Hej Världen!

(Med anledning av självmordsbombaren Mujahid Taimour Abdulwahabs misslyckade attentat i Stockholm 11/12 2010:)

Den moderatledda kommunstyret i Stockholm driver sedan ett par år kampanjen ”Ett Stockholm i Världsklass”. Det konkreta innehållet är inte, som man kunde tro, att de kommunala tjänsterna skall bli världsbäst, det handlar om att Stockholm skall VÄXA till varje pris. Gärna genom att avfolka resten av landet, men framför allt handlar det om att locka långväga migranter.

Jag undrar om de skålar i stadshuset nu? Vad kan vara ett bättre tecken på att Stockholm erövrat ”världsklass” än att vi fått vårt första islamistiska självmordsattentat? Hej, London! Hej, Madrid! Nu är vi med!

Nej, självklart skålar man inte över negativa världsklassmeriter. Men är någon egentligen förvånad? ”Vi kan inte förvänta oss att vara oberörda av internationella konflikter.” säger Beatrice Ask. Så sant! Särskilt inte om man först har lockat hit folk från alla de stridande parterna.

Jan Guillou förklarar att det är inte så konstigt att muslimska unga män radikaliseras. De har upplevt den svenska ”rasismen” och misstänksamheten mot islam. Svenskarna uppträder ju inte tillräckligt vördnadsfullt mot sina nya medborgare! Svenskarna faller inte ner med pannan mot marken av tacksamhet över att få möta Profetens (frid över honom) budbärare. Om vi inte uppträder som om dessa islamister kunde vara ”terrorister” så skulle inte dessa extrema grupper kunna hävda att de är utsatta för något förtryck, och då skulle heller ingen bli motiverad att ställa upp på terrordåd. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article8269712.ab)

Om det är sant som Guillou säger, då finns det i praktiken ingen väg som leder bort från eskalering.
Guillous eget förslag, fullständig villkorslös kapitulation, skulle kanske blidka erövrarna, men jag tror inte svenskarna tänker ödmjuka sig så långt. Vi skulle säkert ändå få ett eskalerande krig mellan olika invandrarfolk. Skall Sverige erövras av kristna Irakier eller muslimska?

Naturligtvis låter det sig sägas att denne självmordsbombare bara är en ensam förvirrad galning, och hans beteende säger inget alls om alla ”normala” muslimer. Ändå kommer dessa muslimer från länder där det finns förbluffande gott om sådana ”galningar”. Hur många extrema uttolkare av en religion behövs det för att man seriöst kan misstänka att det finns något malignt i själva läran? Man behöver bara öppna Koranen och läsa några slumpvis valda stycken så har man sannolikt hunnit få läsa några svavelosande beskrivningar av hur det skall gå för dem som inte underkastar sig profetens bud. En mer extremt dualistisk religion som delar världen i absolut svart eller vitt finns inte. Är det då så långsökt att en och annan som faktiskt tar läran på allvar också ger sig ut för att kämpa på det sätt som så målande beskrivs?

Sverige har importerat denna religion fullständigt i onödan. Före Olof Palme fanns det färre än hundra muslimer i hela landet. Nu har vi minst 100.000 aktivt organiserade och troende muslimer (minst 500.000 är invandrade från muslimska länder). Det är idag antagligen snart den i praktiken största religionen i Sverige. Det blir ständigt allt färre aktiva i den Svenska Kyrkan. Tiotusentals Irakier i Södertälje är Syriskt Ortodoxa. Dessa torde vara ett större bekymmer för muslimerna än de servila svenskarna. Det är idag närmast livsfarligt att visa sig i hijab i vissa stadsdelar av Södertälje.

Om det var så att islamistisk terror bara är desperata uttryck från enstaka förvirrade människor – inte något egentligen signifikant socialt problem, då faller ju argumenten för att kristna irakier inte skulle kunna återvända. En debatt som nyligen varit på agendan. Men om det verkligen ÄR TYPISKT för de kulturella konflikter som plågar Mellanöstern då har vi ju ännu större anledning att hålla detta borta från oss, inte sant?

Eskalering är oundviklig
Naturligtvis har vi svenskar nu fått skäl att vara mer rädda för islam. Det är givetvis klokt att fortsätta att leva som vanligt, men vi kommer att titta mer misstänksamt på vår muslimske granne eller arbetskamrat – särskilt om denne visat sig starkt religliöst intresserad. Samtidigt MÅSTE myndigheterna nu öka övervakningen av riskgrupper och direkt spioneri mot radikala religiösa eller politiska organisationer. Vår muslim kommer oundvikligen att känna sig allt mer ”diskriminerad”. Fler unga män kommer att uppleva ”rasismen” och svenskarnas gudlöshet som än mer avskyvärd. Det kommer sannolikt att leda till att fler unga arga män tar till sig ”extremismen”. Förr eller senare kommer fler terrordåd.

Det är heller inte omöjligt att det bildas extrema svenska grupper som vill ta på sig ansvaret att försvara oss mot islamisterna. Det kommer ytterligare att öka spänningen – och ge muslimska extremister skäl att agera. Det högst sannolikt att muslimhatande kristna invandrare från Mellanöstern tar tillfället att försöka ”kasta ut” muslimerna.

Det självklara politiska svaret borde vara att stoppa invandringen från dessa regioner. Om man (mot alla odds) får igenom en skärpt invandringspolitik – så lär det också bli ett skäl så gott som något för muslimska extremister att öka våldet. Erfarenheten från Danmark är att skärpt invandringspolitik inte på kort sikt leder till minskat våld och minskande spänningar, tvärtom. Ändå är det den vägen vi måste gå. Det finns fortfarande möjlighet att rädda Sverige åt den svenska ursprungsbefolkningen, men det kommer att kräva en period av skärpta motsättningar. Det är oundvikligt. Det är tidigare generationers dåraktiga politik som drivit oss in i denna utveckling. Det kommer att krävas handgriplig kamp att vända utvecklingen rätt.

Det är upplagt för en orolig framtid.

”Detta var en vredens flod, nästa kommer bli än värre. Gravarna kräver era liv, åh Allahs fiender.” (från en islamistisk hemsida)