Sverigedemokraternas gjorde skandalsuccé med sin annonskampanj ”Ursäkta röran ...” på Östermalms T-banestation i slutet av Juli. Genomslaget blev särskilt stort på grund av militanta vänsterhuliganers uppträdande. Utan det senare hade saken kanske passerat ganska obemärkt.
Det är naturligtvis bra att någon
politisk kraft signalerar att de vill göra något åt tiggarepedemin
som drabbat Sverige och flera andra europeiska länder men vad har Sverigedemokraterna att komma med?
Det har från flera håll hörts
förslag om att förbjuda ”organiserat tiggeri”. Ett problem
kommer då att bli hur man bevisar att det är ”organiserat” och
hur man avgränsar det från sådan organiserad insamling som
välgörenhetsorganisationer ägnar sig åt.
SD föreslår ”totalförbud mot
tiggeri för alla som inte är folkbokförda i Sverige”. Det är
väl ganska rimligt? Vare sig det är organiserat eller ej ska det
vara förbjudet för utlänningar att tigga i Sverige.
SD har också talat om att införa
visum för medborgare från (i detta sammanhang) särskilt belastade länder. Det lär
emellertid kräva uppsägning av Schengenavtalet vilket i praktiken
också kräver utträde ur EU. EU-utträde är i och för sig
nödvändigt om Sverige skall återfå verklig nationell suveränitet,
men det är därmed också en mycket större fråga än bara den om
tiggeriet. Det blir svårare att hitta en majoritet för EU-utträde
i Sveriges nuvarande riksdag, än för en specifik lagstiftning mot
utländska medborgares möjlighet att leva på tiggeri.
En helt annan angreppsvinkel är att ge
butiks och fastighetsägare större rättigheter att avvisa tiggare
som satt sig framför deras affär eller fastighet. Polis och väktare
ska självklart kunna hjälpa butikens personal med detta.
Är det då rätt att hindra tiggandet?
Att tigga kan vara en sista utväg för
vem som helst som råkat illa ut, med för dessa s k ”EU-migranter” är
situationen (av allt att döma) inte tillfällig. Det är människor
som valt tiggandet som permanent försörjning. Deras ”affärsidé”
är att sitta i empatiska människors blickfång och se eländiga ut
och på så vis exploatera människors medlidande. Problemet är att
de är så många och så otröstliga att de tröttar ut människors
empatiska förmåga. Det hjälper inte att ge en en tia eller
hundring, strax möter man en till och varför ska inte denne också
ha en tia? Den förste går inte heller hem och är glad och nöjd
även om denne fått en hundring. Han eller hon är tillbaka på
samma plats lika ”fattig” nästa dag. Det är alltså så att,
tvärtemot ens intuitiva känsla, varje gåva visar tiggaren att
tiggandet är lönsamt, och ju mer tiggaren samlar hop desto mer
försäkrar vi tiggaren om att hans (eller hennes) livsstil är den
bästa för just honom (eller henne).
Att ge något åt tiggare (i synnerhet
s k ”EU-migranter”) är kontraproduktivt – det bidrar till att
hålla människan kvar i ett hjälplöst tillstånd. För den som
lider av dåligt samvete, av att passera tiggare utan att ge något,
är det i så fall mycket bättre att ge ett bidrag till någon
humanitär hjälporganistion. Det kan ge husrum eller
några mål mat, och kan i bästa fall sätta tiggaren i kontakt med
människor som kanske rent av har något mer konstruktivt att
erbjuda.
Vad som helst annat borde vara bättre
än tiggande.
Vårt ansvar för våra medmänniskor?
Jag anser att vi (svenskar) framför
allt har ansvar för våra egna medborgare. Vi har inga som helst
skyldigheter gentemot ”EU-migranter”. Det är säkert rätt att
då och då köpa en ”Situation Stockholm” av en svensk
uteliggare, men vi har ingen skyldighet att uppmuntra utlänningar
som tigger med gåvor eller köpa saker på gatan av dem.
Vi kan inte rädda ”hela världen”. Att inte kunna sätta gränser innebär däremot att vi riskerar att ruinera oss och än värre är att vi äventyrar vår ställning som herrar i eget hus.
Måste vi ge förföljda romer en ny chans till ett nytt liv?
Romerna i Rumänien är ju förtryckta
och förföljda, säger man. De får inte jobb och deras barn får
inte gå i skola. Varför?
Jag kan inte tro att rumäner är mycket
värre än andra människor.
Varför är rumänerna så ogina mot
just romer? Det verkar vara en fråga som inte får ställas. Romer,
eller Zigenare, har varit illa sedda i hela Europa ända sedan
medeltiden. Om det från början berott på ”fördomar” eller
fakta kan väl ingen veta. Inga ordentliga människor ville ha med
dem att göra. Därför har de varit tvungna att försörja sig på
okonventionella sätt – t ex genom att tigga eller stjäla. Men
just därför förstör de fortsatt sitt eget anseende och ger hela
tiden ny näring åt ”fördomarna”. De flesta andra
minoritetsgrupper i Europa har lyckats integrera sig med
majoritetssamhället, men inte romerna, trots att de levt i
hundratals år med sina majoritetsfolk. Varför? Därför att det
finns goda skäl. Romerna själva har dessvärre alltför gärna accepterat
rollen som förtryckta och utstötta. Det har främjat lojaliteten
inom gruppen. Det har hindrat assimilation med majoritetssamhället
och har därmed möjliggjort romkulturens överlevnad.
I Sverige finns grupper med romsk
ursprung som lyckats integrera sig väl. De har vanliga jobb och
deras barn går i skola. Det finns en sent invandrad grupp finska
zigenare där många fortsatt att stöta sig med
majoritetsbefolkningen genom att stjäla och missbruka förtroenden.
Det har försenat processen, men fram tills för bara några år
sedan har förhållandet mellan majoritetsbefolkningen och många
romgrupper förbättrats avsevärt. ”Fördomarna” hade börjat
vittra bort.
Tiggarinvandringen kastar om den
utvecklingen. Om ”zigenare” eller ”rom” identifieras med
dessa ”EU-migranter” så återbefästs bilden av dessa som
”problem”, ”tiggare”, ”tjuvar”, ”ohederliga” etc. och
det spiller över och bli till fördomar även mot andra tidigare
etablerade romfolkgrupper.
Svenska ”Resande” och finska romer
har all anledning att vilja se ”EU-migranterna” återvända till
Rumänien!
Hur ska de rumänska romerna då kunna
häva sig ur dessa onda cirklar?
Lösningen borde vara organisering.
Inte ”organiserat tiggeri” givetvis, utan en sund organiserad
solidaritet inom gruppen. De rumänska romerna måste bygga lokala
mer eller mindre självförsörjande samhällen i sina hemtrakter i
Rumänien. Obrottslig solidaritet krävs för att inte romskt
småjordbruk och enkla manufakturer ska konkurreras ut av
världsmarknadens stora bolag.Det är viktigt att man köper av
varandra även om det finns till synes billigare produkter i
snabbköpet i grannorten. Det är naturligtvis viktigt att så
småningom få igång handel med majoritetssamhället. Kanske kan man
börja med att sälja hantverksprodukter eller grönsaker?
Genvägar till försörjning genom
begrägeri, stöld och tiggeri måste vara än mer förbjudet under
denna fas än det någonsin varit i majoritetskulturerna. Då kan
gruppen långsamt förtjäna ett nytt förtroende från omvärlden.
Familjeplanering
Tiggarkvinnan utanför COOP-butiken
vädjar om hjälp att försörja sina barn. En annan vädjar om hjälp
att få läkarvård åt sitt handikappade barn. Det är ett grymt
(och antagligen effektivt) sätt att vädja till vår omtanke om
barnen som inte själva valt att födas till grymma omständigheter,
men ansvaret ligger hos tiggaren. Den som inte kan försörja ett
barn ska inte heller skaffa sig barn! Idag kan ingen skylla på
”storken”. Alla vet att det finns billiga och lättillgängliga
preventivmedel i alla någorlunda moderna länder.
Faktum är att
människor tidigare lyckats ganska bra med att planera sina familjer
även utan preventivmedel. Det går att avhålla sig från
penetrerande sex. I de flesta äldre kulturer var sex före
äktenskapet förbjudet. Äktenskap fick dessutom bara ingås med föräldrarnas
samtycke. Ett samtycke som handlade om möjligheten att försörja en
blivande familj. En sådan moral kan tyckas avlägsen i vårt svenska samhälle, men det borde fortfarande inte vara främmande i romkulturerna.
Dysgenics
Romernas oförmåga att nå
konstruktiva relationer till andra folkslag ger skäl att misstänka
att de av födsel ofta är sämre rustade än andra att möta livets
prövningar. Orimligt hög fertilitet bland fattiga och misslyckade
människor kombinerat med motsvarande låg fertilitet bland
välartade, välanpassade människor leder på sikt till folkstammens
(folkstammarnas) genetiska urartning och förstörelse. De sjuka,
dumma och ansvarslösa kommer att ärva Jorden, medan friska,
intelligenta och ansvarstagande människor blir alltmer sällsynta.
De flesta värjer sig nog för tanken
på att åter införa sterilisering av mentalt funktionshindrade
eller asociala individer, men tiggarproblemet kan tvinga upp frågan
på dagordningen.
Slutsatser
Ge inte pengar till tiggarna! Ge
istället pengar till hjälporganisationer.
Förbjud utländska medborgare att
tigga.
Ge polis, väktare och butikspersonal
befogenhet att köra bort oönskade tiggare.
Fattigdomen i världen är inte vårt
(svenskarnas) fel. Inte heller är det vårt ansvar att lösa andra
länders fattigdomsproblem.
De rumänska romerna är själva
huvudansvariga för att häva sig ur sitt predikament.
Romernas befrielse måste vara deras
eget verk!
ÅB