”Godhjärtade svenskar ser på invandrare som husdjur”
”Efter solidaritetens död har vi fått en inflatorisk godhet med fäste i en medelklass, som aldrig riktigt behöver ta konsekvenserna av sin moraliserande syn på dem med mindre goda erfarenheter och därmed mindre goda åsikter. Den strukturella välviljan dominerar.”Författaren Lars Åberg, som kallar sig journalist och debattör, har en lite spretig argumentation. Å ena sidan verkar han motsätta sig att vi talar om ”invandrare” som en grupp, och även att vi tillskriver folk ”klantillhörighet”, dvs. mer preciserad etnicitet. Han vill att alla skall betraktas som ”individer”.
Det är ju en rätt trist åsikt, eftersom man då knappast kan tala om problem överhuvudtaget. Allt måste förklaras som personliga karriärproblem. Nyliberalt? Javisst. Klargörande? Knappast.
Å andra sidan vill LÅ nog i alla fall tala allvar om problemen, då är det nog bra att acceptera ”klan”-beteckningarna. Problemen med Somalier är generellt annorlunda än de med kristna Irakier. Afganer är annorlunda än Bulgariska romer. Invandrargrupper från det Europeiska närområdet innebär obetydliga problem så länge antalet är inom rimliga gränser. Etc.
Det är egendomligt och trist att den självutnämnda eliten så gärna frossar i självspäkning och skyller alla problem på den svenska ursprungsbefolkningen. Problemen i Sverige är inte ”strukturell rasism” utan snarare ”strukturell super-välvilja”. Det är min åsikt och LÅ verkar vara inne på det samma.
”... om folk inte får jobb beror det oftast inte på att de invandrat utan på att de saknar utbildning och kompetens för den aktuella tjänsten.” säger LÅ.
Och jag vill tillägga: Vi har fått hit en alldeles för stor mängd folk vars kompetenser (eller brist på sådan) vi helt saknar efterfrågan för.
För den som är seriöst intresserad av hur det verkligen ligger till med invandringen och integrationen rekommenderar jag:
Jan Milld, "Vitbok.se -- Mångkulturellt facit". Finns självklart på webben: http://www.vitbok.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar