Räcker maten?

År 2050 kan jordens befolkning vara omkring 9 miljarder – 2 miljarder fler än idag. Gårdet att få fram föda till alla dessa människor till rimliga priser och på ett ekologiskt hållbart sätt? Eller går vi mot fler och allt större svältkatastrofer?

Referat från ett möte anordnat av FUF, Föreningen för Utvecklingsfrågor på ABF-huset i Stockholm, 2 mars 2009.

Huvudtalare: Lennart Båge chef för FNs organ för satsningar i jordbruket, IFAD. Kommenterat av Annika Åhnberg tidigare jordbruksminister (s) och Stefan de Vylder fil dr i nationalekonomi och ordförande i FUF. Carl Tham var samtalsledare.

Domedagsprofeterna hade fel

Lennart Båge inledde med att påminna om debatten om “tillväxtens gränser” som fördes på 1960 och 70-talen. Hur t.ex. Georg Borgström förutspådde nära förestående svältkatastrofer om världens befolkning fick fortsätta att växa.
Men det gick ju bra på något sätt. Borgström och Romklubben hade fel. Befolkningen har fördubblats sedan dess men jordbruksproduktionen har samtidigt mer än fördubblats.

Båge poängterade att krismedvetandet på 60-70-talet togs på allvar, och det ledde till omfattande utvecklingssatsningar inom jordbrukspolitiken över hela världen. Detta visar bättre än något att mänskligheten kan åstadkomma fantastiska resultat när man väl tar till sig krisvarningen.

De stora framgångarna med “den gröna revolutionen” på 70-80-talen gjorde tyvärr att ekonomer och politiker uppfattade problemet som löst redan på 80-talet. Därför har intresset dalat för jordbruksutveckling sedan dess.
På 1970-talet gick 13% av internationellt bistånd gick till jordbruksutveckling, idag går endast 3% till sådant, kommenterade Annika Åhnberg.

Beredskapslagring av livsmedel I världen har minskat kraftigt de senaste årtiondena, från 30% av ett årsbehov till bara ca 15%.

Livsmedelspriserna 2007

Sommaren 2007 började priserna plötsligt stiga kraftigt. Utlösande orsaker var torka, att alltmer mark används till biobränslen. Det förvärrades av spekulation. Resultatet blev att marknaden reagerade mycket kraftigt. Priset på många viktiga baslivsmedel fördubblades. Priset på ris fyrdubblades, och gick på visa håll inte att köpa alls.

Livsmedelskrisen 2007 har aktualliserat behovet av mer aktiv jordbruksutveckling världen över.

Prisökningarna sommaren 2007 var mycket betungande för fattiga stadsbefolkningar i tredje världen. Vinnare var givetvis storjordbrukarna. Men även många småjordbrukare kunde sälja med bättre förtjänst.

Marknaden reagerade positivt på prisökningarna. Redan 2008 sådde man mer och skördarna blev större. Matpriserna sjönk därför tillbaka 2008, men är fortfarnade ca 40% högre än år 2006. Världsmarknadspriset för ris är dubbelt så högt. Tyvärr har också viljan att så minskat I samma takt, vilket bäddar för att krisen kan vara tillbaka redan I höst.

Det har visat sig att tillförlitligheten i försörjningssystemen är skakad. “Vi går på fälgarna” I det internationella jordbruket, sa Lennart Båge.
Ca 1 miljard människor är kroniskt undernärda och risken finns att de blir fler. Malthus hade fel på sin tid. Malthusianerna på 60-talet hade fel. Men man vågar inte saga att Malthus aldrig kommer att få rätt, kommenterade Stefan de Vylder.

Nytt medvetande om jordbruksfrågor

Sedan 2007 har frågan om jordbruksutveckling kommit upp på dagordningen runt om i världen, även om det tillfälligt kommit i skuggan av den ekonomiska krisen. Alla förstår att livsmedelsförsörjning är viktigt.

Uppgiften är att fördubbla livsmedelsproduktionen till år 2050. Dels blir vi fler, men vi blir också rikare. När det finns pengar finns efterfågan på kött och andra dyrare matvaror.

Fördubbling av livsmedelsproduktionen kan inte åstadkommas i någon större utsträckning genom nyodling. I stort sett all produktiv mark är redan tagen i bruk. Det måste ske genom ökad produktivitet, 2-3% per år. Framför allt handlar det om konstgödsel.

Genuina dileman

Vilken jordbrukspolitik bör EU bedriva? Att avskaffa protektionistiska stöd till det egna jordbruket och öppna för frihandel leder till höjda priser på världsmarknaden. Det blir dyrare för fattiga stadsbefolkningar men gör u-ländernas jordbruk mer lönsam. Det kommer att driva på strukturomvandling.
Man kan tänka sig två scenarior som ytterligheter:

Antingen: Om världsamfundet väljer att satsa på de 2,5 till 3 miljarderna småbönder. Om man ger dem kunskap om bättre metoder och erbjuder anständiga priser, så kan småbondejordbruket föda mänskligheten. Kina har valt den vägen, med framgång.

Eller: Om man låter marknaden styra kommer det framför allt att gynna industrijordbruken. Världens 2,5 till 3 miljarder småbönder kommer att avlänkas till att klara sig bäst de kan genom självförsörjning i fattigdomsreservat.

Dilemmat ligger i att även om det första scenariot tycks mer sympatiskt är det också ineffektivt. Framtiden är inte “bonden Pavo”. Landsbygdsbefolkningarna måste till slut engageras i städernas varuproduktion, tjäna pengar och köpa sin mat.

Genmodifierade grödor

Vi kommer inte att klara att fördubbla livsmedelsförsörjning utan att öka produktiviteten. Bioteknik ger möjlighet till fortsatt växtförädling. EU-länderna måste ändra inställning till GMO, säger Annika Ånberg. “Det är omoraliskt att låta storföretagen driva denna utveckling. Samhället bör driva sådan forskning.”
Ekologiskt jordbruk

Användningen av konstgödsel har möjliggjort flerdubblade skördar i Europa och USA. Ekologiskt jordbruk är inte lösningen för u-länderna. De behöver konstgödsel. Däremot kan rika länder kosta på sig att producera mer ekologiskt.
Komplikationer

Slutsatsen var att “vi klarar det”, om vi bara satsar förnuftigt i att utveckla världens jordbruk. Diskussionen som följde pekade emellertid på ett antal viktiga problem.

Klimatutvecklingen kan komma att försvåra jordbruket i många delar av världen, men andra regioner kan också gynnas. Det är svårt att förutse om nettoeffekten blir positiv eller negativ.

Industijordbruket är enormt beroende av olja. Det behövs olja för framställning av konstgödsel och det behövs drivmedel till maskinerna. Klar vi det om oljepriserna skjuter i höjden?

Befolkningsutvecklingen är viktig. Förutsättningen för att vi skall klar livsmedelsförsörjningen på sikt är att befolkningstillväxten stannar av. Enligt FN:s befolkningsfond är prognosen att det planar ut mot slutet av 2000-talet på en nivå strax under 10 miljarder.

referat av Åke Blomdahl