På första sidan av DagensNyheter, två
dagar före valet (12/9) slås det fast att ”Åkessons beräkningar
är orealistiska”.
Invandringsforskaren Jan Ekberg säger
att det är helt orealistiskt att minska invandringen med 90% och att
därmed hela kalkylen med att istället satsa på välfärden därmed
spricker.
Vi är bundna av tunga EU-avtal, säger Jan Ekberg.
Det är mycket märkligt i så fall att
andra länder i vår omedelbara närhet lyckas avvärja en så enorm
massinvandring som Sverige fått. Har inte de också skrivit under
Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna och
Genèvekonventionen?
Invandringskritiker har sedan länge pekat på
att det bara är en bråkdel av de asylsökande som kan visas ha
verkligt hållbara skyddsskäl. Vi skulle definitivt kunna tillämpa
befintliga regler betydligt strängare.
Det är viktigt att sända en signal:
det är INTE längre lätt att bli accepterad som flykting i Sverige!
Men låt oss pröva att acceptera Jan
Ekbergs påstående. Vad betyder det?
Det säger att Sveriges politiker inte
har makt över situationen. Det är alltså inte så att Reinfeldt
och Löfven egentligen drivs så mycket av människokärlek, de bara
”gillar läget”.
När man frågar ute i valstugorna om
det finns någon gräns för hur hög invandringstakt vi kan ha
svarar t o m vänsterpartister att ”Ja, invandringen kan ju inte
bli hur stor som helst” men de skyndar sig att tillägga att det är
långt kvar till en sådan gräns.
Nu är det så att invandringen har en
naturlig tendens att öka exponentiellt. Ju fler som kommit från en
viss region, desto fler kommer att lockas efter. Under Alliansens
regim har invandringen varit extremt hög under hela perioden och ser
ut att nästan fördubblas under det innevarande året. Sveriges
befolkning ökar med mer än 1 procent, nära 2 procent om året. Det
är siffror som bara överträffas i befolkningsexplosionens Afrika.
Och invandringstakten fortsätter att öka, särskilt från
Mellanöstern och Nordafrika. Hur har Vänsterpartisterna eller någon
av de andra sju tänkt att börja dra igen dörren?
Nej! Vi kan inte säga nej till någon
säger Jan Ekberg oavsett hur stort asyltrycket blir. Vi har gett
bort vår självständighet. Det är EU eller FN som bestämmer.
Om det är så, då är det dags för
en befrielserörelse.
Det måste vara rättvist enligt en
naturlig moral att ett folk, en stat eller kommun kan bestämma över
en så fundamental faktor för sitt eget öde. Det kan givetvis sägas
vara hjältemodigt och ädelt att avsäga sig makten till förmån
för tusentals nödlidande, men ingen ska heller anklaga eller hindra
medborgarna som bestämmer att nu vill vi inte ta emot fler.
De som redan är medborgare måste ha en suverän
rätt att säga nej till ytterligare invandring.
Att ”sparka ut” sådana som redan
är medborgare är däremot inte tillåtet. Vi kan önska eller
uppmuntra till repatriering men vi kan inte enligt en naturligt
uppfattad rättskänsla tvinga fram etnisk rensning. Vi kan beklaga
att våra föregångare lockat hit människor som vi misstror eller
ogillar, men dem måste vi lära oss att leva med.
Om politikerna har ingått avtal som
fråntagit oss dessa medborgerliga rättigheter då är det verkligen
dags för en frihetsrörelse. Vi har naturlig rätt att säga upp
varje avtal vars innebörd visar sig vara till skada för våra egna
långsiktiga intressen.
Utträde ur EU!
Att annonsera begränsningar av rätten
(Artikel 14 i FN:s Deklaration om De Mänskliga Rättigheterna, MR)
att söka och få asyl i Sverige med hänvisning till att vi redan
tagit emot så många att vårt samhälles stabilitet är hotat.
Obegränsad invandring skulle innebär detta vårt samhälles
oåterkalleliga förändring och upplösning. I artikel 30 av MR
stadgas det att konventionen inte får tolkas som ”en rätt för en
stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en
verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att
omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i
förklaringen.”
För övrigt innebär artikel
14 (MR), visserligen rätten att söka och få asyl, men den innebär INTE rätt till permanent
uppehållstillstånd och medborgarskap. En människa kan behöva vara flykting
i främmande land en längre eller kortare tid, men målet ska vara att återvända så
snart förhållandena tillåter det. I sällsynta fall kanske det
inte går, men i normalfallen är krig och revolutioner övergående
trauman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar