Folkets rätt till mark, berg och vatten

Gruvrörelsen har inte någon medveten nationalistisk profil. Rörelsen domineras Vänster- av Miljöpartister som i ord högljutt bekänner sig till den vanliga liberala eller socialistiska globalismen.

Den konkreta konfrontationen är däremot lika tydligt anti-global. Det är ju just de ansiktslösa globala vinstintressena som är problemet. Även om det någon gång är ”svenska” företag som exploaterar så arbetar ändå också dessa enligt samma ”nya världsordning” där det bara är den globala marknadens krav som gäller.

För samerna är däremot den här kampen en folklig överlevnadsfråga. Eftersom samer är ett ”urfolk” som erkänts av FN, har de också tillåtelse att använda nationella överlevnadsargument.

Men svear och götar (svenskar) har levt i det här landet minst lika länge som samerna – om inte längre. Även svenskar skulle med all rätt kunna att hävda rätten till mark och vatten som en nationell fråga.

Det är sant att i Norrland har i historisk tid skett en konfrontation mellan inträngande koloniserande svenskar och samer. Svenskarna var fler och bättre beväpnade och samerna trängdes tillbaka upp i fjälltrakterna.

Idag har många svenskar svårt att acceptera att samer ska ha särskilda privilegier. 

Under det tidiga 1900-talet fördes ett psykologiskt krig mot samer. Ibland med rent rasistiska argument. Samerna var primitiva och kulturlösa. Många samer skämdes för sitt ursprung. Många bytte till svenskklingande namn, andra gifte sig med svenskar. I slutet av 1900-talet flyttade många samer söderut och många assimilerades i storsamhället.

Känns historien igen?

Naturligtvis! Idag får vi svenskar dagligen veta att vi ”inte har någon egen kultur” att ”all utveckling kommit utifrån”, att ”landet byggts av invandrare” etc. Många svenskar går omkring med ett beklämmande känsla av att tillhöra ett namnlöst blandfolk som inte har någon egen kultur. Många svenskar talar med beundran om hur märkvärdiga och fantasifulla andra kulturer är och gör sitt bästa för att stöpa om sig i en främmande form. Men även om man gifter sig och skaffar barn med arab, och läser koranen då och då, så kvarstår en tomhet och en känsla av att inte kunna vara äkta. Även om jag säljer huset och flyttar till Thailand så kommer aldrig Buddhismen eller Thaikulturen att vara en naturlig del av min personlighet.

Vi har mycket att lära av samerna. Det anses finnas ca 20.000 samer i Sverige, 8.000 har rösträtt till sametinget. Det är 2 promille av Sveriges befolkning. Det finns ca 7 miljoner svenskar, kanske 10 miljoner om man räknar in svenskamerikaner, finlandssvenskar mm. Det är 1-1,5 promillle av världens befolkning.

Många samer är spridda i Sverige och lever ett liv som inte går att skilja från majoritetsbefolkningens. I en gränslös värld av allt större migrationsströmmar och med bristande identifikation med och lojalitet mot sitt ursprung kommer svenskarna att upplösa i världsblandningen precis som samerna kommer att försvinna i den allmänna ”mångkulturen”, om inte en radikal attitydförändring inträffar.

Kanske är just den attitydförändringen vi nu ser i den samiska kulturen. Motståndet mot den utländska rövarkapitalismen väcker behovet av kulturell gemenskap. Gamla sånger och konstformer återerövras och visar sig kunna uttrycka också vår tids känslor. Det har kanske alltid funnits gamlingar som vårdat minnen och klenoder men det är något särskilt lovande när ungdomar tar kulturarvet till sig. Nu klär sig ungdomar stolt i traditionella kläder och är beredda att trotsa lagen och polisen för sin rätt och identitet. För inte länge sedan tänkte man kanske på den samiska kulturen som knarriga åldringar som täljer knivskaft och sjunger något entonigt ylande. Nu upptäcker man unga friska livsbejakande män och kvinnor som kan sjunga så att t o m en gammal sur svensk hör viddernas okuvliga kraft utan att för den skull förstå orden. Lyssna till MaxidaMärak!

När får vi se ett likande uppvaknande bland svenska ungdomar?

”Vi är svenskar! … Vi hör hemma i det här landet! … Det är vårt land!”

Åke Blomdahl

 

Det är ungdomar som kan rädda ett folk. Foto: Å.B. Nya Tider

Hanna Sofie Utsi som sitter i sametinget för MinGeaidnu, tar kampen mot kolonialism och för sitt folks framtid.

Foto: Å.B. Nya Tider