Uppblåst konst med blanka ytor

Charles Ray, "Den nya bubblan", i bakgrunden Jeff Koons "Ballonghund".

Moderna museet öppnade 10 oktober en utställning med, vad man menar vara, världens absoluta konstnärliga elit – superkändisarna Jeff Koons, Charles Ray och Katharina Fritsch. (Om du inte känner till dessa giganter så beror det förmodligen på att du är en provinsiell bonde, får man förstå.)

Det bärande temat är att dessa, alla födda på 1950-talet, är uppvuxna och skolade med 1960 och 70-talens popkonst, som i sin tur har rötter hos Marcel Duchamp med sina ”ready mades” på 1910-20-talet. Nu ser vi här nästa generation som mognat ur denna tradition. De föremål dessa konstnärer ”hittat färdiga” är skulpturer och objekt som 60-talisterna skulle ansett saknar konstnärligt värde, men de har visat att om man förstorar en sådan och gjuter den i ett annat material, ställer ut den på ett berömt museeum, så blir det vips stor konst, precis på samma sätt som Duchamps flasktorkare.

— Jag hade inte kunnat föreställa mig själv med fanan högt hållen propagera för återgång till ett traditionellt medium, särskilt inte den förställande figurativa skulpturen, säger utställningens curator Jack Bankowsky.

— Dessa konstnärer har visat sig kunna sluta cirkeln och återknyta skulpturkonsten till det vi känner igen från tidigare sekler, säger moderna museets överintendent Daniel Birnbaum.

Katharina Fritsch t ex fastnade för en madonnafigur som säljs av sovernirhandlare vid Vatikanen. Hon förstorade den till mänsklig höjd och lät gjuta den i gul polyester. Kitchföremålet har blivit ”transponerat”. Jag blev i så fall mer imponerad av hennes avgjutning av en uppstoppad afrikansk elefant i naturlig storlek.

Charles Ray var själv på plats och berättade om kollegan Jeff Koons ballong hund:

— När arkeologerna gräver upp Ballonghunden om 2000 år kan vi vara förvissade om att de kommer att känna samma hisnande förundran som vi gör idag. ”Hur är den gjord?” kommer de att fråga.

Ja, det frågar man sig definitivt. Svaret är inte särskilt kul. Koons använder 3D-scanner och CNC-maskiner, och för övrigt har han en skulpturfabrik med ca hundra anställda till förfogande. Det är inte säkert att Koons personligen gjort något annat än att kläcka idén.

Det retar mig att man ansträngt sig att få bort allt personligt och alla märken efter mänskligt hantverk. Inte ens Charles Rays verk kan beröra mig på något djupare plan. Skulpturen med pojken som leker med en VW-bubbla kunde ha varit riktigt bra om Ray inte slipat alla ytor så att alla personliga drag utjämnats. Det är bara könsorganet som är detaljerat. Att gossen är omskuren – det får man inte missa!

Jag undrar vad publiken får ut av den här konsten. Man ska minnas att det inte är de breda massorna som är målgruppen. För dem finns det reklam och ”fantasy”-realism. Detta är konst för eliten och för de mer eller mindre intellektuella som vill tro att de är den nya världskulturens avantgarde. Dessa vill definitivt inte ha äkta känslor, men de vill gärna häpna över teknisk perfektion. Kanske är det därför som dessa uppblåsta stålbubblor och blanka ytor är så älskade?

Det bäst att utdela en varning. Gå nu inte hem och gör en avgjutning av barnens badanka och hoppas på att bli upptäckt som Konstnär. Man måste framför allt vara en fin människa som redan tillhör rätt grupp, innan man ens kommer ifråga.

Åke Blomdahl

Katharina Fritsch, "Madonna", i bakgrunden Charles Rays jättekvinna "Höst -91"

Jeff Koons "Ballonghund" är världen hittills dyraste moderna konstverk.
Ett exemplar såldes på Chritie's i New York i nov 2013 för 58 miljoner dollar.

Recept för en skulptur á la Jeff Koons:

• Tag en fin liten skulptur som någon annan gjort. Den föreställer t ex en bredhöftad kvinna som just kränger av sig klänningen.
• Doppa skulpturen i tjockflytande epoxyfärg så att alla skarpa kanter och detaljer suddas ut.
• Låt den härda. Gör en 3D-scan och låt en CNC-maskin fräsa ut skulpturen i dubbel naturlig storlek. 
• Gör en avgjutning i rostfritt stål. 
• Låt en arbetare putsa och slipa och belägga ytan med ett blått transparent färgskikt. 
• Putsa tills den glänser som en julgranskula. 

Vu á la,  ”Metallisk Venus”!

Katharina Fritsch, "Spöke och blodpöl"