28 december 2013

Släpp inte in Lena Andersson i vardagsrummet

Lena Andersson slår huvudet på spiken i dagens DN-ledare:

Hon har exakt rätt vad det gäller en sådan nationalist som jag. Jag anser precis som hon säger att vi svenskar som folk och kollektiv har en slags äganderätt till vårt land. Det handlar om något liknande solidariteten inom en familj och släkt, fast större. Och ja, jag uppfattar det som rätt och rimligt att betrakta ett folk som ett subjekt.

Jag analyserar alltså läget på samma sätt som Lena Andersson men vi hamnar ändå i totalt olika läger.
Lena står för den rena individualismen – längst ut i den nyliberala extremhögern. Hon har absolut noll förståelse eller sympati för solidaritet inom en grupp. Hennes altruism sträcker sig till att om bara min personliga äganderätt respekteras och jag får ha min ”frihet” så får alla andra söka sin lycka bäst de gitter. Underförstått att Marknadens ”osynliga hand” sedan leder allt till det bästa.

Solidaritet som överlevnadsstrategi

Solidaritet är ett ord som är svårt missbrukat. Det används ofta synonymt med självutplånande altruism. Jag tänker mig en fackförening som en urbild för en solidarisk sammanslutning. Genom att organisera och samordna kraven från ett antal individer kan man tillsammans få en styrka som överträffar fabriksägarens annars överlägsna individuella styrka. Solidariteten förutsätter att deltagarna i en konfliktsituation ger upp sin individuella frihet att förhandla direkt med arbetsgivaren.

Revirbeteende

De flesta högre djurarter uppvisar någon form av revirbeteende. Individer stakar ut och försvara ett territorium som är tillräckligt stort att försörja individen själv, en make och en kull ungar. Lena Anderssons privata vardagsrum är (en del av) hennes revir. Det vi människor kallar ”ägande” är i biologisk mening revir.
Det finns djur som inte hävdar revir alls: bladlöss, myggor, vattenloppor m.fl. De sitter där de hamnat. Suger i sig så mycket de kan från sin omgivning och lägger så många ägg som möjligt. De gör inget för att försvara sig men överlever som art genom extremt stor reproduktionsförmåga. De förenar icke-våld med absolut frihet men är ändå inte lockande att ta som moralisk förebild.

För många djur är ett solitärt individuellt liv alldeles för osäkert. De överlever därför att de slutit sig samman solidariskt i en grupp eller flock. Genom samarbete i flock ökar jaktlyckan eller också behövs samarbete i försvar mot fiender. Flocken tar över som revirhävdande enhet. Flocken blir ett subjekt. Ibland utplånas nästan individen. Medlemmarna känner inte längre igen varandra som individer.
Hos avancerade djur kan individ, familj och flock samexistera. Hos t.ex. hästar, vargar eller människor. Flockens skydd är hos dessa en förutsättning för ett individuellt förverkligande.

Ensam är inte stark

De flesta människor har ett intensivt behov av att tillhöra en flock. Ensam är livet alltför osäkert. Om inte annat gör vissheten om döden att det ensamma livet är påträngande meningslöst. De flesta vill vara med och bygga något som är ”större”. Vad kan vara naturligare än att vilja ta ansvar för och bygga vidare på det samhälle som vi (flocken = folket) ärvt. Naturligtvis kan vi välja in nya medlemmar till flocken, naturligtvis kan medlemmar välja att säga upp medlemskapet, men vi (flocken = folket) måste förstå att om vi släpper in för många eller låter för många gå så försvinner den sammanhållande identiteten och legitimiteten och flocken kommer att bli alltmer bräcklig. Flocken kan inte heller ha alltför många medlemmar som, likt Lena Andersson, aktivt arbetar för flockens upplösning. Att inte sparka ut, eller omvända, sådana medlemmar kan på sikt innebära att passivt tillåta den solidariska sammanslutningens undergång.

Kollektivt ägande?

”Kollektiv har nämligen just den egenheten att de inte är individer. I samma stund som kollektivet har befogenheter minskar individens och underkastelse fordras. När kollektiv talar med en mun finns det munnar som tiger. När kollektiv beslutar för medlemmarna måste de enskildas avgöranden definitionsmässigt stå tillbaka.”

Ja, det är riktigt. Att tillhöra ett samhälle innebär att underkasta sig vissa begränsningar för individuell frihet. Det är solidaritetens pris. Som medborgare har man köpt sig rätten till skydd mot t ex våld och stöld. Menar Lena Andersson att kollektiv därför är inneboende onda?

”Men om nu svenskarna gemensamt och via släktarv ändå kunde sägas äga de delar av Sveriges land som inte är privat ägda, har de då inte rätt att stänga människor ute med hänvisning till äganderätten?” frågar Andersson retoriskt. Sedan följer ett underligt resonemang. 

”Först måste det i så fall vara möjligt att gå ur detta kollektiv utan att tvingas in i ett annat likadant. Utöver det måste kontrakt över delägandet upprättas och delägarna kunna sälja sin andel. Redan där faller det. Om man bara får sälja till andra i släkten är det ju inte en markfråga utan en annan sorts fråga. Därtill måste, om ägandet vore det som avgjorde migrationsfrågan, ägarna av privat mark på svenskt territorium kunna ingå vilka avtal och förbindelser de vill med utlänningar utan att det lagstiftande röstkollektivet, som ju inte äger den marken, avgör dessa mellanhavanden.”

Varför skulle medborgarskap fungera exakt som ett aktiebolag? Kontraktet som Lena Andersson efterfrågar är ju just medborgarskapet. Problemet med den nuvarande massinvandringen är bl a att det så lättvindigt trycks och delas ut nya andelar. Värdet av ett medborgarskap faller i samma takt som innebörden av medborgarskapet tunnas ut. Det liknar mer och mer andelar i ett konkursbo.

Lena Andersson har en väldigt fyrkantig idé om vad ägande innebär, att den som äger något skulle ha rätt att göra vad hon vill med det. Filosofiskt sett är ägande ganska problematiskt. Att äga en skjorta må vara enkelt. Om du väljer att riva sönder den eller färga om den är det din ensak. Redan att äga en bil är mycket mer komplicerat. Det finns mängder av regler som måste följas som gäller besiktning, skatt, drivmedelshantering, parkering, skrotning. Den som äger mark har ingalunda rätt att göra vad som helst på den marken. Man får inte tippa giftigt avfall där, man får inte bygga om det är nära vattnet, man får verkligen inte låta främmande makt bygga en militär anläggning där. Är det en skogs- eller jordbruksegendom måste marken skötas enligt en mängd regler. Det är självklart att man inte heller får landa busslaster med utlänningar där.

Att ”äga” mark måste vara snarare att äga en slags licens för brukande. Betrakta det som ett lån från nationen helt enkelt. Nationalstaten med dess rättsväsende är ju i slutänden garanten för ”ägandet”.

Jag läser det som om Lena Andersson menar att ägandet är tillvarons oomkullrunkeliga fundament. Individens ägande uppfattad som en närmast religiös metafysik.

Under evigheten finns inget absolut ”rätt” och ”fel”. Det finns definitivt inte någon översinnlig sanktion för individuell frihet och äganderätt. I den mån vi har ett samhälle som förmår staka ut gränser och försvara dem, kan detta kollektiv upprätta en zon som erkänner individuellt ägande och frihet under ansvar.
Nationen är rättsstatens förutsättning. Den är skapad av våra förfäder och ska ärvas av våra efterkommande. Det är nationens medborgare som har rätt att bestämma om de vill ha fler medborgare. Den existerande befolkningen har all rätt i världen att säga STOPP. Det krävs i praktiken också att de har maktmedel att genomföra det.

Naturligtvis har medborgarna i ett land också rätt att ge upp sitt anspråk. De har rätt att välkomna massinvandring av främmande folk. Indianerna i Nordamerika är ju kända och beundrade för att de var så vänliga och välkomnande mot de europeiska kolonisatörerna. Det finns säkert många andra exempel. Alla sådana folk har gått under.

Alla de folk som överlevt har i kritiska skeden sett till att ha kungar och befälhavare som förmått hävda sitt folks rätt till landet, ofta med vapen i hand.

Den nationalistiska förslaget är att vi skall hålla på idén om att vi är ett folk och vi skall försvara och återerövra vår rätt till detta land. Vi har gemensamt något värdefullt som aldrig någonsin kan ersättas av ett individuellt ägande.

Åke Blomdahl

09 november 2013

Fast mark - rent vatten, demonstration 26 oktober

 (även publicerad i Nya Tider, november 2013)


Lördagen den 26 oktober demonstrerade man i Stockholm mot landets gruvpolitik. Det var folk från hela landet men det samiska inslaget var särskilt iögonfallande. Huvudbudskapet var ”Riv upp minerallagen!”. Skriv en ny lag som tar hänsyn till lokalbefolkningar, miljön och Sveriges rätt till en skälig inkomst av att låta exploatera våra naturresurser.
Det är tydligt att en nationell motståndsrörelse har börjat få allt mer tydliga former under de senaste åren. Man för en kamp mot gammaldags exploateringspolitik och vill istället ha radikal resurshushållning, miljöskydd och nationellt självbestämmande. Udden är i all synnerhet riktad mot Alliansregeringens mineralpolitik och som släppt lös en veritabel guldrush av gruvexploateringar och prospekteringar.

Minerallagen

Enligt nu gällande minerallag är det mycket lätt att få tillstånd att prospektera och bryta en mineralfyndighet. Avgifter och skatter är löjligt låga. Inmutningen kostar 15 kr/ha och när brytningen kommer igång betalar man 0,5 promille av malmvärdet. Markägaren har inga rättigheter djupare ner än några meter och får en ersättning på bara 1,5 promille av den brutna malmens värde.

Nyliberalism

Inom Alliansen är den förhärskande ideologin nyliberalism och globalism. Man menar att det inte spelar någon roll vem som äger en verksamhet – om det är svenskt eller utländskt – huvudsaken är att man agerar utifrån ett (”sunt”) vinstintresse. Man är djupt misstänksam även mot svenska statliga bolag. Kanske är man rädd för demokratisk insyn och styrning.
Det viktiga är ”tillväxt” och ”sysselsättning”. Man menar att med ökad ekonomisk aktivitet kommer dynamiska effekter som ökad lokal efterfrågan och vinstmöjligheter för underleverantörer. Stat och kommun får in löneskatter och slipper betala pensioner och arbetslöshetsunderstöd.
Därför är man beredd att gå mycket långt med att bygga bostäder åt gästarbetare och förstärka vägar så att de klarar supertung trafik. För detta behöver gruvbolagen inte betala något alls.

Långsiktiga konsekvenser

De flesta av de nu aktuella exploateringarna kommer att innebära något tjugotal år av aktiv drift. Under drifttiden är det tänkt att företagen ska fondera för och sanering och återställande. Att ”återställa” naturen är praktiskt omöjligt. I praktiken kommer man att lämna stora gropar i landskapet och berg av sprängsten, grus och slam. Mycket av detta kommer att stå och läcka tungmetaller i århundraden. Efter en kort period av ekonomiskt uppsving kommer därför många generationer framöver bara att ha kostnader och ett tungt ansvar att övervaka.

Biolakning

Biolakning är en metod som ofta kommer ifråga för att utvinna t ex uran, nickel och sällsynta jordartsmetaller ur bergmaterialet. Vatten och syror får cirkulera genom högar av krossad malm. Resultatet är en svag lösning av metallsalt som kan separeras elektrolytiskt. Metoden är billig, men kontroversiell eftersom riskerna för läckage är stora. ”

Oseriösa aktörer

Låga ingångskostnader och missriktad välvillighet från svenska myndigheter har lockat uppenbart oseriösa prospektörer. Jokkmokk Iron Mines (dotterbolaget till engelskt ägda Beowulf Mining PLC) som provbryter i Kallak, har dragit på sig tre anmälningar om brott.
Bolaget har i sommar med understöd av svensk polis provbrutit drygt 20 ton malm i Kallak. Malmen skulle ha skickas till Talvivaara i Kajanaland i Finland för vidare analys och bearbetning. Men malmen ligger ännu i oktober kvar utomhus på ett upplag i Jokkmokk och snart kommer snön. ”Man har skapat ett stort sår i naturen, men har kanske redan skrotat planerna på att gå vidare. De är lycksökare som är ute efter att locka godtrogna investerare.” säger samen Leif Väppling till mig. ”Om det var svårare och dyrare att ta de första stegen skulle bolagen noga tänka sig för.”


20 ton järnmalm från Kallak övergivna av Beowulf Mining på ett upplag i Jokkmokk. Foto Oddasat/SvT



Motsättningar i lokalbefolkningen

Gruvfrågan skapar naturligtvis konflikt i lokalbefolkningen. Det finns överallt oftast en betydande opinion för gruvexploateringarna. Man ser gruvetablering som ett sätt att blåsa nytt liv i kommunen. Man vill ha arbetstillfällen, befolkningstillväxt och skatteinkomster. Även om det bara handlar om 20 år så är det bättre än 20 års arbetslöshet och avfolkning. Många är säkert mer än villiga att tro på gruvbolagens löften.
Samtidigt finns ofta en lika aktiv opinion bland andra företagare som ser sin möjlighet till tillväxt i turism. Det som mer än något annat lockar köpstarka centraleuropéer till Sverige är naturvärden med kvalité – vildmark helt enkelt.
I Lappland finns sedan gammalt en sur konflikt mellan svenskar och samer som bottnar i en svårlöslig kulturell skillnad i synen på äganderätt och nyttjanderätt till mark. Renskötseln har av hävd kunnat ske långt ner i skogslandet på marker som formellt sett ägts av svenskar. Nu förstörs flyttleder och vinterbeten av skogsskövling, gruvverksamhet, och tung vägtrafik.

Här står konflikterna

Kallak

Denna sommar har konflikten varit akut mellan det engelska prospekteringsbolaget Beowulf Mining och lokalbefolkningen, företrädesvis samer, i Gallok (svenska: Kallak) några mil nordväst om Jokkmokk. Det gäller en sedan länge känd järnfyndighet. Den 29 juli gick polis in och rev barrikader och släpade bort protesterande sameungdomar.

Oinareskogen

Förra sommaren stod striden om Oinareskogen på norra Gotland. Nordkalk hade nått långt i processen att få bryta kalksten nära den skyddade vattentäkten Bästeträsk. Den 18/7 ser striden ut att vara vunnen av miljövännerna. Nordkalks tillstånd drogs tillbaka. Högsta Domstolen beslutade enigt att hela målet måste tas om. En ny fullständig och allsidig prövning av frågan måste göras. Fältbiologerna menar att det inte är en slutgiltig seger men man hoppas att företaget nu ger upp planerna.

Rönnbäck

Nickel Mountain AB (som tillhör svenskägda IGE Resources AB) fick 22/7 ja av regeringen att öppna tre dagbrott för utvinning av nickel strax söder om Tärnaby i övre delen av Umeälven i Storumans kommun. Gruvan väntas ge 500 jobb, men många av dem är kringflyttande gruvrallare. Metallen skall utvinnas genom utlakning med hjälp av syror och vatten, enligt samma metod som används vid finska Tallvivara. Protester har framför allt gällt risken att vattnet i Umeälven skall förgiftas av nickel och andra metaller. Givetvis är själva ingreppet i landskapsbilden också viktigt.

Latorp i Närke

Det kanadensiska företaget URU Metal prospekterar för att bryta alunskiffer för att utvinna bl a uran. Lokalbefolkningens största oro är inte strålning utan risken för läckage av syror och metallösningar.

Vättern

Aktionsgruppen Rädda Vättern har inte mindre än tre projekt att kämpa emot. En gruva för utvinning av s.k. sällsynta jordartsmetaller (bl.a. neodynium) planeras i Norra Kärr norr om Gränna. Även zirkonium, uran, torium kan vara intressanta bryta. Svenskägda Tasman Metal menar att det är den största fyndigheten av sitt slag utanför Kina och hoppas på en strålande framtid. Bolaget har under hösten fått igenom flera kritiska tillstånd, så nu ser det ut som om gruvmotståndet får det svårt.
Gripen Gas fått ett undersökningstillstånd för eventuell fossilgasutvinning (”fracking”) i Motalabukten i Vättern.
Försvaret har sedan länge haft skjutövningar ut mot Vättern och stora mängder bly och andra metaller dumpas på det viset i sjön.
Vättern är Mellansveriges viktigaste sötvattentäckt. På sikt kommer troligen även Stockholm att ta vatten härifrån. Om vattnet förorenas av metaller kan därför konsekvenserna bli allvarliga.

Öland

Aktionsgruppen Mot Fossilgasutvinning på Öland (AMFÖ) kämpar mot företaget Gripen Gas, som ägs av oljejätten PREEM. Gripen vill utvinna fossil naturgas ur den alunskiffer som ligger under den kalkstensplatta som bildar själva Öland. Man vill använda sig av hydralisk spräckning (”fracking”). AMFÖ menar att vi inte behöver fler fossila bränslen och att risken för förstörelse av grundvattnet är oacceptablt stor. Gripen har tillstånd av Bergstaten att prospektera i fem områden som sammanlagt täcker en sjundedel av öns yta.

Åke Blomdahl



Ingegerd Denander från Latorps Byalag i Närke vill inte ha en urangruva in på knutarna.
Järntorget i Gamla Stan, 26/10 2013, Foto Å.B. NyaTider.
Många samer, unga och gamla, på Järntorget i Gamla Stan, 26/10 2013. Foto: Å.B. Nya Tider.

I september 2012 stod kampen om Ojnareskogen. Nu är skogen troligen räddad. Fotograf okänd, bilden är från https://www.facebook.com/ojnareskogen


Några av källorna
http://heavenorshell.se/

Folkets rätt till mark, berg och vatten



Gruvrörelsen har inte någon medveten nationalistisk profil. Rörelsen domineras Vänster- av Miljöpartister som i ord högljutt bekänner sig till den vanliga liberala eller socialistiska globalismen.
Den konkreta konfrontationen är däremot lika tydligt anti-global. Det är ju just de ansiktslösa globala vinstintressena som är problemet. Även om det någon gång är ”svenska” företag som exploaterar så arbetar ändå också dessa enligt samma ”nya världsordning” där det bara är den globala marknadens krav som gäller.

För samerna är däremot den här kampen en folklig överlevnadsfråga. Eftersom samer är ett ”urfolk” som erkänts av FN, har de också tillåtelse att använda nationella överlevnadsargument.
Men svear och götar (svenskar) har levt i det här landet minst lika länge som samerna – om inte längre. Även svenskar skulle med all rätt kunna att hävda rätten till mark och vatten som en nationell fråga.

Det är sant att i Norrland har i historisk tid skett en konfrontation mellan inträngande koloniserande svenskar och samer. Svenskarna var fler och bättre beväpnade och samerna trängdes tillbaka upp i fjälltrakterna.

Idag har många svenskar svårt att acceptera att samer ska ha särskilda privilegier. 

Under det tidiga 1900-talet fördes ett psykologiskt krig mot samer. Ibland med rent rasistiska argument. Samerna var primitiva och kulturlösa. Många samer skämdes för sitt ursprung. Många bytte till svenskklingande namn, andra gifte sig med svenskar. I slutet av 1900-talet flyttade många samer söderut och många assimilerades i storsamhället.

Känns historien igen?

Naturligtvis! Idag får vi svenskar dagligen veta att vi ”inte har någon egen kultur” att ”all utveckling kommit utifrån”, att ”landet byggts av invandrare” etc. Många svenskar går omkring med ett beklämmande känsla av att tillhöra ett namnlöst blandfolk som inte har någon egen kultur. Många svenskar talar med beundran om hur märkvärdiga och fantasifulla andra kulturer är och gör sitt bästa för att stöpa om sig i en främmande form. Men även om man gifter sig och skaffar barn med arab, och läser koranen då och då, så kvarstår en tomhet och en känsla av att inte kunna vara äkta. Även om jag säljer huset och flyttar till Thailand så kommer aldrig Buddhismen eller Thaikulturen att vara en naturlig del av min personlighet.

Vi har mycket att lära av samerna. Det anses finnas ca 20.000 samer i Sverige, 8.000 har rösträtt till sametinget. Det är 2 promille av Sveriges befolkning. Det finns ca 7 miljoner svenskar, kanske 10 miljoner om man räknar in svenskamerikaner, finlandssvenskar mm. Det är 1-1,5 promillle av världens befolkning.

Många samer är spridda i Sverige och lever ett liv som inte går att skilja från majoritetsbefolkningens. I en gränslös värld av allt större migrationsströmmar och med bristande identifikation med och lojalitet mot sitt ursprung kommer svenskarna att upplösa i världsblandningen precis som samerna kommer att försvinna i den allmänna ”mångkulturen”, om inte en radikal attitydförändring inträffar.

Kanske är just den attitydförändringen vi nu ser i den samiska kulturen. Motståndet mot den utländska rövarkapitalismen väcker behovet av kulturell gemenskap. Gamla sånger och konstformer återerövras och visar sig kunna uttrycka också vår tids känslor. Det har kanske alltid funnits gamlingar som vårdat minnen och klenoder men det är något särskilt lovande när ungdomar tar kulturarvet till sig. Nu klär sig ungdomar stolt i traditionella kläder och är beredda att trotsa lagen och polisen för sin rätt och identitet. För inte länge sedan tänkte man kanske på den samiska kulturen som knarriga åldringar som täljer knivskaft och sjunger något entonigt ylande. Nu upptäcker man unga friska livsbejakande män och kvinnor som kan sjunga så att t o m en gammal sur svensk hör viddernas okuvliga kraft utan att för den skull förstå orden. Lyssna till MaxidaMärak!

När får vi se ett likande uppvaknande bland svenska ungdomar?

”Vi är svenskar! … Vi hör hemma i det här landet! … Det är vårt land!”

Åke Blomdahl

 
Det är ungdomar som kan rädda ett folk. Foto: Å.B. Nya Tider




Hanna Sofie Utsi som sitter i sametinget för MinGeaidnu, tar kampen mot kolonialism och för sitt folks framtid.
Foto: Å.B. Nya Tider




05 oktober 2013

Klimatskeptiker

Den som lyssnar till stämningarna i ”sociala medier” och andra alternativa media, kan inte ha undgått att märka att ”klimatskeptikerna” är särskilt många bland nationalister. Det är förmodligen ett uttryck för en allmän misstro mot överheten. Många har helt enkelt genomskådat alltför många lögner på andra områden t.ex. om invandringens välsignelser i Västeuropa, eller om stormaktspolitiken i Mellanöstern. Det finns dock ingen koppling mellan sådana frågor och de vetenskapliga frågorna om ifall mänsklighetens totala industriella verksamhet påverkar den globala miljön.

Det finns alltså otvivelaktigt ett stort vetenskapligt stöd för påståendet att de samlade mänskliga civilisationerna överskridit eller hotar att överskrida de planetära gränserna på en rad områden – däribland klimatpåverkan genom utsläpp av växthusgaser. IPCC:s senaste ”Assessment Report” (AR5) beskriver den nuvarande gällande vetenskapliga förståelsen av denna genom mänsklig aktivitet orsakade globala uppvärmning (AGW-teorin).

Hur stor påverkan eller förstörelse som måste accepteras för att hålla igång en ”hälsosam ekonomi” så att jordens växande befolkning har ”sysselsättning”, mat, kläder och bostäder, är däremot en moralisk och politisk fråga som inte vetenskap kan svara på. 

Hyckleriet satt i system

Hittills har svaret från världens ledare och företagare varit att vi kör på som vanligt. Stimulera konsumtionen och maximera ekonomisk tillväxt på alla fronter! Man vågar i allmänhet inte direkt gå emot vetenskapsmännens beskrivning av klimatläget, eftersom det inte finns något alternativ teori. Man bekänner sig med munnen till AGW-teorin, och samtidigt beställer man en PR-kampanj som framställer det man ändå skulle ha gjort som om det vore ett frivilligt åtagande just för att skydda vår miljön. Marknadsföringsfirmorna i USA har t ex varit utomordentligt skickliga på att framställa fossilgasutvinning (”fracking”) som ansvarsfull klimatpolitik. Till och med tjärsandsbrytningen i Alberta, Kanada, och den stora rörledningen Keystone XL försvaras med miljöargument.

Skogen, en kolsänka?

Här hemma i Sverige har skogsbolagen lyckats övertyga politikerna att vi måste gödsla och öka takten i kalhyggesbruket för att det är ”den bästa sättet att binda koldioxid”. Men pappret man producerar och t ex gör förpackningar av kommer inom kort att sopförbrännas och kolet blir då åter till koldioxid. Hygget står sedan öppet och läcker koldioxid från marken i minst tjugo år innan trädens tillväxt blir så stor att kolbindningen kommer att dominera. Om man däremot hade gått över till ett kontinuerligt skogsbruk (inte kalhugger, bara gallrar och plockhugger) och producerar sågvirke och bygger hus av brädorna – då skulle det verkligen vara en effektiv kolsänka.

Svenska politiker har också i klimatförhandlingar ivrigt argumenterat för att torv ska betraktas som ett ”förnyelsebart biobränsle” (när det bättre beskrivs som ett fossilt bränsle i sitt första stadium).
Man kan tänka att makthavarna tar en farlig risk genom att vara overksamma. Men det dröjer flera tiotal år innan kollapsen kommer. Förmodligen hoppas Makten (och gemene man?) att mirakulösa tekniska lösningar ska dyka upp (fusionskraft, geoenginering) och att problemet sedan ska lösas av Marknadens förunderliga ”osynliga hand”.

Att bolagen och Makten i allmänhet inte direkt angriper AGW-teorin beror på att det inte finns någon sammanhållen alternativ teori. Makten har själv satt IPCC i arbete och när resultatet går dem emot måste de hålla god min. Däremot kan man i, mer eller mindre, hemlighet sponsra en spärreld av ”skeptisism”. 

Att köpa en debatt

Den som inte har någon egen teori kan hålla ställningarna i en diskussion genom att strö ut allt tänkbart tvivel på den obehagliga etablerade teorin. Argumenten behöver inte vara särskilt sofistikerade, bara genom att upprepa dem får de en viss legitimitet. På så vis kan avgörandet skjutas upp. Taktiken är välkänd från tobaksindustrins lobbyverksamhet och från religiösa fundamentalisters angrepp på evolutionsteorin.

Det finns faktisk många direkta personkopplingar mellan tobakslobbyister och klimatskeptiker. Ingemar Nordin, ledare för Stockholmsinitiativet, var tidigare också aktiv motståndare till att teorin att passiv rökning är skadlig.

Taktiken och sambandet mellan tobaklobbyn och klimatskeptikerindustrin i USA utreds i boken ”Merchants of Doubt” av Naomi Oreskes och Eric Conway. Några av dem som särskilt granskas är Fred Seitz, Bill Nierenberg, Robert Jastrow och Fred Singer. Det finns skäl att återkomma i Nya Tider med en recention av denna bok.

”Arktis is har växt med 60% på ett år”

”Global nedkylning” , ”IPCC:s forskare sa att det var omöjligt”. I september har vi sett dessa eller likande rubriker i Aftonbladet, Nya Tider, Nationell Idag, Fria Tider m fl. Men det är ju så dåligt att man baxnar. Isen har inte ”växt”. Isen växer normalt på vintern långt utöver sommarisens täckning någonsin, sedan smälter isen varje sommar till ett årsminimum runt höstdagjämningen. Hur mycket isen smälter varierar ganska kraftigt men tendensen är tydlig. Det blir mindre och mindre is. Men variationen från år till år är fortfarande kraftig. Att då ta ut två år ur en sådan taggig kurva och dra en linje mellan dem och kalla det en ”trend” eller ”prognos” är djupt ohederligt. Två år säger ingenting. Det är naturligtvis lika fel att rita linjen mellan t ex 2006 och 2007 och sedan ”förutsäga” att år 2013 kommer Norra Ishavet att vara isfritt, men något sådant skulle aldrig komma från en av IPCC erkänd källa.


 Grafen från uppsalainitiativet. (Man har ritat in årets värde på förra årets garf.) Den streckade linjen visar alltså den sammanvägda tendensen. Läsaren kan roa sig med att rita sina egna ”prognoser” mellan två på varandra följande år. Det är naturligtvis meningslöst. Den som fortfarande tror att en ny istiden är på väg uppmanas lägga märke till att isens utsträckning i september alla år från 2007 framåt har varit mindre än alla år före 2007.



Det visar sig att dessa nämnda artiklar alla tycks hänvisa till en artikel i Daily Mail skriven av journalisten David Rose, en ökänd förvillare, som inte drar sig för att klippa och klistra i citat och siffror. Rose är att betrakta som en medveten förvanskare som är lätt att tillbakavisa, men innan man kommit så långt har citerandet redan gått runt flera varv i bloggosfären och i ”alternativ media”. Då blir det ändå till en slags ”sanning”, och kvar hos den mindre nogräknade allmänheten blir en känsla av att IPCC m fl inte vet vad de pratar om. Det är precis den effekten Rose och hans likar är ute efter.





 David Rose, Daily Mail

 

”Uppvärmning är bara en fjärdedel mot vad IPCC påstod”

Det var återigen David Rose i Daily Mail den 14 september påstod att IPCC skulle erkänna sig ha haft ”katastrofalt fel” om uppvärmningen. I artikeln citeras bl a professorn Myles Allen som står bakom AR5 som om han utdömde rapporten. På fråga från Phil Plait på Slate säger Myles Allen: "Jag har inte talat med Rose om innehållet i IPCC-rapporten. Jag har inte sagt att det här borde bli den sista IPCC-rapporten, jag har sagt att som jag ser det så har det kommit att motverka sitt syfte att sätta ihop ett massivt band var sjätte år … För vad det är värt, skulle jag föredra mycket kortare årliga uppdateringsrapporter, plus specialrapporter om specifika frågor."

Vad det gäller påståendet om uppvärmningens takt säger Myles Allen till Phil Plate att David Rose påståenden kommer från jämförelser av helt olika slags siffror. 

Det är riktigt att AR5 skrivit ner uppvärmningstakten något – från 1,3 till 1,2 grader per decennium – men det är inte något att gå i taket för. ”Så rubriken borde varit 'Den globala uppvärmningen är bara 92% av vad vi sade den var' ” säger Myles Allen.

”Det har inte skett någon uppvärmning på 16 år”

Den globalatemperaturen i atmosfären vid jordytan ser ut att vara tämligen stabil under de senaste 16 åren. Ingen uppvärmning. Detta har givit skeptikerna sitt tveklöst tyngsta argument. Hur kan man problem med global uppvärmning när ingen sådan tycks ske?

Svaret är att uppvärmning pågår, men den är för tillfället dold av andra naturliga klimatvariationer.

Klimatmodellerna är med nödvändighet förenklade. Man tar med regelbundna fluktuationer i solstrålningen, medan vulkanutbrott kan inte förutses och därför inte tas med. Fenomenet El Niño och La Nina (ENSO) påverkar temperaturbalansen över sydöstra Stilla Havet och djupt in i Sydamerika och har även global betydelse, men svängningarna är så oregelbundna att de inte kan användas i en datormodell för att göra en prognos. År 1997 var det El Niño vilket bidrog till värmerekordet 1998. Å andra sidan gjorde La Nina 2007-2008 till den globalt kallaste sedan 14 år.

Platåer eller t o m perioder av avkylning är alltså inte oväntade och motsäger inte att den långsiktiga trenden är uppvärmning med ca 0,12° per decennium sedan 1950. Det har varit flera sådana till synes stillastående perioder under 1900-talet.




 Från ”klimatupplysningen” (f.d. Stockholmsinitiativet)


  För ”skeptiker” har uppvärmning alltid avstannat.



 
Ett mer realistiskt sätt att beskriva klimatutvecklingen kräver att man ser det långsiktigt. 0,12° per decennium sedan 1950



Värmen i luften vid jordytan är bara en av flera indikatorer på att mer energi fångas upp av ökande halter växthusgaser. Avsmältningen av glaciärerna i både Arktis och Antarktis och minskande havsis i Arktis är också viktiga indikatorer. Sedan förra rapporten (AR4) har forskare studerat haven med hjälp av 3400 robotbojar placerade på olika djup. Man kan nu visa och sätta siffror på att en stor del av uppvärmningen går direkt ner i världshaven. Uppbyggnaden av energi kommer med största säkerhet igen som ett extra kraftigt språng av uppvärmning. Det kan dröja ett, fem eller tio år, men det kommer.



Den som vill gå vidare uppmanas särskilt att besöka: http://uppsalainitiativet.blogspot.se/
och www.skepticalscience.com/





Åke Blomdahl



 

Några av de länkar jag använt

“World's top climate scientists confess: Global warming is just HALF what we said” som ändrades till ”World's top climate scientists confess: Global warming is just QUARTER what we thought - and computers got the effects of greenhouse gases wrong”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17438064.ab
Aftonbladet: ”Forskare: Vi går mot global nedkylning”
”Watts up with that”, använder David Rose som källa:
”Another Week, Another Climate Change Denial Article in The Mail”, Phil Plait
Kopplingar mellan tobakslobbyn och klimatskeptiker.
Uppsalainitiativet om personkopplingar mellan tobakslobbyn och klimatskeptikerlobbyn.

29 september 2013

IPCCAR5: Det blir varmare och det beror på människan

På fredagen 27 september höll IPCC presskonferens i och med avslutningen av det möte i Stockholm som lade sista handen vid första delen av sin femte Assessment Report (AR5). Den del som handlar om den vetenskapliga grunden. Det kan knappast ha förvånat många att det man säger ligger helt i linje med vad man tidigare sagt.

Tomas Stocker presenterade de vetenskapliga resultaten.

Man säger mycket klart och tydligt att:

  • Det pågår en tydlig uppvärmning av jordens klimat (99% säkerhet). Vid jordytan har vart och ett av de tre senaste decennierna har varit varmare än det föregående och varmare än alla föregående sedan man haft möjlighet att mäta.
  • Det är med allra största sannolikhet mänsklighetens samlade utsläpp av koldioxid som är orsaken (95% säkerhet). Koldioxidhalten är nu högre än den någonsin varit under 800 000 år (dvs så långt tillbaka man kan gå för att hitta infrusna luftbubblor att mäta på). 
  • Prognoserna säger att om utsläppen fortsätter att öka på samma sätt som hittills kan vi få ca 4° högre medeltemperatur till år 2100. Om vi å andra sidan lyckas genomföra radikala utsläppsminskningar kan höjning stanna vid 1,0° (räknat från 2005). Det senare kräver att vi har nollutsläpp globalt till år 2030. 


Mycket har hojtats från ”skeptiker” om att IPCC nu bara räknar med 1,0° uppvärming till år 2100. (se t ex Bjørn Lomborg i SvD Opinion 26/9). Man menar att rätt läst innebär AR5 en totalomvändning. Vad man inte vill tala om är att det handlar om olika scenarios. Det låga scenariot RPC2.6 förutsätter radikala utsläppsminskningar med nollutsläpp f o m 2030. Scenariot RCP8.5 däremot visar hur det går om tillväxten fortsätter. Notera att man räknar från 2005 års medeltemperatur, notera även osäkerhetsintervallen.



Nytt i AR5 Sedan förra rapporten, AR4 som publicerades 2007, är att man har kunnat skärpa säkerheten i många påståenden.

  • Isarna smälter vid Arktis, både havsis och glaciäris. 
  • Däremot växer vinterhavsisarna runt Antarktis vilket man har lite svårt att förklara, men det uppvägs mer än väl av att satellitmätningar visar att landisen vid Antarktis krymper
  • Energi fångas precis enligt prognoserna av atmosfären men 90% lagras i världshaven som därför också blir varmare fortare än man tidigare beräknat.
  • Man har därför skrivit upp prognosen för hur mycket havsytan kommer att stiga. 
  • Under den medeltida värmeperioden, 950-1250, var temperaturerna på norra halvklotet tidvis lika höga som på det sena 1900-talet. På den punkter ger man alltså några kritiker rätt. 
  • Uppvärmningen av lufthavet har till synes planat ut de senaste 15 åren, vilket förklaras med en något minskad solintensiteten och solfläcksaktivitet. Utan den antropogena uppvärmningen hade vi haft en naturlig avkylningsperiod. Någon avkylning pågår dock inte. Den senaste 10 årsperioden har varit varmare än någon 10-årsperiod tidigare åtminstone sedan medeltiden. 
  • Förbättrade datormodeller har gett större allmän säkerhet i prognoserna, man har t ex kunnat precisera klimatkänligheten, dvs hur mycket en viss höjning av koldioxidhalten kommer att höja temperaturen vid jordytan. 

Det finns fortfarande betydande osäkerheter om klimatdynamiken, förklarade dr Thomas Stocker på presskonferensen. Det är viktigt att vara tydlig med vad vi är osäkra om och hur stor osäkerheten är. Det är därför viktigt att klimatforskningen fortsätter, men det får inte hindra oss från att handla. Den allmänna riktningen är given: Stoppa användningen av fossila bränslen.


Kommentar från Åke: Bilden ovan fann jag på http://www.skepticalscience.com/ en website som varmt rekommenderas. Inte minst bör hugade amatörklimatexperter först kolla om inte just deras argument inte redan bemötts. På sidan tas argumenten ett efter ett och skeptiker har alla möjligheter att svara.



IPCC har utsatts för en veritabel stormeld från s k skeptiker under sommaren och tiden fram till nu. Vi får se om kritiken lägger sig, men det är väl inte särskilt troligt. Vi har skäl att snart återkomma till frågan.

Åke Blomdahl


Klimatskriket utanför IPCC:s presskonferens i Stockholm 27/9. Ungdomarna är frustrerade. Politikerna måste få något ur händerna! Det duger inte med att prata och prata och ändå fortsätta ”tillväxten” som vanligt. Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra länder att faktiskt vara föregångare i omställningen. Foto: Fältbiologerna på Facebook


02 april 2013

Stoppa ”Human Brain Project”

Artikeln har tidigare publicerats i papperstidningen "Nya Tider", v 12, 2013
Prenumerera 285 kr/halvår BG 108-0357


Forskare har i århundraden fascinerats av den mänskliga hjärnan, där ”jaget” och vårt medvetande sitter. Trots alla ansträngningar har man inte kommit särskilt mycket närmare en förståelse av dessa svårgripbara entiteter. Nu satsas stora pengar på att få en dator att bilda ett eget ”medvetande”. Åke Blomdahl argumenterar för att det är bättre att låta vår hjärna förbli en gåta.


Stoppa ”Human Brain Project”

Låt människohjärna förbli en gåta.


EU har nyligen lovat 10 miljarder euro för att inom 10 år skapa en datorsimulering av en mänsklig hjärna. I USA finns ett motsvarande storslaget projekt att sammanställa allt kunnande om levande människohjärnor men utan ambitionen att skapa en datorsimulering.

Vad kan en datorsimulering säga om den levande hjärnan?

Man kan först som sist ifrågasätta vad en datorsimulering skulle kunna ge för slags förståelse. Om man inte ens vet hur ett neuron fungerar, och inte har en susning om vad minne är för något, hur ska man då kunna simulera något. Räcker det med att bara koppla ihop 12 miljarder pseudoneuron med hjälp av ett par biljarder pseudonervbanor? Nåväl – de har väl tänkt sig att få ökad förståelse för hur neuron och nervbanor fungerar under resans gång, kanske genom samarbete med amerikanerna.

Om man lyckas skapa en medveten hjärna

Nästa fråga man ställer sig är då – tänk om man lyckas! Vad innebär det? Då har man på artificiell väg skapat ett mänskligt medvetande. Vad ska man göra med det?

Man vill t.ex. göra ingrepp som framkallar schizofreni eller depression. Högst troligt vill man undersöka vad som händer med en människas medvetande under tortyr. Det vill man alltså göra på ett levande medvetande. Att man också säkert försöker pröva stämningshöjande terapier uppväger knappast det lidande man redan idag skisserar på ritbordet.

För en rättskaffens moraliskt känslig människa låter det här som en sjuk fantasi att få sjösätta något i stil med vad de ökända naziläkarna gjorde när de hade fria händer att göra försök med levande människor. Ja till och med värre!

Precis som de tyska läkarna motiverar de det hela med nyttan av en begränsad grymhet för att kunna bota och lindra för så många fler.

De tyska läkarna undersökte förfrysning, infektioner och skottskador. I bland annat Japan och Sovjetunionen gjordes liknande groteska experiment på människor. Extremt plågsamt och fasansfullt, men människan lämnades i alla fall att lida i sitt eget privata medvetande. De här vill nu skåda själva lidandets fysiologi under skalet. Den simulerade personen skall avklädas det allra sista av privat integritet. Jag kan omöjligt föreställa mig något mer ohyggligt!

Forskarna vill givetvis inte se det på det viset. De kommer att hävda att de jobbar med en ”maskinsimulering” inte något levande. När experimentet är klart raderar man hårddiskarna och sätter upp ett nytt experiment och då är allt minne av eventuellt upplevd smärta borta, menar man. Det är ju bara ett datorprogram. Jag hävdar att i så fall är experimentet meningslöst. Det kommer inte att säga något om en levande psykotisk människas själsliv.

Transhumanism

Låt oss tänka några steg till. Transhumanisten och framtidsprofeten Raymond Kurzweil hade redan på 1990-talet dragit upp utvecklingslinjerna framåt. Med hänvisning till den exponentiella tillväxten av datorernas kapacitet har han gissat att till 2019 har vi kopierat en människohjärna. Tio år senare kan vi scanna av vem som helsts hjärna och porta den som ett datorprogram. 2029 kan vi avliva den biologiska kroppen och leva vidare i evighet som en process i en superdator. Datorerna har kapacitet att ”hosta” hela mänskligheten. År 2039 kan alla skaffa precis så många virtuella barn som hen vill. Datorkraften växer fortare än vår fantasi. Ett datornätverk med miljarder processorer täcker hela jordytan och kan på kort tid lösa alla problem man ens kan föreställa sig. Det kallas ”singularitet”, och innebär att teknik och naturvetenskap också i princip är slutgiltigt bortom den gamla människans fattningsförmåga. Den som är religiöst lagd skulle säga att Guds Rike är förverkligat.

Jag är biochauvinist. Över min döda kropp!

Gör uppror mot teknofascismen innan det är för sent!

Mitt förslag är att omedelbart låta stoppa detta vansinniga projekt. Inte ett öre till dr Frankenstein och hans programmerare! Politiker som backar upp dessa projekt bör anklagas för anstiftan till brott mot mänskligheten.

Låt medvetandet och människohjärna förbli en gåta!

Några citat ur P1:s ”Kropp och själ”:

”Syftet är givetvis då att man ska få en virtuell hjärna som man kan interagera med, som man så småningom kan tala med, och få inte stereotypa utan adekvata svar. Personligen tror jag ju att om man simulerar alla delar av hjärnan så finner jag ingen anledning att tro att man inte också skulle få, och kan säga, att den här datorn har en form av medvetande.” säger hjärnforskaren Sten Grillner i ”Kropp och själ” på radions P1 2013-03-05.

” ... man kommer att kunna manipulera den artificiella hjärnan precis som man vill ... man kan skapa t.ex. ångest och depression ...” fyller reportern Martin Johnsson i. Sten Grillner samtycker och fortsätter: ”Då kan man experimentellt identifiera olika delfunktioner som gör att man får en nedsatt funktion av typ depression.”

”Får man då utsätta ett medvetande för sådant?” Katinka Everts, teoretisk filosof från Uppsala Universitet är projektets etiker. Hon svarar. ”Min uppgift är bland annat att definiera begreppet ’medvetande’ ... Frågan är om medvetande skulle kunna finnas i något som inte är organiskt. ... Jag har faktiskt ingen åsikt. ... även om man lyckas skapa en typ av medvetande är det ändå en helt annan typ av kropp ...”

Hon undviker i det längsta att svara men till slut måste hon komma fram till kärnfrågan ”... ja om det är ett medvetande som är dels självmedvetet och befinner sig i en viss kontroll över sina egna handlingar och känslor och beslut så ... kan det också uppleva på ett oberoende sätt ... och då uppkommer mycket svåra etiska frågor ... är det etiskt försvarbart att skapa tillstånd som ångest i ett medvetande som är kapabelt att känna?”

Då blir det något levande fyller reportern i. Nej, det är nog inte försvarbart, men hon verkar inte heller tro att man någonsin kommer att nå så långt.

Åke Blomdahl
ake.blomdahl@nyatider.nu

Källor: Raymond Kurzweil, ”The Age of Spiritual Machines”, 1999
Radion P1, ”Kropp och själ” 2013-03-05 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/162175?programid=1272

07 februari 2013

Näthatet

Näthatet Med anledning av ”Uppdrag granskning” i TV 1 igår (2013-02-06)
”... varför önskar en man att en ung tjej ska bli våldtagen på grund av ett inlägg på facebook?”
Tonen på nätet är ofta synnerligen rå. ”Uppdrag granskning” var i alla fall någorlunda balanserad som visade att inte bara ”högerextremister” beter sig så här. En kvinna, Julia, hade dristat sig att nämna att rapparen Tupac gjort sig skyldig till våldtäkt och ifrågasatte HM:s glorifiering av artisten på en T-skirt. Röstförvrängning och pixling till trots gick det inte att missa att näthatarna i detta fall hade invandrarbakgrund. Det var tydligen bortåt 2000 unga män som ville ”knulla sönder” (eller annat på den intelligensnivån) den stackars Julia.

I programmet stack inte precis under stol med att många av de värsta vidrigheterna kommer från s.k. nationalister och riktar sig mot kvinnor som yttrar sig positivt om invandringen.

Jag vill bara säga att det är ett avskyvärt att jobba på det viset som ”internetkrigare”. Det är visserligen ingen tvekan om att flera av de som utsatts för näthatet, t.ex. Åsa Lindeborg, Katarina Mazetti, Lisa Bjurvald m.fl. i praktiken är landsförrädare, men det berättigar inte de utsätts för hot. Den typ av landsförräderi de ägnar sig åt är idag inget brott, det uppmuntras och lovordas tvärtom av makthavarna och en stor del av populationen. Det om inte annat måste vara skäl att de skall bemötas med den respekt som anstår en medborgare. Nationalister har goda argument. Vi har allt att vinna på en rak och ärlig debatt. Det finns inget att vinna på att använda nedrigheter, hot och kvinnofientligheter, det kan bara stärka våra motståndares förakt. Om vi vill visa att vi svenskar (urbefolkningen) är värdiga att befolka detta land måste vi också bete oss bättre än tattare.

Hur kan någon på allvar tro att det är nationalister som står för västerländsk civilisation om dessa hotar kvinnor som yttrar sig med gruppvåldtäkt?

Jimmy Åkesson har definitivt rätt i att hålla nolltolerans mot den typen av ”vänner”.

Se även Fria Tider - Det mediala barbariet