Fega svenskar

Läs ett tänkvärt insändare till Fria Tider: Hur bekampar vi feghetskulturen

Det är sorgligt att svenskar är så fega. Vi lever i ett lögnsamhälle. Enligt flera mer eller mindre tillförlitliga opinionsundersökningar, t.ex. SOM, är det t.ex. en betydande del av folket som ogillar invandringspolitiken - det är betydligt fler som vill begränsa invandring än det är som vill ha ännu fler. Ändå går vi omkring och skäms för att vi har en "avvikande" mening. Vi tror vi är ensamma därför att så otroligt många fegar.

Ändå är det ju så lite man riskerar. Seriöst. Det är inte fängelsestraff, tortyr eller "försvinnande" man riskerar. Normalproblemet är att några av ens vänner säger upp bekantskapen. Det går att leva med.

Det värsta som kan hända är att man får svårare i karriären, kanske förlorar jobbet, men hur mycket värt är det om man annars (till synes) deltar i det kollektiva vansinnet som berövar våra barn sin rättmätiga framtid?

Om tillräckligt många vågar vara öppna så vänder vinden. Se på HBT-rörelsen! För 30 år sedan var det lika svårt att öppet vara homo som det är att vara nationalist idag. Då var inte jättesvårt, men pinsamt och besvärligt att "komma ut", idag är det mainstream.

Den som fegar med sina åsikter visar att han på något vis skäms för dem.

Jag har inget att skämmas för. Jag har genomtänkta åsikter. Jag säger eller skriver inte sådant jag inte tror på. Om jag skulle upptäcka att jag har fel så kan jag förklara varför jag byter åsikt.

En åsikt som framförs öppet uppfattas som så mycket mer seriös.

Tänk på sagan om "kejsarens nya kläder" -- ALLA såg att kejsaren var naken -- man hade trollbundit varandra med hjälp av "skam" i en kollektiv lögn.

Möt fienden som ett oskyldigt barn!