges.

Nationellt ansvar
Det har riktats kritik mot FN-dogmerna om ”de mänskliga rättigheterna” och ”alla människors lika värde” att de är strikt individorienterade. Kritiken kommer från icke-västliga kulturer – muslimska länder, kineser, ryssar, indier. Man menar att man måste kunna räkna ”folk” som subjekt. Ingen människa är en ö, oberoende av sitt kulturella sammanhang. Medborgarna i en nation har ett kollektivt ansvar för vad folket åstadkommer.

Med ett nationellt perspektiv skulle man kunna kräva ett kollektivt ansvar för folken att ordna sin egen försörjning med sina egna tillgängliga resurser. Om ett folk lyckats bygga ett välmående rättvist samhälle med stabil befolkning och hållbar resurshantering skall de anses ha all rätt till sitt välstånd. Om ett annat folk väljer att vara bli stort i antal men nöjer sig med enkla materiella omständigheter och hårt politiskt styre så skall det också anses tillåtet. Däremot kan man i en sådan värld inte tillåta fri individuellt vald migration mellan folk som valt så olika strategier.

Nationalistisk befolkningspolitik
Även om vi västerlänningar mår illa av tanken att myndigheterna skulle blanda sig i hur vi väljer att bilda familj, så är det inte främmande för andra folk. Kineserna har fört en ett-barns-politik sedan början av 1980-talet. Det har förvisso inte varit utan motstånd, särskilt på landsbygden, men utan den hade kineserna idag kunnat vara två miljarder eller (troligare) redan upplevt ekologisk katastrofer som drastiskt och plötsligt minskat befolkningen långt under nuvarande nivå.

I Indien (10) har flera olika strategier prövats. 1976-77 gjordes, under Indira Ghandis styre, ett ökänt steriliseringskampanj i bl.a. provinsen Andhra Pradesh. Män fick en radioapparat om de lät sig steriliseras. Tyvärr talade man inte tydligt om vad man gjorde och snart spreds konspirationteorier om att man försökte begå ett folkmord. Myter om indiernas ”tvångssterilisering” sprids tyvärr fortfarande bland rättrogna MR-aktivister i Väst. I själva verket har man idag fortfarande en praktiskt taget lika dan politik igång i samma provins. Den som vill låta sterilisera sig får en genomsnittlig arbetares veckolön. Det är ingen som tvingas och man försäkrar sig om att man vet vad man gör. Födelsetalen har på det viset gått ner till ca 2 barn per kvinna och det har kunnat ske redan innan den materiella levnadsstandarden börjat stiga.

I Iran (11) har befolkningspolitiken varit drastisk i båda riktningarna. Efter revolutionen 1979 uppmuntrades stora familjer. Födelsetalen var över 6 barn/kvinna. Under presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani åstadkom man det snabbaste minskningen av födelsetal någonsin. Man använde alla metoder: fria preventivmedel, obligatorisk sexualkunskap för alla nygifta, sterilisering av både män och kvinnor. Barnbegränsningsprogrammet har varit så framgångsrikt att mullorna blivit rädda för annalkande befolkningsminskning. President Ahmadinejad har 2006 signalerat en vändning för att istället åter uppmuntra till större familjer. Det kan uppfattas som en aggressiv signal, men det skall ändå bli intressant att se om man lyckas. Det finns europeiska länder som har så låga födelsetal att de väl kan behöva lära sig också av en uppmuntrande familjepolitik.

Familjeplanering åt alla
Världsbefolkningens storlek är av dramatisk betydelse. Det är inte frågan om ”att få plats” som är problemet, det är det ekologiska kostnaden som varje människoliv innebär. Redan idag är Jordens livuppehållande biologiska system överansträngda, och med drastiskt ökande materiella krav från miljarder människor kan det bli avgörande om totalbefolkningen kan vända vid 8 istället för 10 miljarder och om vi sedan kan vara överens om en ordnad folkminskning.

Om varje vuxen människa på Jorden hade garanterad tillgång till säkra preventivmedel skulle det ensamt kunna räcka mycket långt. Om vi dessutom kan vara öppna för andra lösningar när de kulturella omgivningarna tillåter det kan vi klara det.
Alternativet kan bli så ohyggligt att vi helst inte vill tänka på det.

Åke Blomdah


1.Det är naturligtvis ett ganska osäkert påstående. I många länder är folkräkningen bristfällig. UNFPA:s siffror kan sammanlagt faktiskt vara fel med flera hundra miljoner.
2.FN:s Befolkningsfond, http://www.unfpa.org/public/
http://www.7billionactions.org/
3.”Limits to Growth – the 30-Year Update”, Donella Medows, Jorgen Randers, Dennis Meadows.
4.Peter Montague, Ph.D. ”POVERTY IS AN ENVIRONMENTAL ISSUE--CONFRONTING REAL LIMITS TO GROWTH”, Environmental Research Foundation. http://www.ejnet.org/rachel/rhwn256.htm
5.Den mest auktoritativa beräkningen av ”ekologiskt fotavtryck” har gjorts av Mathis Wackernagels grupp vid MIT. http://www.footprintnetwork.org/en/index.php/GFN/page/earth_overshoot_day/
”Our research shows that in approximately nine months, we have demanded a level of services from nature equivalent to what the planet can provide for all of 2012. We maintain this deficit by depleting stocks of things like fish and trees, and by accumulating waste such as carbon dioxide in the atmosphere and the ocean.”
6.CIA World Factbook, Tanzania: 42.746.620 (Juli 2011 est.), HIV/AIDS döda 86.000/år (2009 est.) inräknat, 4,16 barn/kvinna (2011), tillväxt 2,0 %/år , 42 % är under 15 år.
7.Statistiska Centralbyrån, SCB Sveriges folkmängd (Juli 2011): 9 464 486, tillväxt 0,75%/år inkl. invandring (utan migration skulle befolkningen vara stabil), 15 % är under 15 år. Det bör noteras att CIA World Factbook anger betydligt lägre siffror för befolkning, tillväxt och invandring. Eftersom SCB:s siffror är mycket tillförlitliga kastar denna observation ett generellt tvivel över kvalitén på siffrorna från CIA-WFB.
8.Referens behövs.
9.”Limits to Growth – 30-Year Update”, a.a. Fig 2-12 sid 47.
10.Läs om indisk och kinesisk befolkningspolitik i Robert Kunzig artikel, ”Population 7 Billion”, National Geography, jan 2011, http://ngm.nationalgeographic.com/7-billion
11."Family planning in Iran”, Wikipedia, the free encyclopedia, http://en.wikipedia.org/wiki/Family_planning_in_Iran


Lästips: National Geography, en serie artiklar under rubriken ”7 miljarder”, http://ngm.nationalgeographic.com/7-billion
National Geography (På svenska, rekommenderas!)

SvD Vi måste försöka begränsa befolkningsökningen
SvD Människan är lösningen inte problemet
SvD Ett barn är fött vi är 7 miljarder
Aftonbladet - Vi är sju miljarder
SvD SVT Aftonbladet Expressen
GP Befolkningsökningen måste tas på allvar

Det 21:a århundradets demografiska katastrof

I Japan, Europa och Nord-Asien är födelsetalen sedan flera tiotal år under full reproduktion, dvs det föds färre än 2 barn per kvinna. I några länder har födelsetalen på kort tid sjunkit till riktigt låga värden. Japan och Ryssland och några andra f d öststatsländer upplever redan sjunkande befolkning. Europa håller igång befolkningstillväxt genom invandring.

I Afrika pågår fortfarande befolkningsexplosionen. Om den ekonomiska tillväxten på grund av ekonomisk kris, ekologiska problem och social oro uteblir kommer transitionen att stoppa upp i det explosiva stadiet. Om det idag finns 1 miljard som lever i detta stadium – fattigdom, hög fertilitet, relativt låg dödlighet p g a bistånd – och om dessa tillväxer med 2% om året så är de om 36 år 2 miljarder, om 72 år 4 miljarder och om drygt 100 år 8 miljarder.

Om ursprungsbefolkningarna minskar i Europa, Nord- och Sydamerika, Kina, Japan, Ryssland, Australien och samtidigt som de fortsätter att öka explosionsartat i Afrika och Sydasien och om frihandel och fri migration fortsätter som nu, då kommer världsbefolkningens etniska sammansättning att förändras drastiskt. Européerna kommer att utplånas, asiaterna håller kanske ställningen, men världen kommer framför allt att befolkas av afrikaner. ”De sista blir de första.” Världens mest misslyckade folk kommer att ärva Jorden.

Vi har rätt att bekymra oss över detta! En sorts egalitarism har förblindat världens diplomatiska eliter och många västerländska regeringar. Man har gjort ”mänskliga rättigheter” och ”alla människors lika värde” till den påstått universellt rätta värdegrunden. Under piskan från denna pseudoreligion drivs framstående folk och stater att föra en ren självmordspolitik.

Befolkningsökning i % per år per nation. Kartan visar tydligt obalansen i tillväxten geografiska fördelning.

Siffrorna kommer från CIA World Factbook. Kartan är från Wikipedia "Population growth", och något ytterligare bearbetad av mig.

Det bör sägas att osäkerheten i siffrorna är stor. Angolas befolkning har t.ex. inte räknats sedan 1970, allt därefter är framskrivningar och uppskattningar. Vad det gäller Sydafrika och Botswana har dessa förvisso drabbats hårt av HIV/AIDS, men de har troligen inte haft någon folkminskning som siffrorna tycks mena. Sydafrika har också stor invandring.

2100 Afrikaner - Jordens mest framgångsrika folkslag? Bilden från DN 30/11 papperstidningen.

SvD Vi måste försöka begränsa befolkningsökningen
SvD Människan är lösningen inte problemet
SvD Ett barn är fött vi är 7 miljarder
Aftonbladet - Vi är sju miljarder
SvD SVT Aftonbladet Expressen
GP Befolkningsökningen måste tas på allvar

William Petzäll

Sverigedemokraten William Petzäll "hoppar av" eller tvingas hoppa av. Efter att ha åkt fast för grov rattfylla har han lovat att gå om han så ertappas med en öl. Det har han nu gjort. "Avhoppet" är således inte politiskt, vilket inte gör saken bättre. Petzäll uppför sig verkligt genomuselt.


DN:s ledare skriver: "Och kanske är svaret inte svårare än 56 000 kronor i månadslön. Det är ungefär lika mycket som den 23-årige William Petzäll tjänade under hela 2009, alltså året innan han kom in i riksdagen (totalt 65 651 kronor före skatt). Till den nuvarande månadslönen ska adderas en inkomstgaranti som utfaller efter tre år i riksdagen. Oavsett om han gör något där eller inte. Och faktiskt oavsett om han är där eller inte."

Det är mycket tråkigt om detta skall behöva spilla över till misstro mot Sverigedemokraterna som politiskt parti. Det är inte politik. Det är moraliskt sett bara stöld och simpel vinningslystnad.

Sverigedemokraterna skall kritiseras för sin politik. Vi vill inte se fler exempel på politikers moraliska förfall, vare sig från SD eller något annat parti. Politik är så mycket viktigare.

Expo och "Politiskt inkorrekt"

DN 2011-09-27

Detta måste vara veckans icke-nyhet:
På portalen "Politiskt inkorrekt" pågår politiks debatt!
Där förekommer kommentarer som inte skulle få passera PK-filtren. Och???? Det är ju just det som är syftet. Det hör till sakens natur att det emellanåt kommer påståenden som inte är vetenskapligt underbyggda, eller att någon luftar en "fördom".

EXPO:s upprördhet avslöjar med all önskvärd tydlighet EXPO:s odemokratiska funktion. Expo är regimens vakthundar - helt utan förståelse vad fritt meningsutbyte innebär.

Centerpartiet och ”Nybyggarlandet Sverige”

Centerpartiet har just genomfört sin riksstämma i Åre. Annie Lööf valdes enhälligt till ny partiledare. Stämman gick under den samlade parollen ”Nybyggarlandet Sverige” och innebar att ett i stora delar nytt partiprogram klubbats igenom. Centralt för den nya centern är att invandringspolitiken drivs upp till den mest extrema nivån hittills. Nu räcker det inte med att som Miljöpartiet jobba för fri invandring, nu skall folk aktivt lockas till Sverige i miljoner.

Media tyst om ”nybyggarandan”
Om man lyssnar till hur regimens media rapporterar om Centerstämman kan man förvånas över att man sorgfälligt undviker att tala om migrationsprogrammet. Det kan delvis bero på att det inte förekom någon egentlig strid i frågan, men det flyttar i så fall gåtan till en annan nivå. Hur har man lyckats tysta all synlig diskussion och opposition?

Centerpartisterna vill själva blåsa upp ”nybyggarandan” som något storslaget innovativt och då är det ju märkligt att inte media är med på notern.

Min hypotes är att regimen (dvs de som egentligen styr bl.a. från tidningsdrakarnas ägarstyrelser och centralredaktioner) är rädd för att Centern har gått alltför långt. De menar att det ännu inte är tid att öppet tala om för svenskarna att de har förlorat och att nu skall andra folkslag ta över.

Svenskarna utgör fortfarande en klar majoritet av befolkningen och det är fortfarande i princip möjligt att ta tillbaka landet. Svenskarnas självkänsla är förvisso djupt nedslagen och vi har grundligt splittrats och indoktrinerats av moralister och marxister. Men den dag vi svenskarna verkligen allmänt börjar förstå vilket fruktansvärt svek våra ledare har utsatt oss för kan uppvaknandet bli till en rasande storm. Det är vårt hopp, som nationalister, och det är regimens mardröm.

Hur lyckades man undvika offentlig diskussion?
Nybyggarprogrammet är alltså så extremt att man omöjligt kan föreställa sig att samtliga centerpartister kunnat svälja det utan några protester. Hur lyckades man ändå undvika offentlig diskussion? Frågan är viktig och handlar om hur demokrati egentlig fungerar i dagens Sverige. Jag vågar inte göra någon djup hypotes, men gissar.

Vi vet att diskussion har förekommit. Inte minst har vi läst en upprörd diskussion på NewsMill där Centerpartiets vice ordförande i Malmö Ilan Sadé kallade nybyggarlandprogrammet ”det mest förljugna hopkok som någonsin har lagts fram inför en centerstämma”. Han avslutar på NewsMill med att ”[det är] … uppenbart för mig att programmet bör skickas tillbaka för grundlig omprövning.”

Ilan Sadé: Centerpartiet - dags att ompröva invandrings- och integrationspolitiken
Staffan Danielsson: Klarar Sverige flera miljoner nya medborgare?

Ilans förslag till ”återremiss” (dvs. i klartext: ”Avslag! – gör om – gör rätt”) var förvisso uppe till omröstning på stämman men ingen vågade argumentera för den och den röstades snabbt och enhälligt ner.
Jag kan bara gissa hur det gick till i kommittén där frågan förbehandlades bakom stängda dörrar. Förmodligen sa man till Ilan att hans invändning ändå var chanslös och att han inte fick bryta bilden av obefläckad enighet. Att hota med uteslutning brukar inte vara nödvändigt när personen ändå är djupt troende på partiets grundideologi. Vi känner igen denna typ av villkorslös kapitulation för en beordrad konsensuslinje från kommunistpartierna. (Läs t.ex. Artur Koestler, ”Natt klockan tolv på dagen”.) Tyvärr tror jag att detta inte är ovanligt även i liberala moderna partier. Mediabilden är i praktiken viktigare än demokratiska principer. Det ska se demokratiskt ut – men alla verkligt svåra diskussioner förs av utvalda eliter bakom stängda dörrar, och de avgörande vägvalen är redan gjorda när de presenteras för de väljande församlingarna.

De vill att vi ska diskutera Annie Lööfs ålder
Media har byggt upp stämningen med en pseudodiskussion om att Annie Lööf skulle vara alltför ung, och man har också målat upp en bild av att ett motstånd skulle finnas mot att man återigen valt en kvinna.

Den föregivet stora demokratiska striden som drogs fram och ingående analyserats rör kvotering av föräldraledigheten. Problemet var att programskrivarna påverkade av femistlobbyister från början ville ha kvotering. Det visade sig emellertid stöta ultraliberalerna inklusive den blivade partiledaren. Här blev det nödvändigt med en offentlig kursändring. Samtidigt kunde man låta denna relativt ofarliga diskussion stå för partiets "levande" demokrati.

Jag håller förvisso med om att föräldrarna själva kan avgöra hur de vill fördela föräldraledighet. Inte heller har jag något att invända mot att en relativt ung kvinna leder ett parti. Det är inte heller jätteviktiga problem. Problemet är att svenskarna håller på att förlora sitt land. Vi Nationaldemokrater kommer att göra allt för att folket skall få veta vad Centerpartiet och resten av de etablerade riksdagspartierna håller på med. Annie Lööf må vara vacker att titta på och sockersöt i munnen – hon är likväl en landsförrädare.

Resonemanget ovan grundar sig mest på söndagens "Gomorron världen" i radions P1.
Se även:
DN Alliansen välkomnade Lööf
DN:s ledare tar upp "nybyggarlandet" men tycker det innebär "en gradskillnad", och visst, det har varit full fart frammåt för nybyggarna ända sedan Alliansen tog över.

Radion P1 lördag

Centerpartiet har satt sin sista potatis

Centerpartiets partistämma har inletts under måttot "Nybyggarlandet Sverige+".

Vi ser fram emot behandlingen av migrationsprogrammet som av centerpartisten Illan Sadé döms ut som "det mest förljugna hopkok som någonsin har lagts fram inför en centerstämma”. Vi hoppas att detta innebär början till slutet för Centerpartiet.


Mauds avsked i DN 2011-09-22, DN om Maud O, SvD DN 2011-09-23
Centerpartiets partistämma startar idag. Den som den senaste tiden haft fingret i luften förstår att detta är centerns ödesstund. Partistyrelsen har satt ut med en ”förnyelse” som skall gå under parollen ”Nybyggarlandet Sverige”. Det handlar om en kombination av överbud i förment medmänsklighet och fanatisk tro på Tillväxt och Marknadens förmåga att lösa alla svårigheter. Efter att ha lyssnat av bloggosfären tror jag knappast de kan få med sig ens de egna medlemmarna.

Staffan Danielsson, riksdagsman för Centern, frågar på Newsmill: ”Klarar Sverige flera miljoner nya medborgare?”

”... jag är självfallet för en öppen och generös politik både vad gäller flyktingmottagande och arbetskraftinvandring. Men detta innebär inte att Sverige som världen ser ut kan öppna sina gränser väsentligt mer än t ex övriga EU-länder, eftersom det är så många miljoner människor som i så fall skulle söka sig till Sverige.”

Han tolkar programmet ”Nybyggarlandet Sverige+” som en önskan att snabbt och radikalt öka landets befolkning genom invandring.

”Som skrivningarna är torde en tolkning kunna vara att partistyrelsen vill se en ökning av Sveriges befolkning med flera miljoner på ett fåtal år. Eller med 5-10 miljoner på några decennier.”

Staffan Danielsson gör en obehaglig upptäckt att det inte är så lätt att ens i det mest underdåniga och försynta tonfall ifrågasätta nybyggarlandsdoktrinen:

”För detta hängs jag genast ut som närmast nazist och sågas jämns med fotknölarna i upprörda kommentarer. Jag begriper inte poängen med att stämpla mig med allehanda grundfalska epitet för att förhindra en viktig och nödvändig dialog i angelägna frågor. För vem vågar väl försiktigt att ställa frågor eller diskutera kring detta när debattklimatet är så här? Vem kan få sina frågetecken uträtade eller få igång en givande och befruktande dialog?”

Ilan Sadé är vice ordförande i Centerpartiet i Malmö.
Han skriver på NewsMill under rubriken ”Centerpartiet - dags att ompröva invandrings- och integrationspolitiken”.

”Vi måste vara intellektuellt hederliga nog att erkänna att långtgående integration och stor invandring från delar av Mellanöstern och Afrikas horn har visat sig vara ytterst svårförenliga storheter. ”

Ilan Sadé bedyrar sin anslutning till grundvärderingeringarna men vill sakligt kritisera förslaget till partistyrelsens nybyggarprogram. Han är uppenbart orolig över om att ett så vidlyftigt mångkulturellt samhälle, som partistyrelsen föreställer sig, kan hålla samman.

”För övrigt har en av världens främsta statsvetare, professor Robert Putnam, som bland annat belyste hur ett starkt civilsamhälle tycks vara viktigt för välfärden, kommit fram till att den samhälleliga tilliten (populärt uttryckt ’det sociala kapitalet’) tenderar att vara mindre i mångkulturella länder. Det är inte någon långsökt gissning att många typer av brott har en benägenhet att vara vanligare i samhällen med litet socialt kapital.”

Ilan Sadé vågar vara frispråkig. Han kallar nybyggarlandprogrammet ”det mest förljugna hopkok som någonsin har lagts fram inför en centerstämma”.

Han avslutar med att ”[det är] … uppenbart för mig att programmet bör skickas tillbaka för grundlig omprövning.”

Inte heller Ilan Sadé går fri från påhopp men det är faktiskt påfallade många på NewsMill som stödjer och uppmuntrar honom till hårdare tag.

Kommentarerna är betydligt mer frispråkiga. Man är förvisso glad att någon på hög nivå vågar säga något kritiskt, men retar sig på den defensiva underdånigheten. ”Borde jag ha avstått från att skriva?”

Kommentatorn Bo T skriver på NewsMill:

”Vad händer om Sverige har stora segregerade, invandrade folkgrupper som lever på bidrag, kriminalitet och överutnyttjande av välfärdssystemen samtidigt som ekonomin går in i en långvarig depression?

Tyvärr är det inte ett fantasifullt domedagsscenario utan precis det som allt tyder på kommer att inträffa i takt med att industrin flyttar till Kina och peak-oil omöjliggör tillväxt på övriga områden.

Jag tror inte att det kan finnas ett läge där risken för extrema etniska konflikter och en total multikulturell härdsmälta är större.”

”... att Annie Lööf och den lilla klicken i centerpartiets ledning
skulle ha det mod som behövs, för att sätta stopp för flykting-
fiaskot är helt enkelt otänkbart. Annie Lööf är djupt insyltad
med PK media, och precis som Maud ...”, säger Per Svensson.

Elin Eriksson skriver: ”Så länge Fredrik Federlay finns med i Centerpartiets ledarskikt kommer ingen realism att tillåtas inom Centern vad gäller invandringspolitiken. Han är en ideologisk fanatiker som kommer att förhålla sig likgiltig till alla negativa sociala och ekonomiska konsekvenser av ett överdimensionerat asylmottagande eftersom det är principen om "fri invandring" som är det viktiga.”

Om man får tro stämningarna som läsning av kommentarsfälten antyder går Centerpartiet mot sin undergång. Medlemmarna kommer i bästa fall att säga NEJ till ”Nybyggarlandet Sverige+”. Då måste hela den nuvarande och föreslagna partiledningen avgå. Troligare är att de under hot och med stor tvekan antar programmet och då kommer väljarna att fly.

Centerpartiets förnyelsegrupp integration: Fredrik Federley, Lena Ek och Abir Al-Sahlani. (från NewsMill)


Låt oss hoppas att svenska folket har en gnutta självbevarelsedrift kvar. Kanske kan det goda resultatet av denna kongress bli ett allmänt uppvaknade för vad som håller på att ske med vårt land.

Den som får flest barn vinner

Biologisk naturlag: Den som får flest barn vinner. (Det måste givetvis vara barn som överlever och själva får barn.)

Hans Rosling är expert på desinformation om befolkningsfrågor. Det är märkligt att läsa hur man faktiskt kan skriva helt korrekt och kunnigt och ändå sammanlagt bli Sveriges störste desinformatör på området.

Jag har i otaliga inlägg på min blogg här försökt att vända befolkningsfrågan rätt.

Hans Rosling och hans eftersägare skulle behöva svara på några frågor:

1) Jorden är redan idag överbefolkad, inte sant? Klimatfrågan, utfiskning, jordbruksmarken är slut, vattenbrist, ekonomisk kollaps, peak oil etc. etc.

2) Det finns åtskilliga länder som fortfarande har extremt hög befolkningstillväxt och fertilitet. Vad kan vi göra? Kan vi vänta till alla fått tvättmaskin, luftkonditionering och bil? Har vi råd att låta alla skaffa sig det? Kan vi hindra någon som har råd att skaffa sig det?

3) Det finns länder som har låg fertilitet och som på sikt skulle kunna få en minskande befolkning om man skyddar sig mot invandring. Är inte det en ljuspunkt?

4) Det finns folk som ser ut att ha kollapsat under befolkningstrycket. Den ekonomiska tillväxten håller inte takten. Innevånarna blir fattigare. I många afrikanska länder har den demografiska transitionen vänt så att vi ser ökande fertilitet. Skall vi tillåta misslyckandet att sprida sig? Vad skulle kunna hända om alla kvinnor får tillgång till sexualundervisning och preventivmedel? Sterilisering? Kanske måste man använda alla tillgängliga medel?

5) Om vi (som "alla" tycks mena) kan utjämna födelseöverskottet i t.ex. Afrika med migration till bl.a. Europa innebär det att vi inom ett fåtal generation är en planet av enbart afrikaner. Det innebär att jordens mest misslyckade folk och kulturer slår ut alla andra bara i kraft av fortplantningsförmåga! Är det rättvist? Vad göra?

6) Självklart vill vi (varken jag eller någon jag känner till) inte se folkmord, men farsoter, krig och folkmord är den yttersta lösning på en planet som om inte längre kan försörja hela mänskligheten.

7) Den kristna etiken vill se allt människoliv som heligt. Jag tror muslimerna väsentligen har samma inställning. Att ifrågasätta människors familjeval eller "rätt" att existera är enligt dessa otänkbart. Alla människor som finns skall försörjas -- punkt. Är inte är en sådan överdriven, närmast hysterisk, respekt för människovärdet en av rötterna till vår tids oförmåga att gå till botten med den ekologiska katastrof som hänger över oss?

Roslings statistikmaskin på http://www.gapminder.org är fantastiskt bra och enormt användbar! Fakta är aldrig fel. Det är dock viktigt att förstå att man kan dra radikalt annorlunda slutsatser av siffrorna än dem som Hans Rosling m. fl. gör. Hans Rosling och rövarbandet av liberaler är intelligenta idioter! Allt är rätt -- ändå missar de precis allt som är viktigt.

Gud hjälpe! (Inlägget skrevs ursprungligen 20/9 men är något förtydligat och utökat 21/9 kl 13.)