Miljöpartiet flirtar intensivt med regeringen om samarbete i integrations och migrationsfrågor ”bland annat för att eliminera risken att Sverige hamnar där Danmark är idag”. MP vill ta rollen som vågmästare för att tvinga regeringen till ännu mer ”generös” invandringspolitik, och för att Sverigedemokraterna inte skall få någon möjlighet att påverka.
Lyssna till Maria Wetterstrand i Riksdagens partiledardebatt eller läs artikeln i Dagens Nyheter 4/2.
Bakgrunden – 30 år av massinvandring
Sverige har sedan en lång tid, minst 30 år haft en mycket hög invandring. Det är uppenbart att detta har haft djupgående konsekvenser. Invandringen har varit en tabufråga för politisk debatt. I praktiken har det bara varit möjligt att höja buden. Innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen har riksdagspartierna enbart tävlat om att vara mest ”generösa”. Någon seriös kritik av invandringspolitiken har inte förts i de beslutande församlingarna. I press och massmedia har det ”mångkulturella” projektet ensidig hyllats och underblåsts. Problem och tecken till folkligt motstånd har systematiskt förnekats eller påståtts bero på svenskarnas ”rasism” eller ”främlingsfientlighet”.
Under den borgerliga Alliansregeringen har det tillkommit en massiv s.k. arbetskraftsinvandring. Det har skett utan att flyktinginvandringen på något vis begränsats. Resultatet har blivit rekordhöga migrationstal. De senaste fyra åren har invandringen legat i storleksordningen 100-tusen om året, dvs. invandringen är i samma storleksordning som födelsetalen i landet. Eftersom en stor del av de nyfödda dessutom är födda i invandrarfamiljer innebär det att Sveriges befolkning i snabb takt håller på att bytas ut.
Om Sverige skall kunna räddas åt det ursprungliga och rättmätiga svenska folket måste invandringspolitiken snarast stramas åt.
Sverige har all moralisk rätt att strama åt nyinvandringen. Vi bör har all rätt att säga upp internationella avtal t.ex. FN:s flyktingkonvention, med hänvisning till att vi redan åtagit oss mer än vad vi mäktar slutföra. Vi kan åtminstone kräva att få ha ett tidsbegränsat invandringsmoratorium. Låt oss vara i 10-20 år så vi får en chans att integrera och assimilera de vi redan har!
Att Sverige skulle behöva en allmän arbetskraftsinvandring är rent nys. Vi behöver inte fler lågkvalificerade i någon bransch. Om det finns ett seriöst behov av särskilda nyckelkompetenser – det rör sig inte om särskilt många – skall det givetvis gå att ordna, men först skall man försäkra sig om att likvärdig kompetens inte finns eller kan utbildas i landet.
Anhöriginvandring
Anhöriginvandringen står för ca 1/3 av den totala invandringen. Har man en nära anhörig i Sverige måste man få leva tillsammans med denne. Det framställs ofta som något bortom all diskussion. Vårt grannfolk danskarna har emellertid visat att det visst går att diskutera även denna del av invandringen.
Därför är de danska exemplet ett problem för våra invandringsentusiaster. Danskarna skall brännmärkas och misstänkliggöras för att inte liknande tankar ska kunna slå rot i Sverige. Miljöpartiets Maria Wetterstrand höll ett känsloladdat tal i partiledardebatten (19/1 2011) ”Tänk dig att du reser utomlands och där träffar en fantastisk människa, ni lär känna varandra, blir förälskade och gifter er sedan … är du Dansk … tänk dig för noga! .. ” MW dundrar på om de de krav som Dansk lagstiftning ställer för att flytta till Danmark som anhörig. Danskarna vill att familjen skall ha en bostad, ekonomiska förutsättningar, eller vara efterfrågad på arbetsmarknaden.
I en ideal värld skulle det kanske bara vara kärleken som räknas. I en praktisk normal situation är det självklart att man också måste ta ekonomiska hänsyn. Men inte i Maria Wetterstrands värld, där är det bara full fart framåt som är tänkbart: Maximal invandring – Svensson betalar.
Nu är det så att t.o.m. regeringen Reinfeldt och migrationsministern Tobias Billström vill ställa modesta krav på bostad och försörjning. Det får MW att gå i taket och varna för en utveckling liknande den danska. ”Ett samhällsklimat där allt mer extrema åsikter blir accepterade. Ett samhälle där den medmänskliga kompassen har tappats i rutschkanan ner i rädslans träsk,” dundrar Miljöpartiledaren.
Kärlek och ekonomi
Sedan urminnes tid har det förekommit utbyte av äktenskapspartners över gränserna. Det kan ha handlat om kärlek, men oftast var det arrangerade diplomatiska eller ekonomiska transaktioner mellan adels- och kungafamiljer det handlade om. Så länge det skedde med näraliggande länder och i måttlig omfattning var det välkommet och naturligt. Det har otvivelaktigt bidragit till de europeiska kulturernas utveckling.
Global äktenskapsmarknad?
I vår tid har vi hamnat i den historiskt extrema situationen att resandet är enormt och omfattar alla samhällsklasser. En fullständigt lössläppt global äktenskapsmarknad hotar att på blott något hundratal år utplåna både folkslag och kulturer.
Det extravaganta resandet i dag är ekologiskt och ekonomiskt ohållbart. När klimatkraven hårdnar och oljepriserna går i höjden kommer det interkontinentala resandet att minska dramatiskt. Skall vi vakna upp från den här festen till att alla nationella särdrag skändats och blandats? Det är precis det som vi nationalister kämpar emot.
Semesterkärlek
Det är nog inte heller alltid så ädel ”kärlek” det handlar om. Charterturism och kontaktannonser på Internet har utvecklats till internationellt koppleri. En variant av detta är att ensamma män köper en kvinna i Thailand eller Ryssland och tar henne till Sverige. Sådana korsningar håller sällan någon längre tid, eller också bygger de på förtyck och tvång av sådant slag som vi inte vill se i ett civiliserat land.
Kanske är detta en mänsklig motsvarighet till ”sommarkatten”. En cynisk lek med känslor som aldrig varit seriöst avsedda?
Säkert är det också ofta så att kvinnor utnyttjar godtrogna män för att på så vis komma till Sverige. När det permanenta uppehållstillståndet är klart skiljer man sig.
Det här är ett otyg som antagligen bara kan kommas åt genom en grundlig moralisk skärpning i de breda folkdjupet. Det skall betraktas som moraliskt förkastligt att skaffa sig kärlek och sedan slänga bort den som om det vore en sommarkatt.
Påstådd anknytning som är bedrägeri
Det förekommer att godtrogna unga kvinnor vill vara ”solidariska” med utländska män som de inte ens känner. När det permanenta uppehållstillståndet är klart skiljer man sig. Kvinnor som går in i sådant tar betydande risker. Inte nog med allt besvär med att låtsas äktenskap. Risken för faktiska övergrepp måste vara enorm. Den sortens falska äktenskap ska givetvis vara illegala. När det upptäcks skall det vara skäl att dra in uppehållstillstånd eller medborgarskap.
Ankarbarn och anknytning i kedjor
Invandring från många afrikanska länder kan vara svåra att motivera med att man varit utsatt för direkt personlig politisk förföljelse. Ett sätt att kringgå detta är att skicka iväg ett ensamt barn, som får uppehållstillstånd av humanitära skäl. ”Ensamkommande flyktingbarn” får också särskilt stöd och uppmuntran på påkostade anläggningar. Inte behöver ”barnen” vara särskilt unga heller. Det ljugs friskt om ålder. I Danmark och andra länder försöker man bestämma personens verkliga ålder med tandstatus och liknande. Det har förekommit att personer som i själva verket varit så gamla som 27 år lyckats passera det svenska systemet som under 18 år.
När den unge så fått uppehållstillstånd då får han mirakulöst kontakt med sina föräldrar i hemlandet. De kräver att få återförenas i Sverige och resultatet är att vi fått kanske tre invandrare där egentligen ingen hade flyktingskäl.
Det finns all anledning att i stället ordna så att ”ensamkommande barn” omedelbart återsänds till ursprungslandet – med bistånd till barnhem.
Andra generationens hederskulturer
I Sverige har etablerats enklaver av folk från s.k. hederskulturer från Mellanöstern. Ungdom födda i dessa är visserligen formellt svenska medborgare, men är i övrigt inte i närheten av någon faktisk eller upplevd svenskhet. Dessa åker regelbundet till ursprungsregionen och där arrangeras äktenskap. Det är ingalunda orimligt att fråga varför dessa familjer alls skall bosätta i Sverige. Dessa ungdomar är själva inte förföljda, som föräldrarna kanske var, de vill inte beblanda sig med svenskar utan vill föra sin egen kultur vidare. De hör hemma i ursprungsregionen – inte i Sverige.
Flyktingars anhöriga
En sorts anhöriginvandring är naturligt direkt knuten till asylinvandring. Den bör minska i samma mån som asylinvandringen minskar.
Om Sverige alls skall ha flyktinginvandring (något som inte är självklart) skall det uteslutande vara fråga om tidsbegränsade uppehållstillstånd. Vi skall tydligt signalera att vi ser flyktingsituationen som en tillfällig nödlösning. Så snart förhållandena förbättras i hemlandet skall flyktingen uppmanas att återvända. Om det rör sig om stora mängder människor skall flyktingarna bo och arbeta i särskilda samhällen – i flyktingläger. Beviljad temporärt uppehållstillstånd ska inte innebära någon rättighet att ta hit familjemedlemmar. Om dessa familjemedlemmar själva har flyktingskäl kan det bli så ändå, men annars ser vi det som en fördel att familjen är kvar i ursprungslandet. Det kommer att vara ett starkt skäl för flyktingen att vilja återvända så snart som möjligt.
Danmark visar vägen
Vi nationalister är mycket glada över att danskarna visat att det faktiskt går att skärpa till reglerna. Det har inte inneburit att Danmark blivit ”ett slutet samhälle” eller någon polisstat. I Danmark är tvärtom uppenbarligen debattklimatet mer öppet och det finns en politisk kreativitet som saknas i Sverige. De flesta danska partier säger öppet att de vill att Danmark skall förbli ett Danskt land.
Vi lever i ett märkligt land där det blivit subversivt att hoppas på en framtid för ett ”svenskt” Sverige.
Vi får se vad som händer. Moderaterna är det statsbärande partiet. De är tvungna att ta ansvar, när miljöpartister bara ylar. Vi hoppas att de vågar ta stöd från Sverigedemokraterna för att i alla fall behålla en reglerad invandringspolitik.
Källor
”Så här vill MP göra upp om invandringspolitiken”, DN-Debatt 4/2 2010
http://www.dn.se/debatt/sa-har-vill-mp-gora-upp-om-invandringspolitiken
Partiledardebatten 19/2 Maria Wetterstarnd
http://www.youtube.com/watch?v=X7auGmY1_vU
"Man får PUT som anhörig till son som inte har PUT (MigiLeaks)"
Förslag om anhöriginvandring försenas (DN)
Regeringens skrivelse 2010/11:29, ”Migration och asylpolitik”, 2010-10-28 av Fredrik Reinfeldt och Tobias Billström
några citat: Målet för migrationspolitiken är att säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som inom ramen för den reglerade invandringen underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring …
… för att möta kommande arbetskraftsbehov …
[sammarbete inom EU förordas ] … målsättningen att ett gemensamt asylsystem ska vara etablerat 2012 ...
Migrationsverkets föreskrifter om försörjningskravet vid anhöriginvandring, MGRSF 07/2010 (ISSN 1650-2515)
citat: en bostad av … skälig standard och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i den
Källa: SCB, Demografiska rapporter 2008:3, Anhöriginvandrare och deras familjer.
Demographic reports 2008:3
13 februari 2011
12 februari 2011
Funderingar i en ”byhåla”
Jag fick en fråga med anledning av min bistra kommentar om Miljöpartiets invandringspolitik för några dagar sedan.
Visst! Alla människor är lika värda, och de flesta är nog trevliga om man lär känna dem, men de är i alla fall inte önskvärda att komma i 100-tusental och slå sig ner i vårt land.
Byhåla?
Om du vantrivs i ett glesbefolkat område, kom till Stockholm eller Malmö! Där finns det ”vänner” så det räcker och blir över för varje smakriktning. Och om, mot förmodan, ”mångkulturen” i Skärholmen eller Rinkeby skulle kännas provinsiell – det är bara att utnyttja din rätt som EU-medborgare att flytta till Paris eller Berlin.
Det kommer alltid att finnas ”byhålor” – tack gode Gud! Än så länge är inte planeten täckt av en sammanhängande ”mångkulturell” stadsbebyggelse.
NOT: Jag skriver ”mångkultur” inom citattecken, för det är ett äkta ”nyord” i George Orwellsk mening (”krig är fred”, ”okunnighet är styrka”, ”frihet är slaveri” ... som han skrev i "1984"). Ordet betyder inte ett bejakande av kulturell mångfald som man ska förleds till att tro, det handlar istället om att prångla ut en enhetlig genomsnittsbrun världskultur byggd på individualism, hedonism och konsumism. Om världen skall få behålla äkta kulturell mångfald måste alla världens olika folk få möjlighet att utvecklas enligt sina egna villkor inom trygga gränser. För oss svenskar handlar det framför allt om att vårda och utveckla vår egen kultur.
Det är ju tomt på folk i Sverige. Hela landet känns som en byhåla. låt det komma in fler invandrare och bo i landbygden, låt de bygga ut Sverige, låt de få sin frihet som betyder så mycket för en när man inte har det. Ni kanske har träffat på nån invandrare som varit otrevlig, så tycker ni att ni blir berövade på er frihet, då ska ni utesluta folk på grund av den där idioten. Frihet är allas högsta dröm. Stå inte i vägen för frihet, för ni är inte bättre än de där talibanena som låter de va fred.Det handlar inte om den ena invandraren är trevlig eller ej. Vi kan vända på resonemanget. Du har säkert träffat invandrare som är trevliga, civiliserade och förståndiga. Du har kanske nära vänner som invandrat. Det har jag också. Men det betyder ju inte jag i fortsättningen nödvändigt måste välkomna alla! Tänk att du bjuder hem dina vänner till en fest. Du har säkert trevliga vänner, det tvivlar jag inte på, men du kommer säkert inte att tycka det är ok att de tar med sig också sina vänner utan att fråga dig eller bjuder in sina släktingar och helt okända. Det har gått över styr på det sättet med Sverige.
Visst! Alla människor är lika värda, och de flesta är nog trevliga om man lär känna dem, men de är i alla fall inte önskvärda att komma i 100-tusental och slå sig ner i vårt land.
Byhåla?
Om du vantrivs i ett glesbefolkat område, kom till Stockholm eller Malmö! Där finns det ”vänner” så det räcker och blir över för varje smakriktning. Och om, mot förmodan, ”mångkulturen” i Skärholmen eller Rinkeby skulle kännas provinsiell – det är bara att utnyttja din rätt som EU-medborgare att flytta till Paris eller Berlin.
Det kommer alltid att finnas ”byhålor” – tack gode Gud! Än så länge är inte planeten täckt av en sammanhängande ”mångkulturell” stadsbebyggelse.
NOT: Jag skriver ”mångkultur” inom citattecken, för det är ett äkta ”nyord” i George Orwellsk mening (”krig är fred”, ”okunnighet är styrka”, ”frihet är slaveri” ... som han skrev i "1984"). Ordet betyder inte ett bejakande av kulturell mångfald som man ska förleds till att tro, det handlar istället om att prångla ut en enhetlig genomsnittsbrun världskultur byggd på individualism, hedonism och konsumism. Om världen skall få behålla äkta kulturell mångfald måste alla världens olika folk få möjlighet att utvecklas enligt sina egna villkor inom trygga gränser. För oss svenskar handlar det framför allt om att vårda och utveckla vår egen kultur.
09 februari 2011
det nya nybyggarlandet
”det nya nybyggarlandet”
Maud Olofsson gör mig mörkrädd. Att en sådan får vara med och bestämma i en regering är obegripligt. Hon kan prestera de mest hårresande motsägelser. I ett tal på Centerpartiet kommundagar (DN 4/2) har hon i samma anförande dels talat om att ”sätta medborgarnas intressen först” för att sedan omedelbart bjuda ut Sverige till världens alla hugade som ”det nya nybyggarlandet”?
Maud Olofsson är den mest oförblommerade landsförrädaren som går i ett par skor. Inte för att hon saknar konkurrens. Dagen innan gjorde Maria Wetterstrand och Peter Eriksson en framstöt om ”gömda flyktingar”, dvs. illegala invandrare, som de menar måste få gratis sjukvård, skolgång till sina barn och löneavtal. Fredrik Reinfeldts ”nya moderater” kanske kan låta sansade i jämförelse, men är antagligen i praktiken farligast med sina ambitioner att öppna ”nya vägar till Sverige”.
Sverige ligger öppet för rövare och det är våra ”egna” som förrått oss.
Kasta ut landsförrädarna i nästa val!
Källa: Centerpartiets egna referat
Maud Olofsson gör mig mörkrädd. Att en sådan får vara med och bestämma i en regering är obegripligt. Hon kan prestera de mest hårresande motsägelser. I ett tal på Centerpartiet kommundagar (DN 4/2) har hon i samma anförande dels talat om att ”sätta medborgarnas intressen först” för att sedan omedelbart bjuda ut Sverige till världens alla hugade som ”det nya nybyggarlandet”?
Maud Olofsson är den mest oförblommerade landsförrädaren som går i ett par skor. Inte för att hon saknar konkurrens. Dagen innan gjorde Maria Wetterstrand och Peter Eriksson en framstöt om ”gömda flyktingar”, dvs. illegala invandrare, som de menar måste få gratis sjukvård, skolgång till sina barn och löneavtal. Fredrik Reinfeldts ”nya moderater” kanske kan låta sansade i jämförelse, men är antagligen i praktiken farligast med sina ambitioner att öppna ”nya vägar till Sverige”.
Sverige ligger öppet för rövare och det är våra ”egna” som förrått oss.
Kasta ut landsförrädarna i nästa val!
Källa: Centerpartiets egna referat
04 februari 2011
Genomskåda extremisterna i Miljöpartiet
Maria Wetterstrand och Peter Eriksson vågar tala om ett ”långsiktigt hållbart samhälle” samtidigt som man enbart kan trycka gasen hårdare i golvet när det gäller invandringspolitiken. Det är oförenligt, orimligt och skamligt.
MP:s fullkomligt hejdlösa ”medmänsklighet” har förvisso haft genomslag, och det är det som tveklöst snabbast kommer att förstöra det Sverige vi en gång hade. Långt innan havsytan höjts så mycket att Hammarby sjöstad måste utrymmas har Sverige tagits över av Nordafrikanska och Mellanösternfolk. Långt innan plutoniumet börjar läcka ur det slutförvaret i Oskarshamn har de nordiska folkslagen upplösts i en identitetslös genomsnittsbrun världsmänsklighet.
MW och PE talar om ”solidaritet”, men den som inte kan känna någon sund solidaritet med sitt eget folkslag och våra egna efterkommande är inte värda att lyssna till, hur honungssött de än lyckas formulera sig om främmande folk.
MW och PE har ingen känsla alls för att Sverige är ett litet land. Det finns i runda tal 7 miljoner etniska svenskar (svenskamerikanerna oräknade) i en värld med 7000 miljoner människor. Minst 2000 miljoner skulle (var och en) kunna vinna mycket på att ta sig till Sverige. Långt innan så många kommit till gränsen har Sverige gått under.
Invandringen till Sverige har under de senaste 30 åren varit extremt stor, och den har blivit värre och värre. De senaste 4 åren har det kommit i runda tal 100.000 per år, det är mer än under någon tidigare regering. Inget tyder på att det skulle bli färre som har skäl att söka sig hit. Just nu pågår en revolution i Egypten, ett extremt överbefolkat land. Oavsett vem som vinner maktkampen kan vi vara övertygade om att man kommer att försöka driva många av de besegrade ur landet. Eftersom Sverige står där med rykte om att vara ”generöst” och med öppen dörr kan vi förutse att det kommer 10.000-tals kanske 100.000 utöver de 100.000 somalier och afganer som redan spetsat in sig på migration.
Sveriges regering måste i det här läget rädda situationen – genom att söka en kompromiss med Sverigedemokraterna. Miljöpartiet är de verkliga extremisterna. Följ MW och PE och vi (fortsätter) med raska steg mot undergång!
MP:s fullkomligt hejdlösa ”medmänsklighet” har förvisso haft genomslag, och det är det som tveklöst snabbast kommer att förstöra det Sverige vi en gång hade. Långt innan havsytan höjts så mycket att Hammarby sjöstad måste utrymmas har Sverige tagits över av Nordafrikanska och Mellanösternfolk. Långt innan plutoniumet börjar läcka ur det slutförvaret i Oskarshamn har de nordiska folkslagen upplösts i en identitetslös genomsnittsbrun världsmänsklighet.
MW och PE talar om ”solidaritet”, men den som inte kan känna någon sund solidaritet med sitt eget folkslag och våra egna efterkommande är inte värda att lyssna till, hur honungssött de än lyckas formulera sig om främmande folk.
MW och PE har ingen känsla alls för att Sverige är ett litet land. Det finns i runda tal 7 miljoner etniska svenskar (svenskamerikanerna oräknade) i en värld med 7000 miljoner människor. Minst 2000 miljoner skulle (var och en) kunna vinna mycket på att ta sig till Sverige. Långt innan så många kommit till gränsen har Sverige gått under.
Invandringen till Sverige har under de senaste 30 åren varit extremt stor, och den har blivit värre och värre. De senaste 4 åren har det kommit i runda tal 100.000 per år, det är mer än under någon tidigare regering. Inget tyder på att det skulle bli färre som har skäl att söka sig hit. Just nu pågår en revolution i Egypten, ett extremt överbefolkat land. Oavsett vem som vinner maktkampen kan vi vara övertygade om att man kommer att försöka driva många av de besegrade ur landet. Eftersom Sverige står där med rykte om att vara ”generöst” och med öppen dörr kan vi förutse att det kommer 10.000-tals kanske 100.000 utöver de 100.000 somalier och afganer som redan spetsat in sig på migration.
Sveriges regering måste i det här läget rädda situationen – genom att söka en kompromiss med Sverigedemokraterna. Miljöpartiet är de verkliga extremisterna. Följ MW och PE och vi (fortsätter) med raska steg mot undergång!
21 december 2010
Klimatfrågan - bluff eller global katastrof
Klimatfrågan
bara en bluff eller är en global katastrof förestående?
Vem kan vi lita på? Vad skall en klok människa tro?
I det svenska politiska etablissemanget har antagandet om pågående allvarliga klimatförändringar antagit formen av religiös dogm som inte kan ifrågasättas. Internationellt finns i andra kretsar ett lika oresonligt misstroende mot klimatforskningen.
Som miljövän har jag all anledning att glädjas över att vår tids allt dominerande globala köp-och-släng-konsumism-industrialism ifrågasätts, men det är inte långsiktigt sunt om civilisationskritiken vilar på dogmer i stället för öppet och kritiskt prövad vetenskap.
Tillväxtens gränser
Naturvetenskapligt skolade samhällsbetraktare och i synnerhet biologer-ekologer har sedan ett halvt sekel tillbaka med allt större skärpa varnat världens ledare för att vi inte kan förvänta oss att de gångna seklens exceptionella tillväxt kan fortsätta. Människosläktets ekonomi har vuxit till en monstruös naturkraft som hotar att uppsluka allt annat liv.
”Det moderna projektet” är av tvivelaktigt värde också för oss människor. Som enskild människa kan man knappast ha blivit lyckligare bara därför att vi nu är så många fler. Många av oss blir i alla fall olyckligare av att vi tvingas leva så långt i från naturen och naturliga gemenskaper. Kanske har vi blivit lyckligare för att vi nu har så mycket mer (skräp)kultur att välja på? Eller springer vi kanske bara runt som stressade råttor i ett gigantiskt behavioristiskt experiment, jagande reklamindustrins ”belöningar”.
Vad vi än tycker om det så är Jordens resurser begränsade. På ett eller annat sätt kommer tillväxten att stoppas.
Klimatpåverkan
Nåväl! Ekologer och atmosfärkemister frågade sig tidigt om inte mänsklig aktivitet också kan bli så stor att den påverkar klimatet. Till att börja med var inte svaret givet. Rök och partiklar i atmosfären ökar molnbildningen och kunde därmed avskärma och reflektera bort solenergi – vilket skulle leda till nedkylning. Kanske väntade en människoorsakad istid? Andra menade att ökningen av koldioxid i atmosfären skulle leda till förstärkt växthuseffekt och att den dominerande effekten skulle bli uppvärmning.
Otvivelaktig påverkan
Vad vågar man då idag säga?
Koldioxidhalten i atmosfären har ökat i en stadig takt som helt överensstämmer med användningen av fossila bränslen. Det är alldeles klart att det kol som i årmiljoner legat stilla i form av kol och olja nu kommit i aktivt kretslopp.
Ökningen av halten koldioxid leder till att utstrålningen dämpas. Om det inte samtidigt finns en process som hindrar instrålningen, t.ex. ökad molnbildning måste det leda till uppvärmning av troposfären.
Att verkligen mäta medeltemperaturen är däremot inte det lättaste. Temperaturen på en mätplats varierar kraftigt över dygnet, över året och från ett år till ett annat. Trots dessa svårigheter har det gjorts ett antal beräkningar. Dessa pekar tämligen tydligt på att en uppvärmning om 0,7 grader skett sedan 1960-talet.
Man har också studerat havens medeltemperatur. Det tar lång tid för havsdjupen att påverkas av atmosfärens energi. Det utjämnar något svårigheterna med den förra. Haven uppvisar en långsam och jämn uppvärmning. Uppvärmningen av havsdjupen har gått fortare än de datorsimulerade klimatmodellernas prognoser från 1990-talet.
Är 0,7 grader allvarligt?
Haven har stigit i genomsnitt 7 cm. Inte en enda människa kan ha drunknat av den orsaken.
Klimatet har ändrat sig tidigare, av naturliga orsaker. Går man långt tillbaka har klimatförändringarna flera gånger varit dramatiska. Vi har haft flera istider i följd under den senaste årmiljonen. Den nuvarande värmeperioden har varat i ca 10.000 år (holocen) – det anses att denna värmeperiod med relativt stabilt klimat var en av förutsättningarna för jordbrukets och civilisationernas framväxt. Det finns inga teorier om hur länge denna period naturligt skall bestå.
Även under holocen har klimatet ändrat sig. Under järnåldern hade Europa en värmeperiod som definitivt kan anses bruten först på 1300-talet. Glaciärerna växte och skördarna slog fel. Den ”lilla istiden” kulminerade på 1600-talet. Sedan 1800-talet har vi åter haft en allt varmare period – kanske är den orsakad av industrialismen – kanske hade vi ändå haft en värmeperiod.
Religiösa erfarenheter
Eftersom vädret ändå växlar enormt är det fullkomligt omöjligt för en enskild människa att uppfatta en klimatförändring om 0,7 grader i genomsnitt som ett upplevt faktum. Men psykologiskt tror vi på våra sinnen. En torr och varm sommar med många skogsbränder och växthuseffekten är ett ”faktum”. En kall vinter och alltfler blir ”skeptiker”. Två kalla vintrar i följd och frågan om en människoframkallad global uppvärmning är död för mången man.
Översvämningen i somras i Pakistan har övertygade de flesta Pakistanier om att växthuseffekten är högst verklig. I själva verket har det alltid förekommit översvämningar och extrema väder. Att följden blev så allvarlig just i år kanske snarare beror på att floddalen är så svårt överbefolkad att man tvingats bygga och odla på osäkra ställen.
Fisken har försvunnit från kusten utanför Goa i Indien. Somliga hävdar att det beror på att vattnet blivit varmare. En mycket troligare förklaring är alltför många fiskare med alltför effektiva fiskeredskap.
Det är tacksamt att skylla missväxt på klimatförändringar och föreställa sig att skulden är utsläpp som gjorts av ondsinta västerlänningar. Då kan man kräva mer bistånd. Mätningarna har visat att praktiskt taget ingen uppvärmning alls skett i tropikerna. En troligare förklaring till missväxt är att på en överbefolkad planet lever allt fler i marginalområden som alls inte är lämpade för odling. Därför upplevs normala vädervariationer som katastrofer utan tidigare motstycke. En annan förklaring är att förödelsen av de tropiska skogarna drastiskt påverkat avdunstning, molnbildning, och nederbörd, dvs det regionala klimatet.
Negativ återkoppling – Gaia-hypotesen
På 1980-talet var Gaia-hypotesen populär bland många miljöengagerade (James Lovelock, 1979). Lovelock beskrev Jorden som en levande superorganism med en strävan att aktivt anpassa klimatet för att ge optimala förhållande till livet på Jorden. Somliga föreställde sig t o m Gaia som en gud med ett medvetande, andra tänkte sig Gaia som en metafor för en levande planet där livsmiljön hålls stabil av negativa återkopplingar. Om vi människor bara kan avhålla oss ifrån att ta alla levande miljöer i tjänst kommer livet och ekologin att fortsätta att upprätthålla livsbefrämjande förhållanden.
Om t.ex. koldioxidhalten i atmosfären stiger och orsakar uppvärmning så kommer, enligt Gaia-teorin, skogarna att växa sig högre och tätare och på det viset åter binda kolet. Molnbildningen över skogarna kommer att öka och temperaturen vid marken kommer att sjunka. Mossar och våtmarker kommer att binda växtmaterial som torv och efter ett antal årmiljoner har kolet återvänt till nya fossila lager i berggrunden.
Positiv återkoppling – domedagsscenarion
Idag är denna naturliga återkoppling uppenbart bruten. Skogarna tillåts inte bre ut sig, istället huggs det sista kvarvarande skogarna ned. Klimatforskare har pekat på riskerna med positiv återkoppling som accelererar den globala uppvärmningen. När havsisen smälter blottas det mörka havet. Istället för att energin reflekteras tillbaka ut i rymden kommer den att absorberas av havsvattnet, vilket ökar vattnets temperatur och påskyndar havsisens avsmältning.
En annan effekt är att om permafrosten tinar under tundrorna i Sibirien och Kanada så frigörs metan. Metan är en kraftfull växthusgas och därmed förstärks växthuseffekten och orsakar mer uppvärmning och permafrosten tinar ännu djupare, etc.
Idag anses det bland klimatforskare kring IPCC att en kritisk gräns finns någonstans strax över två grader. Överskrids gränsen kommer uppvärmningen att skena genom positiv återkoppling mot en ny stabil nivå som kanske ligger 6 grader över 1960-talets globala genomsnittstemperatur. Även om sex grader högre temperatur inte kommer att utplåna mänskligheten kan man ändå vara övertygad om att förändringen kommer att vara radikalt genomgripande. Havsnivåerna kommer att stiga kanske 7 m, klimatzonerna kommer att flyttas 100-tals mil.
Men även i ett sådant scenario kommer alltså havsnivån att höjas så långsamt och förutsägbart att ingen människa kommer att komma till skada. Att städer måste byggas om kan hålla den ekonomiska tillväxten ingång ytterligare en tid. Värst blir det för den biologiska mångfalden. Många sällsynta växter och djur kommer inte att kunna flytta med klimatzonerna. De kommer inte att kunna ”hoppa” från ett isolerat reservat till ett annat. En snabb klimatförändring enligt de värre scenariona kommer att fullborda den stora utrotning – jämförbar med den katastrof som utplånade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan.
Peak oil
IPCC har i sina scenarior räknat med att det finns obegränsat med kol och olja att bränna upp, men det är en förutsättning som alltmer ifrågasätts. Geologer har förutsett att oljeindustrin omöjligt kan möta världsekonomins ständigt ökande efterfrågan. Kanske passerades ”peak oil” redan 2007-8, kanske passeras den inom några få år? Därefter kommer ett gap mellan tillgång och efterfrågan att öppnas och vidgas. Det leder, enligt den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan, till att priserna på oljeprodukter kommer att stiga raskt. Till slut kommer det också att krävas mer energi att pumpa upp och raffinera råoljan än man får ut ur den när man förbränner den. Varje samhälle som vill bli bestående måste se till att ha gjort sig oberoende av fossila bränslen innan det gått så långt.
Risken för global uppvärmning och risken för att oljan håller på att ta slut pekar alltså båda mot att vi snarast bör avveckla beroendet av fossila bränslen.
bara en bluff eller är en global katastrof förestående?
Vem kan vi lita på? Vad skall en klok människa tro?
I det svenska politiska etablissemanget har antagandet om pågående allvarliga klimatförändringar antagit formen av religiös dogm som inte kan ifrågasättas. Internationellt finns i andra kretsar ett lika oresonligt misstroende mot klimatforskningen.
Som miljövän har jag all anledning att glädjas över att vår tids allt dominerande globala köp-och-släng-konsumism-industrialism ifrågasätts, men det är inte långsiktigt sunt om civilisationskritiken vilar på dogmer i stället för öppet och kritiskt prövad vetenskap.
Tillväxtens gränser
Naturvetenskapligt skolade samhällsbetraktare och i synnerhet biologer-ekologer har sedan ett halvt sekel tillbaka med allt större skärpa varnat världens ledare för att vi inte kan förvänta oss att de gångna seklens exceptionella tillväxt kan fortsätta. Människosläktets ekonomi har vuxit till en monstruös naturkraft som hotar att uppsluka allt annat liv.
”Det moderna projektet” är av tvivelaktigt värde också för oss människor. Som enskild människa kan man knappast ha blivit lyckligare bara därför att vi nu är så många fler. Många av oss blir i alla fall olyckligare av att vi tvingas leva så långt i från naturen och naturliga gemenskaper. Kanske har vi blivit lyckligare för att vi nu har så mycket mer (skräp)kultur att välja på? Eller springer vi kanske bara runt som stressade råttor i ett gigantiskt behavioristiskt experiment, jagande reklamindustrins ”belöningar”.
Vad vi än tycker om det så är Jordens resurser begränsade. På ett eller annat sätt kommer tillväxten att stoppas.
Klimatpåverkan
Nåväl! Ekologer och atmosfärkemister frågade sig tidigt om inte mänsklig aktivitet också kan bli så stor att den påverkar klimatet. Till att börja med var inte svaret givet. Rök och partiklar i atmosfären ökar molnbildningen och kunde därmed avskärma och reflektera bort solenergi – vilket skulle leda till nedkylning. Kanske väntade en människoorsakad istid? Andra menade att ökningen av koldioxid i atmosfären skulle leda till förstärkt växthuseffekt och att den dominerande effekten skulle bli uppvärmning.
Otvivelaktig påverkan
Vad vågar man då idag säga?
Koldioxidhalten i atmosfären har ökat i en stadig takt som helt överensstämmer med användningen av fossila bränslen. Det är alldeles klart att det kol som i årmiljoner legat stilla i form av kol och olja nu kommit i aktivt kretslopp.
Ökningen av halten koldioxid leder till att utstrålningen dämpas. Om det inte samtidigt finns en process som hindrar instrålningen, t.ex. ökad molnbildning måste det leda till uppvärmning av troposfären.
Att verkligen mäta medeltemperaturen är däremot inte det lättaste. Temperaturen på en mätplats varierar kraftigt över dygnet, över året och från ett år till ett annat. Trots dessa svårigheter har det gjorts ett antal beräkningar. Dessa pekar tämligen tydligt på att en uppvärmning om 0,7 grader skett sedan 1960-talet.
Man har också studerat havens medeltemperatur. Det tar lång tid för havsdjupen att påverkas av atmosfärens energi. Det utjämnar något svårigheterna med den förra. Haven uppvisar en långsam och jämn uppvärmning. Uppvärmningen av havsdjupen har gått fortare än de datorsimulerade klimatmodellernas prognoser från 1990-talet.
Är 0,7 grader allvarligt?
Haven har stigit i genomsnitt 7 cm. Inte en enda människa kan ha drunknat av den orsaken.
Klimatet har ändrat sig tidigare, av naturliga orsaker. Går man långt tillbaka har klimatförändringarna flera gånger varit dramatiska. Vi har haft flera istider i följd under den senaste årmiljonen. Den nuvarande värmeperioden har varat i ca 10.000 år (holocen) – det anses att denna värmeperiod med relativt stabilt klimat var en av förutsättningarna för jordbrukets och civilisationernas framväxt. Det finns inga teorier om hur länge denna period naturligt skall bestå.
Även under holocen har klimatet ändrat sig. Under järnåldern hade Europa en värmeperiod som definitivt kan anses bruten först på 1300-talet. Glaciärerna växte och skördarna slog fel. Den ”lilla istiden” kulminerade på 1600-talet. Sedan 1800-talet har vi åter haft en allt varmare period – kanske är den orsakad av industrialismen – kanske hade vi ändå haft en värmeperiod.
Religiösa erfarenheter
Eftersom vädret ändå växlar enormt är det fullkomligt omöjligt för en enskild människa att uppfatta en klimatförändring om 0,7 grader i genomsnitt som ett upplevt faktum. Men psykologiskt tror vi på våra sinnen. En torr och varm sommar med många skogsbränder och växthuseffekten är ett ”faktum”. En kall vinter och alltfler blir ”skeptiker”. Två kalla vintrar i följd och frågan om en människoframkallad global uppvärmning är död för mången man.
Översvämningen i somras i Pakistan har övertygade de flesta Pakistanier om att växthuseffekten är högst verklig. I själva verket har det alltid förekommit översvämningar och extrema väder. Att följden blev så allvarlig just i år kanske snarare beror på att floddalen är så svårt överbefolkad att man tvingats bygga och odla på osäkra ställen.
Fisken har försvunnit från kusten utanför Goa i Indien. Somliga hävdar att det beror på att vattnet blivit varmare. En mycket troligare förklaring är alltför många fiskare med alltför effektiva fiskeredskap.
Det är tacksamt att skylla missväxt på klimatförändringar och föreställa sig att skulden är utsläpp som gjorts av ondsinta västerlänningar. Då kan man kräva mer bistånd. Mätningarna har visat att praktiskt taget ingen uppvärmning alls skett i tropikerna. En troligare förklaring till missväxt är att på en överbefolkad planet lever allt fler i marginalområden som alls inte är lämpade för odling. Därför upplevs normala vädervariationer som katastrofer utan tidigare motstycke. En annan förklaring är att förödelsen av de tropiska skogarna drastiskt påverkat avdunstning, molnbildning, och nederbörd, dvs det regionala klimatet.
Negativ återkoppling – Gaia-hypotesen
På 1980-talet var Gaia-hypotesen populär bland många miljöengagerade (James Lovelock, 1979). Lovelock beskrev Jorden som en levande superorganism med en strävan att aktivt anpassa klimatet för att ge optimala förhållande till livet på Jorden. Somliga föreställde sig t o m Gaia som en gud med ett medvetande, andra tänkte sig Gaia som en metafor för en levande planet där livsmiljön hålls stabil av negativa återkopplingar. Om vi människor bara kan avhålla oss ifrån att ta alla levande miljöer i tjänst kommer livet och ekologin att fortsätta att upprätthålla livsbefrämjande förhållanden.
Om t.ex. koldioxidhalten i atmosfären stiger och orsakar uppvärmning så kommer, enligt Gaia-teorin, skogarna att växa sig högre och tätare och på det viset åter binda kolet. Molnbildningen över skogarna kommer att öka och temperaturen vid marken kommer att sjunka. Mossar och våtmarker kommer att binda växtmaterial som torv och efter ett antal årmiljoner har kolet återvänt till nya fossila lager i berggrunden.
Positiv återkoppling – domedagsscenarion
Idag är denna naturliga återkoppling uppenbart bruten. Skogarna tillåts inte bre ut sig, istället huggs det sista kvarvarande skogarna ned. Klimatforskare har pekat på riskerna med positiv återkoppling som accelererar den globala uppvärmningen. När havsisen smälter blottas det mörka havet. Istället för att energin reflekteras tillbaka ut i rymden kommer den att absorberas av havsvattnet, vilket ökar vattnets temperatur och påskyndar havsisens avsmältning.
En annan effekt är att om permafrosten tinar under tundrorna i Sibirien och Kanada så frigörs metan. Metan är en kraftfull växthusgas och därmed förstärks växthuseffekten och orsakar mer uppvärmning och permafrosten tinar ännu djupare, etc.
Idag anses det bland klimatforskare kring IPCC att en kritisk gräns finns någonstans strax över två grader. Överskrids gränsen kommer uppvärmningen att skena genom positiv återkoppling mot en ny stabil nivå som kanske ligger 6 grader över 1960-talets globala genomsnittstemperatur. Även om sex grader högre temperatur inte kommer att utplåna mänskligheten kan man ändå vara övertygad om att förändringen kommer att vara radikalt genomgripande. Havsnivåerna kommer att stiga kanske 7 m, klimatzonerna kommer att flyttas 100-tals mil.
Men även i ett sådant scenario kommer alltså havsnivån att höjas så långsamt och förutsägbart att ingen människa kommer att komma till skada. Att städer måste byggas om kan hålla den ekonomiska tillväxten ingång ytterligare en tid. Värst blir det för den biologiska mångfalden. Många sällsynta växter och djur kommer inte att kunna flytta med klimatzonerna. De kommer inte att kunna ”hoppa” från ett isolerat reservat till ett annat. En snabb klimatförändring enligt de värre scenariona kommer att fullborda den stora utrotning – jämförbar med den katastrof som utplånade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan.
Peak oil
IPCC har i sina scenarior räknat med att det finns obegränsat med kol och olja att bränna upp, men det är en förutsättning som alltmer ifrågasätts. Geologer har förutsett att oljeindustrin omöjligt kan möta världsekonomins ständigt ökande efterfrågan. Kanske passerades ”peak oil” redan 2007-8, kanske passeras den inom några få år? Därefter kommer ett gap mellan tillgång och efterfrågan att öppnas och vidgas. Det leder, enligt den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan, till att priserna på oljeprodukter kommer att stiga raskt. Till slut kommer det också att krävas mer energi att pumpa upp och raffinera råoljan än man får ut ur den när man förbränner den. Varje samhälle som vill bli bestående måste se till att ha gjort sig oberoende av fossila bränslen innan det gått så långt.
Risken för global uppvärmning och risken för att oljan håller på att ta slut pekar alltså båda mot att vi snarast bör avveckla beroendet av fossila bränslen.
Islam i Sverige?
När jag var barn fanns det knappast några muslimer alls i Sverige.
Under hippi-tiden på slutet av 60-talet och på 70-talet kom Hinduism och Buddhism till Sverige. Det var genom svenska ungdomar som rest till Indien eller träffat redan etablerade hinduiska och buddhistiska sekter i USA. Det handlade om drömmar och droger. Det var kanske exotism, ”flum” och fantasteri – men det var garanterat fredligt. Det var vid denna tid som pacifismen slog rot i den svenska kulturen. Aldrig någonsin har jag träffat någon av mina generationskamrater som attraherats av islam. Vi betrakta Islam som det sämsta hos fundamentalistisk kristendom eller som ytterligare värre.
Jag har alltid varit intresserad av livsåskådningsfrågor – men islam har jag aldrig betraktat som en religion, dvs ett svar på ärliga existensiella frågor. Islam är snarare som ett stelt och ytterligt torftigt regelsystem. Koranen, profeten Mohammeds uppenbarelse, anses av muslimerna som det slutgiltiga och fulländade meddelandet från Gud. Allt ytterligare sökande är enligt muslimerna fåfängligt. För mig, och gissningsvis för de flesta svenskar, är det att slutgiltigt stänga dörren för en personlig upplevelse och en personlig tolkning av livsgåtan. Så utomordentligt trist!
Islam är fullständigt främmande för ett svenskt tänkesätt. Islam är något helt främmande för vårt lands rättmätiga och ursprungliga befolkning.
Islam kom till Sverige på 1980-talet. Den kom dels genom flyktingar från Mellanöstern (Palestina och Libanon) men framför allt från det sammanstörtande Jugoslavien i början av 1990-talet.
På den tiden vågade inte myndigheterna ta för givet att svenskarna skulle bli överlyckliga över att berikas av denna främmande religion. Det anordnades kurser och möten där svenskar skulle få möjlighet att möta muslimer. Syftet var givetvis att motarbeta ”fördomar”. Vi skulle genom att tala och umgås med muslimer förstå att ”vi är alla lika”, och islam är en lika fin och trevlig religion precis som kristendom eller judendom.
Jag var på ett sådant informationsmöte. Det kan ha varit 1992? Jag var då (som nu) öppen och ärligt intresserad. Till mötet hade kommit mest vanliga intresserade eller bekymrade svenskar, dels troende nyinvandrade muslimer. Frågorna duggade tätt. Vad anser islam om kvinnors rättigheter. Vad säger ni om abort? Vad innebär sharia? Etc.
För varje fråga som besvarades ökade oron bland svenskarna. Frågorna blev alltmer aggressiva. Var detta verkligen en fredens religion? Islam tycktes förneka de flesta humanitära sanningar som vi svenskar tyckte oss ha erövrat slutgiltigt.
På det här mötet var det en intellektuell muslim som reste sig och höll ett kort tal till oss svenskar. Det var ett tal som gjorde ett outplånligt intryck på mig. Han sa ungefär så här:
Ni (svenskar) måste förstå att vi inte uppfattar er kultur som särskilt högstående. Vi uppfattar er kultur som primitiv och barbarisk. Vi kommer inte att överge islam. Vi vill inte bli ”svenskar”. Muslimer anser att svensk kultur är principlös, promiskuös och depraverad. Vi har ingen som helst lust att anpassa oss efter era så kallade ”värden”.
Jag säger er uppriktigt: Ni måste förstå vad som står på spel! Om ni vill behålla er kultur i fred så har ni möjlighet nu [dvs 1992] att sätta stopp för ytterligare invandring av muslimer. Men ni måste säga ifrån nu! Ni skall inte inbilla er att vi kommer att vilja omvända oss till ”svensk” kultur. Om tio-tjugo år är vi så många att ni inte längre kan stå emot oss. Ni skall inte inbilla er att vi kommer att respektera er kultur.
Jag var vid denna tidpunkt fortfarande anhängare av idén att Sverige och svenskarna kan och vill hjälpa alla flyktingar var i från de än kommer. Men jag kan lova att jag gick ifrån detta möte med stora betänkligheter.
Vad har vi gjort?
Idag konstaterar vi att vi har konfrontationen mellan civilisationer utspelad här på Stockholms gator!
Vad har vi ställt till med?
Islam är fullständigt främmande för den svenska folksjälen. Det finns knappast någon etnisk svensk som ens reflekterar över att konvertera till islam. Det skulle i så fall vara en handfull kvinnor som gått och gift sig med muslimska män, och så författaren Torbjörn Säfve.
Nu har vi minst 100.000 aktivt troende muslimer i landet. Vi har minst 500.000 som invandrat från muslimska länder.
Den muslimska gruppen lever väsentligen ett liv helt skilt från svenskarna. De är så många nu att de kan befolka hela stadsdelar. Dessa muslimer har inte längre något behov av att ”integreras” i det svenska samhället. De har en nativitet som vida överglänser ursprungsbefolkninens.
Det må vara sant att de flesta muslimer är fullständigt nöjda med att få leva sitt eget liv enligt sina egna regler, men det går inte att blunda för att det också finns en liten men signifikant andel som är beredda att gå till angrepp mot det som de uppfattar som hedendom, ateism och barbari.
Säkerhetspolisen är inte förvånade över att vi har har fått vårt första försök till självmordsattentat.
Det finns anledning till eftertanke. Varför skulle vi dra hit dessa främmande folk med denna främmande ideologi?
Vad har vi ställt till med?
Under hippi-tiden på slutet av 60-talet och på 70-talet kom Hinduism och Buddhism till Sverige. Det var genom svenska ungdomar som rest till Indien eller träffat redan etablerade hinduiska och buddhistiska sekter i USA. Det handlade om drömmar och droger. Det var kanske exotism, ”flum” och fantasteri – men det var garanterat fredligt. Det var vid denna tid som pacifismen slog rot i den svenska kulturen. Aldrig någonsin har jag träffat någon av mina generationskamrater som attraherats av islam. Vi betrakta Islam som det sämsta hos fundamentalistisk kristendom eller som ytterligare värre.
Jag har alltid varit intresserad av livsåskådningsfrågor – men islam har jag aldrig betraktat som en religion, dvs ett svar på ärliga existensiella frågor. Islam är snarare som ett stelt och ytterligt torftigt regelsystem. Koranen, profeten Mohammeds uppenbarelse, anses av muslimerna som det slutgiltiga och fulländade meddelandet från Gud. Allt ytterligare sökande är enligt muslimerna fåfängligt. För mig, och gissningsvis för de flesta svenskar, är det att slutgiltigt stänga dörren för en personlig upplevelse och en personlig tolkning av livsgåtan. Så utomordentligt trist!
Islam är fullständigt främmande för ett svenskt tänkesätt. Islam är något helt främmande för vårt lands rättmätiga och ursprungliga befolkning.
Islam kom till Sverige på 1980-talet. Den kom dels genom flyktingar från Mellanöstern (Palestina och Libanon) men framför allt från det sammanstörtande Jugoslavien i början av 1990-talet.
På den tiden vågade inte myndigheterna ta för givet att svenskarna skulle bli överlyckliga över att berikas av denna främmande religion. Det anordnades kurser och möten där svenskar skulle få möjlighet att möta muslimer. Syftet var givetvis att motarbeta ”fördomar”. Vi skulle genom att tala och umgås med muslimer förstå att ”vi är alla lika”, och islam är en lika fin och trevlig religion precis som kristendom eller judendom.
Jag var på ett sådant informationsmöte. Det kan ha varit 1992? Jag var då (som nu) öppen och ärligt intresserad. Till mötet hade kommit mest vanliga intresserade eller bekymrade svenskar, dels troende nyinvandrade muslimer. Frågorna duggade tätt. Vad anser islam om kvinnors rättigheter. Vad säger ni om abort? Vad innebär sharia? Etc.
För varje fråga som besvarades ökade oron bland svenskarna. Frågorna blev alltmer aggressiva. Var detta verkligen en fredens religion? Islam tycktes förneka de flesta humanitära sanningar som vi svenskar tyckte oss ha erövrat slutgiltigt.
På det här mötet var det en intellektuell muslim som reste sig och höll ett kort tal till oss svenskar. Det var ett tal som gjorde ett outplånligt intryck på mig. Han sa ungefär så här:
Ni (svenskar) måste förstå att vi inte uppfattar er kultur som särskilt högstående. Vi uppfattar er kultur som primitiv och barbarisk. Vi kommer inte att överge islam. Vi vill inte bli ”svenskar”. Muslimer anser att svensk kultur är principlös, promiskuös och depraverad. Vi har ingen som helst lust att anpassa oss efter era så kallade ”värden”.
Jag säger er uppriktigt: Ni måste förstå vad som står på spel! Om ni vill behålla er kultur i fred så har ni möjlighet nu [dvs 1992] att sätta stopp för ytterligare invandring av muslimer. Men ni måste säga ifrån nu! Ni skall inte inbilla er att vi kommer att vilja omvända oss till ”svensk” kultur. Om tio-tjugo år är vi så många att ni inte längre kan stå emot oss. Ni skall inte inbilla er att vi kommer att respektera er kultur.
Jag var vid denna tidpunkt fortfarande anhängare av idén att Sverige och svenskarna kan och vill hjälpa alla flyktingar var i från de än kommer. Men jag kan lova att jag gick ifrån detta möte med stora betänkligheter.
Vad har vi gjort?
Idag konstaterar vi att vi har konfrontationen mellan civilisationer utspelad här på Stockholms gator!
Vad har vi ställt till med?
Islam är fullständigt främmande för den svenska folksjälen. Det finns knappast någon etnisk svensk som ens reflekterar över att konvertera till islam. Det skulle i så fall vara en handfull kvinnor som gått och gift sig med muslimska män, och så författaren Torbjörn Säfve.
Nu har vi minst 100.000 aktivt troende muslimer i landet. Vi har minst 500.000 som invandrat från muslimska länder.
Den muslimska gruppen lever väsentligen ett liv helt skilt från svenskarna. De är så många nu att de kan befolka hela stadsdelar. Dessa muslimer har inte längre något behov av att ”integreras” i det svenska samhället. De har en nativitet som vida överglänser ursprungsbefolkninens.
Det må vara sant att de flesta muslimer är fullständigt nöjda med att få leva sitt eget liv enligt sina egna regler, men det går inte att blunda för att det också finns en liten men signifikant andel som är beredda att gå till angrepp mot det som de uppfattar som hedendom, ateism och barbari.
Säkerhetspolisen är inte förvånade över att vi har har fått vårt första försök till självmordsattentat.
Det finns anledning till eftertanke. Varför skulle vi dra hit dessa främmande folk med denna främmande ideologi?
Vad har vi ställt till med?
15 december 2010
Hej Världen!
(Med anledning av självmordsbombaren Mujahid Taimour Abdulwahabs misslyckade attentat i Stockholm 11/12 2010:)
Den moderatledda kommunstyret i Stockholm driver sedan ett par år kampanjen ”Ett Stockholm i Världsklass”. Det konkreta innehållet är inte, som man kunde tro, att de kommunala tjänsterna skall bli världsbäst, det handlar om att Stockholm skall VÄXA till varje pris. Gärna genom att avfolka resten av landet, men framför allt handlar det om att locka långväga migranter.
Jag undrar om de skålar i stadshuset nu? Vad kan vara ett bättre tecken på att Stockholm erövrat ”världsklass” än att vi fått vårt första islamistiska självmordsattentat? Hej, London! Hej, Madrid! Nu är vi med!
Nej, självklart skålar man inte över negativa världsklassmeriter. Men är någon egentligen förvånad? ”Vi kan inte förvänta oss att vara oberörda av internationella konflikter.” säger Beatrice Ask. Så sant! Särskilt inte om man först har lockat hit folk från alla de stridande parterna.
Jan Guillou förklarar att det är inte så konstigt att muslimska unga män radikaliseras. De har upplevt den svenska ”rasismen” och misstänksamheten mot islam. Svenskarna uppträder ju inte tillräckligt vördnadsfullt mot sina nya medborgare! Svenskarna faller inte ner med pannan mot marken av tacksamhet över att få möta Profetens (frid över honom) budbärare. Om vi inte uppträder som om dessa islamister kunde vara ”terrorister” så skulle inte dessa extrema grupper kunna hävda att de är utsatta för något förtryck, och då skulle heller ingen bli motiverad att ställa upp på terrordåd. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article8269712.ab)
Om det är sant som Guillou säger, då finns det i praktiken ingen väg som leder bort från eskalering.
Guillous eget förslag, fullständig villkorslös kapitulation, skulle kanske blidka erövrarna, men jag tror inte svenskarna tänker ödmjuka sig så långt. Vi skulle säkert ändå få ett eskalerande krig mellan olika invandrarfolk. Skall Sverige erövras av kristna Irakier eller muslimska?
Naturligtvis låter det sig sägas att denne självmordsbombare bara är en ensam förvirrad galning, och hans beteende säger inget alls om alla ”normala” muslimer. Ändå kommer dessa muslimer från länder där det finns förbluffande gott om sådana ”galningar”. Hur många extrema uttolkare av en religion behövs det för att man seriöst kan misstänka att det finns något malignt i själva läran? Man behöver bara öppna Koranen och läsa några slumpvis valda stycken så har man sannolikt hunnit få läsa några svavelosande beskrivningar av hur det skall gå för dem som inte underkastar sig profetens bud. En mer extremt dualistisk religion som delar världen i absolut svart eller vitt finns inte. Är det då så långsökt att en och annan som faktiskt tar läran på allvar också ger sig ut för att kämpa på det sätt som så målande beskrivs?
Sverige har importerat denna religion fullständigt i onödan. Före Olof Palme fanns det färre än hundra muslimer i hela landet. Nu har vi minst 100.000 aktivt organiserade och troende muslimer (minst 500.000 är invandrade från muslimska länder). Det är idag antagligen snart den i praktiken största religionen i Sverige. Det blir ständigt allt färre aktiva i den Svenska Kyrkan. Tiotusentals Irakier i Södertälje är Syriskt Ortodoxa. Dessa torde vara ett större bekymmer för muslimerna än de servila svenskarna. Det är idag närmast livsfarligt att visa sig i hijab i vissa stadsdelar av Södertälje.
Om det var så att islamistisk terror bara är desperata uttryck från enstaka förvirrade människor – inte något egentligen signifikant socialt problem, då faller ju argumenten för att kristna irakier inte skulle kunna återvända. En debatt som nyligen varit på agendan. Men om det verkligen ÄR TYPISKT för de kulturella konflikter som plågar Mellanöstern då har vi ju ännu större anledning att hålla detta borta från oss, inte sant?
Eskalering är oundviklig
Naturligtvis har vi svenskar nu fått skäl att vara mer rädda för islam. Det är givetvis klokt att fortsätta att leva som vanligt, men vi kommer att titta mer misstänksamt på vår muslimske granne eller arbetskamrat – särskilt om denne visat sig starkt religliöst intresserad. Samtidigt MÅSTE myndigheterna nu öka övervakningen av riskgrupper och direkt spioneri mot radikala religiösa eller politiska organisationer. Vår muslim kommer oundvikligen att känna sig allt mer ”diskriminerad”. Fler unga män kommer att uppleva ”rasismen” och svenskarnas gudlöshet som än mer avskyvärd. Det kommer sannolikt att leda till att fler unga arga män tar till sig ”extremismen”. Förr eller senare kommer fler terrordåd.
Det är heller inte omöjligt att det bildas extrema svenska grupper som vill ta på sig ansvaret att försvara oss mot islamisterna. Det kommer ytterligare att öka spänningen – och ge muslimska extremister skäl att agera. Det högst sannolikt att muslimhatande kristna invandrare från Mellanöstern tar tillfället att försöka ”kasta ut” muslimerna.
Det självklara politiska svaret borde vara att stoppa invandringen från dessa regioner. Om man (mot alla odds) får igenom en skärpt invandringspolitik – så lär det också bli ett skäl så gott som något för muslimska extremister att öka våldet. Erfarenheten från Danmark är att skärpt invandringspolitik inte på kort sikt leder till minskat våld och minskande spänningar, tvärtom. Ändå är det den vägen vi måste gå. Det finns fortfarande möjlighet att rädda Sverige åt den svenska ursprungsbefolkningen, men det kommer att kräva en period av skärpta motsättningar. Det är oundvikligt. Det är tidigare generationers dåraktiga politik som drivit oss in i denna utveckling. Det kommer att krävas handgriplig kamp att vända utvecklingen rätt.
Det är upplagt för en orolig framtid.
”Detta var en vredens flod, nästa kommer bli än värre. Gravarna kräver era liv, åh Allahs fiender.” (från en islamistisk hemsida)
Den moderatledda kommunstyret i Stockholm driver sedan ett par år kampanjen ”Ett Stockholm i Världsklass”. Det konkreta innehållet är inte, som man kunde tro, att de kommunala tjänsterna skall bli världsbäst, det handlar om att Stockholm skall VÄXA till varje pris. Gärna genom att avfolka resten av landet, men framför allt handlar det om att locka långväga migranter.
Jag undrar om de skålar i stadshuset nu? Vad kan vara ett bättre tecken på att Stockholm erövrat ”världsklass” än att vi fått vårt första islamistiska självmordsattentat? Hej, London! Hej, Madrid! Nu är vi med!
Nej, självklart skålar man inte över negativa världsklassmeriter. Men är någon egentligen förvånad? ”Vi kan inte förvänta oss att vara oberörda av internationella konflikter.” säger Beatrice Ask. Så sant! Särskilt inte om man först har lockat hit folk från alla de stridande parterna.
Jan Guillou förklarar att det är inte så konstigt att muslimska unga män radikaliseras. De har upplevt den svenska ”rasismen” och misstänksamheten mot islam. Svenskarna uppträder ju inte tillräckligt vördnadsfullt mot sina nya medborgare! Svenskarna faller inte ner med pannan mot marken av tacksamhet över att få möta Profetens (frid över honom) budbärare. Om vi inte uppträder som om dessa islamister kunde vara ”terrorister” så skulle inte dessa extrema grupper kunna hävda att de är utsatta för något förtryck, och då skulle heller ingen bli motiverad att ställa upp på terrordåd. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article8269712.ab)
Om det är sant som Guillou säger, då finns det i praktiken ingen väg som leder bort från eskalering.
Guillous eget förslag, fullständig villkorslös kapitulation, skulle kanske blidka erövrarna, men jag tror inte svenskarna tänker ödmjuka sig så långt. Vi skulle säkert ändå få ett eskalerande krig mellan olika invandrarfolk. Skall Sverige erövras av kristna Irakier eller muslimska?
Naturligtvis låter det sig sägas att denne självmordsbombare bara är en ensam förvirrad galning, och hans beteende säger inget alls om alla ”normala” muslimer. Ändå kommer dessa muslimer från länder där det finns förbluffande gott om sådana ”galningar”. Hur många extrema uttolkare av en religion behövs det för att man seriöst kan misstänka att det finns något malignt i själva läran? Man behöver bara öppna Koranen och läsa några slumpvis valda stycken så har man sannolikt hunnit få läsa några svavelosande beskrivningar av hur det skall gå för dem som inte underkastar sig profetens bud. En mer extremt dualistisk religion som delar världen i absolut svart eller vitt finns inte. Är det då så långsökt att en och annan som faktiskt tar läran på allvar också ger sig ut för att kämpa på det sätt som så målande beskrivs?
Sverige har importerat denna religion fullständigt i onödan. Före Olof Palme fanns det färre än hundra muslimer i hela landet. Nu har vi minst 100.000 aktivt organiserade och troende muslimer (minst 500.000 är invandrade från muslimska länder). Det är idag antagligen snart den i praktiken största religionen i Sverige. Det blir ständigt allt färre aktiva i den Svenska Kyrkan. Tiotusentals Irakier i Södertälje är Syriskt Ortodoxa. Dessa torde vara ett större bekymmer för muslimerna än de servila svenskarna. Det är idag närmast livsfarligt att visa sig i hijab i vissa stadsdelar av Södertälje.
Om det var så att islamistisk terror bara är desperata uttryck från enstaka förvirrade människor – inte något egentligen signifikant socialt problem, då faller ju argumenten för att kristna irakier inte skulle kunna återvända. En debatt som nyligen varit på agendan. Men om det verkligen ÄR TYPISKT för de kulturella konflikter som plågar Mellanöstern då har vi ju ännu större anledning att hålla detta borta från oss, inte sant?
Eskalering är oundviklig
Naturligtvis har vi svenskar nu fått skäl att vara mer rädda för islam. Det är givetvis klokt att fortsätta att leva som vanligt, men vi kommer att titta mer misstänksamt på vår muslimske granne eller arbetskamrat – särskilt om denne visat sig starkt religliöst intresserad. Samtidigt MÅSTE myndigheterna nu öka övervakningen av riskgrupper och direkt spioneri mot radikala religiösa eller politiska organisationer. Vår muslim kommer oundvikligen att känna sig allt mer ”diskriminerad”. Fler unga män kommer att uppleva ”rasismen” och svenskarnas gudlöshet som än mer avskyvärd. Det kommer sannolikt att leda till att fler unga arga män tar till sig ”extremismen”. Förr eller senare kommer fler terrordåd.
Det är heller inte omöjligt att det bildas extrema svenska grupper som vill ta på sig ansvaret att försvara oss mot islamisterna. Det kommer ytterligare att öka spänningen – och ge muslimska extremister skäl att agera. Det högst sannolikt att muslimhatande kristna invandrare från Mellanöstern tar tillfället att försöka ”kasta ut” muslimerna.
Det självklara politiska svaret borde vara att stoppa invandringen från dessa regioner. Om man (mot alla odds) får igenom en skärpt invandringspolitik – så lär det också bli ett skäl så gott som något för muslimska extremister att öka våldet. Erfarenheten från Danmark är att skärpt invandringspolitik inte på kort sikt leder till minskat våld och minskande spänningar, tvärtom. Ändå är det den vägen vi måste gå. Det finns fortfarande möjlighet att rädda Sverige åt den svenska ursprungsbefolkningen, men det kommer att kräva en period av skärpta motsättningar. Det är oundvikligt. Det är tidigare generationers dåraktiga politik som drivit oss in i denna utveckling. Det kommer att krävas handgriplig kamp att vända utvecklingen rätt.
Det är upplagt för en orolig framtid.
”Detta var en vredens flod, nästa kommer bli än värre. Gravarna kräver era liv, åh Allahs fiender.” (från en islamistisk hemsida)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
