23 mars 2009

Räcker maten? - mina kommentarer

Redan under diskussionen efter seminariet 2/3 som refererats här, fick jag möjlighet att ställa en fråga. Jag sa ungefär så här:

Det är mycket viktigt att betona betydelsen av befolkningsfrågan.

Det går faktiskt att påverka befolkningsutvecklingen genom bistånd och genom att göra människor medvetna om problemet. Det finns efterfrågan på preventivmedel som inte möts av marknaden. Det finns behov av sexualupplysning. Det finns behov av ungdomsmottagningar, mödravård, och legal abort. Genom att tillfredställa denna efterfrågan kan man få kurvorna att vika av nedåt tidigare.

Jorden är överbefolkad. Den globala uppvärmningen är ett konkret uttryck för att summan av den totala mänskliga aktiviteten är för hög.

Om vi kan förmå befolkningskurvan att vända tidigare och på en lägre nivå -- säg 8,5 miljarder år 2050 istället för 9,2 miljarder – då kan det få enorm betydelse.

Vi måste också tänka oss att kurvan vänder neråt, inte planar ut. Vi behöver sedan fortsätta med att minska jordens befolkning under en tid frammåt.

I det perspektivet är också de låga födelsetalen i Europa mycket lovvärda. Vi går före i en utveckling som alla andra folk måste följa efter. Det är viktigt att tänka på när ekonomerna klagar över befolkningsstrukturen och ojar sig över att allt färre har att försörja så många gamla.

Åke

Räcker maten?

År 2050 kan jordens befolkning vara omkring 9 miljarder – 2 miljarder fler än idag. Gårdet att få fram föda till alla dessa människor till rimliga priser och på ett ekologiskt hållbart sätt? Eller går vi mot fler och allt större svältkatastrofer?

Referat från ett möte anordnat av FUF, Föreningen för Utvecklingsfrågor på ABF-huset i Stockholm, 2 mars 2009.

Huvudtalare: Lennart Båge chef för FNs organ för satsningar i jordbruket, IFAD. Kommenterat av Annika Åhnberg tidigare jordbruksminister (s) och Stefan de Vylder fil dr i nationalekonomi och ordförande i FUF. Carl Tham var samtalsledare.

Domedagsprofeterna hade fel

Lennart Båge inledde med att påminna om debatten om “tillväxtens gränser” som fördes på 1960 och 70-talen. Hur t.ex. Georg Borgström förutspådde nära förestående svältkatastrofer om världens befolkning fick fortsätta att växa.
Men det gick ju bra på något sätt. Borgström och Romklubben hade fel. Befolkningen har fördubblats sedan dess men jordbruksproduktionen har samtidigt mer än fördubblats.

Båge poängterade att krismedvetandet på 60-70-talet togs på allvar, och det ledde till omfattande utvecklingssatsningar inom jordbrukspolitiken över hela världen. Detta visar bättre än något att mänskligheten kan åstadkomma fantastiska resultat när man väl tar till sig krisvarningen.

De stora framgångarna med “den gröna revolutionen” på 70-80-talen gjorde tyvärr att ekonomer och politiker uppfattade problemet som löst redan på 80-talet. Därför har intresset dalat för jordbruksutveckling sedan dess.
På 1970-talet gick 13% av internationellt bistånd gick till jordbruksutveckling, idag går endast 3% till sådant, kommenterade Annika Åhnberg.

Beredskapslagring av livsmedel I världen har minskat kraftigt de senaste årtiondena, från 30% av ett årsbehov till bara ca 15%.

Livsmedelspriserna 2007

Sommaren 2007 började priserna plötsligt stiga kraftigt. Utlösande orsaker var torka, att alltmer mark används till biobränslen. Det förvärrades av spekulation. Resultatet blev att marknaden reagerade mycket kraftigt. Priset på många viktiga baslivsmedel fördubblades. Priset på ris fyrdubblades, och gick på visa håll inte att köpa alls.

Livsmedelskrisen 2007 har aktualliserat behovet av mer aktiv jordbruksutveckling världen över.

Prisökningarna sommaren 2007 var mycket betungande för fattiga stadsbefolkningar i tredje världen. Vinnare var givetvis storjordbrukarna. Men även många småjordbrukare kunde sälja med bättre förtjänst.

Marknaden reagerade positivt på prisökningarna. Redan 2008 sådde man mer och skördarna blev större. Matpriserna sjönk därför tillbaka 2008, men är fortfarnade ca 40% högre än år 2006. Världsmarknadspriset för ris är dubbelt så högt. Tyvärr har också viljan att så minskat I samma takt, vilket bäddar för att krisen kan vara tillbaka redan I höst.

Det har visat sig att tillförlitligheten i försörjningssystemen är skakad. “Vi går på fälgarna” I det internationella jordbruket, sa Lennart Båge.
Ca 1 miljard människor är kroniskt undernärda och risken finns att de blir fler. Malthus hade fel på sin tid. Malthusianerna på 60-talet hade fel. Men man vågar inte saga att Malthus aldrig kommer att få rätt, kommenterade Stefan de Vylder.

Nytt medvetande om jordbruksfrågor

Sedan 2007 har frågan om jordbruksutveckling kommit upp på dagordningen runt om i världen, även om det tillfälligt kommit i skuggan av den ekonomiska krisen. Alla förstår att livsmedelsförsörjning är viktigt.

Uppgiften är att fördubbla livsmedelsproduktionen till år 2050. Dels blir vi fler, men vi blir också rikare. När det finns pengar finns efterfågan på kött och andra dyrare matvaror.

Fördubbling av livsmedelsproduktionen kan inte åstadkommas i någon större utsträckning genom nyodling. I stort sett all produktiv mark är redan tagen i bruk. Det måste ske genom ökad produktivitet, 2-3% per år. Framför allt handlar det om konstgödsel.

Genuina dileman

Vilken jordbrukspolitik bör EU bedriva? Att avskaffa protektionistiska stöd till det egna jordbruket och öppna för frihandel leder till höjda priser på världsmarknaden. Det blir dyrare för fattiga stadsbefolkningar men gör u-ländernas jordbruk mer lönsam. Det kommer att driva på strukturomvandling.
Man kan tänka sig två scenarior som ytterligheter:

Antingen: Om världsamfundet väljer att satsa på de 2,5 till 3 miljarderna småbönder. Om man ger dem kunskap om bättre metoder och erbjuder anständiga priser, så kan småbondejordbruket föda mänskligheten. Kina har valt den vägen, med framgång.

Eller: Om man låter marknaden styra kommer det framför allt att gynna industrijordbruken. Världens 2,5 till 3 miljarder småbönder kommer att avlänkas till att klara sig bäst de kan genom självförsörjning i fattigdomsreservat.

Dilemmat ligger i att även om det första scenariot tycks mer sympatiskt är det också ineffektivt. Framtiden är inte “bonden Pavo”. Landsbygdsbefolkningarna måste till slut engageras i städernas varuproduktion, tjäna pengar och köpa sin mat.

Genmodifierade grödor

Vi kommer inte att klara att fördubbla livsmedelsförsörjning utan att öka produktiviteten. Bioteknik ger möjlighet till fortsatt växtförädling. EU-länderna måste ändra inställning till GMO, säger Annika Ånberg. “Det är omoraliskt att låta storföretagen driva denna utveckling. Samhället bör driva sådan forskning.”
Ekologiskt jordbruk

Användningen av konstgödsel har möjliggjort flerdubblade skördar i Europa och USA. Ekologiskt jordbruk är inte lösningen för u-länderna. De behöver konstgödsel. Däremot kan rika länder kosta på sig att producera mer ekologiskt.
Komplikationer

Slutsatsen var att “vi klarar det”, om vi bara satsar förnuftigt i att utveckla världens jordbruk. Diskussionen som följde pekade emellertid på ett antal viktiga problem.

Klimatutvecklingen kan komma att försvåra jordbruket i många delar av världen, men andra regioner kan också gynnas. Det är svårt att förutse om nettoeffekten blir positiv eller negativ.

Industijordbruket är enormt beroende av olja. Det behövs olja för framställning av konstgödsel och det behövs drivmedel till maskinerna. Klar vi det om oljepriserna skjuter i höjden?

Befolkningsutvecklingen är viktig. Förutsättningen för att vi skall klar livsmedelsförsörjningen på sikt är att befolkningstillväxten stannar av. Enligt FN:s befolkningsfond är prognosen att det planar ut mot slutet av 2000-talet på en nivå strax under 10 miljarder.

referat av Åke Blomdahl

08 mars 2009

Höj pensionsåldern gradvis

Vanhanen och pensionsåldern

”Finländskt ramaskri över höjd pensionsålder” – DN-Världen – 2009-03-08

Den finländske statsministern Matti Vanhanens (C) har på ett okänsligt sätt framkastat förslaget att höja pensionsåldern från 63 till 65 år. Det har utlöst en folkstorm i Finland. Fackrörelsen hotar med generalstrejk och oppositionen firar julafton, skriver DN.
Vanhanen tar upp en mycket viktig framtidsfråga. Därför är det mycket tråkigt att han inte gått mer pedagogiskt tillväga.

Arbetslinjen och livslängden
Arbetslinjen måste vara att man arbetar så länge man har något att ge. När pensionsystemet infördes i Sverige 1913 sattes pensionsåldern till 67 år. Medellivslängden var då 58 år för kvinnor och 56 för män (enligt "Folk måste få bestämma sin pensionsålder själva"-Birgitta Ohlsson och Barbro Westerholm – DN-Debatt – 2008-10-31). Idag är medellivslängden 83 för kvinnor och 79 för män (SCB).
Pensionsåldern i Sverige är idag 65 år (garantipension), arbetsgivaren kan tvinga fram pension vid 67. Reglerna är ganska komplicerade. I praktiken är den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige 62 år.

Det är inte rimligt att en stor och stadigt ökande andel av den friska befolkningen har permanent semester i 10-20 år.

Befolkningsutveckling
En stor del av Europas länder har låga födelsetal, så låga att det på sikt pekar mot folkminskning. Om Europas folkmängd minskar kan det vara en viktig del av lösningen av klimatproblemet och andra miljö- och resurshushållningsproblem. Det har vi alltså all anledning att bejaka. Men att andelen äldre bli större innebär också problem. ”Eurostats senaste befolkningsprognos visar att det enbart kommer att finnas två yrkesarbetande för varje pensionär i EU år 2050. Detta jämfört med fyra i dag.” (Ohlsson och Westerholm) Det vill säga om nuvarande pensionsåldrar behålls.

Invandring farlig lösning
Standardlösningen av detta dilemma är att man fortsätter att uppmuntra invandring. Då blir det emellertid ingen lättnad av europeernas ekologiska fotavtryck. På sikt innebär det också att europeerna ersätts med invandrade folkslag. På sikt är det kulturellt självmord!
Tvärtom! Europa kan överleva, med hälsa, om invandringen kan hållas minimal och om vi accepterar att arbeta längre.

Åldrandet gåta
Det sker en snabb utveckling inom de medicinska vetenskaperna. Vi har stamcellsforskning, DNA-sekvensiering och snabbt ökande förståelse för livets biokemi. Det ärinte orimligt att vi snart får se avgörande genombrott i åldrandets gåta. Efterfrågan på föryngrande kurer behöver vi inte tvivla på. Resultatet kan bli att medellivslängden åter börjar växa markant. Om en människa förväntas leva med hälsa till hon blir 100 eller ännu mer, då kan man ju inte samtidigt förvänta sig att bli försörjd från 65!

Självförverkligande
Idealet måste vara att människor skall ha tillfälle till självförverkligande inom arbetslivet. En annan strategi att nå självförverkligande kan vara att jobba ihop pengar och på egen bekostnad tar ut ledighet tidigare i livet. Det är förrädiskt att vänta för länge. Man vet inte hur länge man är frisk. Även om de flesta har många år kvar efter 67 finns det ingen garanti. Det är bedrägeri att utmåla pensionsåldern som en andra ungdom som ibland görs i reklamen för pensionssparande. Skjut inte upp livet!

Höj pensionsåldern!
Att som Vanhanen föreslår höja pensionsåldern med två år i ett slag verkar mindre betänksamt. Det måste ju innebära att man får två år utan pensionsavgångar. Jag föreslår att man kontinuerligt börjar höja pensionsåldern med två månader per år. Det ger en mjuk anpassning av ekonomin.

Jordfly

04 mars 2009

Bildanalys



Jag hittade den här annonsen i ”Riksdag och departement”, nr 27-2008. Den får larmklockorna att ringa hos mig.

Det är en annons för arbetsförmedlingen som vill sälja nyinvandrade till arbetsmarknaden till 25% av normal lön. Man måste då räkna med att språkkunskapen är bristfällig och viss arbetstid kommer att gå bort för språkundervisning (SFI).

Det handlar alltså om s.k. positiv särbehandling. Det är ett ämne som kan diskuteras i sig, men vad säger bilden mer?

Det är en dramatiskt tydlig bild av Sveriges demografiska situation. Hälften (minst) av föryngringen är invandring. Kan det sägas tydligare att ursprungsbefolkningen snart är en minoritet? Vad bilden inte säger är att minst ett kanske två av de fem barnen är andra generationens invandrare. Det kommer alltså att gå fort! Det Sverige där jag växte upp har snart en helt annan befolkning.

Invandrarna på bilden är unga, glada, positiva, välutbildade, fräscha, och färdiga att hugga i. Svenskarna representeras av spädbarn. Små och naiva, och det tar minst 20 år innan de kan göra någon nytta. Det ser ut att vara samma barn som klippts in på olika ställen. De är stöpta i samma form, bleka, ljushåriga och utan personlighet.

Bilden visar alltså inte direkt någon osanning, men budskapet är ändå djupt motbjudande. Ett slag i ansiktet. Helt enkelt rasistiskt.