21 december 2010

Klimatfrågan - bluff eller global katastrof

Klimatfrågan
bara en bluff eller är en global katastrof förestående?

Vem kan vi lita på? Vad skall en klok människa tro?
I det svenska politiska etablissemanget har antagandet om pågående allvarliga klimatförändringar antagit formen av religiös dogm som inte kan ifrågasättas. Internationellt finns i andra kretsar ett lika oresonligt misstroende mot klimatforskningen.

Som miljövän har jag all anledning att glädjas över att vår tids allt dominerande globala köp-och-släng-konsumism-industrialism ifrågasätts, men det är inte långsiktigt sunt om civilisationskritiken vilar på dogmer i stället för öppet och kritiskt prövad vetenskap.

Tillväxtens gränser
Naturvetenskapligt skolade samhällsbetraktare och i synnerhet biologer-ekologer har sedan ett halvt sekel tillbaka med allt större skärpa varnat världens ledare för att vi inte kan förvänta oss att de gångna seklens exceptionella tillväxt kan fortsätta. Människosläktets ekonomi har vuxit till en monstruös naturkraft som hotar att uppsluka allt annat liv.

”Det moderna projektet” är av tvivelaktigt värde också för oss människor. Som enskild människa kan man knappast ha blivit lyckligare bara därför att vi nu är så många fler. Många av oss blir i alla fall olyckligare av att vi tvingas leva så långt i från naturen och naturliga gemenskaper. Kanske har vi blivit lyckligare för att vi nu har så mycket mer (skräp)kultur att välja på? Eller springer vi kanske bara runt som stressade råttor i ett gigantiskt behavioristiskt experiment, jagande reklamindustrins ”belöningar”.

Vad vi än tycker om det så är Jordens resurser begränsade. På ett eller annat sätt kommer tillväxten att stoppas.

Klimatpåverkan
Nåväl! Ekologer och atmosfärkemister frågade sig tidigt om inte mänsklig aktivitet också kan bli så stor att den påverkar klimatet. Till att börja med var inte svaret givet. Rök och partiklar i atmosfären ökar molnbildningen och kunde därmed avskärma och reflektera bort solenergi – vilket skulle leda till nedkylning. Kanske väntade en människoorsakad istid? Andra menade att ökningen av koldioxid i atmosfären skulle leda till förstärkt växthuseffekt och att den dominerande effekten skulle bli uppvärmning.

Otvivelaktig påverkan
Vad vågar man då idag säga?
Koldioxidhalten i atmosfären har ökat i en stadig takt som helt överensstämmer med användningen av fossila bränslen. Det är alldeles klart att det kol som i årmiljoner legat stilla i form av kol och olja nu kommit i aktivt kretslopp.
Ökningen av halten koldioxid leder till att utstrålningen dämpas. Om det inte samtidigt finns en process som hindrar instrålningen, t.ex. ökad molnbildning måste det leda till uppvärmning av troposfären.

Att verkligen mäta medeltemperaturen är däremot inte det lättaste. Temperaturen på en mätplats varierar kraftigt över dygnet, över året och från ett år till ett annat. Trots dessa svårigheter har det gjorts ett antal beräkningar. Dessa pekar tämligen tydligt på att en uppvärmning om 0,7 grader skett sedan 1960-talet.
Man har också studerat havens medeltemperatur. Det tar lång tid för havsdjupen att påverkas av atmosfärens energi. Det utjämnar något svårigheterna med den förra. Haven uppvisar en långsam och jämn uppvärmning. Uppvärmningen av havsdjupen har gått fortare än de datorsimulerade klimatmodellernas prognoser från 1990-talet.

Är 0,7 grader allvarligt?
Haven har stigit i genomsnitt 7 cm. Inte en enda människa kan ha drunknat av den orsaken.

Klimatet har ändrat sig tidigare, av naturliga orsaker. Går man långt tillbaka har klimatförändringarna flera gånger varit dramatiska. Vi har haft flera istider i följd under den senaste årmiljonen. Den nuvarande värmeperioden har varat i ca 10.000 år (holocen) – det anses att denna värmeperiod med relativt stabilt klimat var en av förutsättningarna för jordbrukets och civilisationernas framväxt. Det finns inga teorier om hur länge denna period naturligt skall bestå.

Även under holocen har klimatet ändrat sig. Under järnåldern hade Europa en värmeperiod som definitivt kan anses bruten först på 1300-talet. Glaciärerna växte och skördarna slog fel. Den ”lilla istiden” kulminerade på 1600-talet. Sedan 1800-talet har vi åter haft en allt varmare period – kanske är den orsakad av industrialismen – kanske hade vi ändå haft en värmeperiod.

Religiösa erfarenheter
Eftersom vädret ändå växlar enormt är det fullkomligt omöjligt för en enskild människa att uppfatta en klimatförändring om 0,7 grader i genomsnitt som ett upplevt faktum. Men psykologiskt tror vi på våra sinnen. En torr och varm sommar med många skogsbränder och växthuseffekten är ett ”faktum”. En kall vinter och alltfler blir ”skeptiker”. Två kalla vintrar i följd och frågan om en människoframkallad global uppvärmning är död för mången man.

Översvämningen i somras i Pakistan har övertygade de flesta Pakistanier om att växthuseffekten är högst verklig. I själva verket har det alltid förekommit översvämningar och extrema väder. Att följden blev så allvarlig just i år kanske snarare beror på att floddalen är så svårt överbefolkad att man tvingats bygga och odla på osäkra ställen.

Fisken har försvunnit från kusten utanför Goa i Indien. Somliga hävdar att det beror på att vattnet blivit varmare. En mycket troligare förklaring är alltför många fiskare med alltför effektiva fiskeredskap.

Det är tacksamt att skylla missväxt på klimatförändringar och föreställa sig att skulden är utsläpp som gjorts av ondsinta västerlänningar. Då kan man kräva mer bistånd. Mätningarna har visat att praktiskt taget ingen uppvärmning alls skett i tropikerna. En troligare förklaring till missväxt är att på en överbefolkad planet lever allt fler i marginalområden som alls inte är lämpade för odling. Därför upplevs normala vädervariationer som katastrofer utan tidigare motstycke. En annan förklaring är att förödelsen av de tropiska skogarna drastiskt påverkat avdunstning, molnbildning, och nederbörd, dvs det regionala klimatet.

Negativ återkoppling – Gaia-hypotesen
På 1980-talet var Gaia-hypotesen populär bland många miljöengagerade (James Lovelock, 1979). Lovelock beskrev Jorden som en levande superorganism med en strävan att aktivt anpassa klimatet för att ge optimala förhållande till livet på Jorden. Somliga föreställde sig t o m Gaia som en gud med ett medvetande, andra tänkte sig Gaia som en metafor för en levande planet där livsmiljön hålls stabil av negativa återkopplingar. Om vi människor bara kan avhålla oss ifrån att ta alla levande miljöer i tjänst kommer livet och ekologin att fortsätta att upprätthålla livsbefrämjande förhållanden.

Om t.ex. koldioxidhalten i atmosfären stiger och orsakar uppvärmning så kommer, enligt Gaia-teorin, skogarna att växa sig högre och tätare och på det viset åter binda kolet. Molnbildningen över skogarna kommer att öka och temperaturen vid marken kommer att sjunka. Mossar och våtmarker kommer att binda växtmaterial som torv och efter ett antal årmiljoner har kolet återvänt till nya fossila lager i berggrunden.

Positiv återkoppling – domedagsscenarion
Idag är denna naturliga återkoppling uppenbart bruten. Skogarna tillåts inte bre ut sig, istället huggs det sista kvarvarande skogarna ned. Klimatforskare har pekat på riskerna med positiv återkoppling som accelererar den globala uppvärmningen. När havsisen smälter blottas det mörka havet. Istället för att energin reflekteras tillbaka ut i rymden kommer den att absorberas av havsvattnet, vilket ökar vattnets temperatur och påskyndar havsisens avsmältning.

En annan effekt är att om permafrosten tinar under tundrorna i Sibirien och Kanada så frigörs metan. Metan är en kraftfull växthusgas och därmed förstärks växthuseffekten och orsakar mer uppvärmning och permafrosten tinar ännu djupare, etc.

Idag anses det bland klimatforskare kring IPCC att en kritisk gräns finns någonstans strax över två grader. Överskrids gränsen kommer uppvärmningen att skena genom positiv återkoppling mot en ny stabil nivå som kanske ligger 6 grader över 1960-talets globala genomsnittstemperatur. Även om sex grader högre temperatur inte kommer att utplåna mänskligheten kan man ändå vara övertygad om att förändringen kommer att vara radikalt genomgripande. Havsnivåerna kommer att stiga kanske 7 m, klimatzonerna kommer att flyttas 100-tals mil.
Men även i ett sådant scenario kommer alltså havsnivån att höjas så långsamt och förutsägbart att ingen människa kommer att komma till skada. Att städer måste byggas om kan hålla den ekonomiska tillväxten ingång ytterligare en tid. Värst blir det för den biologiska mångfalden. Många sällsynta växter och djur kommer inte att kunna flytta med klimatzonerna. De kommer inte att kunna ”hoppa” från ett isolerat reservat till ett annat. En snabb klimatförändring enligt de värre scenariona kommer att fullborda den stora utrotning – jämförbar med den katastrof som utplånade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan.

Peak oil
IPCC har i sina scenarior räknat med att det finns obegränsat med kol och olja att bränna upp, men det är en förutsättning som alltmer ifrågasätts. Geologer har förutsett att oljeindustrin omöjligt kan möta världsekonomins ständigt ökande efterfrågan. Kanske passerades ”peak oil” redan 2007-8, kanske passeras den inom några få år? Därefter kommer ett gap mellan tillgång och efterfrågan att öppnas och vidgas. Det leder, enligt den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan, till att priserna på oljeprodukter kommer att stiga raskt. Till slut kommer det också att krävas mer energi att pumpa upp och raffinera råoljan än man får ut ur den när man förbränner den. Varje samhälle som vill bli bestående måste se till att ha gjort sig oberoende av fossila bränslen innan det gått så långt.

Risken för global uppvärmning och risken för att oljan håller på att ta slut pekar alltså båda mot att vi snarast bör avveckla beroendet av fossila bränslen.

Islam i Sverige?

När jag var barn fanns det knappast några muslimer alls i Sverige.

Under hippi-tiden på slutet av 60-talet och på 70-talet kom Hinduism och Buddhism till Sverige. Det var genom svenska ungdomar som rest till Indien eller träffat redan etablerade hinduiska och buddhistiska sekter i USA. Det handlade om drömmar och droger. Det var kanske exotism, ”flum” och fantasteri – men det var garanterat fredligt. Det var vid denna tid som pacifismen slog rot i den svenska kulturen. Aldrig någonsin har jag träffat någon av mina generationskamrater som attraherats av islam. Vi betrakta Islam som det sämsta hos fundamentalistisk kristendom eller som ytterligare värre.

Jag har alltid varit intresserad av livsåskådningsfrågor – men islam har jag aldrig betraktat som en religion, dvs ett svar på ärliga existensiella frågor. Islam är snarare som ett stelt och ytterligt torftigt regelsystem. Koranen, profeten Mohammeds uppenbarelse, anses av muslimerna som det slutgiltiga och fulländade meddelandet från Gud. Allt ytterligare sökande är enligt muslimerna fåfängligt. För mig, och gissningsvis för de flesta svenskar, är det att slutgiltigt stänga dörren för en personlig upplevelse och en personlig tolkning av livsgåtan. Så utomordentligt trist!

Islam är fullständigt främmande för ett svenskt tänkesätt. Islam är något helt främmande för vårt lands rättmätiga och ursprungliga befolkning.

Islam kom till Sverige på 1980-talet. Den kom dels genom flyktingar från Mellanöstern (Palestina och Libanon) men framför allt från det sammanstörtande Jugoslavien i början av 1990-talet.

På den tiden vågade inte myndigheterna ta för givet att svenskarna skulle bli överlyckliga över att berikas av denna främmande religion. Det anordnades kurser och möten där svenskar skulle få möjlighet att möta muslimer. Syftet var givetvis att motarbeta ”fördomar”. Vi skulle genom att tala och umgås med muslimer förstå att ”vi är alla lika”, och islam är en lika fin och trevlig religion precis som kristendom eller judendom.

Jag var på ett sådant informationsmöte. Det kan ha varit 1992? Jag var då (som nu) öppen och ärligt intresserad. Till mötet hade kommit mest vanliga intresserade eller bekymrade svenskar, dels troende nyinvandrade muslimer. Frågorna duggade tätt. Vad anser islam om kvinnors rättigheter. Vad säger ni om abort? Vad innebär sharia? Etc.
För varje fråga som besvarades ökade oron bland svenskarna. Frågorna blev alltmer aggressiva. Var detta verkligen en fredens religion? Islam tycktes förneka de flesta humanitära sanningar som vi svenskar tyckte oss ha erövrat slutgiltigt.

På det här mötet var det en intellektuell muslim som reste sig och höll ett kort tal till oss svenskar. Det var ett tal som gjorde ett outplånligt intryck på mig. Han sa ungefär så här:

Ni (svenskar) måste förstå att vi inte uppfattar er kultur som särskilt högstående. Vi uppfattar er kultur som primitiv och barbarisk. Vi kommer inte att överge islam. Vi vill inte bli ”svenskar”. Muslimer anser att svensk kultur är principlös, promiskuös och depraverad. Vi har ingen som helst lust att anpassa oss efter era så kallade ”värden”.

Jag säger er uppriktigt: Ni måste förstå vad som står på spel! Om ni vill behålla er kultur i fred så har ni möjlighet nu [dvs 1992] att sätta stopp för ytterligare invandring av muslimer. Men ni måste säga ifrån nu! Ni skall inte inbilla er att vi kommer att vilja omvända oss till ”svensk” kultur. Om tio-tjugo år är vi så många att ni inte längre kan stå emot oss. Ni skall inte inbilla er att vi kommer att respektera er kultur.


Jag var vid denna tidpunkt fortfarande anhängare av idén att Sverige och svenskarna kan och vill hjälpa alla flyktingar var i från de än kommer. Men jag kan lova att jag gick ifrån detta möte med stora betänkligheter.

Vad har vi gjort?
Idag konstaterar vi att vi har konfrontationen mellan civilisationer utspelad här på Stockholms gator!

Vad har vi ställt till med?
Islam är fullständigt främmande för den svenska folksjälen. Det finns knappast någon etnisk svensk som ens reflekterar över att konvertera till islam. Det skulle i så fall vara en handfull kvinnor som gått och gift sig med muslimska män, och så författaren Torbjörn Säfve.

Nu har vi minst 100.000 aktivt troende muslimer i landet. Vi har minst 500.000 som invandrat från muslimska länder.

Den muslimska gruppen lever väsentligen ett liv helt skilt från svenskarna. De är så många nu att de kan befolka hela stadsdelar. Dessa muslimer har inte längre något behov av att ”integreras” i det svenska samhället. De har en nativitet som vida överglänser ursprungsbefolkninens.

Det må vara sant att de flesta muslimer är fullständigt nöjda med att få leva sitt eget liv enligt sina egna regler, men det går inte att blunda för att det också finns en liten men signifikant andel som är beredda att gå till angrepp mot det som de uppfattar som hedendom, ateism och barbari.

Säkerhetspolisen är inte förvånade över att vi har har fått vårt första försök till självmordsattentat.

Det finns anledning till eftertanke. Varför skulle vi dra hit dessa främmande folk med denna främmande ideologi?

Vad har vi ställt till med?

15 december 2010

Hej Världen!

(Med anledning av självmordsbombaren Mujahid Taimour Abdulwahabs misslyckade attentat i Stockholm 11/12 2010:)

Den moderatledda kommunstyret i Stockholm driver sedan ett par år kampanjen ”Ett Stockholm i Världsklass”. Det konkreta innehållet är inte, som man kunde tro, att de kommunala tjänsterna skall bli världsbäst, det handlar om att Stockholm skall VÄXA till varje pris. Gärna genom att avfolka resten av landet, men framför allt handlar det om att locka långväga migranter.

Jag undrar om de skålar i stadshuset nu? Vad kan vara ett bättre tecken på att Stockholm erövrat ”världsklass” än att vi fått vårt första islamistiska självmordsattentat? Hej, London! Hej, Madrid! Nu är vi med!

Nej, självklart skålar man inte över negativa världsklassmeriter. Men är någon egentligen förvånad? ”Vi kan inte förvänta oss att vara oberörda av internationella konflikter.” säger Beatrice Ask. Så sant! Särskilt inte om man först har lockat hit folk från alla de stridande parterna.

Jan Guillou förklarar att det är inte så konstigt att muslimska unga män radikaliseras. De har upplevt den svenska ”rasismen” och misstänksamheten mot islam. Svenskarna uppträder ju inte tillräckligt vördnadsfullt mot sina nya medborgare! Svenskarna faller inte ner med pannan mot marken av tacksamhet över att få möta Profetens (frid över honom) budbärare. Om vi inte uppträder som om dessa islamister kunde vara ”terrorister” så skulle inte dessa extrema grupper kunna hävda att de är utsatta för något förtryck, och då skulle heller ingen bli motiverad att ställa upp på terrordåd. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article8269712.ab)

Om det är sant som Guillou säger, då finns det i praktiken ingen väg som leder bort från eskalering.
Guillous eget förslag, fullständig villkorslös kapitulation, skulle kanske blidka erövrarna, men jag tror inte svenskarna tänker ödmjuka sig så långt. Vi skulle säkert ändå få ett eskalerande krig mellan olika invandrarfolk. Skall Sverige erövras av kristna Irakier eller muslimska?

Naturligtvis låter det sig sägas att denne självmordsbombare bara är en ensam förvirrad galning, och hans beteende säger inget alls om alla ”normala” muslimer. Ändå kommer dessa muslimer från länder där det finns förbluffande gott om sådana ”galningar”. Hur många extrema uttolkare av en religion behövs det för att man seriöst kan misstänka att det finns något malignt i själva läran? Man behöver bara öppna Koranen och läsa några slumpvis valda stycken så har man sannolikt hunnit få läsa några svavelosande beskrivningar av hur det skall gå för dem som inte underkastar sig profetens bud. En mer extremt dualistisk religion som delar världen i absolut svart eller vitt finns inte. Är det då så långsökt att en och annan som faktiskt tar läran på allvar också ger sig ut för att kämpa på det sätt som så målande beskrivs?

Sverige har importerat denna religion fullständigt i onödan. Före Olof Palme fanns det färre än hundra muslimer i hela landet. Nu har vi minst 100.000 aktivt organiserade och troende muslimer (minst 500.000 är invandrade från muslimska länder). Det är idag antagligen snart den i praktiken största religionen i Sverige. Det blir ständigt allt färre aktiva i den Svenska Kyrkan. Tiotusentals Irakier i Södertälje är Syriskt Ortodoxa. Dessa torde vara ett större bekymmer för muslimerna än de servila svenskarna. Det är idag närmast livsfarligt att visa sig i hijab i vissa stadsdelar av Södertälje.

Om det var så att islamistisk terror bara är desperata uttryck från enstaka förvirrade människor – inte något egentligen signifikant socialt problem, då faller ju argumenten för att kristna irakier inte skulle kunna återvända. En debatt som nyligen varit på agendan. Men om det verkligen ÄR TYPISKT för de kulturella konflikter som plågar Mellanöstern då har vi ju ännu större anledning att hålla detta borta från oss, inte sant?

Eskalering är oundviklig
Naturligtvis har vi svenskar nu fått skäl att vara mer rädda för islam. Det är givetvis klokt att fortsätta att leva som vanligt, men vi kommer att titta mer misstänksamt på vår muslimske granne eller arbetskamrat – särskilt om denne visat sig starkt religliöst intresserad. Samtidigt MÅSTE myndigheterna nu öka övervakningen av riskgrupper och direkt spioneri mot radikala religiösa eller politiska organisationer. Vår muslim kommer oundvikligen att känna sig allt mer ”diskriminerad”. Fler unga män kommer att uppleva ”rasismen” och svenskarnas gudlöshet som än mer avskyvärd. Det kommer sannolikt att leda till att fler unga arga män tar till sig ”extremismen”. Förr eller senare kommer fler terrordåd.

Det är heller inte omöjligt att det bildas extrema svenska grupper som vill ta på sig ansvaret att försvara oss mot islamisterna. Det kommer ytterligare att öka spänningen – och ge muslimska extremister skäl att agera. Det högst sannolikt att muslimhatande kristna invandrare från Mellanöstern tar tillfället att försöka ”kasta ut” muslimerna.

Det självklara politiska svaret borde vara att stoppa invandringen från dessa regioner. Om man (mot alla odds) får igenom en skärpt invandringspolitik – så lär det också bli ett skäl så gott som något för muslimska extremister att öka våldet. Erfarenheten från Danmark är att skärpt invandringspolitik inte på kort sikt leder till minskat våld och minskande spänningar, tvärtom. Ändå är det den vägen vi måste gå. Det finns fortfarande möjlighet att rädda Sverige åt den svenska ursprungsbefolkningen, men det kommer att kräva en period av skärpta motsättningar. Det är oundvikligt. Det är tidigare generationers dåraktiga politik som drivit oss in i denna utveckling. Det kommer att krävas handgriplig kamp att vända utvecklingen rätt.

Det är upplagt för en orolig framtid.

”Detta var en vredens flod, nästa kommer bli än värre. Gravarna kräver era liv, åh Allahs fiender.” (från en islamistisk hemsida)