(Artikeln har publicerats i Nya Tider nr 50-2016, dvs den som kom i brevlådan 14/12)
Folkslag
och kulturer är inte utbytbara. Det finns en unik europeisk
människotyp. Världen blir en fattigare plats om Europas
ursprungsbefolkningar blandas ut eller trängs bort. Det skriver Åke
Blomdahl, som anser att det är hög tid att vi européer
återupptäcker oss själva. Vi behöver samla oss till försvar för
vår rätt till existens på den här planeten.
Vid
Institutet för Framtidsstudiers (IFFS) ”Migrationsdag” som hölls
den 5 oktober var det två ”normforskare” som fick lägga ut
texten. En av dem var Bi Puranen, Generalsekreterare för World
Values Survey och verksam vid IFFS. Undertecknad rapporterade om det
i NyT v41/2016.
Bi
Puranen ledde under perioden 2004-2008 Försvarsmaktens
värdegrundsprojekt till en kostnad av 101,2 miljoner, vilket till
exempel Expressen skrev om den 31 oktober 2008. Nu arbetar hon bland
annat för IFFS. Inte helt oväntat levererar hon resultat som
stämmer överens med det förväntade och politiskt korrekta.
Puranen
förnekar inte att det finns kulturella skillnader mellan olika folk,
inte heller att skillnaderna kan vara stora. Det hon däremot säger
är att när dessa traditions- och överlevnadsinriktade kulturer
möter ”moderna” värderingar (där Sverige enligt henne utgör
ett föredöme) så överger invandrarna och deras barn ”snart”
sina gamla värderingar och ansluter sig till moderna värderingar.
Puranen medger att det förvisso kan ta sin tid. Det går fortare för
unga, men för vuxna tar det kanske 30 år. Till slut blir alla
”moderna”.
Jag
har inte tiotals miljoner till mitt förfogande för att motbevisa
Puranen. Jag ställer mig likväl djupt skeptisk till den ideologi
som säger att alla människor av alla folkslag är väsentligen
utbytbara mot varandra och att det därför inte spelar någon roll
vilka som ärver landet. Vi är många som tvärtom hävdar att det
finns olika folkslag och kulturer och att det biologiska arvet
faktiskt har väsentlig betydelse. Vi hävdar att ett Sverige
befolkat av en majoritet araber och afrikaner kommer att vara ett
totalt annorlunda samhälle än om det fortsätter att vara befolkat
av en majoritet nordeuropéer – även om utbytet skulle ta många
generationer. Våra motståndare kallar det ibland ”rasism” att
påstå att människor och folkslag inte är utbytbara mot varandra,
utan att de är olika och unika. Den verkliga rasismen är dock att
förneka att ett folk, i vårt fall vi nordeuropéer (kaukasier),
också har en särart och att vi som ursprungsbefolkningar i Europa
har all rätt i världen att hävda vår rätt till liv och
fortlevnad. ”Antirasist” är helt enkelt synonymt med anti-vit,
eftersom dessa ”antirasister” aldrig ifrågasätter andra
folkslags rätt till sina länder. Jag och många med mig tror
tvärtom att biologisk mångfald är något gott och att världen
blir en bättre plats om mänsklighetens genetiska mångfald får
bestå.
Vad
sker vid kulturmöten?
När
enstaka personer, eller små grupper, hamnar i en främmande kultur
är de mer eller mindre tvungna att anpassa sig till
majoritetsbefolkningens värderingar, kultur och praxis. Anpassningen
kan gå ganska fort, men den måste inte beröra personlighetens
kärna. Barn och ungdomar har det lättare än äldre att assimileras
av en tydlig majoritetskultur. Så länge minoriteten är liten finns
en utveckling mot assimilering och att majoritetens moralstruktur
accepteras. Så långt tror jag Bi Puranen har rätt, men vad händer
när minoriteten blir så stor att den kan bilda en diasporakultur?
Jo, då avstannar assimilationen och vänder istället till
segregation. Invandringsentusiasterna i Sverige är kluvna till detta
fenomen – dels anser de att det är viktigt att minoriteterna
behåller sina kulturella vanor och särdrag, samtidigt som de säger
att det är viktigt att minioriteten ”integreras”.
Grundreceptet
från globalisterna är att ”bryta segregationen”, samtidigt är
det just segregation som är den naturliga utvecklingen när
invandringen blir stor. Folk föredrar att bo med sina lika, de vill
tala sitt eget modersmål, de
vill lyssna på sin egen musik,
gå på sina egna krogar och äta sina egna maträtter, de vill
fortsätta att dyrka sina egna gudar på det sätt som deras förfäder
lärt dem.
Den
demografiska prognosen är oerhört bekymmersam för den svenska
majoritetsbefolkningen. Vi har kommit till ett läge där flera
invandrargrupper blivit så stora att de kunnat bilda egna samhällen.
Dessa drar till sig ytterligare invandring genom ingifte och
familjeanknytning, och de har inte sällan höga födelsetal.
Tillväxten av dessa etniciteter och främmande kulturer blir en
självgående maskin. Samtidigt har den nordeuropeiska
ursprungsbefolkningen oroande låg reproduktion. Utvecklingen pekar
entydigt mot att den etniskt svensk-europeiska ursprungsbefolkningen
kommer att bli minoritet i Sverige. Redan i dag är européer i
minoritet i vissa stadsdelar. Vi kallar dessa ”utanförskapsområden”
och allt tyder på att dessa fortsätter att växa tills övertar
hela samhället. En mer lämplig benämning vore ”framtidsområden”.
Om
det bara varit i Sverige som detta hände, då vore det förvisso en
katastrof för oss svenskar, men världen hade kanske haft nytta av
en enklav där man kunde samla världens flyktingar? En trygg hamn,
en ”safe haven” för dem som väntar på att kunna återvända
till de forna krisområdena. Men detta är dessvärre en politik man
vill påtvinga alla västerländska länder. Vi ska ”dela
ansvaret”, säger de. Det är en politik som möjligen kan fördröja
katastrofen något för enskilda länder, men istället kommer hela
den västerländska civilisationen att gå under samtidigt och tas
över av de mest patriarkala och expansiva folkslagen från den så
kallade tredje världen.
Asiens
jätteländer tar inte emot några flyktingar alls. Trots minskande
befolkning finns inget hot mot till exempel Japans etniska
sammansättning. Att befolkningen åldras vill man i stället lösa
med robotar. Japan kommer att överleva som ett japanskt land. Vi kan
jämföra med stadsdelar i Frankrike där muslimer är i majoritet.
Där är franska värderingar borta, shariapolisen härskar och
kvinnor kan inte gå ensamma utan huvudduk.
Ett
populärt argument bland invandringsentusiaster är att svenskar inte
har någon egen kultur och än mindre någon nedärvd etnisk särart.
Exakt samma argument används faktiskt av globalister i alla
västerländska länder. Det finns ingen engelsk kultur, det finns
ingen tysk, ingen fransk. Inte ens grekerna har någon egen kultur.
När man hört det några gånger i sina olika varianter måste man
förstå hur tomt och dumt argumentet är. De anti-vita vill pådyvla
oss åsikten att vi försöker skydda någon slags absolut ”renhet”,
något som är absolut och till hundra procent svenskt, eller
engelskt eller grekiskt, men alla vet att det skett ett omfattande
utbyte mellan europeiska länder. Vi har både bytt
äktenskapspartners och kulturtraditioner. Det hindrar inte att
nationella kulturer är särpräglade. Det finns i all synnerhet en
övergripande europeisk kultur, där vi delar viktiga grundvärden,
men med en mängd nationella särdrag och varianter. Det är i allt
väsentligt europeisk vetenskap och teknik som alla folk i dag
använder. Europeiska etiska värderingar om demokrati och mänskliga
rättigheter prisas i FN och i presidenters högtidstal som föredöme
för hela världen. I praktiken har dock icke-europeiska och blandade
samhällen uppenbart svårt att förverkliga något som kräver ett i
grunden europeiskt sinnelag.
Vi
européer är unika. Vi européer har en nyfikenhet och barnslig
upptäckarlust som är ursprunget till vetenskapligt tänkande.
Européer har en särskild känslighet och förmåga till
identifikation med djur. Det är nästan bara européer som är
fågelskådare eller djurrättsaktivister. Det är i stort sett bara
européer som engagerar sig mot skogsskövling och utrotningen av
djur och växter också i främmande världsdelar. Det var européer
som avskaffade slaveri, medan många andra folkslag behöll det tills
européerna tvingade dem att sluta. Bara européer bedriver u-hjälp
och kommer på idén att osjälviskt hjälpa människor från fjärran
länder genom att acceptera dem som medlemmar i det egna samhället.
Det senare har visat sig vara en svaghet som också kan utnyttjas av
skrupelfria främlingar. På sikt kan vår tendens till
självutplånande altruism bli ödesdigert för vår fortsatta
existens. Jag inser att europeisk kultur och sinnelag har faktiska
problem, problem som på sätt och vis är en följd av vår
framgång. Utan europeisk medicin och teknik hade inte Jorden blivit
överbefolkad och överexploaterad. Den vansinniga och ytliga
konsumtionskulturen är väsentligen av europeiskt märke, och den
äter inte bara främmande folk, den vittrar också bort vår egen
känsla av vårt eget värde och sammanhang. Köpfesten har gjort oss
blinda för många verkliga beständiga värden.
Det
är hög tid att vi européer återupptäcker oss själva. Vi behöver
samla oss till försvar för vår rätt till existens på den här
planeten.
Åke
Blomdahl
ake.blomdahl@nyatider.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar