Svenskhet

Lena Andersson på Dagens Nyheter är en av makthavarnas viktigaste ideologer. Hon står i första ledet med att förneka och förtala vårt folk. Samtidigt är hon filosofisk humanist (ateist), liksom jag själv, och en intelligent och rättfram debattör. Därför är det alltid intressant och angeläget att bemöta henne. Hon och jag står mycket långt ifrån varandra i invandringsfrågan. I dagens DN behandlar hon känslan av ”svenskhet”. (DN kolumnen 6/10 2012)

Låt oss börja med slutsatsen:
Lena Andersson säger:
Alltså man föds inte till svensk. Man blir det. Om man vill.

Jag säger precis tvärt om:
Man föds till svensk. Man kan inte bli svensk, vare sig man vill det eller ej.

Jag har en avlägsen bekant som är född i en missionärsfamilj i Mosambique. Han är inte bantu och kommer aldrig att kunna bli det. Att Lenas kompis Qaisar Mahmood med pakistanska föräldrar och som inte ens är född i Sverige skulle kunna bli ”svensk” är naturligtvis fullkomligt absurt. (Att han inte är svensk säger givetvis ingenting om han är god eller dålig människa.)

Enligt Lena Andersson ska det räcka med att uppfylla några kriterier för att man ska vara ”svensk”. Mahmood vill vara svensk precis som han är med i gemenskapen av motorcykelförare (som inte ens har något vettigt namn), dvs ”en vald och förvärvad gemenskap oberoende av egenskaper, bakgrund och hudfärg”. Men det är ju precis något annat som etnisk tillhörighet är.

1. Man tillägnar sig referenser till sådant som är i omlopp i det svenska offentliga samtalet och vardagslivet, även bakåt i tiden. Referenserna bör inte betraktas enbart på distans, ett visst mått av berördhet behövs. (I mc-gemenskapen blir man inte delaktig om man föraktar och känner sig främmande inför allt som har med mc att göra).

2. Sveriges territorium upplevs som minst lika mycket hemma som någon annan plats. (Att låna en hoj över veckoslutet räcker inte för att räknas till den emotionella mc-gemenskapen.)

3. Man talar eller förstår svenska. (Man kan mc-termerna och är ett med gasreglaget.)

4. Man vill vara svensk. (Man kör själv, sitter inte på bönpallen.)

5. Man signalerar ovanstående till omvärlden. (Motorcykeln står inte i garaget, putsad men okänd för andra.)

Man kan ju först som sist konstatera att om dessa krav skulle behöva vara uppfyllda så är inte Lena Andersson svensk. Lena vill inte vara svensk – hon vill vara kosmopolit. Lena signalerar definitivt något helt annat än svensk gemenskap – hon står i första ledet för att dekonstruera svensk etnisk identitet.

Jag skulle säga att man först av allt måste vara av svensk härstamning, En genuin svensk har en majoritet av förfäder och förmödrar som var med sedan hedenhös. I normal praktisk mening kan man vara en god svensk redan i andra eller tredje generationen om man kommer från ett närbesläktat folk.

Härstamning är fundamentalt viktigt! Svenskarna är genetiskt ett ovanligt homogent folk. Det är lätt att känna igen en svensk på utseendet – med undantag för några mycket närbesläktade folk. Just därför är bastarder i Sverige särskilt tydligt förbannade med en osäkerhet och kluvenhet som många kan vittna om.

Det är just detta uppenbara som Lena Andersson hatar, och kallar det fula ord, och försöker kringgå det till vilket primitivt felslut som helst. Hon och hela härskarklassens moraliska inkvisitorer kallar det ”rasism” att överhuvudtaget tala om utseende och blodsband. Jag säger att det är fakta, och hur man förhåller sig till det är en helt annan sak.

Jag erkänner inte Lenas två sista kriterier, därför har jag inga problem med att säga att Lena Andersson är svensk. Att vilja var svensk är inte relevant. Lena är svensk och landsförrädare och mcförare.

Frågan om huruvida X och Y är svenskar eller ej skulle inte behöva ha så stor laddning. Det har ju inget i grunden att göra med om man är en bra eller dålig människa. Om det inte varit så att vårt land stod under angrepp. Staten, nationen, territoriet som sedan urminnes tid varit i svenska händer håller på att översvämmas av invandrande folkslag. På sikt – det handlar bara om årtionden – kan hela Sveriges befolkning vara ersatt, fördriven och bortom räddning. Jag föreslår att vi svenskar uppväcker en smula solidaritet mot varandra. Fosterlandet är i fara! Landsförrädare, däribland Lena Andersson, har öppnat landet för massinvandring och förnekar oss rätten till vår identitet genom att blanda bort korten om bl.a. svenskhet.

Våra förfäder var inte idioter. I ”forntidens dimmor” fanns ibland visdom. Låt oss återuppväcka självbevarelsedriften!