28 oktober 2012

Peter Wolodarski och ”svenskhet”

I en söndagskrönika i Dagens Nyheter 28/10 2012 försöker Peter Wolodarski reda ut begreppen om ”svenskhet”. ”Blodet och jorden fortsätter prägla synen på svenskhet”.

PW beskriver med hjälp av prof Anders Lange och ”Intolleransutredningen” vad landets innevånare uppfattar som ”svenskt”, dvs vad som kännetecknar en svensk människa till skillnad från en av annan etnisk härkomst. Jag tror jag själv skulle ha svarat ungefär som mer än hälften av de tillfrågade. (Med mina ord) Först tittar man på utseendet och lyssnar till språk och uttryckssätt. Det räcker för det mesta till en preliminär känsla. Om det känns viktigt att avgöra mer exakt frågar man kanske om härkomst. Att fråga handlar givetvis inte om att stöta ut eller ifrågasätta någons rättigheter, men det är av intresse, det är en viktig del av en människas identitet. Inte det enda viktiga, oftast inte det viktigaste, men viktigt.

Det går inte att ta miste på att PW inte gillar att folk tänker så.

Ja, vad ska man säga om det? PW tänker si och jag tänker så. Därmed kunde vi låta det vara OM INTE det hade varit så att PW angriper och fördömer oss som känner oss som etniska svenskar. PW:s kanske viktigaste uppgift på DN tycks vara att underminera den etniska svenska folkgruppens självkänsla och vår intuitivt uppfattade arvsrätt till detta land.

PW vill definiera om ”svensk” så att det bara betyder ”svensk medborgare”. Han vill att man ska betraktas som svensk bara man är född innanför gränsen, och att man ska anses vara en Svensk, så fort man fått medborgarskap, och allra senast när man börjat arbeta och betalar skatt.

Har PW lika låga krav för att få kallas ”same” eller ”jude”. Är man same bara för att man är född i Jokkmokk. Blir man en jude om man flyttar till Israel?

Om X är en jude, om Y är en same, om Z är finländare eller om Å är svensk skulle inte behöva vara så mycket mer att bråka om OM det inte varit så att hundratusentals människor av främmande folkslag håller på att kolonisera vårt land. Vi svenskar håller på att förlora Sverige. Vi har ett språk för att beskriva detta övergrepp. Det är viktigt att kunna säga vem som är vem när detta pågår. Att veta och förstå och bejaka att det finns svenskar och att det finns olika slag av koloniserande nationaliteter, är nödvändigt. Det är också nödvändigt för att kunna peka ut de svenska politiker som agerar som landsförrädare.

PW är en fiende till det svenska folket. Han använder psykologisk krigföring. Han strävar efter att vi svenskar frivilligt underkastar oss självutplåning. En undersökning som den s.k. ”Intolleransundersäkningen” ger emellertid hopp om att svensken ingalunda har glömt sitt ursprung och identitet. Det finns kanske fortfarande hopp om att vi kan resa oss och ta tillbaka makten över vårt öde.

14 oktober 2012

Mötesfrihet?

På söndagsmorgonen läste jag en obehaglig artikel i Dagens Nyheter, skriven av Staffan Kihlström. Ibland är det så att man reagerar extra starkt – även om saken inte är egentligen ovanlig eller förvånande. Det handlade om att Armémuseum två gånger påstås ha upplåtit sina lokaler till s.k. ”högerextrema organisationer”. Artikeln osar av insinuationer om att det skulle begåtts något fel eller t.o.m. att museets ledning på något sätt skulle sympatisera med ”extremhöger”. Att jag reagerar beror också på att jag själv deltog i det ena av mötena – det som arrangerats av förlaget Arktos i samarbete med några av deras marknadsförare i Sverige på bloggportalen motpol.se. Mötet var fullständigt respektabelt och innehöll (som Staffan Kihlström riktigt säger) ett föredrag av den ryske politiske filosofen Alexander Dugin. Denne Dugin må av S.K. betraktas som ”extremist” men han är i sitt hemland en respekterad debattör som varit verksam sedan kommunismens fall. Han har t.ex. varit rådgivare åt president Putin, men också varit med om att grunda två till Putin konkurrerande politiska partier. Han kanske kan jämföras med amerikanen Henry Kissinger som också i egenskap av expolitiker besökt Sverige för att hålla föredrag om kontroversiell storpolitik. Kort sagt att upplåta lokal till en föreläsning med t.ex. Alexander Dugin är väl en utmärkt tillämpning av policyn om ”mångfald”?

För övrigt behöver man väl inte vara en berömd utlänning för att få yttra sig i ”mångfaldens namn”? Vi lever i ett land där det i princip ska finnas utrymme för en mångfald av olika värderingar. Det betyder att också svenska politiska organisationer skall garanteras mötesfrihet. Självklart innefattar mötesfriheten också Svenskarnas parti eller Nationaldemokraterna. Om ABF, som har en tydlig politisk agenda, inte vill upplåta lokaler åt politiska motståndare må väl vara förståeligt, men Armémuseum har väl rimligtvis inte en partipolitiskt plattform? Vad är i så fall felet?

Kanske menar S.K. att gränsen för yttrandefrihet går vid ”rasism”? I dagens politiska klimat används emellertid ordet ”rasism” bara som ett politiskt skällsord för att brännmärka dem som inte ställer upp på någon av de sju rättrogna riksdagspartiernas invandringspolitik. S.K. måste definiera vad han menar med ”rasism” och också förstå att han förespråkar inskränkning av demokratiska rättigheter för dessa dissidenter.

En yttrande- och mötesfrihet som bara omfattar dem som uttryckligen bekänner sig till den rådande maktens politiska föreställningar är naturligtvis inte värd namnet. Om någon av museets anställda eventuellt mår illa av en framförd åsikt så är det faktiskt bara att bita ihop och försöka inse att så här går det till i en demokrati.

Demokratiska institutioner är faktiskt svårt kringskurna i dagens Sverige. Att t.ex. Nationaldemokraterna inte kan hyra en möteslokal i eget namn beror inte bara på politiskt bigotta chefer för dessa lokaler. Det beror i än högra grad på organisationer som EXPO och AFA som systematiskt försöker sabotera sådana möten. AFA-aktivister drar sig inte för att anfalla med militära knallskott och käppar och knivar. Polisen står ofta passiv och låter det ske. Pressen kallar det ”sammandrabbningar mellan extremister” fastän nationalisterna oftast uppträtt fullständigt lugnt och korrekt. Med sådana erfarenheter är det kanske inte konstigt om det finns politiska organisationer som helst hyr lokaler i annat namn än sitt eget.

Åke Blomdahl

06 oktober 2012

Svenskhet

Lena Andersson på Dagens Nyheter är en av makthavarnas viktigaste ideologer. Hon står i första ledet med att förneka och förtala vårt folk. Samtidigt är hon filosofisk humanist (ateist), liksom jag själv, och en intelligent och rättfram debattör. Därför är det alltid intressant och angeläget att bemöta henne. Hon och jag står mycket långt ifrån varandra i invandringsfrågan. I dagens DN behandlar hon känslan av ”svenskhet”. (DN kolumnen 6/10 2012)

Låt oss börja med slutsatsen:
Lena Andersson säger:
Alltså man föds inte till svensk. Man blir det. Om man vill.

Jag säger precis tvärt om:
Man föds till svensk. Man kan inte bli svensk, vare sig man vill det eller ej.

Jag har en avlägsen bekant som är född i en missionärsfamilj i Mosambique. Han är inte bantu och kommer aldrig att kunna bli det. Att Lenas kompis Qaisar Mahmood med pakistanska föräldrar och som inte ens är född i Sverige skulle kunna bli ”svensk” är naturligtvis fullkomligt absurt. (Att han inte är svensk säger givetvis ingenting om han är god eller dålig människa.)

Enligt Lena Andersson ska det räcka med att uppfylla några kriterier för att man ska vara ”svensk”. Mahmood vill vara svensk precis som han är med i gemenskapen av motorcykelförare (som inte ens har något vettigt namn), dvs ”en vald och förvärvad gemenskap oberoende av egenskaper, bakgrund och hudfärg”. Men det är ju precis något annat som etnisk tillhörighet är.

1. Man tillägnar sig referenser till sådant som är i omlopp i det svenska offentliga samtalet och vardagslivet, även bakåt i tiden. Referenserna bör inte betraktas enbart på distans, ett visst mått av berördhet behövs. (I mc-gemenskapen blir man inte delaktig om man föraktar och känner sig främmande inför allt som har med mc att göra).

2. Sveriges territorium upplevs som minst lika mycket hemma som någon annan plats. (Att låna en hoj över veckoslutet räcker inte för att räknas till den emotionella mc-gemenskapen.)

3. Man talar eller förstår svenska. (Man kan mc-termerna och är ett med gasreglaget.)

4. Man vill vara svensk. (Man kör själv, sitter inte på bönpallen.)

5. Man signalerar ovanstående till omvärlden. (Motorcykeln står inte i garaget, putsad men okänd för andra.)

Man kan ju först som sist konstatera att om dessa krav skulle behöva vara uppfyllda så är inte Lena Andersson svensk. Lena vill inte vara svensk – hon vill vara kosmopolit. Lena signalerar definitivt något helt annat än svensk gemenskap – hon står i första ledet för att dekonstruera svensk etnisk identitet.

Jag skulle säga att man först av allt måste vara av svensk härstamning, En genuin svensk har en majoritet av förfäder och förmödrar som var med sedan hedenhös. I normal praktisk mening kan man vara en god svensk redan i andra eller tredje generationen om man kommer från ett närbesläktat folk.

Härstamning är fundamentalt viktigt! Svenskarna är genetiskt ett ovanligt homogent folk. Det är lätt att känna igen en svensk på utseendet – med undantag för några mycket närbesläktade folk. Just därför är bastarder i Sverige särskilt tydligt förbannade med en osäkerhet och kluvenhet som många kan vittna om.

Det är just detta uppenbara som Lena Andersson hatar, och kallar det fula ord, och försöker kringgå det till vilket primitivt felslut som helst. Hon och hela härskarklassens moraliska inkvisitorer kallar det ”rasism” att överhuvudtaget tala om utseende och blodsband. Jag säger att det är fakta, och hur man förhåller sig till det är en helt annan sak.

Jag erkänner inte Lenas två sista kriterier, därför har jag inga problem med att säga att Lena Andersson är svensk. Att vilja var svensk är inte relevant. Lena är svensk och landsförrädare och mcförare.

Frågan om huruvida X och Y är svenskar eller ej skulle inte behöva ha så stor laddning. Det har ju inget i grunden att göra med om man är en bra eller dålig människa. Om det inte varit så att vårt land stod under angrepp. Staten, nationen, territoriet som sedan urminnes tid varit i svenska händer håller på att översvämmas av invandrande folkslag. På sikt – det handlar bara om årtionden – kan hela Sveriges befolkning vara ersatt, fördriven och bortom räddning. Jag föreslår att vi svenskar uppväcker en smula solidaritet mot varandra. Fosterlandet är i fara! Landsförrädare, däribland Lena Andersson, har öppnat landet för massinvandring och förnekar oss rätten till vår identitet genom att blanda bort korten om bl.a. svenskhet.

Våra förfäder var inte idioter. I ”forntidens dimmor” fanns ibland visdom. Låt oss återuppväcka självbevarelsedriften!

03 oktober 2012

Moralpanik: Romerna diskrimineras

Moralpanik har utbrutit. Undersökande journalister utklädda till romer har prövat att hyra en bil på ett antal Statoilmackar. Det visade sig att på ca 1/3 av stationerna försökte man säga att alla bilar tyvärr redan var uthyrda, men när en svenskt kom in en kvart senare så fanns där trots allt bilar. En anställd vittnade om att han blivit tillsagd av sin chef att försöka undvika romer. När en rom kommer in i butiken uppmanades den anställde att ”punktmarkera” denne – inte släppa den med blicken. Diskriminering!
”Integrations-minister Erik Ullenhag ser allvarligt på den särbehandling romerna utsätts för.”

”Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg säger att särbehandlingen av romer inte är en nyhet, [...] efterlyser hon en skärpning av lagen.”

”Stefano Kuzikov, ordförande i riksförbundet Romer i Europa, [...] det måste svida ordentligt i plånboken för dem som diskriminerar.”

SR 2012-10-03


Ett solklart fall av diskriminering, kan det tyckas.

Erik Ullenhag vill vi ”... skapa en vardag där romer bemöts för vad man gör och den man är och inte drabbas av en diskriminering.”

Den första frågan man ställer sig är: Hur är då romer? Nästa fråga: Hur kan det komma sig att ”fördomar” om romer så envetet bitit sig fast? Det har funnits romer i Sverige i 500 år. De har haft god tid på sig att integreras och assimileras, mycket längre tid än de omtalade vallonerna. Har de förvägrats att leva som svenskar? Eller har de inte velat?

Jag är absolut inte någon kännare av romsk kultur. De är kanske precis lika bra som alla andra, jobbar och strävar, skriver böcker, forskar efter cancerns gåta, konstruerar broar, målar tavlor etc. Naturligtvis finns även hos romer tjuvar och bedragare, precis som hos svenskar eller andra folk.
Men nu har s.k. fördomar bitit sig fast att romer skulle ha en stram exklusiv kultur som inte räknar andra människor som likvärdiga, som inte ser det som moraliskt fel att stjäla och bedra människor utanför gruppen.

Alltså, det är kanske fel. Varför inte göra en etnologisk undersökningar med syfte att reda ut sådana missförstånd, om det nu är missförstånd?

Tills dess. Fråga på bensinstationerna där man diskriminerar om man har haft dåliga erfarenheter av just romer. Det finns kanske en naturlig förklaring.

Människan är tvungen att generalisera för att kunna hantera tillvarons överväldigande mångfald. Att möta främmande människor fördomsfritt är omöjligt. Den som blivit sexuellt antastad av två eller fler svarta kommer sannolikt att vara extra försiktig med att ha med svarta att göra. Den som råkat ut för ett aggressivt ungdomsgäng av araber kommer troligen att ha lätt för att ta till sig andras berättelser om våldsamma araber. Den bensinmacksägare som haft snatteriraider av zigenare är kanske inte att klandra om han eller hon ”punktmarkerar” nästa besök av kvinnor i stora kjolar.

Vi är människor – vi har fördomar. Erik Ullenhag och Agneta Broberg har också fördomar om oss svenskar, fördomar om romer. Mina fördomar är mina! Om du vill upplösa dem ge mig i så fall kunskap och intelligenta argument inte hot om straff som ska ”svida i plånboken”, Tack!

15 september 2012

Vid profetens skägg

En ny Muhammedkris skakar MENA-länderna.

Här är filmen som det handlar om: http://www.youtube.com/watch?v=qmodVun16Q4&feature=player_embedded

Den är så gräsligt plump och dålig att den inte är värd någon tittare alls. Ungefär som Lars Vilks teckningar, den är fullkomligt poänglös i sig själv, ändå blir det sådant hallaballo. Varför?

Vad är värst att göra en larvig smaklös provokation eller att svara på den? Räknat i antal döda och sårade, är kalkylen otvetydig. Det mest dåraktiga är att svara. Men muslimerna förstår inte sådana ”skämt” och stenen är obevekligt i rullning.

Det senaste är att man funnit regissören. Bakom signaturen ”Sam Bacile” visade sig vara egyptiern Nakoula Basseley Nakoulas som lever i USA. Att Nakoula dessutom är koptisk kristen kan visa sig vara ödesdigert. De egyptiska muslimerna har redan gjort sig skyldiga till fruktansvärd förföljelse av kopter och nu kan de tycka sig får de ytterligare anledning. (DN 15/9)

Islam behöver förvisso kritisk granskning. Den senaste krisen har gjort att britiska Channel 4 stoppat visning av filmen ”Islam: the Untold Story”, som istället är en seriös behandling om det vetenskapliga läget om Mohammeds och Koranens historiska grund.

Muslimerna blir säkert sårade av också denna film, men källkritisk och historisk granskning av omhuldade myter är något en modern människa måste stå ut med.

Jordfly

10 augusti 2012

Counter Jihad

Stoppa islamiseringen av Europa
Counter Jihad höll möte i Stockholm


Lördag 4 Augusti tog jag mig till Norra Bantorget för att lyssna till ett opinionsmöte mot islamiseringen av Europa. Det första som mötte var ett par-tre hundra skränande vänsterextremister som ville ”stoppa rasismen”. De hölls bakom staketen till Norra Latins gård av en rejäl polisstyrka. De skrek och tutade i plasttrumpeter men kunde ändå inte överrösta högtalarna eller egentligen störa EDL:s möte.

Det handlade alltså om ”Counter Jihad”-nätverket som säger sig vilja rädda Europa från att slukas av islam. Det offentliga mötet var kulmen på en Counter Jihad-konferens med internationellt deltagande. EDL står för English Defence League och det finns motsvarande organisationer i flera andra länder, t.ex. Finnish Defence League. Andra heter något i stil med SION, Stop Islamization of Nations, t.ex. SIAN, ”Stopp Islamisering av Norge”.

Förste talare var rörelsens gallionsfigur den vackra och vältaliga Pamella Galler som gjort sig känd i kampen mot ett moskébygge intill ”Ground Zero”, platsen där WTC stod före den 11:e september 2001. Hon höll ett brandtal till församlingen. I nätverkets intellektuella kärna finner man islamexperten Robert Spenser, en man av judiskt ursprung, som skrivit boken ”The Complete Infidel's Guide to the Koran”. Det är en bok som rekommenderas till den som vill lära känna de problematiska sidorna av religionen.

Pamella Galler i talarstolen.

”This is not islamophobia – it is islamorealism.
Pamella Geller pekar mot antidomonstranterna och säger: ”They are the enemy! Don't be affraid to call them so. They are your enemy!”
”I stand here because I want to be with my heroes. You are my heroes!”

Robert Spenser

Jag är verkligen ingen älskare av islam och tycker det är glädjande att någon vågar ta itu med frågan. Genom invandring har antalet muslimer i vårt land ökat från praktiskt taget inga alls på 1960-talet till mer än en halv miljon idag, och antalet ser ut att fördubblas på tio år. Det beror dels på grund av muslimernas höga födelsetal, men mest på att invandringen bara blir större och större. I den takten kan Sverige komma att ha en muslimsk majoritet inom bara 40-50 år!

Talarna från England tycks framsprugna ur typisk engelsk arbetarklass. De tillresta engelsmännen liknade också mer ett gäng fotbollssupportrar än politiker. Mötet fortsatte med talare från Norge, Finland, Polen, Tyskland, Australien. Swedish Defence League representerades av Isak Nygren.

Vartefter mötet fortskred återkom talarna till Israel som Västerlandets försvarsutpost i Mellanöstern. ”Vi måste stödja Israelernas kamp mot muslimerna”, menade den ene talaren efter den andre. Vid talarstolen vajade en israelisk flagga. Talarna upprepade ”Stöd vår kamp – stöd Israel!”

Jag talade med en ung man från London. Han menade att EDL var antirasister som välkomnade invandring så länge som de inte försökte missionera och påtvinga engelsmännen en främmande religion och lag. Jag frågade honom om inte också folk med andra religioner, även kristna, kunde bli ett problem? Särskilt när de nu kommer i så stora mängder att de hotar att ersätta våra gamla ursprungliga befolkningar. Jo – det medgav han, att t.ex. kristen ”hederskultur” från Mellanöstern också kan vara problematisk. Han menade dock att bara invandrarna ville anpassa sig till vår kultur så skulle det inte vara något problem.

De resonerar alltså ungefär på samma sätt som våra Sverigedemokrater: Gärna invandring men inte troende muslimer. För övrigt är det värt att notera att trots att EDL m.fl. är så närstående ideologiskt fanns inte en enda känd sverigedemokrat på plats. Man undrar varför.

Jag tror det finns all anledning att se med stor skepsis på ”Counter Jihad”-rörelsen i den här formen. Det handlar inte om äkta nationalism. Det är i så fall en mycket speciell form av nationalism genom ombud – för Israel.

De må vara engelska arbetarpojkar och människor som är genuint oroade för islams tillväxt och allt högljuddare krav på vår anpassning. Men det finns något sjukt i det här. De utpekar ensidigt just bara islam som religion och ideologi som vår tids problem och de deltar i praktiken i krigshets för Israel och USA mot Iran, Syrien och arabvärlden.

Nick Griffin, ledaren för Brittish National Party har gjort en djuplodande analys av hur Counter Jihad, EDL och Brittish Freedom Party styrs och finansieras av rika och inflytelserika amerikaner med starka sionistiska sympatier. Trådarna går både till Anti Defamation League och personer i förre presidenten George W. Bush närmaste krets. (Lyssna på Nick Griffin om Counter Jihad: http://www.bnp.org.uk/news/national/edl-exposed).

Det finns flera anledningar att se med skepsis på denna ”nationalism” som egentligen handlar om ett annat lands mycket speciella och aggressiva nationalism.

Åke Blomdahl


Fler bilder:
Kevin Carroll, English Defence League, ”Support Israel!”

Mimosa Koiranen, Finnish Defence League

05 augusti 2012

Fega svenskar

Läs ett tänkvärt insändare till Fria Tider: Hur bekampar vi feghetskulturen

Det är sorgligt att svenskar är så fega. Vi lever i ett lögnsamhälle. Enligt flera mer eller mindre tillförlitliga opinionsundersökningar, t.ex. SOM, är det t.ex. en betydande del av folket som ogillar invandringspolitiken - det är betydligt fler som vill begränsa invandring än det är som vill ha ännu fler. Ändå går vi omkring och skäms för att vi har en "avvikande" mening. Vi tror vi är ensamma därför att så otroligt många fegar.

Ändå är det ju så lite man riskerar. Seriöst. Det är inte fängelsestraff, tortyr eller "försvinnande" man riskerar. Normalproblemet är att några av ens vänner säger upp bekantskapen. Det går att leva med.

Det värsta som kan hända är att man får svårare i karriären, kanske förlorar jobbet, men hur mycket värt är det om man annars (till synes) deltar i det kollektiva vansinnet som berövar våra barn sin rättmätiga framtid?

Om tillräckligt många vågar vara öppna så vänder vinden. Se på HBT-rörelsen! För 30 år sedan var det lika svårt att öppet vara homo som det är att vara nationalist idag. Då var inte jättesvårt, men pinsamt och besvärligt att "komma ut", idag är det mainstream.

Den som fegar med sina åsikter visar att han på något vis skäms för dem.

Jag har inget att skämmas för. Jag har genomtänkta åsikter. Jag säger eller skriver inte sådant jag inte tror på. Om jag skulle upptäcka att jag har fel så kan jag förklara varför jag byter åsikt.

En åsikt som framförs öppet uppfattas som så mycket mer seriös.

Tänk på sagan om "kejsarens nya kläder" -- ALLA såg att kejsaren var naken -- man hade trollbundit varandra med hjälp av "skam" i en kollektiv lögn.

Möt fienden som ett oskyldigt barn!

30 juni 2012

Munkavlen är borta!

Tove Lifvendahl skriver på DN-debatt 30/6 ”Visst går det att diskutera problemen kring invandring och integration. Med lite god vilja kan man t o m lösa dem.”

(Det är lustigt sammanträffande (?) att just detta ledarinlägg inte är upplagd på dn.se-nätet och därför omöjligt att reagera på genom länkad blogg. Just när vi skulle komma loss med debatten om sakfrågorna...). Om någon ändå av en händelse hittar min reaktion, varsågoda!

Nästa egendomlighet är att inlägget när det äntligen kommer upp anges som publicerat 30/6, när det i själva verket kom upp först söndag kväll 1/7. Strålande! Låt oss kalla detta Dag 1 för det öppna demokratiska samtalet om vår viktigaste framtidsfråga. Låt oss glömma all gammal vitpixling och förljuget tolkad statistik. Låt oss från och med nu tala öppet och rakt på sak!

Det första jag väntar mig av en öppen fördomsfri debatt är att några välkända, erfarna och kunniga invandringskritiker också får komma till tals på DN-debatt. Mitt första förslag är Jan Milld. Jan Milld gav 2002 ut boken ”Dialog om invandringen? Dokumentation av ett försök (2002)”. Den är en svidande vidräkning med debattklimatet i Sverige. Milld hade upprepat och enträget under mer än 10 års tid försökt att ”ta debatten” på ett seriöst sätt, men har nästan alltid bara bemötts med hån, förtal och framför allt tystnad. Det var ytterst sällsynt att ett replikskifte i sakfrågorna kunde ske.

Vi är många som hoppats – O! Gud vad vi hoppats! – att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen äntligen skulle innebära att de verkligt viktiga frågorna kommer på bordet. Hittills har våra förhoppningar i stort sett kommit på skam. Det har hittills varit nära nog ingen från de etablerades media och politiska partier som vill diskutera sådant som verkligen borde oroa medborgarna i detta land.

Därför är det så befriande att Tove Lifvendahl nu tycker sig se att diskussionen faktiskt har blivit just så fri. Låt oss reda ut sakfrågorna om invandringens kostnader och vinster. Invandrarnas överrepresentation i brottslighet, våldtäkter, skillnader i födelsetalen, bidragsberoende, behoven av specialister och outbildad arbetskraft. Låt oss också få tala om etnicitet utan pekpinnar och munkavlar. Det finns faktiskt ”svenskar” (dvs etniska svenskar) i Sverige precis som det finns t.ex. hankineser eller uigurer i Kina. Låt oss sedan gå vidare med de verkligt djupa ideologiska frågorna, utan att kasta skit på varandra.

Vad är det för land vi vill leva i?
Den svenska ursprungsbefolkningen har en särskild historisk rätt till detta land.
Är det rätt att pumpa upp befolkningen i ett av världens mest per capita resurs- och energikrävande områden.
Är det rätt att Sverige byter befolkning.
Vill vi ha en värld som rymmer en mångfald av kulturer och etniciteter?
Är det i så fall vettigt att uppmuntra blandning av etniciteter och kulturer?
Är en allmänt påtvingad ”kosmopolitisk” rotlöshet att föredra framför en rotfast etnisk och kulturell samhörighet?
Svenskar har sedan opinionsmätningar om frågan startat med överväldigande majoritet svarat att invandringen är för stor. Är det rätt att politikerna så konsekvent gått emot folkviljan i en sådan ödesfråga? Hur kan politiken korrigera en så uppenbar diskrepans mellan eliten och folket? Är det äntligen moget för den folkomröstning om vår framtid som borde ha hållits för 20 år sedan. Vilka skall befolka Sverige om hundra år? Svenskar eller en cocktail av afrikaner och medelhavsfolk?

Jag är en av dem som ser fram emot en rak och öppen debatt om dessa ämnen, men jag tror det först när jag ser det.

Några länkar till Jan Milld: http://janmilld.wordpress.com/ Vitbok -- mångkulturellt facit

01 juni 2012

Urbefolkningen och känslorna

Zaremba sista artikel är värd att tänka på. I sista avsnittet skriver han om hur missriktad naturvårdsiver kan vända lokalbefolkningen mot naturvården istället för mot bolagen. Erfarenheter från inte minst utvecklingsländer visar att man inte kan komma liksom flygande från en annan planet och kräva att naturen totalfredas för all mänsklig verksamhet. Man måste ha ursprungsbefolkningen med sig. I Sverige har det dessvärre gått så långt att så väldigt lite finns kvar att många naturvårdsvänner inte vågar släppa dessa till ett extensivt brukande. Det måste ju få finnas något som verkligen tillåts vara orörd natur också?

Jag tror på att vädja till känslorna, utan att sätta det i motsättning till att värna arterna för den biologiska mångfalden, men som ett starkt komplement. Själv tänker jag mig att jag vill ha ”vildmark” och jag låter gärna indikatorarter ”certifiera” ett område som vildmark. Men det jag söker och upplever är framför allt en helhet – känslan av äventyr i en värld full av outgrundlig skönhet och sammanhang. Jag behöver egentligen inte veta alla detaljerna för att tro på upplevelsen. Det är en inställning jag känner igen i t.ex. Maria 'Vildhjärta' Westerbergs konst.

Därför målar jag.


”Ekorrar”, 2011, 70x113 cm, olja på duk

12 maj 2012

I vildingarnas land

Först av allt vill jag tacka Maciej Zaremba för artikelserien om skogen. Jag hoppas den får många att förstå att vi medborgare måste se till att helt konkret få tillbaka makten över vårt land. Vi som vet att skogen och landet är vårt fädernesarv som skall gå vidare till våra barn i många släktled kan inte tillåta denna skövling.

Men Zaremba är nog ändå fast i ett alltför kristet trägårdsmästarperspektiv på naturen. I 4:e artikeln om "skogens maffia" avslöjar han sig med en bondes skräck för det naturliga, en vämjelse över det stora oändliga drama som den levande naturen är.

"Så slår urskogens hjärta. En explosion av livsglädje som slutar i massaker och svältdöd. Vad nobelt hade Jean-Jacques Rousseau funnit här?" ...

"Under återstoden av denna dag kan jag inte se en ek utan att tänka på all rådjursångest den har att tacka för sitt majestät. Bisarra tankar ...Men det är skogen själv som är vållande till min stämning. Ogenomtränglig av fallna träd, full med påminnelser om att de flesta liv är dömda på förhand. Magnifik, men på ett kusligt sätt. Inte ens Rousseau skulle lyckas finna någon harmoni i detta kaos. Om det vore min skog skulle jag städa här. Man vill inte få dödstankar redan på morgonpromenaden." ...

"Vad vår skogslängtan än står efter, inte är det det ursprungliga. De skogar som människan finner sköna är sådana som hon själv skulpterat: naggade av jordbruket, plockade på spisveden, brända av finnarna, betade av tamboskapen, skyddade av folktron och av fogdens svärd." ...

Det är känslor som Zaremba delar med många. "Man skulle snygga upp här.", "Allt det här riset och grenarna och ruttna kullfallna träd ..." Inte kalhygge, tack! men gärna en parkskog.

Jag tror vi har ett verkligt problem med våra instinkter här.

Vi människor är stäpp- och savannvarelser, vi är inte riktigt hemma i skogen. Gärna en skog men helst en bit bort. Vi trivs bäst i "öppna landskap". Nu gäller det att vara storsint och vidsynt och förstå att dessa spontana känslor är instinkter och fördomar. Det finns precis lika mycket död och kaos på stäppen eller vid en sjöstrand. Skogen måste få leva även om vi inte känner oss riktigt hemma, även om skogen symboliserar "ångest" och rädslan för vilda djur.

Alltså inte bara parkliknade "välskötta" skogar. Det är framför allt de vilda och farliga skogarna som måste få finnas, och deras verkliga inbyggare, t.ex. våra praktfulla rovdjur björn, varg och lodjur.

Låt skogen leva!

09 maj 2012

Känslor och tunga fakta

Tack Maciej Zaremba för din artikelserie. Jag känner igen mig. Mitt landställe är granne med en skog om 8 ha som ägs av Bergvik Skog AB (dvs StoraEnso). Vilken dag som helst kommer maskinerna och tuggar i sig alltihop. Avverkningsanmält och godkänt. Vad kan man göra annat än sörja och ta farväl?

En grupp torra granar. Här finns mums för raggbocken och andra skalbaggar.


Här har jag stått med stafli och målat en tavla.


En granlåga som håller på att konsumeras av mossa och tickor.

”Rädda Skogens” IKEA aktioner, TV:s ”Uppdrag granskning” av IKEA:s urskogsskövling i Ryssland och så Maciej Zarembas artikelserie i DN. Kanske händer det något i opinionen?

Det är verkligen på tiden. Kalhyggesbruket har varit evangelium för både staten och de stora bolagen i nu mer än 60 år. Folkets protester har konsekvent ignorerats och förringats. En armé av köpta biologer har fåtts att intyga att stora hyggen är likna välgörande för naturen som skogsbränderna förr.

Nu är emellertid den svenska skogen snart genomhuggen. Maskinerna tuggar i rasande takt i sig de sista resterna av skog som fortfarande har lite naturskogs karaktär och skogar som tidigare varit plockhuggna och naturligt föryngrade. Helt enkelt de sista skogarna som fortfarande är värda namnet ”skog”. Förutom några få procent reservat och frivilligt (och kanske tillfälligt) avsatta biotopskydd är snart allt virkesplantager. Jämnårigt, ödsliga hyggen och nyplanteringar, ogenomträngligt risiga unga granbestånd utan markväxtlighet. Söndertrasade gallringsskogar. Enahanda äldre bestånd, där alla träd är lika gamla. Om tio-tjugo år är det dags att börja skörda de första plantagesådderna med gigantiska monstermaskiner. Man hade planerat för att hugga 100% och man hade planerat att gödsla hårdare så hade skogen vuxit snabbare, därför står man med ”ett skriande behov av virkesråvara”.

Det växer ett förtvivlans muller från norr till söder. Vi håller på att förlora vårt land. Hembygden och landskapet som borde sitta närmast hjärtat har slitits bort och mals ner pappersbrukens kvarnar. Kvar har vi storstadsparkerna, naturprogrammen på TV och semesterresor till Thailand eller Sydamerika.

Det är lustigt att det skall behövas en utlänning för att peka ut en nationalkaraktär. Sverige är ett skogsland, svensken hör sedan urminnes tid ihop med skogen. Zaremba observerar att vi har valt våra efternamn efter träd eller växtdelar: Alm, Ek, Björk, Hasselkvist, Lindblom, själv heter jag Blomdahl. Skogen, i synnerhet lövskog, har varit liktydigt med rikedom i lika hög grad som kameler är rikedom för Araben. Under århundraden växte t o m militär styrka i skogen. Ek var grunden för vårt herravälde i Östersjön.

Det är underbart befriande att Zaremba vågar vara känslosam. Vi har alltför länge blivit lärda att känslor inte duger som argument. För att skydda en skog krävs att man kan påvisa ett antal rödlistade arter eller i alla fall 10-15 indikatorarter. Det känns som att man måste ha 180 högskolepoäng i kryptogamtaxonomi för att ens komma genom växeln hos skogsstyrelsen. Att skogen är ”vacker” duger inte. Jag har hört erfarna skogsaktivister direkt varna för känsloargument – man blir bara klassad som ”hysterisk” eller ”rättshaverist”.

Att skogen är vacker, att där finns fåglar och djur, att marken är hel, att döda träd får stå kvar tills de ramlar det borde vara den första ”indikatorn på skyddsvärd skog". Även om skogen idag inte är äkta naturskog, eller om den ännu är lite fattig på rariteter så kommer den utvecklas. Enligt Nagoyaavtalet, november 2010, om skydd för världens biologiska mångfald har en stor del av världens länder – också Sverige – enats om en rad radikala åtgärder. Den viktigaste är nog att man bestämt att 17% av alla typiska ekologiska miljöer skall skyddas. När det gäller produktiv skog har Sverige en mycket lång väg att gå innan vi kan leva upp till detta krav. Det finns helt enkelt inte så mycket skog kvar. Om man räknar välvilligt, dvs tar med bolagens frivilliga biotopskydd kommer man upp till högst 5%. Det kommer alltså att krävas restaurering av stora skogsarealer om vi skall våga hoppas att nå upp till Nagoyakraven! Det kommer att ta femtio-hundra år att återställa en halvgammal plockhuggen skog. Att återfå naturskog från ett kalhygge tar 500 år! I det perspektivet borde ALL skogsmark som ännu inte berörts av trakthyggesbruk och planteringar omedelbart skyddas!

Skogsindustrin måste nöja sig med att börja avverka sina plantage från 1950-60-talen. Även om det är något tidigt. De har räknat fel, de har huggit för mycket under 50 år, resursen är begränsad, de måste leva efter sina tillgångar.

Skogsindustrin köpte under 1800-talet upp stora delar av svenska bönders skog – till hutlöst låga priser – det s.k. baggböleriet. Det är rättsligt omöjligt att rulla tillbaks historien. Både de lurade bönderna och durkdrivna uppköparna är för länge sedan döda. Bolagens skogsinnehav har icke desto mindre kommit till genom övergrepp och kolonialt förtryck. Samhället borde, för allas väl, kunna expropriera marken, eller i alla fall tvinga dem att acceptera måttliga köpesummor.

Människan är i grunden en naturvarelse i lika hög grad som en älg eller en varg. ”Vi vantrivs i kulturen” sa Sigmund Freud, och jag tror han hade rätt på många sätt. I vår tekniska civilisation löser vi våra existensiella problem med att köpa konstgjorda upplevelser och våra ekonomiska problem med nya ännu mer sofistikerade tekniska lösningar. Samtidigt drivs vi i en häxjakt längre och längre bort från våra naturliga känslor. Civilisationen har sina omistliga sidor – jag skulle inte kunna tänka mig att frivilligt byta tillbaka till analfabetism och vidskepelse – men utan respekt och erkännande av vårt behov av levande natur, biologiska njutningar och naturliga skönhetsupplevelser blir civilisationen ett monster.

Maciej Zaremba: DN 2012-04-30, Sveriges nya miljonprogram

Maciej Zaremba: DN 2012-05-01 Lagen är en rökridå

Maciej Zaremba: DN 2012-05-06 Motorsågsmassakern. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen

Maciej Zaremba: DN 2012-05-08 Skogens maffia. Så tog de makten över träden

21 april 2012

Stjäl inte mitt ursprung!

Med anledning av Lena Anderssons ledarartikel i DN 21/4 "Att bli ursprungsbefolkning".

Lena Andersson vill förhindra terrordåd och utrota grunden för all slags nationalism genom att totalt förneka alla slag av "ursprungsbefolkningar". Hennes ideal är den totalt historielösa människan som lever här och nu utan tanke på ursprung eller framtid. Bäst vore enligt L.A:s logik säkert om världsregeringen tvingade människor att byta barn över kontinenterna så att ingen vet vem som är ens biologiska förälder eller vilket historiskt sammanhang man kommer ifrån?

Om jag tvingas välja mellan Lena Anderssons "kosmopolitiska humanism" och Breiviks radikala nationalism väljer jag det senare.

Att ha en rot, ett ursprung, ett biologiskt och historiskt arv är för mig otroligt värdefullt. Förneka mig det och jag kommer också att ta till vapen!

10 april 2012

Klimatproblemet är högst verkligt

Med anledning av klimatskeptiska kommentarer till ”Klimatalarmister bluffade om isbjörnsdöd” på Fria Tider 8/4

Vi har en komplicerad långdragen process som påverkar hela biosfären och alla våra civilisationer.
De åtgärder som krävs för att stoppa förstörelseprocessen är mycket långtgående och rubbar alla existerande maktstrukturer. Är det konstigt om många griper efter argument som skulle kunna finnas för att problemet överhuvudtaget inte existerar? I en så komplex fråga som klimatets utveckling och förändring finns givetvis mycket som talar både för och emot teorin om att mänskligheten håller på att orsaka en global uppvärmning med potentiellt förödande konsekvenser. De som inte vill se ett problem har en rik mängd av ”fakta” som tycks tala emot AGW-teorin.

Här är någon som observerat att isbjörnspopulationen vid Hudson Bay faktiskt ökat tvärtemot en teori om att klimatförändringar skulle försvåra för dem och leda till minskning. Tacksamt för AGW-förnekarna, men det säger nästan ingenting om grundfrågan.

Några skeptikerargument:

1 - ”all vår mänskliga koldioxidproduktion motsvarar 2% av den totala koldioxidproduktionen som sker i naturen”.

Det låter inte mycket, men har likafullt enorm betydelse eftersom det handlar om ett tillskott som adderas varje år.

Atmosfären innehåller 750 Gton kol (Gton = Miljarder ton)
Kolets kretslopp. Det normala årliga utbytet av kol är stort: 120 Gton till och från luften och 90 Gton till och från världshaven. Normalt tar flödena ut varandra. Detta är det snabba kretsloppet som i stort sett är lika med biosfärens kretslopp.

En liten mängd kol frisätts från berggrund och vulkaner och en motsvarande liten del växtkol binds för lång tid framåt i havssediment och torvmossar. Efter många årmiljoner blir det till olja och kol. Utdraget över hundratals miljoner år har faktiskt något mer kol bundits – så att koldioxidhalten långsamt sjunkit och klimatet har också blivit generellt svalare.

Det vi människor gör i vår tid är att ”sätta sprätt” på det lagrade kapitalet. Det korta kretsloppet tillförs genom förbränning av fossila bränslen varje år 5,5 Gton kol.

Naturens svar på ökande koldioxidhalt är att öka fotosyntesen – skogarna borde växa snabbare, högre och tätare. Så borde det vara, men människosläktet hugger istället ner skog i en aldrig tidigare skådad takt. Det biologiskt bundna kolet kommer ut i atmosfären i forcerad takt. Detta ger ytterligare 1,6 Gton kol i atmosfären.

Det är viktigt att förstå att kolet i atmosfären accumuleras. Om mänskligheten står för ”bara” 2% eller 3,5% per år av kolets kretslopp så kan det kanske låta som en obetydlighet, men det handlar alltså om tillskott som adderas år för år.

Resultatet är att atmosfärens CO2-halt stigit från 280 till 380 PPM (miljondelar) under de senaste 100 åren. Det stämmer ganska väl med den mängd fossilt kol vi (hela mänskligheten) eldat under samma tid.

Källor: Wikipedia – kolcykeln (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kolcykeln)
Nationalencyklopedin: ”koldioxid”
SLU kolcykeln: http://www-vaxten.slu.se/ekologi/global_kolcykel.htm

Stigande koldioxidhalt i atmosfären är den förändring som driver att mängden vattenånga stiger i atmosfären. Vattenånga är i sig den kraftigaste växthusgasen. Men vattnets kretslopp är snabbt och känsligt. Resultatet är den uppvärmning som otvivelaktigt har observerats, i storlek 0,7-0,9 grader. Över land vid arktis och våra breddgrader har det inneburit ca 2 grader.

En sådan uppvärmning kan världen säkert leva med, men koldioxidhalten fortsätter att stiga och uppvärmningen fortsätter med oförminskad hastighet. Det stora som forskarna fruktar mer än allt annat är att vi når en tröskelpunkt som startar en oåterkallerlig process. Om tundrorna i Sibirien och norra Kanada börjar tina frisläpps enorma mängder metan och koldioxid. Det kommer att överträffa all tidigare fossilförbränning. Jordens medeltemperatur kommer att stiga till ungefär sex grader över vad vi startade med på 1800-talet. I Sverige kommer vi att få medelhavsklimat. Vid medelhavet och mellaneuropa kommer det att vara öken. Isarna vid Arktis och Antarktis smälter bort helt. Jorden kommer in i en radikal värmeperiod.

2 - ”Vi går mot en ny istid.”
Vilket nys! Det finns inga tecken som pekar åt det hållet.
Det är visserligen sant att vi lever i en interglacial, dvs en period av relativ värme, under en längre serie av istider. Vad som orsakar cykeln istid och värmeperiod vet man inte. Troligen är det kosmiska förhållanden, planetens banförändringar och solens aktivitet.

Det är viktigt att förstå att alla mänskliga civilisationer uppstått och blommat enbart inom denna nuvarande relativa värmeperiod – ”holocen”. Klimatet har varit relativt stabilt vilket varit en förutsättning för jordbrukarkulturernas uppkomst.

Om vi startar en sådan tröskeleffekt som ovan skissats kommer inte någon ny istid alls. Vi kommer definitivt (för miljontals år framåt) att ha en värmeperiod.

Mänskligheten och livet på jorden kan säkert överleva också sådana dramatiska förändringar. Vi kommer dock att orsaka en utrotningskatastrof av liknande dimension som den i slutet av krittiden (dinosaurier, m.fl. utrotades) eller permtiden (95% av alla livsformer utrotades).

3 – ”IPCC har gjort bort sig totalt”?
Det är sant att några alltför vidlyftiga påståenden finns med i senaste IPCC-rapporten och att sammanfattningen för beslutsfattare innehåller förenklingar, men i stort sett har IPCC stått sig mot anklagelserna och gått stärkta ur kontroverser som t.ex. ”Climate Gate”.

Se mina bloggartiklar:
http://jordfly.blogspot.se/2012/01/ovantat-stod-for-teorin-om-global.html
http://jordfly.blogspot.se/2012/01/great-global-warming-swindle.html

Journalisterna misskrediterar forskningen

Klimatfrågan är dramaturgiskt ytterst svår. Journalisterna vill ha häftiga saker att trycka rubriker om. Klimatförändringarna sker ur mänsklig synvinkel mycket långsamt – utdraget över en eller flera livstider. Hur håller man intresset igång för sådant?

Journalister producerar ”alarm” för att fånga intresse. Samtidigt undergräver de trovärdigheten för klimatforskningen. Man kan inte upprepa hur många gånger som helst att klimatförändringarna nu går ännu fortare än man trodde förra året.

Det är journalister och inte IPCC som producerar sådant.

Bara för att det blir lite bättre i något avseende under några år betyder det inte att grundproblemet inte finns eller är löst. Det är omöjligt för en enskild människa att minnas att ”vintrarna var kallare förr” men det betyder inte att det inte går att statistiskt bekräfta att världsmedeltemperaturen faktisk stiger om man har tillräckligt många mätstationer.

06 april 2012

Vägra vara naturlig II

"en-transsexuell-person-har-samma-rattigheter-som-alla-andra-i-samhallet", DN 5/4

Lika lite som en biologisk icke-transsexuell man skulle känna sig tillfreds med en livmoder och ett par äggstockar, lika lite önskar en transsexuell man (biologisk kvinna med manlig könsidentitet) att få behålla dessa organ.

Jag är en "biologisk icke-transsexuell man". Om jag hade en livmoder och ett par äggstockar då hade jag varit en "biologisk icke-transsexuell kvinna". Varför tror du jag skulle ha varit missnöjd med det?

Du måste nog fundera efter vad som är "jag" när det gäller kön. Vår hjärna och därmed upplevda själsliv är ju (normalt och naturligt) determinerat av vilka hormonsafter som flyter genom blodkärlen.

Det finns en gammal historia -- jag kommer inte ihåg precis vartifrån eller vilken gud det handlade om.
En man hade en förtärande önskan att få veta hur en kvinna känner det när hon har sex. Gudarna hörde hans önskan och misskundade sig över honom. De förvandlade honom till kvinna. I samma ögonblick glömde han hur det känns att var man.

Sensmoral: I vissa fall är det bäst att gilla läget.

01 april 2012

Vägra vara naturlig?

Ett förnuftigt inlägg i debatten: "En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna få barn", DN 31/3 2012

Jag håller i och för sig inte med Marc Bygdeman om att de största problemen ligger i sådant som risken att en penisbestyckad "kvinna" dyker upp i dambastun.

Det stora problemet är att normalisera något som är så uppenbart dysfunktionellt. Här handlar det om människor som har så förvriden självbild att de är beredda att skära bort delar av sin egen kropp. Jag förmodar att man upplever sig fundamentalt främmande för sig själv och att psykoterapi visat sig verkningslöst innan man diskuterar att att börja med något så radikalt som könsbyte. Det är skäl att tala om en dysfunktionell personlighetsstörning som mycket väl kan ha ärftlig grund, en beteendemutation.

Även om Marc Bygdeman inte vill föra resonemanget så långt är det det lockande att fortsätta tanken in på eugenikens område.

Sexuell förökning är ett av naturens mest lyckade uppfinningar. Liv har funnits på Jorden i ca 3 800 miljoner år. Under mer än 3 000 miljoner år bestod detta liv bara av en blågrön slemhinna på grunt vatten i strandkanten, eller av en brun slemhinna i närheten av varma källor. För blott ca 600 miljoner år sedan slog sig några av dessa bakterier och blågrönalger ihop och bildade större och mer komplicerade celler. Dessa s.k. eukaryota celler kunde göra mycket mer komplicerade saker, bl. a. reduktionsdelning som bildar könceller med en halv kromosomuppsättning. Dessa kunde slå sig ihop två och två, befruktade varandra, och bildade en ny individ med arv från två håll. Sexuell förökning hade uppstått. Det visade sig vara generallösningen för att åstadkomma en perfekt kombination av reproduktion och variation som det naturliga urvalet kunde verka på. Evolutionen tog fart. Inom några tiotal miljoner år var sjöar och världshav uppfyllda av enorm rikedom av flercelliga växter och djur.

Kvastfeningar, dinosaurier, fåglar, apor, människor. Allt detta tack vare sexuell befruktning och driften att överleva.

Det naturliga urvalet fungerar särskilt säkert på sexuella funktioner och beteenden. Det uppstår hela tiden variationer även på det området men vi kan vara fullkomligt övertygade om att varianter som inte resulterar i livsduglig avkomma effektivt kommer att utrensas – hos alla arter utom människan. Vi har till skillnad från andra djur förmågan att lura naturen och kringgå dess begränsningar. Individer som av en olycklig slump fått en dysfunktionell könsidentitet kan likväl få barn på mer eller mindre konstgjord väg. Fysiskt missbildade kan få barn med hjälp av insemination och surrogatmödrar. Att vi kan kringgå det naturliga urvalet på detta sätt betyder emellertid inte att vi bör göra det.

På liknande sätt kan man resonera om andra ärftliga funktionshinder. Vi gör det möjligt för gravt handikappade att överleva. Vi är tacksamma och glada för det. Vi har lyckats lura naturen, men bör vi därför också möjliggöra eller t o m underlätta för alla dessa att också få barn och föra problemet vidare?

Det finns en livsuppehållande funktion i det naturliga urvalet. Eftersom vi inte står ut med del ett – att de svagaste och livsodugligaste handgripligt rensas bort, så måste vi istället på något annat sätt förhindra att skadliga gener sprids i befolkningen. Myrdalarna hade fullkomligt rätt på den punkten. Det är oändligt viktigt att förstå att den moraliska avgrunden går mellan nazisternas ”eutanasiprogram”, dvs mord på existerande individer å ena sida, och preventivmedel, sterilisering eller abort som förhindrade av något som inte finns men skulle kunna finnas å den andra. Idag aborterar vi tiotusentals fullt friska foster och hindrar hela befolkningar att födas med hjälp av preventivmedel. Skulle det då kunna vara fel att på ett mycket tidigt stadium också välja bort sådant som är uppenbart sjukt och skadligt?

Transsexualitet är en sjuklig variant av sexualitet som skulle ha svårt att föras vidare under naturliga förhållanden. För att kompensera bortfallet av naturligt urval är det därför rimligt att den som byter kön också steriliseras och alla eventuella frysta ägg eller spermier kasseras.

Kanske bäst att tillägga. Det jag här diskuterat är s.k. negativ eugenik, det handlar om att förhindra spridnng av sjukdom och funktionshinder.

S.k. positiv eugenik är något helt annat -- det handlar om att "förbättra" människan. Atletiska egenskaper och högre intelligens brukar stå högt på önskelistan. Med hjälp av genteknik skulle man kunna starta en radikal evolution som snabbt -- inom några århundraden -- skulle kunna skapa ny raser och arter av människa med (påstår man) fantastiskt goda egenskaper. Positiv eugenik tror jag är en mycket farlig väg. Det kan föra oss långt bort från både naturen och vad vi numera kallar "mänskligt". Det är viktigt att inse att könscellsdonation, assisterade befruktning och korrigerande kirurgi är steg på den vägen. Den som är rädd för "rasbiologi" måste nyansera sin avsky -- det kan annars komma att visa sig att de närt ormen vid sin egen barm.

06 februari 2012

Vindkraften fördubblad på ett år

http://livinggreen.se/aktuellt/aktuellt/2069-vindkraftsbolagen-fortsaetter-bygga-ut

För ett år sedan producerade de svenska vindkraftverken drygt tre terawattimmar el och idag är produktionen uppe i sex terawattimmar, vilket är nästan lika mycket som en mellanstor svensk reaktor brukar producera under ett år.




Det känns inte helt kul "tyskar, spanjorer och nederländare som vill köpa vindkraftsparker i Sverige".

Idag när man ser en böljande landskap måste man föreställa ett vindkraftverk på varje höjd. Är det skog på höjden måste stolpen vara gigantiskt hög för att inte störas av skogens inbromsning av vinden. Men det är klart - nu skall ju de sista skogarna huggas ner för att bli biobränslen åt bl.a. "tyskar, spanjorer och nederländare"

Det är inte vackert.
Måtte nu EU bevara oss från att också bygga ut de sista orörda vattendragen!

Någonstans har alltihop blivit för stort. Alltför många människor som kräver alltför mycket av allting -- allt utom levande natur.

24 januari 2012

Tulpaner och koldioxidkrediter

Härom dagen var det ett inslag i TV-nyheterna som antagligen var tänk att visa en lite udda glad nyhet. Nu kan vi köpa klimatcertifierade tulpaner! Miljöministern var med i bild och försäkrade att vi behöver mer blommor och hon kunde glatt meddela att vi inte längre behöver ha dåligt samvete om vi köper svenskodlade tulpaner. Som om det var någon som visste att det fanns ett problem?

Jodå. Tulpaner växer inte längre på fält i Holland, de odlas i enorma växthus som dels skall värmas och där inomhusluften skall ha extra hög koldioxidhalt. För att åstadkomma detta står stora diselmotorer och dundrar in varma avgaser i växthuset. I kombination med rikliga givor gödsel växer det så det knakar under lysrören. Avgaserna läcker så småningom ut och ger ett betydande bidrag till svenska koldioxidutsläpp. Det var problemet, och vad är då lösningen? Ska man sluta med ett konstgjort drivhusklimat, kanske använda kravmärkt stallgödsel och nöja sig med lite lägre produktivitet? Nej, lösningen är klimatkompensation. Tulpanodlarföretaget förbinder sig att bidra ekonomiskt till att plantera träd i något afrikanskt land. Tanken är att träden under sin tillväxt skall suga upp motsvarande mängd koldioxid ur atmosfären och binda den. Som en bieffekt får samtidigt fattiga människor virke, ved och skydd mot jorderosion. För detta får tulpanodlarna ”koldioxidkrediter” som motsvara utsläppen som de även i fortsättningen kommer att göra.

Det var väl vackert tänkt?

Ungefär samtidigt dimper det ner ett tips om en artikel i New York Times om hur ”klimatkompensationen” fullföljs i Uganda.

20.000 fattiga bönder vräkta från sina hem

Trädplantering har blivit big busnies i Afrika. Utlandsägda bolag söker efter lämpliga marker att plantera träd på. Halvöknen är det ingen idé att försöka med – där torkar plantorna bort. Det går mycket lättare om man planterar på redan odlad mark, men där finns ju en bonde med familj som man måste bli av med. På många håll i Afrika är råder mycken oklarhet om ägarförhållandena. Det är mycket lätt att utnyttja för bolagens skickliga advokater. Bolagen ”bevisar” att bönderna är illegala markockupanter och får hjälp av polisen att köra bort dem. Husen bränns ner framför ögonen på gråtande kvinnor och barn. Det är inte ens säkert att de kontrollerar att huset är tomt. En kvinna berättade för Times reporter att hennes son som låg sjuk hade innebränts.


En vräkt kvinna visar bevis på att familjen äger marken. Tydligen är bolagen inte så noga med att det finns de som har laglig rätt till sin jord.
Foto: Sven Torfinn, The New York Times


Det kan nog delvis vara så som bolagen och myndigheterna säger att det är laglösa bosättare som vräks. Uganda är ett land med en enorm befolkningsökning. Vart skall folk ta vägen? Jordlösa människor ser en skog, slår sig ner, svedjeröjer och börjat odla. Det är så en stor del av skogsförstörelsen går till Afrika. Det är givetvis ett enormt allvarligt problem, men man får ändå inte gå över lik. Så ser ett av vår tids riktigt stora etiska dilemma ut i en överbefolkad värld.

Om ett bolag köper orörd skog och anställer väktare som med vapen skyddar skogen från bosättare. Skulle de kunna sälja koldioxidkrediter på världsmarknaden? Nej, jag tror inte det.

Trädplantering kan ändå egentligen bara betraktas som en nödvändig kompensation för den skogsskövling som tidigare inträffat i samma land. Det har inget att göra med européers förbränning av olja.

Summan av det hela är att tulpanodlarna i Sverige fortsätter att släppa ut stora mängder koldioxid och att hundratals människor förlorar sina hem och näring i ett avlägset land. Kanske växer det upp träd, men skogen är ett värde i sin egen rätt och skulle ha planteras ändå i en långsiktigt hållbar ekonomi.

Något är väldigt sjukt med handeln med koldioxidkrediter. Det påminner väldigt mycket om avlatshandeln på medeltiden. Skillnaden är att kyrkan ändå inte gjorde uppenbar skada med pengarna. Det blev ibland konst och arkitektur som fortfarande kan glädja oss. Nu för tiden köper man klimatsyndernas förlåtelse av durkdrivna bedragare som gör världen till en värre plats att leva i.

Övergreppen i Uganda har uppmärksammats av gruppen OXFAM som bl.a. granskar huggsexan mellan bolag från gamla och nya kolonialmakter om mark i Afrika.
Bolaget som det handlade om här härjar i Uganda och heter New Forests Company och ägs av Världsbanken och the Hongkong and Shanghai Banking Corporation, HSBC. Tulpanodlarföretaget heter Alverbäcks Blommor AB och köper sina koldioxidkrediter från VI-skogen. Det finns alltså inget direkt samband mellan tulpanerna och fördrivningen av bönder i Uganda.

Med detta ville jag illustrera att ”Cap and Trade”, Clean Development Mechanism (CDM) kanske inte fungerar så strålande bra. CDM är en viktig del av Kyoto-avtalet för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Koldioxidmarknaden har vuxit hastigt sedan Kyoto-avtalet trädde i kraft: 11 miljarder USD 2005, $30 miljarder 2006, $64 miljarder 2007 (enligt Världsbanken/Wikipedia). CDM har inte minskat de totala utsläppen men omfördelat något. Industrin i Kina och Indien har gynnats men hämmats i Europa. USA har aldrig underkastat sig Kyotoprotokollet trots att det var amerikaner som formulerade det. Kanada har skrivit under men struntat blankt i att följa det.

Om vi verkligen skall stoppa ökningen av koldioxid i atmosfären finns enligt många bedömare ingen annan realistisk lösning än att genom avtal och överenskommelser begränsa uppumpningen av olja och brytningen av kol. Det borde t.ex. vara diplomatiskt möjligt att förbjuda utvinning i Arktis och på stora havsdjup. Det är områden som varken är bebodda eller nationell egendom.

VI-skogen

http://www.viskogen.se/Hem.aspx. VI-skogen har hållit på med trädplantering i Tanzania, Kenya, Uganda och Rwanda i flera tiotals år.

”Dessa länder är hårt utsatta för jorderosion. Orsaken är överbefolkning, krig, epidemier och stora boskapshjordar. Överbetning av jordarna förstörs och ett allt för intensivt brukande får till följd att marken utarmas och stora kala områden breder ut sig.

Genom att plantera träd kan jordförstöringen hejdas. Träden binder jorden, ger ved till bränsle, virke att bygga med, foder till djuren och mat på bordet.” VI-skogen

På VI-skogens hemsida har inte klimatkompensation någon iögonfallande plats. Vi hoppas och tror att VI-skogen beter sig mer moraliskt försvarbart än New Forest Company.




Källor:
”In Scramble for Land, Group Says, Company Pushed Ugandans Out”, Sven Torfinn for The New York Times
http://www.nytimes.com/2011/09/22/world/africa/in-scramble-for-land-oxfam-says-ugandans-were-pushed-out.html

Klimatkompenserade tulpaner nu på marknaden

VI-skogen

OXFAM:s artikel:

Land and Power: The growing scandal surrounding the new wave of investments in land

23 januari 2012

The Great Global Warming Swindle?

En bekant till mig skickade länken till en film: The Great Global Warming Swindle


”Isen smälter, havet stiger, orkaner blåser,
och det är ditt fel ...
Rädd?
Var inte det.
det är inte sant [...]
det är inte vetenskap
det är propaganda ...”


Det kan vara svårt att värja sig mot en välgjord film som utger sig för att presentera en förtryckt sanning och avslöja ljusskygga mäktiga intressegruppers slemma lögner. Det blir ofta inte mindre svårt för att man i andra sammanhang sett avslöjanden som verkligen varit befogade. I själva verket är detta (också) propaganda. I det här fallet finns det alltså andra mäktiga intressegrupper som istället vill att vi okritiskt accepterar en motsatt ”sanning”.

Som lekman är det svårt eller närapå omöjligt att vederlägga eller gå in i en vetenskaplig debatt. Man är tvungen att välja att lita på vissa källor och misstro andra, inte sällan (oftast) finns det irrationella känslomässiga aspekter inblandade. Den som är vis försöker att ta hänsyn till fördomar som möjligen kan vara inblandade i ens egna val att välja auktoriteter. Det är mycket svårt att skilja falska fördomar från förenklingar som är rimliga och rättfärdiga. Det kräver en hel del ödmjukhet. Till syvende och sist kan man inte ha ambitionen att väga och utvärdera varje konspirationsteori. Livet räcker inte till. Jag har valt att intressera mig för klimatfrågan, därför har jag särskilda skäl att försöka beakta och väga argumentationen från de olika teoribildningar som finns. Det kan vara av intresse och vägledning för andra att höra hur jag tänker om filmen: ”The Great Global Warming Swindle”

I bästa fall lyfter vetenskaplig konfrontation fram argument som det ena eller andra lägret missat eller rent av döljer. I bästa fall skärps argumentationen och kunskapen förs framåt. I värsta fall sprider sig en känsla av sanningsrelativism. Vad som helst kan vara sant och det blir upp till den allmänna opinionen att välja den ”sanning” man för tillfället tycker är behagligast. Det blir en trosfråga.


Climate Gate
Filmen är utgiven 2007. Det har hänt en hel del sedan dess. Det mest dramatiska var Climate Gate. Det tycktes som om klimatskeptikerna fått in ett dödsslag mot IPCC & Co. Man ansåg att mailväxlingen visade att ledande klimatforskare vid East Anglia University manipulerat klimatdata. Det antyddes att hela klimatproblematiken var från början till slut konstruerad. Skeptiker menade att det finns i verkligheten inte ens stöd för att jordens medeltemperatur förändrats. Man anklagade klimatforskarna bl.a. för att ha valt mätstationer som man av goda skäl förväntade borde visa uppvärmning eftersom de var belägna i bebyggt område eller nära trafikleder.

Det goda är att Climate Gate-affären blev startskott för en relativt grundlig prövning av IPCC-rapporterna. Det är numera inte längre möjligt att slå ner kritik genom att peka på ett vetenskapligt ”koncensus” för AGW (Antropogen Global Warming Teory). AGW-försvararna har tagit debatten och i många fall vunnit den.

Som ett resultat av Climate Gate-affären tog sig en grupp uttalat ”klimatskeptiska” atmosfärforskare an de råa mätdata som låg till grund för bl.a. University of East Anglias kurvor över klimatutveckling på 1900-talet. Man presenterade sina resultat i höstas och resultatet överensstämmer mycket bra med de tidigare från East Anglia. Man kunde t.o.m. upptäcka att uppvärmningen var oväntat liten på störda platser nära städer och vägar. Den nya ”skeptiska” viktning av mätdata gav därför skäl att tro på en något högre uppvärmning än vad East Anglia beräknat. Uppvärmningen sedan början av 1900-talet anses alltså ligga någonstans mellan 0,7 och 1,0 grader. En annan sak som ”skeptikarna” poängterade var vikten av att ha många mätstationer. Det behövs minst 100 mätstationer slumpvis placerade för att ha en sportslig chans att upptäcka någon förändring alls. Det kan nästan lika gärna se ut som om vi haft nedkylning. Med nästan 40.000 stationer varav 16.000 på ostörda platser har man med stor säkerhet kommit igenom bakgrundsbruset av ”väder”. Resultatet visar tydligt att en global uppvärmning pågår och att den accelererat de senaste 50 åren.

Solfläcksteorin


Nigel Calder är en veteran som populärvetenskaplig författare förklarar i filmen teorin om solfäckar, solvind och den inverkan på molnbildning det skulle kunna ha. Det är nog ett av de bästa alternativen till AGW. Jag skulle gärna vilja se en vetenskaplig diskussion mellan kompetenta anhängare och uttolkare av dessa teorier.

I filmen slås jag av de diagram som visas där man visar korrelationen mellan temperaturförändringarna mot solfäcksfrekvens. Det ser mycket bestickande ut.


Från filmen ”The Great Global Warming Swindle”, ca 9 min in i andra. En amatörs observation: Notera att man här valt att jämföra med arktiska temperaturer. Hade man i stället valt att jämföra med hela planetens medeltemperatur matchar det bättre mellan CO2 och temperatur. Det kan vara så att solvinden som till stor del består av joniserad gas utkastad från solfläckar dras till polerna. När solvindspuffar når jorden blir det norrsken. Det är inte orimligt att klimatet därför påverkas betydligt mer av solfläcksaktivitet just i arktis än i tropikerna.


Hela Jordens landytas medeltemperatur. Här syns för övrigt knappt längre den nedkylningsperiod som man tar om 1950-1970. Denna kurva baseras på 40.000 mätstationer varav 16.000 (”very rural”) anses särskilt pålitliga och är beräknad av ovan nämnda klimatskeptiska grupp, ”The Berkeley Earth Project”.

Värmeperioden under järnåldern och ”lilla istiden”

Det har ifrågasatts om dessa fenomen är globala. De tycks ha berört mest Grönland och nordvästra Europa och kan snarare bero på förändringar i Golfströmmen än på global klimatförändring.

Klimatförändringar i geologisk tid

Jordens klimat har ändrats många gånger. Vi lever just nu i en interglacial, en relativ värmeperiod mellan två istider. När nästa istid kommer på allvar har vi ingen aning om. Denna relativa värmeperiod kallas Holocen. Det anses t.o.m. att det relativt varma och framför allt stabila klimatet vi haft de senaste 10.000 år varit en förutsättning för bofast liv, jordbruk, städer och hela mänsklighetens civiliserade epok. Går vi ännu längre tillbaka har vi haft epoker med mycket högre koldioxidhalt i atmosfären och mycket högre syrgashalt – under karbontiden. Det finns inget fog för de allra värsta domedagsföreställningarna t.ex. att växthuseffekten skulle skena till det läge som Venus har, med flera hundra graders yttemperatur under ett kompakt molntäcke. Jorden kommer att överleva som biologiskt system vad som än händer. Däremot kan vi få väldigt stora problem att hålla igång livsmedelsproduktion, vattenförsörjning m.m.

Överdrifter och skräckscenarios

Det är alldeles sant att media för ett par år sedan ”gick igång” på klimatfrågan och gjorde den till ett spektakel. Klimatforskare och andra engagerade var glada åt att för en gång skull ha medvind. Man fick gehör hos viktiga politiska grupperingar och t o m stora delar av näringslivet såg tillfällen att tjäna mer pengar på att vara med än på att vara emot. Media krävde mer och mer dramatiska förutsägelser. Risken med en sådan dramaturgi är uppenbar – katastrofen kommer inte och publiken tröttnar. I Sverige har vi haft två kalla vintrar efter varandra och frågan har bleknat bort för de flesta ”vanliga människor”. I år har vi en ovanligt varm vinter – men det räcker inte för att åter fånga intresset.

Klimatfrågan är en dålig katastrofteori för den dolda elit som vill ha en ”chockterrapi” för att införa en global regering. Jämför med 11 septemberattacken eller Pearl Harbour, som på några minuter fick ett fredligt och självtillräckligt folk att vilja gå i krig.

Det är överhuvudtaget mycket svårt att vinna bredare intresse för så långsamma processer att de sträcker sig över flera livstider. Migration, befolkningsexplosionen, skogsförstörelse, ökenspridning mm. Civilisationer uppstår och försvinner utan att människor knappt märker det, upptagna som de är av sina egna näraliggande bekymmer.

Om man någon gång i framtiden till slut lyckas fånga intresset och börjar en restaurering av atmosfären – dvs. åstadkomma en nedkylning, då lär vi ju få en liknande diskussion fast åt andra håller. ”Vi håller på att starta en ny istid!” Det blir också en pedagogisk utmaning!


Källor:
”Influence of Urban Heating on the Global Temperature Land Average
Using Rural Sites Identified from MODIS Classifications”
Charlotte Wickham, Judith Curry, Don Groom, Robert Jacobsen,
Richard Muller, Saul Perlmutter, Robert Rohde, Arthur Rosenfeld,
Jonathan Wurtele

”The Berkeley Earth Project”, University of California, Lawrence Berkeley Laboratory, Department of Physics, Berkeley, Georgia Institute of Technology, GIT, Atlanta

Tips

Se även:
"Evolution and Global Warming Denialism"
En föreläsning om likheter i argumentationsteknik och tänkesätt mellan kreationister och s.k. klimatskeptiker.

Oväntat stöd för teorin om global uppvärmning

(Följande artikel skrev jag i oktober i fjol. Den har varit publicerad i Nationell Idag i november. Den borde ha vara tillgänglig på min blogg också. Nu blir den det.)

Oväntat stöd för teorin om en pågående global uppvärmning

”Är du skeptiker till teorin om Global Uppvärmning? Det finns många bra skäl att vara skeptisk.” - så börjar fysikern
en artikel i Wall Street Journal. En tidningen som, liksom Nationell Idag, har många s.k. klimatskeptiker till läsare. Därefter börjar ha plocka ner argumenten ett efter ett.

Ett argument mot teorin om att en uppvärmning av Jordens klimat överhuvudtaget pågår har varit att det finns systematiska fel i hur man använt statistik. Klimatmätstationerna är inte slumpmässigt utplacerade. Många av dem finns nära städer och vägar, platser som mycket väl kan förväntas ha haft lokal uppvärmning genom läckande värme från hus och trafik, avsaknad av vegetation, etc.

Den s.k. ”Climate Gate”-affären för två år sedan handlade bl.a. om att klimatforskarna vid University of East Anglia (UEA), rent av hade utvalt data för att bedrägligt stödja påståendet att en uppvärmning pågår. UEA är i och för sig sedan länge friade från misstanken om forskningsfusk, men det har inte hindrat fortsatta konspirationsteorier.

En forskargrupp där Richard Muller deltog gjorde därför en alternativ statistisk studie av insamlade temperaturmätningar. Gruppens resultat stödjer mycket tydligt teorin om att en uppvärmning av Jordens klimat pågår. Det är kanske i och för sig inte ett omtumlande resultat, det anmärkningsvärda är att undersökning gjorts på initiativ av klimatskeptiker, med ekonomiskt stöd av olje- och stålindustrin, som uppenbart hoppats på ett annat resultat. Flera av de deltagande forskarna är också kända för att tidigare ha deltagit i den offentlig debatten om klimatfrågan på skeptiker- eller förnekaresidan.

Den vetenskapliga artikeln, med den behändiga titeln ”Influence of Urban Heating on the Global Temperature Land Average Using Rural Sites Identified from MODIS Classifications”, är fullt läsbar för den naturvetenskapligt allmänbildade. Den ger en inblick i vilka svårigheter det innebär att värdera data från ojämn utspridda stationer, som varit i drift olika länge och som kanske bytt teknik flera gånger.

Med hjälp av flera olika metoder har man i alla fall lyckats sålla fram stationer från ”mycket lantliga lägen” som kan antas opåverkade av lokal mänsklig aktivitet (16 128 st). Dessa har jämförts med en beräkning över hela datamängden (39 028 st), på samma sätt som de kritiserade tidigare undersökningarna. Resultatet visade att skillnaden var liten, och att den, tvärt emot det förväntade, visade en tydligare uppvärmningstendens från delmängden ”mycket lantliga lägen”.


39.028 väderstationer som används i Berkeley Earth Dataset. Svarta är ”mycket lantliga lägen” (very rural). Det ser ut som om USA och Nord-Europa är täckta av ”lantliga” lägen. Det beror mer på att mätstationerna ligger så tätt att de överlappar varandra. Det är bara 18% av stationerna som är ”mycket lantliga” i USA.

För att få fram ett globalt genomsnitt måste resultaten viktas så att inte områden med mycket tät täckning av mätstationer blir överrepresenterade. Resultaten efter viktning ger ett tydligt stöd för teorin om att en global uppvärmning pågår och att uppvärmningstakten är stigande.

Den global genomsnittstemperaturens förändringar över landyta enligt ”Berkeley Earth Surface Temperature Global Average”, som stämmer mycket väl med de kurvor som presenterats av t.ex. University of East Anglia. Genomsnittet 1950-1980 är satt till 0. Uppvärmningen accelererar och är efter 1950 1,9 ± 0,1 °C/100 år.

TemperaturmätningsstationUppvärmning °C/100 år
Alla lägen 1895 – 20070,98 ± 0,04
Mycket lantliga lägen 1895 – 20071,08 ± 0,08
Skillnaden alla minus lantliga-0,10 ± 0,06
Globalt viktat 1950-20101,9 ± 0,1
Skillnaden alla minus lantliga-0,19 ± 0,19



Resultaten från varje enstaka station kan visa mycket varierande resultat. En tredjedel av stationerna visar avkylning, men två tredjedelar visar uppvärmning. Forskarna understryker att det är fullständigt uteslutet att dra några slutsatser om klimatförändringar från enstaka lokaler. Det krävs många mätställen, lång tid och avancerad statistisk analys för att bevisa att en global uppvärmning pågår.

Slutsatsen Richard Muller drar är att en global klimatförändring pågår. Det är bortom allt tvivel. Han säger däremot inget om orsaken är mänskliga utsläpp av koldioxid eller om det finns andra naturliga orsaker. Det är utanför undersökningens syfte att ta ställning till.

Källor:
”Influence of Urban Heating on the Global Temperature Land Average
Using Rural Sites Identified from MODIS Classifications”
Charlotte Wickham, Judith Curry, Don Groom, Robert Jacobsen,
Richard Muller, Saul Perlmutter, Robert Rohde, Arthur Rosenfeld,
Jonathan Wurtele

”The Berkeley Earth Project”, University of California, Lawrence Berkeley Laboratory, Department of Physics, Berkeley, Georgia Institute of Technology, GIT, Atlanta

15 januari 2012

Statsfeminism och svennehoror

DN publicerar 14/1 2012 ett utdrag ur Magnus Lintons bok ”De hatade”. Boken handlar främst om dem som Anders Bereing Breiviks försök att personligen gå i krig mot. De som är ”hatade” är de demokrater, humanister, feminister som var Breiviks och är ”extremhögerns” måltavlor.

Utdraget ur bokens kapitel ”Förrädarna” handlar om Breiviks och andra högerextremas omvärldsanalys. Linton menar att det inte är ”den monomana galenskapen” som är särskilt allvarlig hos Breivik, tvärtom är han enligt Linton ”mainstream” i ett Europa där ”där ett bredare mönster av fascistiska rörelser” växer fram. Så långt har vi hört det förrut. Linton använder det vanliga knepet ”guilt by association”. Det är bara ”fyra minuter” som skiljer Breivik från Geert Wilders eller Jimmy Åkesson säger han. (De senare säger att det ”är fyra minuter i tolv”, vi har fortfarande en chans att vända utvecklingen genom de demokratiska institutionerna. Breivik menade att klockan redan har slagit tolv – nu är det bara väpnad kamp som återstår.)

Magnus Linton skulle säkert klassificera mig som ”högerextremist”, även om jag själv varken känner mig som ”höger” eller särskilt extrem. Likväl känner jag att Linton träffar en nerv som jag verkligen delar med dessa föregivna ”extremister”. Linton gör en skarp observation av den passion som skakat mig och säkert många av andra värdekonservativa.

Statsfeminism

Det vi värdekonservativa inte kan tåla är ”femininiseringen av staten” säger Linton. Om Norge säger Linton med referens till genusvetaren Jorunn Økland:

”Inget annat land förutom Sverige kan [..] på goda grunder kallas statsfeministiskt; en nation där feministiska värderingar så djupt har institutionaliserats i form av lagstiftning och politik.
Allt beslutsfattande mäts och stäms idag mot jämställdhetsmål, snart också mångfaldsmål, och att som politiker bryta mot denna regim är i princip omöjligt.

Jens Stoltenberg och Fredrik Reinfeldt är, menar Økland, inga jättefeminister men båda legitimerar sig hela tiden med referenser till jämställdhetspolitik – och så fungerar inga andra länder.”

Tack Linton/Økland! Ni har själva sagt det. ”Statsfeminism” det är ett genialiskt begrepp, i parallell med ”statskapitalism” som man har i Kina eller ”islamism” som är statsbärande religion i Iran.
Magnus Lintons koppling mellan motståndet mot invandring och könskriget är träffande. Det finns verkligen en stark symbolism och en djup koppling till det sant biologiskt mänskliga i botten av oss.

”... för hetlevrade rasister och nationalister blir blir det faktum att invandrarmän tränger in i Europa en sorts våldtäckt ...”

Precis!

”[Den] vite mannen står vid sidan av med en upplevelse av att inget kunna göra. Det skapar desperation.”

Jag tror att Linton menar att han kan visa att de ömkliga ”rasisterna” är avslöjade som svaga känslovarelser som hatar kvinnor och det moderna, och att vi därför bara förtjänar förakt. Men han har bara skrapat på ytan.

Det monogama förbundet
Det finns ett urgammalt förbund mellan män och kvinnor som är grunden till det monogama äktenskapet och i utvidgad mening de västerländska samhällena. Mannen säger till kvinnan: ”Om du föder och vårdar våra barn och är mig trogen så skall jag försvara dig och de våra med mitt liv om så behövs.” Kvinnan svarar: ”Du visar mig din kärlek genom att bygga vårt hem och skydda oss från främlingar och våldtäktsmän. Jag ger dig sexuell kärlek.” Det finns en djup biologisk olikhet i mäns och kvinnors medfött förväntade roller som den feministiska statsreligionen inte någonsin kan utplåna.

Våldtäkt och erövrare
Sedan urminnes tid har det varit erövrarnas ”rätt” att plundra ett de besegrades hem och våldta deras kvinnor. På det sättet sprider de segrande sina gener mer effektivt än genom äktenskap, vilket kanske förklarar att denna vana motstår alla moraliska predikningar. Våldtäkternas funktion är att förödmjuka det besegrade folkets män. De som nyss var farliga fiender måste nu avväpnade och maktlösa se på när segraren våldtar och skändar de kvinnor som skulle skyddas till varje pris. På sikt kommer sedan bastarderna att försvaga det erövrade folkets kulturella identitet.

Om sedan kvinnorna inte ens behöver tas med våld – om de lägger sig frivilligt med erövrararna? Kan en man utsättas för en värre förödmjukelse? Det har hos alla folk med ett uns av självkänsla betraktats som den värsta sortens hor att frivilligt gå till sängs med fienden. ”Tysketöser” kallades de i Norge. Efter kriget behandlades de ofta mycket hårt av landsmän, och det med biologisk rätt! Sett i det här sammanhanget är hederskulturer och även s.k. hedermord begripliga.

Svennehoror
Man kan förstå massinvandring som en bildlig våldtäkt, men det handlar faktiskt också om verkliga våldtäkter. Media i Sverige försöker systematiskt att dölja att de flesta överfallsvåldtäkterna görs av utomeuropeiska män och offren är nordiska kvinnor. I Norge är man öppnare om detta – vid alla överfallsvåldtäkter i Oslo de senaste tre åren var förövaren en man med invandrarbakgrund – företrädesvis från Mellanöstern eller Nordafrika.

Kvinnor som promiskuöst går främmande män till mötes bemöts knappast heller med någon sorts respekt. Dessa är alldeles uppenbar ”svennehoror”, sådana man utan straff kan tömma sin säd i, men knappast mer än så. Gifta sig det gör man med hedervärda kvinnor från hemlandet.

Helt nyligen var det en svensk kvinna som deltog i en fest i Migrationsverkets lokaler i Höglandet, Eksjö kommun i Småland. Hon var kanske en av dessa människorättskämpar som vill hjälpa ännu fler ”flyktingar”. Hennes man var också med, men lämnade av någon anledning festen tidigare. Strax efter att mannen försvunnit utsätts kvinnan för en grym gruppvåldtäkt av 8-11 utländska män. Det handlar inte bara om att dessa män inte fått veta vilka lagar som gäller i Sverige. De uppfattar sig som erövrare! Svenska mäns försagda femininitet uppfattas som de besegrades underkastelse.


En kultur i förfall

Statsfeminismen är i värsta fall de västerländska civilisationernas sista stadium. Kontraktet mellan män och kvinnor är uppsagt från båda sidorna. Promiskuitet är nu påbjuden norm. Ligg med vem du vill. Vänta dig inte trohet av någon.

Feminismen till trots sticker de riktigt gamla reptilbeteendena hela tiden upp sina gamla fula trynen. Många nordiska kvinnor tycker att nordiska män har blivit alltför veka (dvs feminina) och konturlöst ointressanta. När hormonerna svallar dagarna runt ägglossningen vill en riktig kvinna ha en man som är hård, stark och vet vad han vill. Då går man till en svart eller en arab, och den nya feministreligionen säger att det är föredömligt! Männen å andra sidan, försmådda av de nordiska kvinnorna, kanske också rädda för kvinnor som är självständiga, går till ryska kvinnor eller thailändskor. Männen finner utländska kvinnor som är husliga och (till synes) sexuellt svultna. Samtidigt som de på det viset kan hitta en utväg för sina patriarkala drömmar säger statsreligionen att de är fördomsfria. Det måste finna många – både män och kvinnor – som i hemlighet vrider sig i vanmäktig harm av att se så många vackra landsmän förspillas på det viset till mångfaldsblandningen.

Den nordiska modellen var trots allt förhållandevis jämlik och human. Om feministerna åtminstone var trogna sitt eget folk då skulle den kunna vara långsiktigt överlevnadsduglig. Vi kunde ha varit ett folk av amazoner och eftertänksamma män, där kvinnorna och män sida vid sida försvarar samhälle och familj och männen deltar i vården av barnen. Teoretiskt sett skulle det ha kunnat fungera, men den nuvarande statsfeminismen är självförstörande. Promiskuitet, ”quer-feminism”, homosexkult, rasblandning upplöser alla skäl till samhällelig solidaritet och erbjuder bara naken vanmäktig individualism och egoism. Statsfeminismen är västerlandets sista degenererade stadium, i väntan på att våra samhällen krossas slutgiltigt av mer primitiva och råa men livsdugliga erövrare.


Mer om våldtäkter:
DAGBLADET.NO: Samtlige 41 anmeldte overfallsvoldtekter i Oslo de siste tre årene er ifølge politiet begått av ikke-vestlige innvandrere.

http://www.sverigedemokraterna.se/filer/sd_valdtaktsrapport.pdf

http://avpixlat.info/2011/11/14/116-overfallsvaldtakter-i-norge-hittills-i-ar/

Tvåbarnsmamma gruppvåldtogs på fest i Migrationsverkets lokaler


Våldtagen av åtta på festen”
Fem anhållna för överfallet på tvåbarnsmamman

07 januari 2012

Auktoritär psykologi

Lena Andersson, "Auktoritära utsöndringar", DN 22/10 2011

Lena Andersson är en skribent på Dagens Nyheter som aldrig är tråkig att läsa. För det mesta blir jag hjärtligt förbannad och några gånger har jag omedelbart känt mig tvungen att skriva ett skarpt svar på tal.

Men det händer att hon skriver riktigt bra saker också. Det har gått flera månader sedan det här, men jag har gått och grunnat på det av och till, just därför att det så träffsäkert och väl illustrerat beskriver problemet med hur en auktoritär personlighetstyp kan skada en arbetsgrupp.

Hon använder Zlatans roll i det svenska fotbollslandslaget som exempel. Hon pekar på observationen att Zlatan är bäst, alla kategorier, på plan, och ändå spelar hela laget bättre när Zlatan är frånvarande.

Ett lekmannaöga kan se att fotbollslandslaget blir bättre, gladare och friare när Zlatan inte spelar. Dessutom vinner de varje gång. Zlatan utsöndrar auktoritär gas. När han är på plan verkar de andra landslagsspelarna rädda att göra fel och ängsliga att inte på rätt sätt tillgodose hans behov av överlägsenhet. Ofria människor åstadkommer ingenting. Analyserna av landslagets iögonfallande framgångar när ”lagets självklart bästa spelare” och ”vår enda världsstjärna” inte är med har handlat om att de andra spelarna tar mer ansvar när han är borta. Jag tror snarare att de hämmas av hans auktoritära ledaregenskaper, kritiken, irritationen, oberäkneligheten och de subtila psykologiska bestraffningar som auktoritära personligheter är mästare på.
...
I närvaro av en auktoritär person vågar man inte misslyckas och inte tänka. Man börjar betrakta sig med den auktoritäres kritiska blick och blir sladdrig. När man möter dessa personer ser man till att på olika sätt förmedla att man inte kan något, inte vet något och inte är något hot. Man blir inställsam och lismande fast man då avskyr sig själv. Avväpnandet sker automatiskt, gasreceptorerna vet att auktoritära personer inte får överglänsas eller utmanas eftersom de inte mår bra då.

Så fungerar en informell auktoritär maktordning. Utan grym bestraffning, utan hemlig polis, trots lagar och stadgar som tycks garantera en demokratisk ordning. Det handlar om subtil psykologisk makt som äter sig in i själen hos den trollbundne.

Lena A förklarar också hur svårt det är att göra sig av med en sådan person. Hur motiverar man att just den som bevisat sig vara bäst skall sparkas?

Vi som jobbar för att bryta den nuvarande nomenklaturans hegemoni borde vara särskilt modiga och mogna att se verkligheten i vitögat. Vi borde vara bra på att avslöja auktoritära maktordningar som förstör gruppens kreativitet, men så enkelt är det tyvärr inte. Människan är ett flockdjur – det finns inget som är så ångestskapande som risken att förlora gruppens stöd och gemenskap, om så bara för ett ögonblick.

Lena Anderssons artikel är utomordentlig! Låt den inte försvinna med pappersinsamlingen.

Rosling har bara halva sanningen

Hans Rosling (DN 5/1) har rätt i att vi behöver lära oss bättre om tillståndet i världen. Det är verkligen mycket som ser ut att ha blivit radikalt mycket bättre sedan 1970-talet och debatten om befolkningsexplosionen och "Tillväxtens gränser". Men Rosling berättar bara halva historien. Vi lever idag med resultatet av befolkningsexplosionen - kurvans vändpunkt ser ut att nås i mitten av seklet på en nivå där summan av all mänsklig aktivitet är långt över vad som är långsiktigt hållbart. Redan med dagens befolkning och konsumtionsnivåer visar beräkningar att vi förbrukar motsvarande förnyelseförmågan hos 1,35 jordklot (se t.ex. http://www.footprintnetwork.org/. Vi lever till stor del av kapitalet. Skogar huggs ner fortare än nya planteras och växer upp. Fisk dras upp i större mängd än som föryngras. Jorderosion förstör mer jord än som återfertiliseras genom konstgödning och bevattning. Gifterna anrikas i näringskedjorna. Vi håller i rask takt på att göra vår planet fattigare. Jordens långsiktiga bärförmåga minskar. Katastrofen pågår redan för fullt!

Ojämn utveckling
Rosling medger faktiskt försiktigt i detta inlägg att befolkningssituationen är ojämn:

"Det kvarstår ett desperat behov av mer tillgång till familjeplanering på landsbygden i Afrikas fattigaste länder, där det fortfarande föds mer än 5 barn per kvinna. Men de stora barnkullarna bland den fattigaste miljarden kompenseras sen två årtionden helt av att det bland flera miljarder i Asien och Europa föds färre än 2 barn per kvinna."

Det är en mycket farlig illusion se det som en "kompensation" att det föds färre än två barn i Europa, Japan och Ryssland och javisst i Iran.

Det är fortfarande långt ifrån säkert att befolkningsexplosionen har nått sin vändpunkt. Det finns risk för att stora delar av Afrika förlorar kampen mellan befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt. Dessa länder kommer då att fortsätta att vara härdar som producerar miljoner desperados som sprids över världen. På sikt kan det totalförändra världens etniska sammansättning och dra ner resten av världen i ett nytt medeltidsmörker.

Vi ser i vårt eget land hur den svenska ursprungsbefolkningen i accelererande takt byts ut mot utomeuropéer. Liberaler och s.k. anti-rasister vägrar att se problemet, eller gör allt för att dölja det.

Det behövs fortsatt massiva insatser för att knuffa Afrika genom den demografiska transitionen! Preventivmedel åt alla!

Förbered folkminskning
Världen är idag överbefolkad - i den mening att antalet människor är för stort med de nuvarande konsumtionskraven. Om vi kom överens om att med omedelbar verken leva som tibetanska munkar skulle vi utan problem kunna vara på 10 och 15 miljarder, men nu är det tvärtom så att alla vill leva som amerikaner - då kan vi egentligen inte långsiktigt och uthålligt vara fler än kanske 500 miljoner.

Vi MÅSTE på ett eller annat sätt komma till en balans med jordens bärförmåga -- den enda humant acceptabla metoden är barnbegränsning med hjälp av preventivmedel. Det tar tid. Under flera hundra år framåt kommer vi att behöva ha låg fertilitet - under "full reproduktion" (2,1 barn/kvinna). Om vi vill bevara mänsklighetens etniska och kulturella mångfald måste vi också vara mycket restriktiva med migration - i synnerhet mellan länder som nått olika stadier av demografisk transition.