28 september 2010

När bestämdes det att Sverige skulle ha massinvandring?

När bestämdes det att Sverige skulle bli ”det förlovade landet”, 2000-talet motsvarighet till 1800-talets Amerika?

1973 var det en grym stadskupp i Chile. Jag var precis som mängder av andra svenskar förfärad över de grymheter som begicks av Pinochets regim. Självklart var jag för att vi måste hjälpa flyktingarna från Chile.

Men någonstans blev det väldigt, väldigt fel. Det kom snart mängder av människor som bara låtsades vara flyktingar men i själva verket var migranter. De verkliga flyktingarna flyttade inte heller hem när läget blivit bättre. Istället började de föregivna flyktingarna att ta hit sina familjer. Och det hela blev bara större och större.

Min känsla för solidaritet har exploaterats för något helt annat. Det som från början handlade om solidaritet med förföljda människor blev början till massinvandring.

Idag har vi kommit till det läget att de sju partier aktivt verkar för massinvandring och vad som bara kan resultera i ett utbyte av Sveriges befolkning. Man har berövat mig mina barn och barnbarns rättmätiga arv.

I undersökning efter undersökning har det bekräftats att svenska folket inte vill ha så här mycket ”flyktingar”. Det har stadigt sedan mer än 20 år varit ca hälften av folket som är negativa till invandringen. Det har samtidigt bara varit ca en fjärdedel som är för fortsatt eller ökad massinvandring. (t.ex. SOM-institutet) Tråkigt nog har folket inbillats att de inte kan göra något för att ändra denna utveckling.

När bestämdes det att Sverige skulle öppnas för massinvandring?
Tabu?
Om det inte är tabu – svara då!!!!

Jag är djupt besviken på alla dessa förrädare som håller på att förstöra mitt land.

Demografisk katastrof


”Hela västVärlden står inför en gigantisk utmaning med åldrande befolkning och låga födelsetal. Konkurrensen om framtidens arbetskraft kommer att bli stenhård. Hur ska vi i Sverige bli ett attraktivt land att flytta till? Det måste vara utgångspunkten för debatten kring migration och integration.” DN Debatt 2010-09-28


Resonemanget som artikelförfattarna för är precis så fel det någonsin kan bli. Det är inget mindre än receptet för västerlandets undergång och kinesernas, indiernas, arabernas och bantufolkens erövring av världen.

Detta är en fråga jag behandlat i flera tidigare blogginlägg och artiklar i tidningar sedan 20 år tillbaka. Men det är tydligen fortfarande lika svårt att förstå.

Världen är överbefolkad.

En ekonomi som är beroende av befolkningstillväxt, globalt eller nationellt, är ekologiskt vidrig. En säker väg till förstörelse av Jordens biologiska grund.

Befolkningsmängden måste minska i hela världen.

Det finns inga länder som har ”för liten” befolkning. De ställen där det är glesbefolkat finns det skog, savanner, åkrar, våtmarker dvs. där sker den biologiska återhämtningen. Det måste givetvis alltid finnas länder som har lägre befolkningstäthet än genomsnittet.

Alla länder – även Saudi Arabien och Somalia måste så snart som möjligt få en ”åldrande befolkning”.

Självklart kan ett land som Sverige klara av att försörja sina åldringar utan att ersätta låg nativitet med invandring.

Det demografiska världsläget kännetecknas idag av ytterst stor obalans. Befolkningsexplosionen pågår fortfarande med full kraft i Afrika och Mellanöstern och delar av Asien. Samtidigt minskar (eller kommer snart att minska) ursprungsbefolkningarna i Europa, Japan, Kina, Nord-Amerika. Om man tillåter fritt flöde av människor från explosionsländerna till de (i detta avseende) ekologiskt ansvarstagande industrialiserade länderna innebär det att:

Befolkningarna i västvärden ersätts av afrikaner, asiater och mellanösternfolk.

Trycket på högnativitetsländer att utveckla sin ekonomi och att minska befolkningstillväxten försvinner. Dessa länder fortsätter att vara fattiga och översvämmade av barn och arbetslösa som fortsätter att migrera till de länder som just då är mest attraktiva.

Västerlandet kan bara räddas om vi gör som kineserna, koreaner och japanerna. Vi måste stänga gränserna för massmigration och utveckla vår ekonomi så att den klarar också en period av nedtrappning och anpassning till Jordens biologiska förutsättningar.

Det behöver givetvis inte innebära ett totalstopp för verkliga nyckelkompetenser att flytta. Det handlar om demografiskt försumbart få individer.

26 september 2010

Den kosmopolitiska människan

Lena Andersson rör sig lika hemvant ibland muslimerna i Gottsunda, syrianerna i Ronna, Al-Shabab-somalierna i Rinkeby, eller Rågsveds Bantustan, som hon gör hemma i det "provinsiella" villaområdet. Det är härligt med moderna människor som är sig själva nog och som inte behöver något annat fast sammanhang än att veta att man är en människa precis som vilken annan som helst.

Seriöst! Lena Anderson är lika svensk som jag eller Jimmy Åkesson. Vi betonar bara lite olika aspekter av ”svenskheten”.

Sverigedemokraterna har kanske en något tillbakablickande inställning. SD vill i alla fall hävda att vi hade en ovanligt gott läge för att förverkliga ett nationellt folkhem på 50-60-talen. Sådana ledare som Per-Albin Hanson eller Tage Erlander uttryckte sig ungefär likadant som dagen Sverigedemokrater. Sverigedemokraterna har inte någon extrem åsikt.

Vem har inte emellanåt längtat efter ett naturligt sammanhang, måttligt stort och överblickbart, sådan som man kan föreställa sig rådde i byn eller jägarstammen. Det visar sig också att även människor som lever i de värsta storstäderna ändå söker sig en gemenskap av sådan måttlig storlek. Lena Andersson har kanske funnit den i föreningen Humanisterna?

Varken SD eller Lena Andersson är antagligen så dumma att de inte begriper att det finns nivåer av identifikation mellan klanen-flockens gemenskap och ”människa”. En sådan naturlig nivå är nationalstaten. Ett folk förenas av ett språk, en gemensam historia och en mängd oskrivna konventioner. Inte minst är nationalstaten fortfarande den bäst fungerande högsta enhet för demokrati och annat politiskt styre.

Det är ingalunda ovanligt att människor emellanåt inbillar sig att just den egna kulturen är den slutgiltigt bästa modellen för alla andra folk. Den svenska kulturen har infekterats av idén att vår kultur inte är ”svensk” utan att vi håller på att bygga den optimala kosmopolitiska ”mångkulturen”. Kulturpersoner, sådana som Lena Andersson, har obegränsad tilltro till att den egna visionen av det upplysta liberala samhället har en så obevekelig lockelse att alla till slut måste acceptera den. Har LA på allvar försökt tala med en övertygad muslim? Eller ens en övertygad kristen?

Vår kultur är sjuk. Vi har drabbats av idén att det som är vårt inte är vårt. Vi lämnar landet öppet för invasion av främmande folk. Invandringen är så stor att invandrare kan bilda egna samhällen. Många grupper har ingen som helst lust att integrera sig med den svenska kulturen (förlåt – mångkulturen).

Ett annat tecken på allvarlig sjukdom är att kvinnor i vår svenska och överhuvudtaget våra västerländska kulturer inte längre vill föda barn. I längden är västerlandet dödsdömt i konkurrens med varje mer livsbejalkande kultur. T.o.m. talibanismen är mer mer livsduglig!

Jag delar på alla sätt Lena Anderssons avsky för kvinnoförtrycket i t.ex. talibanernas Afganistan. LA är precis som jag säkert hemma i darwinismen. I kampen för tillvaron är det slutgiltigt avgörande hur många barn man sätter till världen. Pacifism och romantiska idéer om naturgivna ”mänskliga rättigheter” har sedan bakbundit oss västerlänningar mot att delta i själva kampen om det begränsade livsrummet. Det bådar inte gott för oss.

Utan minsta tvivel behöver vår svenska och västerländska kultur utvecklas och förnyas. Det första vi måste göra oss av med är självföraktet och den bombastiska självöverskattningen. ”Känn dig själv!” Vår kultur är inte ”världskulturen”. Vår kultur är vår. Vi har all rätt att försvara vår plats i världen! Om inte vi försvara de våra och det vi uppnått – inte kommer talibanerna att göra det åt oss.

Jag är förvisso inte en renlärig Sverigedemokrat. Jag är etnopluralist och medlem i Nationaldemokraterna. Jag vill ha en värld som långsiktigt kan hysa en mångfald av folk och kulturer. Det kräver att varje folk tar ansvar för sina egna och sitt eget kulturarv. För oss i svenskar i Sverige gäller att vi bäst bevarar världens mångfald genom att utveckla och försvara vår egen särart. Självklart tar vi intryck av andra folkslags erfarenheter, men vi gör det av fri vilja och formar antagligen om det efter vår smak och särart.

24 september 2010

Moralpanik

Total moralpanik har drabbat landet efter att Sverigedemokraterna vunnit inträde i riksdagen. Många människor är uppenbart livrädda för vad de tror att Sverigedemokraterna står får. I nio fall av tio är det fördomar. Man är drabbat av sina egna föreställningar om vad man uppfattar som motsatsen till sina egna goda värderingar.

Kasta ut alla invandrare?

Det finns inte på SD:s program. Det vore inte heller möjligt att genomföra. SD menar att vi fått en stort antal problem genom massinvandringen de senaste 20-30 åren. ”Det första man gör när man har en översvämning är att stänga kranen”, som Jimmy Åkesson har sagt.
Att strama åt och minska inflödet är något helt annat än att ”kasta ut”.
Den befintliga befolkningen har hela tiden all rätt i världen att avvisa dem som ännu inte är medlemmar av vårt samhälle. Det är i princip samma rätt som den har som ordnar en fest alltid har att avvisa objudna gäster. Det är något helt annat än att ”kasta ut” de man tidigare bjudit och välkomnat.

Sverigedemokraterna vill ha en ren svensk kultur?
Folk älskar att räkna upp allt utländskt inflytande som bidragit till att forma en ”svensk kultur”. Man föreställer sig att Sverigedemokraterna skulle vara emot allt utländskt. Naturligtvis är det inte så. Svenskarna har sedan årtusenden av nyfikenhet och fri vilja undersökt främmande kulturer. Våra förfäder har givetvis plockat upp mängder av idéer från olika håll och gjort dem till sina. I de allra flesta fallen har det inte behövt ske genom invandring, men det har också skett genom invandring i begränsad omfattning. Exempel på det senare är skeppsbyggnadskonst från Holland eller Vallonsmide från det som nu är Belgien. Ingen Sverigedemokrat beklagar sådant utbytte av teknologi och kultur. Svensk kultur är en del av europeisk kultur. Vi har historiskt haft enormt mycket utbyte med andra nordeuropeiska länder, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, England.

Sverigedemokraterna är egentligen Nazister?
Journalisterna frossar i ”skuld genom beröring” (”guilt by association”). Det finns medlemmar i SD som en gång varit medlemmar i BSS (”Bevara Sverige Svenskt”). Det fanns medlemmar i BSS som hade nazistiska sympatier. Alltså var BSS nazistiskt. Alltså är Sverigedemokraterna Nazistiskt. Att 95% av medlemmarna anslutit sig efter år 2000. Att 95% av medlemmarna endera aldrig varit medlemmar i ett politikst parti, eller har varit medlemmar i ”vanliga demokratiska” partier spelar ingen roll. Inte heller finns det några nazistiska referenser i program. EXPO gjorde ett ”avslöjande” någon vecka före valet om att 45 sverigedemokrater hade nazistiska kontakter. Som ”bevis” anfördes att X köpt en bok eller skiva med ”nazistiskt” innehåll. Eller att Y varit medlem i Nationaldemokraterna. Nationaldemokraterna påstås vara ”nazistiskt”, men det ju inte heller sant. Nationaldemokraterna har en annan syn på etnicitet och kultur men de är lika lite som Sverigedemokraterna några nazister.
Med samma sätt att associera misstänkta kontakter kunde man med mycket större rätt kunna hävda att Vänsterpartiet är ett Stalinistiskt parti som planerar ett system av arbetsläger, ett svenskt Gullag, i Norrland.
Det skulle också var lätt att visa att både Socialdemokraterna och Centerpartiet ”egentligen är nazistiska” partier.

Sverigedemokraterna är ett odemokratiskt parti?

Vad har man fått det ifrån? Jo, logiken är ju att eftersom SD ”egentligen är nazister” och nazismen var en odemokratisk ideologi så måste också SD ”egentligen” var ett odemokratiskt parti. Helt befängt alltså.

Om Sverige är ett demokratiskt land har folket all rätt att rösta fram ett parti som skärper invandringspolitiken. Precis lika stor rätt som andra delar av folket har att rösta fram partier som tävlar om att öka invandringstakten.

*

Jag delar inte fullt ut Sverigedemokraternas ståndpunkter, men i det här situationen är det viktigt att försvara Sverigedemokraterna mot huvudlösa och absurda angrepp.

20 september 2010

Vändpunkten

Valresultatet är en vändpunkt i svensk politik. Alla vi som så länge varit oroliga för Sveriges framtid måste se det som ett tecken på att islossningen har kommit. Vi gratulerar Sverigedemokraterna och det svenska folket idag!

Vi förväntar oss att vårt folks framtid nu måste diskuteras också i riksdagen. Samtliga de gamla partierna måste få stå till svars för att invandringen eskalerat bortom all rimlig sans. Vi har de senaste tre åren haft så stor invandring att den antalsmässigt utmanar antalet födda barn. Var och en måste förstå att nationen Sverige kommer att ha byta ut sin befolkning om detta får fortgå. Redan nu finns så stora befolkningsgrupper av främmande folkslag att dessa kan bilda sina egna samhällen. Dessa vill inte låta sig integreras med det svenska samhället och vi svenskar har ingen anledning att försöka integrera oss med dem. Det är dags för Sverige att vakna upp. Det som många trodde var början till den verkliga äkta universella kulturen – den kommande världskulturen – visar sig vara just bara ”svensk kultur”, och den visar sig inte alls vara så attraktiv i många invandrargrupper. Svenskarna och deras etablerade partier måste vakna upp till att vår kultur, livsstil och själva vår biologisk fortlevnad är i fara.

Som Nationaldemokrat har jag inga illusioner om att Sverigedemokraterna verkligen rakryggat kommer att stå på ursprungsbefolkningen sida. Den uppgörelse som SD gjort med Syrianerna i Södertälje bådar inte gott. SD lovar Syrianerna fortsatt invandring till Södertälje i utbyte mot deras röster. Flera personer på SD:s kommunalvalslista i Södertälje är också nyinvandrade syrianer. Vi Nationaldemokrater ser detta som synnerligen graverande. I Södertälje är nämligen redan ca 1/3 av befolkningen födda i utlandet, de flesta är kristna irakier (de kallar sig syrianer, assyrier och kaldeer). SD tar däremot fasta på att syrianerna är aggressiva motståndare till islam. SD utvecklas snabbt mot att framför allt vara ett anti-muslimskt parti.

Svenskar flyttar från Södertälje. ND varnar för att Södertälje håller på att förlora all sin tidigare svenska karaktär och även den svenska befolkningen. Nationaldemokraterna är givetvis också oroade av islams frammarsch, men vi ser farorna också med andra religioner från Mellanöstern. Vad det gäller t.ex. våldsbrott och våldtäkter förefaller otrogna (som de själva kallar ”svennefierade”) muslimer och kristna från Mellanöstern och Nordafrika att vara en större fara än de som håller fast vid sin religion och kultur.

Nationaldemokraterna är ett etnopluralistiskt parti. Vi tror på att världen kan hysa många olika kulturer. Vi tror att dessa bäst odlar sin egen karaktär och etniska särart i egna nationalstater. För oss som lever i Sverige och härstammar från svenskar är uppgiften att bevara och vidareutveckla vår svenska kultur. Vi anser också att svenskarna har rätt och skyldighet att först och främst bevara sin egen kulturella och biologiska särart. Det gör vi bäst i nationalstaten Sverige utan massinvandring från främmande världsdelar.

Med detta sagt hoppas vi att Sverigedemokraternas inträdde i riksdagen kommer att öppna dörrarna för ett fördjupat och mer ärligt diskussionsklimat i dessa svåra och känsliga frågor.

Varför föds så få barn?

Jag samlar i all anspråkslöshet på idéer om hur man skall först människans märkliga beteende att få färre barn ju bättre hon har det materiellt. Inget annat djur beter sig så under naturliga omständigheter.
I djurparker är det inte ovanligt, men det känns väl långsökt att likna den moderna människans liv med livet i en trång bur.

En vinkel kan vara Elizabeth Gilberts som jag hittade i DN.

Se mina egna funderingar kring en, med Elizabeth, likasinnad dam, Lena Andersson och även detta om att livets mening skulle vara att få barn.

17 september 2010

Förrädisk statistik



Under rubriken "SD:s ekvation går inte ihop" görs i DN 17/9 mycket förrädiska resonemang om Sveriges demografi.

Bilden ovan ger intrycket att befolkningssammansättningen svenskar/invandrare är ett givet faktum och bara kommer att ändras obetydligt.

Låt mig först påpeka att invandringen till Sverige är extremt stor i förhållande till den befintliga befolkningen. Den har varit extremt stor i mer än 20 år men blir i stort sett bara större och större. Invandringen är nu så stor att den kan tävla med antalet födda. Dvs. av två nya medborgare är en född och en invandrad. Av de avgående dvs. döda och utvandrade är majoriteten svenskar. Invandringen är i samma storlejksordning som invandringen till Amerika när den var som störst vid 1900-talets början.

För det andra. Flera invandrargrupper har väsentligt högre nativitet än svenskar och andra europeer. Somalier och araber har ca 4-5 barn/kvinna medan svenskar bara har 1,7 barn/kvinna.

För det tredje är invandringen så stor att främmande folkslag kan bilda sina egna samhällen i olika förorter. Det blir i praktiken "getton". I dessa finns inte längre motiv att integreras med svensk kultur. De som föds i dessa enklaver är lika lite "svenska" som sina föräldrar. Förmodligen blir inte heller tredje generationen "svenska" enligt någon rimlig mening.

Vad som pågår är att kungariket Sverige håller på att byta befolkning. Om 50-100 år kommer här att bo ett blandfolk av väsentligen medelhavsursprung (nordafrika och mellanöstern). Här kommer kanske fortfarande att finnas en minoritet av svenskar och en del andra nordeuropeer. Kanske kommer en stor del av den svenska ursprungsbefolkningen att försöka flytta till Norge, Danmark och Finland. Det är i alla fall vad som redan händer i mindre skala idag när svenskarna flyttar från Södertälje och Malmö till mer svenskdominerade samhällen i närheten.

Det visade diagrammet är djupt missvisande och i bästa fall helt meningslöst. Självklart kan inte andelen utlandsfödda bli så mycket större. Dessa får ju också barn och de blir ju enligt artikelns definition "infödda". Det diagram man skulle velat se är den etniska sammansättningen uppdelat på svenskar, europeer, utomeuropeer, och blandade.

Det är en vanvettig och livsfarlig missuppfattning att ett folk hela tiden måste öka i storlek för att kunna öka sitt "välstånd". Tvärtom visar att ekologisk expertis att Jorden som helhet är överbefolkad, och att befolkningarna i höginkomstländerna är särskilt påfrestande för ekosystemen. Alla folk, måste minska till antalet individer! Svenskarna har redan börjat minska i en måttlig och hanterbar takt. Vi har alla förutsättningar att kunna minska utan att ekonomin tar allvarlig skada. Med 1,7 barn/kvinna är vi säkra på att nästa generation är rimligt stor och inte har en oöverkomlig försörjningsbörda.

Vad som däremot kan förstöra alltihop är fri migration från högfertila, misslyckade, låginkomstkulturer till de relativt avancerade kulturer som börjat minska sin befolkningsstorlek. De senare har förutsättningar att uppnå långsiktig hållbarhet OM OCH ENDAST OM de inte tvingas på en befolkningsexplosion och kulturellt kaos genom invandring.

04 september 2010

Solidaritet eller välgörenhet

Ordet ”solidaritet” är så missbrukat att det snart är oanvändbart.
Jag har fått lära mig att SOLIDARITET i motsats till VÄLGÖRENHET grundas på långsiktigt ömsesidig vinst: ”Om jag hjälper dig idag, så hjälper du mig i morgon.” Det är inte minst grunden för fackföreningsrörelsen. En fackföreningar kan t.ex. besluta att använda sin egen strejkkassa för att stödja arbetarna som strejkar på en annan fabrik, kanske t.o.m. i ett annat land.

Välgörenhet å andra sidan handlar om överklassens dåliga samvete för de fattiga. Redan den gamle Machiavelli var noga med att påpeka att en bra furste måste se till att det finns ett lagom antal fattiga i landet. Då får de samvetsömma möjlighet att idka välgörenhet. På det viset känner de sig som goda kristna och är sannolikt mer trogna sin furste.
Välgörenhet är reserverad för de relativt välbärgade. Den stora mängden måttligt fattiga har inte råd att skänka bort särskilt mycket till de ännu fattigare. Därför samlar de måttligt fattiga hela tiden på sig en extra känsla av skuld och otillräcklighet. Skuldtyngda människor är lättare att styra. På så vis upprätthålls samhällets klasstruktur genom innevånarnas känslor av skuld respektive självtillräcklighet.

Ett konstruktivt biståndsprogram bygger på SOLIDARITET. Vi vet att världen blir säkrare och vårt land och kultur har en större chans att bestå om vi hjälper vissa fattiga länder över sina allvarligaste civilisationsproblem. Vi kräver samtidigt att de löser sina problem hemma och inte exporterar sin befolkning. På sikt får vi en god partner.

Dagens invandringspolitik bygger på en uppfattning om att ”vi” måste vara ”solidariska” som vuxit till nivån av kollektiv hysteri. Vi fattiga medborgare skall känna oss usla och vidriga över att vi är så ”snåla” att vi inte vill ”dela med oss” av vårt påstått enorma välstånd. Invandringsförespråkarna bor själva i säkra svenska bostadsområden, de behöver inte konfronteras med problemen, och de bekostar ”frikostigt” massinvandringen med skattemedel som de tvingar den stora befolkningsmajoriteten att betala. Det är lätt att göda sin egen förträfflighet med andras pengar.

Vi behöver en ny arbetarrörelse!

03 september 2010

Livets mening är att få barn?

Jag har redan skrivit ett svar till Lena Andersson men kan inte låta bli ytterligare en reflektion.

Lena Anderssons syn på vad som inte är livets mening:
Man får hoppas att samhällets massiva stöd till skapandet av nya männi­skor inte kommer ur idén att människans mening är att ge avkomma och se den växa upp. Liv äger då bara mening som givare av liv. Biologiskt är det sant, men inte existentiellt och psykologiskt. Den nya människans liv har med den synen ingen mening för sig självt om inte det också ger liv, och så vidare i all meningslös oändlighet.

Lena Andersson är liksom jag själv medlem i Humanisterna. Jag tror hon håller med mig om att det inte kan finnas någon mening med livet sub specie aeternatis (ur evighetens synvinkel). Däremot är ju människan fri att skapa sin egen lite mer tillfälliga mening för husbehov.

Viljan till liv
Biologin har hamrat fram viljan till liv. Det kan knappast finnas någon drift starkare än driften att överleva. Det motsägs inte av att det då och då uppstår mutanter som inte vill leva, anorektiker, självmördare, pessimister m.fl. Evolutionen sållar obönhörligt ut alla sådana.

För alla oss flercelliga varelser är livet tillfälligt och bräckligt. Dödligheten är 100%. Viljan till liv tar sig därför uttryck som sexualdrift och föräldradrift. Människan (liksom vilket djur som helst) måste vilja något utöver sig själv. Hon kan inte överleva annat än genom att skapa nya kopior av sig själv.

Kulturvarelsen
Den tänkande personen är inte den samma som sina gener. Jag eller Lena Andersson kan drabbas av egna tankar och idéer som inte är i linje med vad genpaketet har tänkt sig.

Hur kan det vara mening med livet om meningen bara vore att skapa nytt meningslöst liv? Sannerligen! Svaret är att det behövs ingen mening för att återskapa livet.
Lena Andersson är författare, själv har jag försökt lite som bildkonstnär. Det är kul att skapa något. Det är kul när någon läser eller tittar på vad man skapat.

Sett från ett lite större avstånd så deltar både Lena Andersson och jag i att skapa och hålla levande en kultur. Hur kul det än är för oss själva så är det inte bara en egoistisk lusttillfredställelse. Med eller mot vår vilja skapar vi något som är större än oss själva. Faktum är att alla människor som är del av ett samhälle på ett eller annat sätt bidrar till bygget och upprätthållandet av sin kultur. Även de som bara konsumerar kulturens frukter är nödvändiga.

Kultur och memer
Mänsklig kultur är en biosfär i sin egen rätt. Självklart måste man ibland också vara en destruktiv kraft gentemot någon annan kultur. Både Lena och jag vill säker motarbeta islamismens utbredning eller kulturen kring Jehovas Vittnen. Jag avskyr gaykulturen men Lena kanske gillar den. I vissa frågor är vi motståndare. Idéerna och kulturerna kämpar på ett sätt som liknar naturens ekosystem. Richard Dawkins kallar det ”memer” i sin bok "Den själviska genen". Memer är i mycket jämförbara med biologiska gener.

Våra kulturmemer har sin egen vilja till liv. Det är exakt denna kulturella vilja till liv som vi uppfattar som livets mening.

Kultur + biologi = etnicitet

Nu kommer vi till poängen. Det finns ett starkt samband mellan kultur och biologi – det kan kallas etnicitet. Alla vi små kulturarbetare och kulturkonsumenter är också levande djurkroppar. Vi önskar våra idéer evigt liv men det kan bara ske genom att nya djurkroppar tar över idéerna och för dem vidare.

Kulturmemer kan förvisso i extrema fall överleva utan biologisk överföring. Munkordnar har t.ex. klarat sig över århundraden trots att de tillämpat celibat.

På liknande sätt är det förvisso teoretiskt möjligt att ”svensk kultur” eller ”humanism enligt LA” skulle kunna överleva även om inte LA eller andra svenska kvinnor föder barn och vi istället har en kraftig invandring. Men de som flyttar in har ju med sig sina egna kulturmemer och de har (tro mig!) också en vilja till liv. Tror du Lena Andersson att Assyriern eller Afganen som vårdar dig på ålderdomshemmet kommer att ta med sig dina böcker hem till familjen? Tänk på att dina böcker och artiklar förnekar allt som de lärt sig att tro på.

Aniaramänniskan

Det går säkert att trivas med livet utan att vilja något annat än sin egen lust och njutning. Men för en reflekterande människa är det fullständigt meningslöst och så outhärdligt att man säkert kan börja överväga självmord eller ta sig till att döva sig med sprit, promiskuös (skyddad) sex eller rockmusik.

Min sorts fortbestånd
Jag finner emellertid mening med livet i vetskap om att jag är en länk mellan mina förfäder och mina barnbarns-barns liv och samhälle. Om jag inte varit konstnär hade det varit tillräckligt att veta att det finns en biologisk fortsättning. Det är viktigt att det är mina barnbarn som ärver landet och inte Ali Abdul Mustafas barn. Som kulturarbetare är det också jätteviktigt för mig att det kulturarv jag tillhör består.

Jag har tre barn och är stolt över det trots att jag vet att Jorden är överbefolkad.

P. S. Har du läst Nietzsche någon gång?

Invandrare som husdjur

Ett kul inlägg om invandringen på DN-debatt:
”Godhjärtade svenskar ser på invandrare som husdjur”


”Efter solidaritetens död har vi fått en inflatorisk godhet med fäste i en medelklass, som aldrig riktigt behöver ta konsekvenserna av sin moraliserande syn på dem med mindre goda erfarenheter och därmed mindre goda åsikter. Den strukturella välviljan dominerar.”
Författaren Lars Åberg, som kallar sig journalist och debattör, har en lite spretig argumentation. Å ena sidan verkar han motsätta sig att vi talar om ”invandrare” som en grupp, och även att vi tillskriver folk ”klantillhörighet”, dvs. mer preciserad etnicitet. Han vill att alla skall betraktas som ”individer”.

Det är ju en rätt trist åsikt, eftersom man då knappast kan tala om problem överhuvudtaget. Allt måste förklaras som personliga karriärproblem. Nyliberalt? Javisst. Klargörande? Knappast.

Å andra sidan vill LÅ nog i alla fall tala allvar om problemen, då är det nog bra att acceptera ”klan”-beteckningarna. Problemen med Somalier är generellt annorlunda än de med kristna Irakier. Afganer är annorlunda än Bulgariska romer. Invandrargrupper från det Europeiska närområdet innebär obetydliga problem så länge antalet är inom rimliga gränser. Etc.

Det är egendomligt och trist att den självutnämnda eliten så gärna frossar i självspäkning och skyller alla problem på den svenska ursprungsbefolkningen. Problemen i Sverige är inte ”strukturell rasism” utan snarare ”strukturell super-välvilja”. Det är min åsikt och LÅ verkar vara inne på det samma.

”... om folk inte får jobb beror det oftast inte på att de invandrat utan på att de saknar utbildning och kompetens för den aktuella tjänsten.” säger LÅ.
Och jag vill tillägga: Vi har fått hit en alldeles för stor mängd folk vars kompetenser (eller brist på sådan) vi helt saknar efterfrågan för.

För den som är seriöst intresserad av hur det verkligen ligger till med invandringen och integrationen rekommenderar jag:
Jan Milld, "Vitbok.se -- Mångkulturellt facit". Finns självklart på webben: http://www.vitbok.se/

02 september 2010

Så jobbar sanningsministeriet

Kommer ni ihåg artikeln från SOM-institutet i DN 24/5 i år?


”Svenskarna blir alltmer positiva till invandrare”

”Ny rapport från SOM-institutet: Svenska folket är mer generöst mot invandrare än tidigare – trots mobiliseringsförsök från Sverigedemokraterna.”
”... aldrig tidigare har svenskarnas attityder till invandrare varit så accepterande som nu. ...”
”Sedan 1990-talets början har svenskarnas generella attityd till invandrare blivit allt mer positiv.”

Det var givetvis underbara ord för alla massinvandringens vänner. Reaktionerna lät inte vänta på sig. En ledare i DN 25/5 med rubriken ”Framtidsvägrarna” skriver ”Svenska folket blir alltmer positivt inställt till invandringen. Men det kan paradoxalt nog innebära att motståndet blir mer högljutt och aggressivt.” och försöker förklara Sverigedemokraternas frammarsch i väljaropinionen som att ” motstånd mot mer djupgående och strukturella samhällsförändringar oftast kommer när omvandlingen redan skett.”

Budskapet från DN är att Sverige redan är mångkulturellt och befolkningen är glada och nöjda över resultatet.

Utan att gå in på detaljer kan jag inte låta bli att säga till DN:s läsare att det förvisso fortfarande kan bli mycket värre. Svenskarna är fortfarande i majoritet.

Tillbaka till Marie Demker på DN-debatt 24/5:
”Även viljan att ta emot flyktingar i Sverige har ökat sedan 1990-talets början. År 1992 uppgick andelen som tyckte att det var ett bra förslag att ’ta emot färre flyktingar’ till 65 procent, år 2009 har den andelen minskat till 46 procent. Motsvarande andel de senaste åren har varit 46 procent år 2006, 49 procent år 2007 samt 45 procent år 2008. Den svenska flyktingopinionen har de senaste åren således varit stabil och mer generös än vad den var i början av 1990-talet.”

Marie Demker är så entusiastisk att hon ”glömmer” att berätta vad de andra tyckte. Därmed kan hon få den obetänksamma läsaren att tro att det (äntligen) är 54% som tycker att svensk flyktingmottagande är bra eller borde bli ännu mer generös. Det fanns säkert en massa "vet ej" också.

Jag försökte få tag på källan till artikeln omedelbart, men den hade ännu inte kommit ut, den väntades om en månad. Inte heller vid midsommar fanns boken. Det är ett grymt effektivt knep att hänvisa till fakta som inte kan kollas upp förrän flera månader senare.

Nu har jag äntligen fått tag i den men det har gått mer än tre månader. Marie Demkers sammanfattning av ”resultaten” har för länge sedan hunnit sjunka in i det kollektiva medvetandet. Vem orkar nu läsa själva rapporten? Än mindre källmaterialet. ”Alla vet” att nu är svenskarna (äntligen) positiva till invandring.

Vad kom undersökningen egentligen fram till? Hur många tyckte det var ett dåligt eller mycket dåligt förslag att ”Sverige borde ta emot färre flyktingar”. Jo 26%, inte 54%. Det har förvisso stigit från 16-22% under Jugoslavienkrigen 1991-92, men det är fortfarande en förkrossande opinion för att begränsa flyktinginvandringen. Motståndet har också varit tämligen stabilt under de senaste tio åren.

Genom ordval och urval av siffror lyckades Marie Demker förmedla en lögnaktig bild av opinionsläget. Är det ett just attityd hos en ”oberoende” undersökare?

Nej, det är överlagd indoktrinering!

01 september 2010

En förvuxen tonåring filosoferar

Liv eller småbarnsliv
Lena Andersson om den likriktande barnfödarnormen.


DN Signerat 2010-08-29

Lena Anderssons debattartikel ”Liv eller småbarnsliv” är spännande eftersom hon på sitt vanliga respektlösa sätt säger sådant som säkert många i hemlighet tänker. Hon demonstrerar på så sätt en grundläggande sjukdom i vår egocentrerade hedonistiska kultur.

Kul med barn?
Lena Andersson skriver:
”Åtskilliga föräldrar vittnar om längtan efter egen tid, stillhet och mindre ekonomisk oro. … att ligga under en korkek, skratta, älska och prata. … Allt de drömmer om förutsätter att de små barnen är någon annanstans. Bebisar och barn ligger inte under träd, de vill inte att vuxna ska prata, skratta eller älska. … Det verkar som om föräldrar inte riktigt vill leka eller vara med sina barn alltför många timmar i sträck. … det är mer berikande att vara ute i omvärlden och på arbetet.”

LA menar att moderskapskulten är övervärderad. ”.. det är vettlöst att omhulda producerandet av bebisar.” Det är helt enkelt en trist och begränsande börda att ha barn.

I en värld av överbefolkning och hotande klimatkatastrof kan det inte heller vara någon slags plikt att föröka sig. Tvärtom ”borde barnbegränsning prioriteras varje dag”, enligt LA.

När jag var 18-20 år tänkte jag ungefär som LA. Jag sa till mig själv: ”Jag tillhör den första generationen som absolut inte behöver känna någon plikt att skaffa familj och barn. Inte heller behöver jag en borgerlig karriär. Jag kan helt nöja mig med att göra det jag tycker är roligt och intressant.” Så jag utbildade mig till konstnär och har fortfarande i skrivande stund inte kommit i gång med karriären. Vad det gäller barn däremot slog ”den själviska genen” till obönhörligt. Drifterna och lusten ville något annat än intellektet – därför har jag tre barn.

Varför har vi barn?
Idag är jag 55 år och har hunnit fundera mycket på dessa frågor. Varför får människor barn? Är det överlagda beslut? Man kunde önska att varje barn som kom till världen vore önskat och välkommet och att föräldrarna var mogna och förståndiga. Hade det varit så skulle mänskligheten för länge sedan ha varit utdöd! Det fungerar precis tvärtom. Förälskade och kåta gör ungdomar vad dom alltid gjort. Dåraktiga förhållanden. Tanklösa förbindelser. Oskyddade samlag. Och så blir det barn. I efterhand måste de unga föräldrarna samla ihop sig och göra det bästa av situationen. De gifter sig kanske, skaffar arbete och växer i bästa fall med ansvaret.

Preventivmedlen har gjort stor skillnad. Nu är det möjligt att rumla omkring hela livet om man vill. ”Jag vill aldrig bliva stur”, som Pippi Långstrump sa.

Det är mycket märkligt att tänka sig att folk, i synnerhet flickor, hade sex så lättvindigt förr i tiden, innan preventivmedlen. Alla måste ju förstått att det var dårskap – att inbjuda rena olyckan – men drifterna var uppenbart starkare. På samma sätt är det fortfarande i t.ex. många afrikanska länder.

Den själviska genen
Biologi är en mäktig kraft. Jag är övertygad om att LA läst Richard Dawkins, ”Den själviska genen”. Det är en utmärkt bok som förklarar hur komplexa till synes altruistiska beteenden kan uppstå genom naturligt urval. Han använder genomgående den spelteori som utvecklats av matematikern John Forbes Nash. Grunderna är lätta att förstå för vem som helst.

Först måste man förstå att det finns en gen som är bärare av ett beteende från generation till generation. Det kan också finnas varianter av beteendet, eller uppkomma mutationer, som modifierar beteendet. Enligt spelteorin måste ett nedärvt beteende vara evolutionärt stabilt för att kunna överleva någon längre tid hos en djurart. Det måste vara en ”evolutionärt stabil strategi” (ESS). Ett beteende är ESS om det inte kan invaderas av en muterad variant med högre överlevnadsvärde.

Ofta kan flera beteenden finnas samtidigt i en population och alla vara ESS om de finns i en lämplig proportion. Exempelvis är arbete och respekt för privategendom inte ESS om 100% av en befolkning följer den. I ett sådant läge blir då oerhört lätt och lönsamt att stjäla. Om ingen arbetade och alla bara försökte stjäla från varandra skulle populationen garanterat gå under. Båda beteendena blir ESS om kanske 99% följer den hederliga arbetslinjen och 1% väljer att stjäla. De hederliga måste vara av en variant som försvarar sig mot tjuvar. Rent aningslös hederlighet som aldrig tror någon annan om ont kan inte vara ESS.

Ett liknade resonemang kan föras om pacifism. Hur underbart vore det inte om alla – precis alla – vägrade använda vapen och våld? Det är bara det att i en sådan värld skulle de vara oändligt lönsamt att med en kökskniv tilltvinga sig makt. Hur skulle man undvika att den tanken uppstår? Pacifism är inte ESS. Bara om människor i gemen är beredda att försvara sig med våld i en nödsituation kan våld förbli något sällsynt.

Någon invänder här att mina exempel inte handlar om nedärvda beteenden. Det gör inget. Richard Dawkins har utökat sin tankemodell med ”memer” – kulturellt överförda tankemönster och beteenden. Det fungerar likadant med memer som med gener.

Tvånget att reproducera sig
Av alla medfödda beteenden är de sexuella mest uppenbart styrda av ”den själviska genen”. Det är helt enkelt en biologisk naturlag att allt som lever eftersträvar att föröka sig så mycket som möjligt. Inte så att andra beteenden inte kan förekomma, men de kan aldrig bli ESS.

Bland naturromantiker förekommer en uppfattning att en del avancerade djur kan reglera sin fertilitet så att inte populationen växer över naturens bärkraft. Man pekar t.ex. på rävar som under dåliga lämmelår bara får två ungar när de under goda år kan få sex. Det är lätt att visa att en sådan altruism inte kan uppstå. Räven kommer alltid att maximera antalet ungar oavsett naturens bärkraft. Räven har däremot nytta av att begränsa ambitionen till färre ungar ett år när tillgången på föda ser ut att bli dålig. Det är alltså större chans att räven få ut en eller två ungar ett svältår om det bara är två som delar på födan. Ett gott år när det är lätt att hitta föda vore det inte ESS att bara ha två valpar. Rävar som höll fast vid tvåvalpsbeteende skulle snart konkurreras ut av rävar med sexvalpsbeteende. De senare som maximerar sin fertilitet kommer att invadera populationen.

Hur räven gör för att reglera sin fertilitet är ett annat problem, men det är definitivt ESS att kunna göra det.

Om man tänker sig rävar som begränsar sin fruktsamhet med avsikt att skydda miljö från överutnyttjande (en valp i dåliga tider, fem i goda). I öppen konkurrens med rävar som maximerade antalet valpar (två valpar i dåliga tider, sju i goda). Svält skulle drabba båda sorterna lika men den som maximerade skulle ändå få ut fler valpar eftersom de hade fler med i leken. Därmed måste genen för maximering spridas. Ett beteende för valpbegränsning är inte ESS.

En evolutionär gåta
Det är en evolutionär gåta att människan, ensam bland däggdjuren, har dold ägglossning. Ägglossningen sker mitt emellan menstruationerna och medför inga synliga tecken och inga märkbara beteendeändringar. Det är sant att känsliga kvinnor kan känna sin ägglossning och det har visst visats att kvinnor får ökat intresse för män med typiskt ”manlig” utstrålning just under tiden kring ägglossning, men det är mycket subtilt, och de flesta märker inget alls.

En trolig förklaring (jag tror den finns i ”Den själviska genen”) är att våra förfäder för några miljoner år sedan hade en brunstperiod, ungefär som schimpanserna fortfarande har. Schimpanshonan får som bekant uppsvälld röd rumpa när hon är fruktsam. Vi tycker det ser äckligt ut men schimpanshannarna tycker det är oemotståndligt charmigt. Den största hannen har självklart företräde. De andra hannarna i flocken får nöja sig med att titta på och onanera.

Förmänniskorna hade antagligen något liknade beteende men då och då föddes en hona som var smartare än schimpanserna – den tidens ”Lena Andersson”. Hon insåg att det där med barn det är ju himla besvärligt men sex ville hon inte vara utan. Ur-Lena klädde sig i höftskynke som dolde rumpa. När hon kände hur det hettade i skinkorna var hon noga med att inte visa rumpan och att avstå från sex. När det var en vanlig mellandag med normalrumpa smiskade hon sig själv röd och ”råkade” blotta sig för alfa-hannen. Så blev det sex men inte barn.

Det här knepet spred sig i stammen och fertiliteten rasade. Då och då visade det sig emellertid att kvinnor hade svårt att avgöra när perioden inföll. De försökte nog skydda sig men gjorde ett och annat misstag. Därför blev de oftare med barn. Kvinnor med dold ägglossning fick därför fler barn än kvinnor med synlig. Det berodde alltså inte på att de var mer barnkära, de hade bara svårare att skydda sig. Den gen som bestämde dold ägglossning hade betydligt högre överlevnadsvärde än den för synlig. Den själviska genen ”ville” något annat än individerna som bar på den.

Preventivmedlen har kortslutit naturen
Nu har den tekniska utvecklingen kommit ikapp naturen. Även om människor har lika tanklösa sexuella äventyr som tidigare och även om ägglossningen är dold så kan kvinnor förhindra att de blir gravida med hjälp av preventivmedel. Denna utveckling är på många sätt bra. Det gör att befolkningsexplosionen bromsar in. Det finns hopp om att människosläktet kan anpassa sig till naturens bärkraft utan att det som förr behöver ske genom farsoter, krig och folkmord.

Det tråkiga är att det inte är evolutionärt stabilt (ESS). De kvinnor som har en gen för att vägra följa med strömmen, och som ger efter för sin kvinnliga natur och den kvarvarande extra lusten kring ägglossning, de kommer att vinna i längden! Vare sig det är på grund av överlagd lojalitet med sin genetiska bestämmelse eller p.g.a. att de anslutit sig till någon religiös lära – bara det resulterar i sex utan preventivmedel, att man vägrar göra abort och att man faktiskt tar moderskapet på allvar – dessa kvinnor kommer att vinna i längden.


Talibanerna kommer att ärva Jorden

Richard Dawkins argumenterar hårt mot gruppselektion, men här kan man inte ungå att se att kulturer som håller på gamla könsroller har framtiden för sig. Om de moderna folken respekterar de mänskliga rättigheterna och inte helt sonika slår ihjäl talibaner, saudiaraber, palestinier, muslimer, woodo-animister, amish, Jehovas vittnen, antroposofer etc. så kommer dessa senare att vinna till slut! När Europas ursprungsbefolkning smälter bort i takt med att våra lyckliga självförverkligade åldringar dör bort då vandrar de ”primitiva” folken in och ersätter dem.

Jag försökte förklara detta för min dotter, men hon är redan grundligt indoktrinerad av feministerna.
”Jag tänker inte bli någon j-a kossa som föder mängder av barn bara för att vår kultur ska överleva! Om det ska vara så kan vår kultur lika gärna gå under.”

Talibanen står redan i farstun och lyssnar förundrad. Så låter den västerländska civilisationens undergång!