Fukushima och slutförvaret

Jordbävningskatastrofen och Tsunamin
Jordbävningskatastrofen och Tsunamin i Japan är förfärande. Den var av ovanlig styrka och skadorna blev enorma trots att Japan förmodligen var bäst förberett i världen. Här har energimängder ca 1000 ggr större än den som drabbade Haiti ruskat om berggrunden under ett mycket tätbefolkat land. Ändå är antalet dödade och hemlösa färre. Det verkar som om hjälparbetet har svårt att komma igång, men vi kan nog tro att japanerna till slut kommer att bemästra dessa svårigheter utan internationell kátastrofhjälp. Katastrofen är förvisso enorm, men det är ändå en sådan ”normal” naturkatastrof som samhället till slut repar sig från.

Kärnkraftsolyckan
Kärnkraftsolyckan i Fukushima skakar världen på ett annat sätt. Plötsligt inser vi på¨vilken lös grund våra industrikultur står. När detta skrivs är det härdsmälta i tre av verkets sex reaktorer. Kylvattnet har kokat bort över lagret av utbränt bränsle invid den fjärde. Temperaturen stiger i de två sista reaktorbyggnaderna. Varken nyhetsmedia eller myndigheter vågar tänka hur illa det kan gå. Risken måste vara mycket stor att omfattande utsläpp av radioaktiva material skall göra stora delar av Japan obeboeligt. Konsekvenserna för Japans industri och ekonomi blir under alla omständigheter enormt påfrestande.

Vad betyder det för oss?
Sverige har en stabil berggrund och här förekommer inte tsunamis, men det är mycket annat som kan hända. Vad händer under krig eller sociala uppror? Myndigheterna i Europa jobbar på att skapa ekonomisk tillväxt genom att hålla igång befolkningstillväxt och skapa ett låglöneproletariat genom massinvandring. Européerna ersätts med mångetniskt splittrade och kulturellt rotlösa befolkningar. Detta bäddar för en orolig framtid. Hur kan man då garantera säkerheten kring t.ex. kärnkraftverken? Det värsta som händer är ofta just det som man inte kunde föreställa sig.

Slutförvaring av kärnbränsle
I dagarna har SKB (Svensk Kärnbränslehanterig) lämnat in sin ansökan om att få bygga ett slutförvar i närheten av Forsmark vid Upplandskusten. De har jobbat i 30 år på frågan och står med ett svar, den s.k. KBS3-metoden som innebär att kärnbränslet gjuts in i kopparkapslar och placeras på 500 meters djup i urberget. Tunnlarna fylls slutligen med bentonitlera som sväller när den blir fuktig (klumpbildande kattsand) försvårar grundvattnets rörelse och syrgastillträde. Icke desto mindre har metoden kritiserats hårt in i det sista. Kopparkapslarna kommer kanske att korrodera. Kapslarna läggs i bergtunnlar men inte tillräckligt djupt, etc?

KBS 3 metoden i grova drag. Grafik: SKB

Man måste ändå slå till. Det är mycket farligare att ha det använda bränslet liggande i det tillfälliga lagret CLAB vid kärnkraftsanläggningen utanför Oskarshamn. Där har vi nu använt bränsle från 25 års drift liggande i vattenbassänger liknade dem i Fukushima 4. Om CLAB plötsligt måste överges. t.ex. på grund av en terroristattack, dröjer det bara några dagar innan det skyddade vattnet har kokat bort. Därefter stiger temperaturen obönhörligt. Det kommer att stabiliseras på 350-1000 grader, beroende på om man öppnat dörrarna för fri ventilation eller ej. Utsläppen av radioaktiva ämnen kommer inte att vara enorma, men under flera hundra år framåt kommer man inte kunna vara i närheten. Där kommer det att finnas en glödhet, strålande och rykande ugn.*

Med det scenariot i bakhuvudet måste vi snarast dela upp bränslet och få ner det i djupa gruvhålor där man (åtminstone någorlunda) säkert kan hålla dem förvarande utan aktiv kylning och uppsikt. SKB har tänkt att man inte skall försegla förvaret förrän om ca 70 år. Fram till dess är det i princip möjligt att ta upp det igen.

Energiförsörjning
Vi kommer att behöva använda kärnkraft. Vindkraften är extremt dyr, den förstör landskapsbilden, den fungerar inte kalla vintrar och ger mycket ojämn energi. Därtill förstör vindkraftsturbinerna luftrummet för våra bröder rovfåglarna. Vattenkraft är förödande för fisket och vattendragens biologi, förutom att kraftverk och dammar förstör landskapets skönhet och mystik. Den befintliga vattenkraft kan effektiviseras något litet, men någon ytterligare utbyggnad vill vi inte se. S.k. biobränsle kräver skog som bättre kan användas till papper och byggnadsvirke. Lika tvivelaktigt är att odla energigrödor på mark som bättre används till livsmedel. Fossila bränslen försöker vi fasa ut p.g.a. deras klimatpåverkan. För övrigt är det långt fler oljekällor som sinar än nya som hittas. Världens oljeberoende är enormt, men i Sverige är det framför allt transportsektorn som använder fossilbränslen. Att bygga ut oljekondenskraft eller kolkraft är uteslutet. Fusionskraft är fortfarande science fiction. Det ligger ”minst 30 år fram i tiden”, som man fortsatt att säga under alla de 60 åren sedan man teoretiskt beskrev möjligheten.

En ny generation kärnkraft
Det finns alltså ingen toppenbra universallösning. På lång sikt måste mänskligheten minska i antal eller radikalt minska sina materiella krav. På medellång sikt är antagligen användning av moderna kärnkraftsverk det minst dåliga – kombinerat med vindkraft och biobränslen mm. i mindre skala.

Vi kommer i så fall att vilja ta upp det använda kärnbränslet, upparbeta det, och göra det till bränsle för nästa generation kärnkraftsverk. Avfallet som dessa verk lämnar kommer att vara mindre farligt än avfallet från nuvarande anläggningar. Vi kommer också att kunna klämma ur betydligt mer av energin ur uranet.

Men givetvis är det en risktagning. Det kommer att bli fler kärnkraftsolyckor, men vad skall vi annars göra för att hålla igång konsumtionsfesten?

Jag önskar mig en värld där människorna skruvar ner de materiella kraven, och där vi också långsamt genom naturlig avgång minskar vårt antal. Men jag tror emellertid inte det är lämpligt och klokt att Sverige ensidigt avvecklar industrialismen. Tvärtom behöver vi återuppbygga en balanserad ekonomi med ett, relativt idag, större inslag av jordbruk och basindustri. I det perspektivet kommer vi nog att i överskådlig tid framöver behöva också kärnkraftsenergi.

Åke Blomdahl

* SKB:s rapport R-06-62 ”Förlängd lagring i Clab”, Michael Pettersson, Bertil Grundfelt, Kemakta Konsult AB, 2006

Gör svenskarna till en minoritet!

DN:s ledare 5/3 om varför invandringen går så smidigt i Kanada.

I Kanada utgör ursprungsbefolkningen bara 3-4% av totalbefolkningen. De har för länge sedan förlorat all känsla av att vara "Kanadensarna". I Sverige är fortfarande 70-75% svenskar. I Kanada anser sig den största minoriteten, obestämt blandade européer, vara "kanadensarna" (ca 40%). (Enligt Wikipedia: ”20,17 % uppgav sig vara engelsk-kanadensiska, 16,75 % fransk-kanadensiska, 14,03 % skotsk-kanadensiska och 2,90 % irländsk-kanadensiska. Omkring en miljon ansåg sig höra till någon annan etnisk grupp: 9,25 % tysk-kanadensiska, 4,29 % italiensk-kanadensiska, 3,69 % kinesisk-kanandensiska, 3,61 % ukrainsk-kanadensiska”.)

I Kanada anser sig alltså de flesta vara ”invandrare” – det förklarar kanske något.

Efter uppgörelsen härom dagen lägger invandringlobbyn in överväxeln. Sverige skall bli "nybyggarlandet". Det gäller uppenbarligen att så snart som möjligt göra också svenskarna till en minoritet. Sedan skall ingen demokrati i världen kunna återupprätta ”folkhemmet” och nationalstaten.

Ytterligare ett steg mot fri invandring

(med anledning av regeringens och miljöpartiets uppgörelse om invandringspolitiken 3/3 2011, DN ledare, SR)

Människor som inte har rätt att vistas i Sverige ska ges rätt till skola och vård. Det är en avgörande del i den uppgörelse i migrationspolitiken som regeringen igår presenterade tillsammans med Miljöpartiet. (SvD 4/4)

Egentligen finns ingen anledning att vara förvånad. Vi har sju partier med en förödande majoritet bakom sig som vill att Sverige skall ha en ny befolkning. Ändå känner jag mig fruktansvärt besviken och lurad. Uppenbarligen finns inget som helst bekymmer över min sorts överlevnad – mina barns rätt till en trygg framtid etc.
Man kan föreställa sig att Moderaterna som ändå är ett statsbärande parti borde ha ett intresse av måtta och ordning. Tobias Billström har också ända in i slutet argumenterat för att de som, efter noga undersökning, visat sig sakna flyktingskäl också skall skickas hem, och att de skall ta sina familjer med sig. En rimlig åsikt. Inte nu längre. Nu skall ”humanitet” råda. S.k. ”papperlösa flyktingar” – dvs. i klartext illegala invandrare kommer nu att ha rätt till betald vård och deras barn skall ha rätt till skolgång.

Man kan måhända tycka att det inte är barnens fel att föräldrarna olagligt uppehåller sig i ett främmande land, och att ”alla barn är lika mycket värda” osv. Men hur skall barnen kunna gå i skolan utan att skolan, lärare och myndigheter vet var föräldrarna finns? Det är en spaningstekniskt enkel sak att fånga föräldrarna om barnen till äventyrs skulle försöka besöka samma skola två gånger. På samma sätt med ”rätten till vård” – kanske lite lättare att sköta anonymt – men i många fall, kunde polisen lätt hämta den eftersökte vid nästa återbesök.

Nu är det givetvis inte så det skall gå till – tvärtom är det meningen att alla berörda skall undvika att notera, registrera eller rapportera någonting till polisen. Dessa s.k. ”papperslösa flyktingar” skall förses med något liknande ett diplomatpass. Genom att visa upp sitt ”papperslösa” intyg skall man garanteras rätt till en mängd förmåner utan att någon ställer påträngande frågor, eller ens ber att man stärker sin identitet.

Det innebär i praktiken fri invandring för alla som har barn i skolåldern eller lider av någon sjukdom. Hur ska man annars tolka det?

Det så absurt att man bleknar. Varför skall man fortsätta att visa det minsta respekt för en härskarklass som på det viset avskriver alla särskilda rättigheter åt sin egen trogna befolkning.

Demografisk katastrof för Sverige

"Pappa och barnen i Kenya, mamma Falköping, DN 20/2"
”Skärpta passkrav splittrar familjer”

”Istaahil Hussein Farah har inte träffat sitt yngsta barn sedan han var ett år. Nu har tre år gått och pojken är fast med resten av familjen i ett flyktingläger i Kenya, medan mamma Istaahil väntar i Falköping.”

Istaahil har enligt artikeln sju barn och en man. Om Miljöpartiet får som de vill skall allihop få flytta till Sverige. Men just från Somalia gör reglerna att det för närvarande är svårare.

Det är viktigt att vara klar över en sak. Jag tvivlar inte på att Istaahil och ännu värre hennes familj lider av situationen. Somalia är en kollapsad stat. Jag önskar innerligt att det somaliska folket tar sitt öde i egna händer, men det är inte vår uppgift att rädda det somaliska folket! Vi har ingen skuld till eländet i Somalia. Vi har rätt att skydda det som vi och våra förfäder åstadkommit. Somalia är inte vårt problem.

Om vi låter en somalisk flykting komma, och ta med sig åtta släktingar, så vore det naturligtvis inte något stort problem. Men det är ju inte bara en. I Kenya vänta 353.000 somalier på att Miljöpartiet skall hjälpa regeringen att släppa invandringen fri till Sverige.

Så länge världen ser ut som den gör är fri migration helt orimlig. Det leder till en dominokedja av staters kollaps.

Fredrik Reinfeldt! Sök stöd hos Sverigedemokraterna, inte hos invandringsextremisterna i Miljöpartiet.

Mer om Miljöpartiet och regeringens invandringspolitik

”Så här vill MP göra upp om invandringspolitiken”, DN-Debatt 4/2 2010

Partiledardebatten 19/2 Maria Wetterstrand

Anhöriginvandring

Miljöpartiet flirtar intensivt med regeringen om samarbete i integrations och migrationsfrågor ”bland annat för att eliminera risken att Sverige hamnar där Danmark är idag”. MP vill ta rollen som vågmästare för att tvinga regeringen till ännu mer ”generös” invandringspolitik, och för att Sverigedemokraterna inte skall få någon möjlighet att påverka.

Lyssna till Maria Wetterstrand i Riksdagens partiledardebatt eller läs artikeln i Dagens Nyheter 4/2.

Bakgrunden – 30 år av massinvandring

Sverige har sedan en lång tid, minst 30 år haft en mycket hög invandring. Det är uppenbart att detta har haft djupgående konsekvenser. Invandringen har varit en tabufråga för politisk debatt. I praktiken har det bara varit möjligt att höja buden. Innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen har riksdagspartierna enbart tävlat om att vara mest ”generösa”. Någon seriös kritik av invandringspolitiken har inte förts i de beslutande församlingarna. I press och massmedia har det ”mångkulturella” projektet ensidig hyllats och underblåsts. Problem och tecken till folkligt motstånd har systematiskt förnekats eller påståtts bero på svenskarnas ”rasism” eller ”främlingsfientlighet”.

Under den borgerliga Alliansregeringen har det tillkommit en massiv s.k. arbetskraftsinvandring. Det har skett utan att flyktinginvandringen på något vis begränsats. Resultatet har blivit rekordhöga migrationstal. De senaste fyra åren har invandringen legat i storleksordningen 100-tusen om året, dvs. invandringen är i samma storleksordning som födelsetalen i landet. Eftersom en stor del av de nyfödda dessutom är födda i invandrarfamiljer innebär det att Sveriges befolkning i snabb takt håller på att bytas ut.

Om Sverige skall kunna räddas åt det ursprungliga och rättmätiga svenska folket måste invandringspolitiken snarast stramas åt.

Sverige har all moralisk rätt att strama åt nyinvandringen. Vi bör har all rätt att säga upp internationella avtal t.ex. FN:s flyktingkonvention, med hänvisning till att vi redan åtagit oss mer än vad vi mäktar slutföra. Vi kan åtminstone kräva att få ha ett tidsbegränsat invandringsmoratorium. Låt oss vara i 10-20 år så vi får en chans att integrera och assimilera de vi redan har!

Att Sverige skulle behöva en allmän arbetskraftsinvandring är rent nys. Vi behöver inte fler lågkvalificerade i någon bransch. Om det finns ett seriöst behov av särskilda nyckelkompetenser – det rör sig inte om särskilt många – skall det givetvis gå att ordna, men först skall man försäkra sig om att likvärdig kompetens inte finns eller kan utbildas i landet.

Anhöriginvandring

Anhöriginvandringen står för ca 1/3 av den totala invandringen. Har man en nära anhörig i Sverige måste man få leva tillsammans med denne. Det framställs ofta som något bortom all diskussion. Vårt grannfolk danskarna har emellertid visat att det visst går att diskutera även denna del av invandringen.

Därför är de danska exemplet ett problem för våra invandringsentusiaster. Danskarna skall brännmärkas och misstänkliggöras för att inte liknande tankar ska kunna slå rot i Sverige. Miljöpartiets Maria Wetterstrand höll ett känsloladdat tal i partiledardebatten (19/1 2011) ”Tänk dig att du reser utomlands och där träffar en fantastisk människa, ni lär känna varandra, blir förälskade och gifter er sedan … är du Dansk … tänk dig för noga! .. ” MW dundrar på om de de krav som Dansk lagstiftning ställer för att flytta till Danmark som anhörig. Danskarna vill att familjen skall ha en bostad, ekonomiska förutsättningar, eller vara efterfrågad på arbetsmarknaden.

I en ideal värld skulle det kanske bara vara kärleken som räknas. I en praktisk normal situation är det självklart att man också måste ta ekonomiska hänsyn. Men inte i Maria Wetterstrands värld, där är det bara full fart framåt som är tänkbart: Maximal invandring – Svensson betalar.

Nu är det så att t.o.m. regeringen Reinfeldt och migrationsministern Tobias Billström vill ställa modesta krav på bostad och försörjning. Det får MW att gå i taket och varna för en utveckling liknande den danska. ”Ett samhällsklimat där allt mer extrema åsikter blir accepterade. Ett samhälle där den medmänskliga kompassen har tappats i rutschkanan ner i rädslans träsk,” dundrar Miljöpartiledaren.

Kärlek och ekonomi
Sedan urminnes tid har det förekommit utbyte av äktenskapspartners över gränserna. Det kan ha handlat om kärlek, men oftast var det arrangerade diplomatiska eller ekonomiska transaktioner mellan adels- och kungafamiljer det handlade om. Så länge det skedde med näraliggande länder och i måttlig omfattning var det välkommet och naturligt. Det har otvivelaktigt bidragit till de europeiska kulturernas utveckling.

Global äktenskapsmarknad?
I vår tid har vi hamnat i den historiskt extrema situationen att resandet är enormt och omfattar alla samhällsklasser. En fullständigt lössläppt global äktenskapsmarknad hotar att på blott något hundratal år utplåna både folkslag och kulturer.
Det extravaganta resandet i dag är ekologiskt och ekonomiskt ohållbart. När klimatkraven hårdnar och oljepriserna går i höjden kommer det interkontinentala resandet att minska dramatiskt. Skall vi vakna upp från den här festen till att alla nationella särdrag skändats och blandats? Det är precis det som vi nationalister kämpar emot.

Semesterkärlek
Det är nog inte heller alltid så ädel ”kärlek” det handlar om. Charterturism och kontaktannonser på Internet har utvecklats till internationellt koppleri. En variant av detta är att ensamma män köper en kvinna i Thailand eller Ryssland och tar henne till Sverige. Sådana korsningar håller sällan någon längre tid, eller också bygger de på förtyck och tvång av sådant slag som vi inte vill se i ett civiliserat land.

Kanske är detta en mänsklig motsvarighet till ”sommarkatten”. En cynisk lek med känslor som aldrig varit seriöst avsedda?

Säkert är det också ofta så att kvinnor utnyttjar godtrogna män för att på så vis komma till Sverige. När det permanenta uppehållstillståndet är klart skiljer man sig.

Det här är ett otyg som antagligen bara kan kommas åt genom en grundlig moralisk skärpning i de breda folkdjupet. Det skall betraktas som moraliskt förkastligt att skaffa sig kärlek och sedan slänga bort den som om det vore en sommarkatt.

Påstådd anknytning som är bedrägeri
Det förekommer att godtrogna unga kvinnor vill vara ”solidariska” med utländska män som de inte ens känner. När det permanenta uppehållstillståndet är klart skiljer man sig. Kvinnor som går in i sådant tar betydande risker. Inte nog med allt besvär med att låtsas äktenskap. Risken för faktiska övergrepp måste vara enorm. Den sortens falska äktenskap ska givetvis vara illegala. När det upptäcks skall det vara skäl att dra in uppehållstillstånd eller medborgarskap.

Ankarbarn och anknytning i kedjor
Invandring från många afrikanska länder kan vara svåra att motivera med att man varit utsatt för direkt personlig politisk förföljelse. Ett sätt att kringgå detta är att skicka iväg ett ensamt barn, som får uppehållstillstånd av humanitära skäl. ”Ensamkommande flyktingbarn” får också särskilt stöd och uppmuntran på påkostade anläggningar. Inte behöver ”barnen” vara särskilt unga heller. Det ljugs friskt om ålder. I Danmark och andra länder försöker man bestämma personens verkliga ålder med tandstatus och liknande. Det har förekommit att personer som i själva verket varit så gamla som 27 år lyckats passera det svenska systemet som under 18 år.
När den unge så fått uppehållstillstånd då får han mirakulöst kontakt med sina föräldrar i hemlandet. De kräver att få återförenas i Sverige och resultatet är att vi fått kanske tre invandrare där egentligen ingen hade flyktingskäl.

Det finns all anledning att i stället ordna så att ”ensamkommande barn” omedelbart återsänds till ursprungslandet – med bistånd till barnhem.

Andra generationens hederskulturer
I Sverige har etablerats enklaver av folk från s.k. hederskulturer från Mellanöstern. Ungdom födda i dessa är visserligen formellt svenska medborgare, men är i övrigt inte i närheten av någon faktisk eller upplevd svenskhet. Dessa åker regelbundet till ursprungsregionen och där arrangeras äktenskap. Det är ingalunda orimligt att fråga varför dessa familjer alls skall bosätta i Sverige. Dessa ungdomar är själva inte förföljda, som föräldrarna kanske var, de vill inte beblanda sig med svenskar utan vill föra sin egen kultur vidare. De hör hemma i ursprungsregionen – inte i Sverige.

Flyktingars anhöriga
En sorts anhöriginvandring är naturligt direkt knuten till asylinvandring. Den bör minska i samma mån som asylinvandringen minskar.

Om Sverige alls skall ha flyktinginvandring (något som inte är självklart) skall det uteslutande vara fråga om tidsbegränsade uppehållstillstånd. Vi skall tydligt signalera att vi ser flyktingsituationen som en tillfällig nödlösning. Så snart förhållandena förbättras i hemlandet skall flyktingen uppmanas att återvända. Om det rör sig om stora mängder människor skall flyktingarna bo och arbeta i särskilda samhällen – i flyktingläger. Beviljad temporärt uppehållstillstånd ska inte innebära någon rättighet att ta hit familjemedlemmar. Om dessa familjemedlemmar själva har flyktingskäl kan det bli så ändå, men annars ser vi det som en fördel att familjen är kvar i ursprungslandet. Det kommer att vara ett starkt skäl för flyktingen att vilja återvända så snart som möjligt.

Danmark visar vägen

Vi nationalister är mycket glada över att danskarna visat att det faktiskt går att skärpa till reglerna. Det har inte inneburit att Danmark blivit ”ett slutet samhälle” eller någon polisstat. I Danmark är tvärtom uppenbarligen debattklimatet mer öppet och det finns en politisk kreativitet som saknas i Sverige. De flesta danska partier säger öppet att de vill att Danmark skall förbli ett Danskt land.
Vi lever i ett märkligt land där det blivit subversivt att hoppas på en framtid för ett ”svenskt” Sverige.

Vi får se vad som händer. Moderaterna är det statsbärande partiet. De är tvungna att ta ansvar, när miljöpartister bara ylar. Vi hoppas att de vågar ta stöd från Sverigedemokraterna för att i alla fall behålla en reglerad invandringspolitik.

Källor
”Så här vill MP göra upp om invandringspolitiken”, DN-Debatt 4/2 2010
http://www.dn.se/debatt/sa-har-vill-mp-gora-upp-om-invandringspolitiken

Partiledardebatten 19/2 Maria Wetterstarnd
http://www.youtube.com/watch?v=X7auGmY1_vU

"Man får PUT som anhörig till son som inte har PUT (MigiLeaks)"

Förslag om anhöriginvandring försenas (DN)

Regeringens skrivelse 2010/11:29, ”Migration och asylpolitik”, 2010-10-28 av Fredrik Reinfeldt och Tobias Billström

några citat: Målet för migrationspolitiken är att säkerställa en långsiktigt hållbar migrationspolitik som värnar asylrätten och som inom ramen för den reglerade invandringen underlättar rörlighet över gränser, främjar en behovsstyrd arbetskraftsinvandring …
… för att möta kommande arbetskraftsbehov …
[sammarbete inom EU förordas ] … målsättningen att ett gemensamt asylsystem ska vara etablerat 2012 ...

Migrationsverkets föreskrifter om försörjningskravet vid anhöriginvandring, MGRSF 07/2010 (ISSN 1650-2515)
citat: en bostad av … skälig standard och vara av lämplig storlek för det antal personer som ska bo i den

Källa: SCB, Demografiska rapporter 2008:3, Anhöriginvandrare och deras familjer.
Demographic reports 2008:3

Funderingar i en ”byhåla”

Jag fick en fråga med anledning av min bistra kommentar om Miljöpartiets invandringspolitik för några dagar sedan.

Det är ju tomt på folk i Sverige. Hela landet känns som en byhåla. låt det komma in fler invandrare och bo i landbygden, låt de bygga ut Sverige, låt de få sin frihet som betyder så mycket för en när man inte har det. Ni kanske har träffat på nån invandrare som varit otrevlig, så tycker ni att ni blir berövade på er frihet, då ska ni utesluta folk på grund av den där idioten. Frihet är allas högsta dröm. Stå inte i vägen för frihet, för ni är inte bättre än de där talibanena som låter de va fred.

Det handlar inte om den ena invandraren är trevlig eller ej. Vi kan vända på resonemanget. Du har säkert träffat invandrare som är trevliga, civiliserade och förståndiga. Du har kanske nära vänner som invandrat. Det har jag också. Men det betyder ju inte jag i fortsättningen nödvändigt måste välkomna alla! Tänk att du bjuder hem dina vänner till en fest. Du har säkert trevliga vänner, det tvivlar jag inte på, men du kommer säkert inte att tycka det är ok att de tar med sig också sina vänner utan att fråga dig eller bjuder in sina släktingar och helt okända. Det har gått över styr på det sättet med Sverige.

Visst! Alla människor är lika värda, och de flesta är nog trevliga om man lär känna dem, men de är i alla fall inte önskvärda att komma i 100-tusental och slå sig ner i vårt land.

Byhåla?
Om du vantrivs i ett glesbefolkat område, kom till Stockholm eller Malmö! Där finns det ”vänner” så det räcker och blir över för varje smakriktning. Och om, mot förmodan, ”mångkulturen” i Skärholmen eller Rinkeby skulle kännas provinsiell – det är bara att utnyttja din rätt som EU-medborgare att flytta till Paris eller Berlin.
Det kommer alltid att finnas ”byhålor” – tack gode Gud! Än så länge är inte planeten täckt av en sammanhängande ”mångkulturell” stadsbebyggelse.

NOT: Jag skriver ”mångkultur” inom citattecken, för det är ett äkta ”nyord” i George Orwellsk mening (”krig är fred”, ”okunnighet är styrka”, ”frihet är slaveri” ... som han skrev i "1984"). Ordet betyder inte ett bejakande av kulturell mångfald som man ska förleds till att tro, det handlar istället om att prångla ut en enhetlig genomsnittsbrun världskultur byggd på individualism, hedonism och konsumism. Om världen skall få behålla äkta kulturell mångfald måste alla världens olika folk få möjlighet att utvecklas enligt sina egna villkor inom trygga gränser. För oss svenskar handlar det framför allt om att vårda och utveckla vår egen kultur.

det nya nybyggarlandet

”det nya nybyggarlandet”

Maud Olofsson gör mig mörkrädd. Att en sådan får vara med och bestämma i en regering är obegripligt. Hon kan prestera de mest hårresande motsägelser. I ett tal på Centerpartiet kommundagar (DN 4/2) har hon i samma anförande dels talat om att ”sätta medborgarnas intressen först” för att sedan omedelbart bjuda ut Sverige till världens alla hugade som ”det nya nybyggarlandet”?

Maud Olofsson är den mest oförblommerade landsförrädaren som går i ett par skor. Inte för att hon saknar konkurrens. Dagen innan gjorde Maria Wetterstrand och Peter Eriksson en framstöt om ”gömda flyktingar”, dvs. illegala invandrare, som de menar måste få gratis sjukvård, skolgång till sina barn och löneavtal. Fredrik Reinfeldts ”nya moderater” kanske kan låta sansade i jämförelse, men är antagligen i praktiken farligast med sina ambitioner att öppna ”nya vägar till Sverige”.

Sverige ligger öppet för rövare och det är våra ”egna” som förrått oss.

Kasta ut landsförrädarna i nästa val!

Källa: Centerpartiets egna referat