24 januari 2012

Tulpaner och koldioxidkrediter

Härom dagen var det ett inslag i TV-nyheterna som antagligen var tänk att visa en lite udda glad nyhet. Nu kan vi köpa klimatcertifierade tulpaner! Miljöministern var med i bild och försäkrade att vi behöver mer blommor och hon kunde glatt meddela att vi inte längre behöver ha dåligt samvete om vi köper svenskodlade tulpaner. Som om det var någon som visste att det fanns ett problem?

Jodå. Tulpaner växer inte längre på fält i Holland, de odlas i enorma växthus som dels skall värmas och där inomhusluften skall ha extra hög koldioxidhalt. För att åstadkomma detta står stora diselmotorer och dundrar in varma avgaser i växthuset. I kombination med rikliga givor gödsel växer det så det knakar under lysrören. Avgaserna läcker så småningom ut och ger ett betydande bidrag till svenska koldioxidutsläpp. Det var problemet, och vad är då lösningen? Ska man sluta med ett konstgjort drivhusklimat, kanske använda kravmärkt stallgödsel och nöja sig med lite lägre produktivitet? Nej, lösningen är klimatkompensation. Tulpanodlarföretaget förbinder sig att bidra ekonomiskt till att plantera träd i något afrikanskt land. Tanken är att träden under sin tillväxt skall suga upp motsvarande mängd koldioxid ur atmosfären och binda den. Som en bieffekt får samtidigt fattiga människor virke, ved och skydd mot jorderosion. För detta får tulpanodlarna ”koldioxidkrediter” som motsvara utsläppen som de även i fortsättningen kommer att göra.

Det var väl vackert tänkt?

Ungefär samtidigt dimper det ner ett tips om en artikel i New York Times om hur ”klimatkompensationen” fullföljs i Uganda.

20.000 fattiga bönder vräkta från sina hem

Trädplantering har blivit big busnies i Afrika. Utlandsägda bolag söker efter lämpliga marker att plantera träd på. Halvöknen är det ingen idé att försöka med – där torkar plantorna bort. Det går mycket lättare om man planterar på redan odlad mark, men där finns ju en bonde med familj som man måste bli av med. På många håll i Afrika är råder mycken oklarhet om ägarförhållandena. Det är mycket lätt att utnyttja för bolagens skickliga advokater. Bolagen ”bevisar” att bönderna är illegala markockupanter och får hjälp av polisen att köra bort dem. Husen bränns ner framför ögonen på gråtande kvinnor och barn. Det är inte ens säkert att de kontrollerar att huset är tomt. En kvinna berättade för Times reporter att hennes son som låg sjuk hade innebränts.


En vräkt kvinna visar bevis på att familjen äger marken. Tydligen är bolagen inte så noga med att det finns de som har laglig rätt till sin jord.
Foto: Sven Torfinn, The New York Times


Det kan nog delvis vara så som bolagen och myndigheterna säger att det är laglösa bosättare som vräks. Uganda är ett land med en enorm befolkningsökning. Vart skall folk ta vägen? Jordlösa människor ser en skog, slår sig ner, svedjeröjer och börjat odla. Det är så en stor del av skogsförstörelsen går till Afrika. Det är givetvis ett enormt allvarligt problem, men man får ändå inte gå över lik. Så ser ett av vår tids riktigt stora etiska dilemma ut i en överbefolkad värld.

Om ett bolag köper orörd skog och anställer väktare som med vapen skyddar skogen från bosättare. Skulle de kunna sälja koldioxidkrediter på världsmarknaden? Nej, jag tror inte det.

Trädplantering kan ändå egentligen bara betraktas som en nödvändig kompensation för den skogsskövling som tidigare inträffat i samma land. Det har inget att göra med européers förbränning av olja.

Summan av det hela är att tulpanodlarna i Sverige fortsätter att släppa ut stora mängder koldioxid och att hundratals människor förlorar sina hem och näring i ett avlägset land. Kanske växer det upp träd, men skogen är ett värde i sin egen rätt och skulle ha planteras ändå i en långsiktigt hållbar ekonomi.

Något är väldigt sjukt med handeln med koldioxidkrediter. Det påminner väldigt mycket om avlatshandeln på medeltiden. Skillnaden är att kyrkan ändå inte gjorde uppenbar skada med pengarna. Det blev ibland konst och arkitektur som fortfarande kan glädja oss. Nu för tiden köper man klimatsyndernas förlåtelse av durkdrivna bedragare som gör världen till en värre plats att leva i.

Övergreppen i Uganda har uppmärksammats av gruppen OXFAM som bl.a. granskar huggsexan mellan bolag från gamla och nya kolonialmakter om mark i Afrika.
Bolaget som det handlade om här härjar i Uganda och heter New Forests Company och ägs av Världsbanken och the Hongkong and Shanghai Banking Corporation, HSBC. Tulpanodlarföretaget heter Alverbäcks Blommor AB och köper sina koldioxidkrediter från VI-skogen. Det finns alltså inget direkt samband mellan tulpanerna och fördrivningen av bönder i Uganda.

Med detta ville jag illustrera att ”Cap and Trade”, Clean Development Mechanism (CDM) kanske inte fungerar så strålande bra. CDM är en viktig del av Kyoto-avtalet för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Koldioxidmarknaden har vuxit hastigt sedan Kyoto-avtalet trädde i kraft: 11 miljarder USD 2005, $30 miljarder 2006, $64 miljarder 2007 (enligt Världsbanken/Wikipedia). CDM har inte minskat de totala utsläppen men omfördelat något. Industrin i Kina och Indien har gynnats men hämmats i Europa. USA har aldrig underkastat sig Kyotoprotokollet trots att det var amerikaner som formulerade det. Kanada har skrivit under men struntat blankt i att följa det.

Om vi verkligen skall stoppa ökningen av koldioxid i atmosfären finns enligt många bedömare ingen annan realistisk lösning än att genom avtal och överenskommelser begränsa uppumpningen av olja och brytningen av kol. Det borde t.ex. vara diplomatiskt möjligt att förbjuda utvinning i Arktis och på stora havsdjup. Det är områden som varken är bebodda eller nationell egendom.

VI-skogen

http://www.viskogen.se/Hem.aspx. VI-skogen har hållit på med trädplantering i Tanzania, Kenya, Uganda och Rwanda i flera tiotals år.

”Dessa länder är hårt utsatta för jorderosion. Orsaken är överbefolkning, krig, epidemier och stora boskapshjordar. Överbetning av jordarna förstörs och ett allt för intensivt brukande får till följd att marken utarmas och stora kala områden breder ut sig.

Genom att plantera träd kan jordförstöringen hejdas. Träden binder jorden, ger ved till bränsle, virke att bygga med, foder till djuren och mat på bordet.” VI-skogen

På VI-skogens hemsida har inte klimatkompensation någon iögonfallande plats. Vi hoppas och tror att VI-skogen beter sig mer moraliskt försvarbart än New Forest Company.




Källor:
”In Scramble for Land, Group Says, Company Pushed Ugandans Out”, Sven Torfinn for The New York Times
http://www.nytimes.com/2011/09/22/world/africa/in-scramble-for-land-oxfam-says-ugandans-were-pushed-out.html

Klimatkompenserade tulpaner nu på marknaden

VI-skogen

OXFAM:s artikel:

Land and Power: The growing scandal surrounding the new wave of investments in land

23 januari 2012

The Great Global Warming Swindle?

En bekant till mig skickade länken till en film: The Great Global Warming Swindle


”Isen smälter, havet stiger, orkaner blåser,
och det är ditt fel ...
Rädd?
Var inte det.
det är inte sant [...]
det är inte vetenskap
det är propaganda ...”


Det kan vara svårt att värja sig mot en välgjord film som utger sig för att presentera en förtryckt sanning och avslöja ljusskygga mäktiga intressegruppers slemma lögner. Det blir ofta inte mindre svårt för att man i andra sammanhang sett avslöjanden som verkligen varit befogade. I själva verket är detta (också) propaganda. I det här fallet finns det alltså andra mäktiga intressegrupper som istället vill att vi okritiskt accepterar en motsatt ”sanning”.

Som lekman är det svårt eller närapå omöjligt att vederlägga eller gå in i en vetenskaplig debatt. Man är tvungen att välja att lita på vissa källor och misstro andra, inte sällan (oftast) finns det irrationella känslomässiga aspekter inblandade. Den som är vis försöker att ta hänsyn till fördomar som möjligen kan vara inblandade i ens egna val att välja auktoriteter. Det är mycket svårt att skilja falska fördomar från förenklingar som är rimliga och rättfärdiga. Det kräver en hel del ödmjukhet. Till syvende och sist kan man inte ha ambitionen att väga och utvärdera varje konspirationsteori. Livet räcker inte till. Jag har valt att intressera mig för klimatfrågan, därför har jag särskilda skäl att försöka beakta och väga argumentationen från de olika teoribildningar som finns. Det kan vara av intresse och vägledning för andra att höra hur jag tänker om filmen: ”The Great Global Warming Swindle”

I bästa fall lyfter vetenskaplig konfrontation fram argument som det ena eller andra lägret missat eller rent av döljer. I bästa fall skärps argumentationen och kunskapen förs framåt. I värsta fall sprider sig en känsla av sanningsrelativism. Vad som helst kan vara sant och det blir upp till den allmänna opinionen att välja den ”sanning” man för tillfället tycker är behagligast. Det blir en trosfråga.


Climate Gate
Filmen är utgiven 2007. Det har hänt en hel del sedan dess. Det mest dramatiska var Climate Gate. Det tycktes som om klimatskeptikerna fått in ett dödsslag mot IPCC & Co. Man ansåg att mailväxlingen visade att ledande klimatforskare vid East Anglia University manipulerat klimatdata. Det antyddes att hela klimatproblematiken var från början till slut konstruerad. Skeptiker menade att det finns i verkligheten inte ens stöd för att jordens medeltemperatur förändrats. Man anklagade klimatforskarna bl.a. för att ha valt mätstationer som man av goda skäl förväntade borde visa uppvärmning eftersom de var belägna i bebyggt område eller nära trafikleder.

Det goda är att Climate Gate-affären blev startskott för en relativt grundlig prövning av IPCC-rapporterna. Det är numera inte längre möjligt att slå ner kritik genom att peka på ett vetenskapligt ”koncensus” för AGW (Antropogen Global Warming Teory). AGW-försvararna har tagit debatten och i många fall vunnit den.

Som ett resultat av Climate Gate-affären tog sig en grupp uttalat ”klimatskeptiska” atmosfärforskare an de råa mätdata som låg till grund för bl.a. University of East Anglias kurvor över klimatutveckling på 1900-talet. Man presenterade sina resultat i höstas och resultatet överensstämmer mycket bra med de tidigare från East Anglia. Man kunde t.o.m. upptäcka att uppvärmningen var oväntat liten på störda platser nära städer och vägar. Den nya ”skeptiska” viktning av mätdata gav därför skäl att tro på en något högre uppvärmning än vad East Anglia beräknat. Uppvärmningen sedan början av 1900-talet anses alltså ligga någonstans mellan 0,7 och 1,0 grader. En annan sak som ”skeptikarna” poängterade var vikten av att ha många mätstationer. Det behövs minst 100 mätstationer slumpvis placerade för att ha en sportslig chans att upptäcka någon förändring alls. Det kan nästan lika gärna se ut som om vi haft nedkylning. Med nästan 40.000 stationer varav 16.000 på ostörda platser har man med stor säkerhet kommit igenom bakgrundsbruset av ”väder”. Resultatet visar tydligt att en global uppvärmning pågår och att den accelererat de senaste 50 åren.

Solfläcksteorin


Nigel Calder är en veteran som populärvetenskaplig författare förklarar i filmen teorin om solfäckar, solvind och den inverkan på molnbildning det skulle kunna ha. Det är nog ett av de bästa alternativen till AGW. Jag skulle gärna vilja se en vetenskaplig diskussion mellan kompetenta anhängare och uttolkare av dessa teorier.

I filmen slås jag av de diagram som visas där man visar korrelationen mellan temperaturförändringarna mot solfäcksfrekvens. Det ser mycket bestickande ut.


Från filmen ”The Great Global Warming Swindle”, ca 9 min in i andra. En amatörs observation: Notera att man här valt att jämföra med arktiska temperaturer. Hade man i stället valt att jämföra med hela planetens medeltemperatur matchar det bättre mellan CO2 och temperatur. Det kan vara så att solvinden som till stor del består av joniserad gas utkastad från solfläckar dras till polerna. När solvindspuffar når jorden blir det norrsken. Det är inte orimligt att klimatet därför påverkas betydligt mer av solfläcksaktivitet just i arktis än i tropikerna.


Hela Jordens landytas medeltemperatur. Här syns för övrigt knappt längre den nedkylningsperiod som man tar om 1950-1970. Denna kurva baseras på 40.000 mätstationer varav 16.000 (”very rural”) anses särskilt pålitliga och är beräknad av ovan nämnda klimatskeptiska grupp, ”The Berkeley Earth Project”.

Värmeperioden under järnåldern och ”lilla istiden”

Det har ifrågasatts om dessa fenomen är globala. De tycks ha berört mest Grönland och nordvästra Europa och kan snarare bero på förändringar i Golfströmmen än på global klimatförändring.

Klimatförändringar i geologisk tid

Jordens klimat har ändrats många gånger. Vi lever just nu i en interglacial, en relativ värmeperiod mellan två istider. När nästa istid kommer på allvar har vi ingen aning om. Denna relativa värmeperiod kallas Holocen. Det anses t.o.m. att det relativt varma och framför allt stabila klimatet vi haft de senaste 10.000 år varit en förutsättning för bofast liv, jordbruk, städer och hela mänsklighetens civiliserade epok. Går vi ännu längre tillbaka har vi haft epoker med mycket högre koldioxidhalt i atmosfären och mycket högre syrgashalt – under karbontiden. Det finns inget fog för de allra värsta domedagsföreställningarna t.ex. att växthuseffekten skulle skena till det läge som Venus har, med flera hundra graders yttemperatur under ett kompakt molntäcke. Jorden kommer att överleva som biologiskt system vad som än händer. Däremot kan vi få väldigt stora problem att hålla igång livsmedelsproduktion, vattenförsörjning m.m.

Överdrifter och skräckscenarios

Det är alldeles sant att media för ett par år sedan ”gick igång” på klimatfrågan och gjorde den till ett spektakel. Klimatforskare och andra engagerade var glada åt att för en gång skull ha medvind. Man fick gehör hos viktiga politiska grupperingar och t o m stora delar av näringslivet såg tillfällen att tjäna mer pengar på att vara med än på att vara emot. Media krävde mer och mer dramatiska förutsägelser. Risken med en sådan dramaturgi är uppenbar – katastrofen kommer inte och publiken tröttnar. I Sverige har vi haft två kalla vintrar efter varandra och frågan har bleknat bort för de flesta ”vanliga människor”. I år har vi en ovanligt varm vinter – men det räcker inte för att åter fånga intresset.

Klimatfrågan är en dålig katastrofteori för den dolda elit som vill ha en ”chockterrapi” för att införa en global regering. Jämför med 11 septemberattacken eller Pearl Harbour, som på några minuter fick ett fredligt och självtillräckligt folk att vilja gå i krig.

Det är överhuvudtaget mycket svårt att vinna bredare intresse för så långsamma processer att de sträcker sig över flera livstider. Migration, befolkningsexplosionen, skogsförstörelse, ökenspridning mm. Civilisationer uppstår och försvinner utan att människor knappt märker det, upptagna som de är av sina egna näraliggande bekymmer.

Om man någon gång i framtiden till slut lyckas fånga intresset och börjar en restaurering av atmosfären – dvs. åstadkomma en nedkylning, då lär vi ju få en liknande diskussion fast åt andra håller. ”Vi håller på att starta en ny istid!” Det blir också en pedagogisk utmaning!


Källor:
”Influence of Urban Heating on the Global Temperature Land Average
Using Rural Sites Identified from MODIS Classifications”
Charlotte Wickham, Judith Curry, Don Groom, Robert Jacobsen,
Richard Muller, Saul Perlmutter, Robert Rohde, Arthur Rosenfeld,
Jonathan Wurtele

”The Berkeley Earth Project”, University of California, Lawrence Berkeley Laboratory, Department of Physics, Berkeley, Georgia Institute of Technology, GIT, Atlanta

Tips

Se även:
"Evolution and Global Warming Denialism"
En föreläsning om likheter i argumentationsteknik och tänkesätt mellan kreationister och s.k. klimatskeptiker.

Oväntat stöd för teorin om global uppvärmning

(Följande artikel skrev jag i oktober i fjol. Den har varit publicerad i Nationell Idag i november. Den borde ha vara tillgänglig på min blogg också. Nu blir den det.)

Oväntat stöd för teorin om en pågående global uppvärmning

”Är du skeptiker till teorin om Global Uppvärmning? Det finns många bra skäl att vara skeptisk.” - så börjar fysikern
en artikel i Wall Street Journal. En tidningen som, liksom Nationell Idag, har många s.k. klimatskeptiker till läsare. Därefter börjar ha plocka ner argumenten ett efter ett.

Ett argument mot teorin om att en uppvärmning av Jordens klimat överhuvudtaget pågår har varit att det finns systematiska fel i hur man använt statistik. Klimatmätstationerna är inte slumpmässigt utplacerade. Många av dem finns nära städer och vägar, platser som mycket väl kan förväntas ha haft lokal uppvärmning genom läckande värme från hus och trafik, avsaknad av vegetation, etc.

Den s.k. ”Climate Gate”-affären för två år sedan handlade bl.a. om att klimatforskarna vid University of East Anglia (UEA), rent av hade utvalt data för att bedrägligt stödja påståendet att en uppvärmning pågår. UEA är i och för sig sedan länge friade från misstanken om forskningsfusk, men det har inte hindrat fortsatta konspirationsteorier.

En forskargrupp där Richard Muller deltog gjorde därför en alternativ statistisk studie av insamlade temperaturmätningar. Gruppens resultat stödjer mycket tydligt teorin om att en uppvärmning av Jordens klimat pågår. Det är kanske i och för sig inte ett omtumlande resultat, det anmärkningsvärda är att undersökning gjorts på initiativ av klimatskeptiker, med ekonomiskt stöd av olje- och stålindustrin, som uppenbart hoppats på ett annat resultat. Flera av de deltagande forskarna är också kända för att tidigare ha deltagit i den offentlig debatten om klimatfrågan på skeptiker- eller förnekaresidan.

Den vetenskapliga artikeln, med den behändiga titeln ”Influence of Urban Heating on the Global Temperature Land Average Using Rural Sites Identified from MODIS Classifications”, är fullt läsbar för den naturvetenskapligt allmänbildade. Den ger en inblick i vilka svårigheter det innebär att värdera data från ojämn utspridda stationer, som varit i drift olika länge och som kanske bytt teknik flera gånger.

Med hjälp av flera olika metoder har man i alla fall lyckats sålla fram stationer från ”mycket lantliga lägen” som kan antas opåverkade av lokal mänsklig aktivitet (16 128 st). Dessa har jämförts med en beräkning över hela datamängden (39 028 st), på samma sätt som de kritiserade tidigare undersökningarna. Resultatet visade att skillnaden var liten, och att den, tvärt emot det förväntade, visade en tydligare uppvärmningstendens från delmängden ”mycket lantliga lägen”.


39.028 väderstationer som används i Berkeley Earth Dataset. Svarta är ”mycket lantliga lägen” (very rural). Det ser ut som om USA och Nord-Europa är täckta av ”lantliga” lägen. Det beror mer på att mätstationerna ligger så tätt att de överlappar varandra. Det är bara 18% av stationerna som är ”mycket lantliga” i USA.

För att få fram ett globalt genomsnitt måste resultaten viktas så att inte områden med mycket tät täckning av mätstationer blir överrepresenterade. Resultaten efter viktning ger ett tydligt stöd för teorin om att en global uppvärmning pågår och att uppvärmningstakten är stigande.

Den global genomsnittstemperaturens förändringar över landyta enligt ”Berkeley Earth Surface Temperature Global Average”, som stämmer mycket väl med de kurvor som presenterats av t.ex. University of East Anglia. Genomsnittet 1950-1980 är satt till 0. Uppvärmningen accelererar och är efter 1950 1,9 ± 0,1 °C/100 år.

TemperaturmätningsstationUppvärmning °C/100 år
Alla lägen 1895 – 20070,98 ± 0,04
Mycket lantliga lägen 1895 – 20071,08 ± 0,08
Skillnaden alla minus lantliga-0,10 ± 0,06
Globalt viktat 1950-20101,9 ± 0,1
Skillnaden alla minus lantliga-0,19 ± 0,19



Resultaten från varje enstaka station kan visa mycket varierande resultat. En tredjedel av stationerna visar avkylning, men två tredjedelar visar uppvärmning. Forskarna understryker att det är fullständigt uteslutet att dra några slutsatser om klimatförändringar från enstaka lokaler. Det krävs många mätställen, lång tid och avancerad statistisk analys för att bevisa att en global uppvärmning pågår.

Slutsatsen Richard Muller drar är att en global klimatförändring pågår. Det är bortom allt tvivel. Han säger däremot inget om orsaken är mänskliga utsläpp av koldioxid eller om det finns andra naturliga orsaker. Det är utanför undersökningens syfte att ta ställning till.

Källor:
”Influence of Urban Heating on the Global Temperature Land Average
Using Rural Sites Identified from MODIS Classifications”
Charlotte Wickham, Judith Curry, Don Groom, Robert Jacobsen,
Richard Muller, Saul Perlmutter, Robert Rohde, Arthur Rosenfeld,
Jonathan Wurtele

”The Berkeley Earth Project”, University of California, Lawrence Berkeley Laboratory, Department of Physics, Berkeley, Georgia Institute of Technology, GIT, Atlanta

15 januari 2012

Statsfeminism och svennehoror

DN publicerar 14/1 2012 ett utdrag ur Magnus Lintons bok ”De hatade”. Boken handlar främst om dem som Anders Bereing Breiviks försök att personligen gå i krig mot. De som är ”hatade” är de demokrater, humanister, feminister som var Breiviks och är ”extremhögerns” måltavlor.

Utdraget ur bokens kapitel ”Förrädarna” handlar om Breiviks och andra högerextremas omvärldsanalys. Linton menar att det inte är ”den monomana galenskapen” som är särskilt allvarlig hos Breivik, tvärtom är han enligt Linton ”mainstream” i ett Europa där ”där ett bredare mönster av fascistiska rörelser” växer fram. Så långt har vi hört det förrut. Linton använder det vanliga knepet ”guilt by association”. Det är bara ”fyra minuter” som skiljer Breivik från Geert Wilders eller Jimmy Åkesson säger han. (De senare säger att det ”är fyra minuter i tolv”, vi har fortfarande en chans att vända utvecklingen genom de demokratiska institutionerna. Breivik menade att klockan redan har slagit tolv – nu är det bara väpnad kamp som återstår.)

Magnus Linton skulle säkert klassificera mig som ”högerextremist”, även om jag själv varken känner mig som ”höger” eller särskilt extrem. Likväl känner jag att Linton träffar en nerv som jag verkligen delar med dessa föregivna ”extremister”. Linton gör en skarp observation av den passion som skakat mig och säkert många av andra värdekonservativa.

Statsfeminism

Det vi värdekonservativa inte kan tåla är ”femininiseringen av staten” säger Linton. Om Norge säger Linton med referens till genusvetaren Jorunn Økland:

”Inget annat land förutom Sverige kan [..] på goda grunder kallas statsfeministiskt; en nation där feministiska värderingar så djupt har institutionaliserats i form av lagstiftning och politik.
Allt beslutsfattande mäts och stäms idag mot jämställdhetsmål, snart också mångfaldsmål, och att som politiker bryta mot denna regim är i princip omöjligt.

Jens Stoltenberg och Fredrik Reinfeldt är, menar Økland, inga jättefeminister men båda legitimerar sig hela tiden med referenser till jämställdhetspolitik – och så fungerar inga andra länder.”

Tack Linton/Økland! Ni har själva sagt det. ”Statsfeminism” det är ett genialiskt begrepp, i parallell med ”statskapitalism” som man har i Kina eller ”islamism” som är statsbärande religion i Iran.
Magnus Lintons koppling mellan motståndet mot invandring och könskriget är träffande. Det finns verkligen en stark symbolism och en djup koppling till det sant biologiskt mänskliga i botten av oss.

”... för hetlevrade rasister och nationalister blir blir det faktum att invandrarmän tränger in i Europa en sorts våldtäckt ...”

Precis!

”[Den] vite mannen står vid sidan av med en upplevelse av att inget kunna göra. Det skapar desperation.”

Jag tror att Linton menar att han kan visa att de ömkliga ”rasisterna” är avslöjade som svaga känslovarelser som hatar kvinnor och det moderna, och att vi därför bara förtjänar förakt. Men han har bara skrapat på ytan.

Det monogama förbundet
Det finns ett urgammalt förbund mellan män och kvinnor som är grunden till det monogama äktenskapet och i utvidgad mening de västerländska samhällena. Mannen säger till kvinnan: ”Om du föder och vårdar våra barn och är mig trogen så skall jag försvara dig och de våra med mitt liv om så behövs.” Kvinnan svarar: ”Du visar mig din kärlek genom att bygga vårt hem och skydda oss från främlingar och våldtäktsmän. Jag ger dig sexuell kärlek.” Det finns en djup biologisk olikhet i mäns och kvinnors medfött förväntade roller som den feministiska statsreligionen inte någonsin kan utplåna.

Våldtäkt och erövrare
Sedan urminnes tid har det varit erövrarnas ”rätt” att plundra ett de besegrades hem och våldta deras kvinnor. På det sättet sprider de segrande sina gener mer effektivt än genom äktenskap, vilket kanske förklarar att denna vana motstår alla moraliska predikningar. Våldtäkternas funktion är att förödmjuka det besegrade folkets män. De som nyss var farliga fiender måste nu avväpnade och maktlösa se på när segraren våldtar och skändar de kvinnor som skulle skyddas till varje pris. På sikt kommer sedan bastarderna att försvaga det erövrade folkets kulturella identitet.

Om sedan kvinnorna inte ens behöver tas med våld – om de lägger sig frivilligt med erövrararna? Kan en man utsättas för en värre förödmjukelse? Det har hos alla folk med ett uns av självkänsla betraktats som den värsta sortens hor att frivilligt gå till sängs med fienden. ”Tysketöser” kallades de i Norge. Efter kriget behandlades de ofta mycket hårt av landsmän, och det med biologisk rätt! Sett i det här sammanhanget är hederskulturer och även s.k. hedermord begripliga.

Svennehoror
Man kan förstå massinvandring som en bildlig våldtäkt, men det handlar faktiskt också om verkliga våldtäkter. Media i Sverige försöker systematiskt att dölja att de flesta överfallsvåldtäkterna görs av utomeuropeiska män och offren är nordiska kvinnor. I Norge är man öppnare om detta – vid alla överfallsvåldtäkter i Oslo de senaste tre åren var förövaren en man med invandrarbakgrund – företrädesvis från Mellanöstern eller Nordafrika.

Kvinnor som promiskuöst går främmande män till mötes bemöts knappast heller med någon sorts respekt. Dessa är alldeles uppenbar ”svennehoror”, sådana man utan straff kan tömma sin säd i, men knappast mer än så. Gifta sig det gör man med hedervärda kvinnor från hemlandet.

Helt nyligen var det en svensk kvinna som deltog i en fest i Migrationsverkets lokaler i Höglandet, Eksjö kommun i Småland. Hon var kanske en av dessa människorättskämpar som vill hjälpa ännu fler ”flyktingar”. Hennes man var också med, men lämnade av någon anledning festen tidigare. Strax efter att mannen försvunnit utsätts kvinnan för en grym gruppvåldtäkt av 8-11 utländska män. Det handlar inte bara om att dessa män inte fått veta vilka lagar som gäller i Sverige. De uppfattar sig som erövrare! Svenska mäns försagda femininitet uppfattas som de besegrades underkastelse.


En kultur i förfall

Statsfeminismen är i värsta fall de västerländska civilisationernas sista stadium. Kontraktet mellan män och kvinnor är uppsagt från båda sidorna. Promiskuitet är nu påbjuden norm. Ligg med vem du vill. Vänta dig inte trohet av någon.

Feminismen till trots sticker de riktigt gamla reptilbeteendena hela tiden upp sina gamla fula trynen. Många nordiska kvinnor tycker att nordiska män har blivit alltför veka (dvs feminina) och konturlöst ointressanta. När hormonerna svallar dagarna runt ägglossningen vill en riktig kvinna ha en man som är hård, stark och vet vad han vill. Då går man till en svart eller en arab, och den nya feministreligionen säger att det är föredömligt! Männen å andra sidan, försmådda av de nordiska kvinnorna, kanske också rädda för kvinnor som är självständiga, går till ryska kvinnor eller thailändskor. Männen finner utländska kvinnor som är husliga och (till synes) sexuellt svultna. Samtidigt som de på det viset kan hitta en utväg för sina patriarkala drömmar säger statsreligionen att de är fördomsfria. Det måste finna många – både män och kvinnor – som i hemlighet vrider sig i vanmäktig harm av att se så många vackra landsmän förspillas på det viset till mångfaldsblandningen.

Den nordiska modellen var trots allt förhållandevis jämlik och human. Om feministerna åtminstone var trogna sitt eget folk då skulle den kunna vara långsiktigt överlevnadsduglig. Vi kunde ha varit ett folk av amazoner och eftertänksamma män, där kvinnorna och män sida vid sida försvarar samhälle och familj och männen deltar i vården av barnen. Teoretiskt sett skulle det ha kunnat fungera, men den nuvarande statsfeminismen är självförstörande. Promiskuitet, ”quer-feminism”, homosexkult, rasblandning upplöser alla skäl till samhällelig solidaritet och erbjuder bara naken vanmäktig individualism och egoism. Statsfeminismen är västerlandets sista degenererade stadium, i väntan på att våra samhällen krossas slutgiltigt av mer primitiva och råa men livsdugliga erövrare.


Mer om våldtäkter:
DAGBLADET.NO: Samtlige 41 anmeldte overfallsvoldtekter i Oslo de siste tre årene er ifølge politiet begått av ikke-vestlige innvandrere.

http://www.sverigedemokraterna.se/filer/sd_valdtaktsrapport.pdf

http://avpixlat.info/2011/11/14/116-overfallsvaldtakter-i-norge-hittills-i-ar/

Tvåbarnsmamma gruppvåldtogs på fest i Migrationsverkets lokaler


Våldtagen av åtta på festen”
Fem anhållna för överfallet på tvåbarnsmamman

07 januari 2012

Auktoritär psykologi

Lena Andersson, "Auktoritära utsöndringar", DN 22/10 2011

Lena Andersson är en skribent på Dagens Nyheter som aldrig är tråkig att läsa. För det mesta blir jag hjärtligt förbannad och några gånger har jag omedelbart känt mig tvungen att skriva ett skarpt svar på tal.

Men det händer att hon skriver riktigt bra saker också. Det har gått flera månader sedan det här, men jag har gått och grunnat på det av och till, just därför att det så träffsäkert och väl illustrerat beskriver problemet med hur en auktoritär personlighetstyp kan skada en arbetsgrupp.

Hon använder Zlatans roll i det svenska fotbollslandslaget som exempel. Hon pekar på observationen att Zlatan är bäst, alla kategorier, på plan, och ändå spelar hela laget bättre när Zlatan är frånvarande.

Ett lekmannaöga kan se att fotbollslandslaget blir bättre, gladare och friare när Zlatan inte spelar. Dessutom vinner de varje gång. Zlatan utsöndrar auktoritär gas. När han är på plan verkar de andra landslagsspelarna rädda att göra fel och ängsliga att inte på rätt sätt tillgodose hans behov av överlägsenhet. Ofria människor åstadkommer ingenting. Analyserna av landslagets iögonfallande framgångar när ”lagets självklart bästa spelare” och ”vår enda världsstjärna” inte är med har handlat om att de andra spelarna tar mer ansvar när han är borta. Jag tror snarare att de hämmas av hans auktoritära ledaregenskaper, kritiken, irritationen, oberäkneligheten och de subtila psykologiska bestraffningar som auktoritära personligheter är mästare på.
...
I närvaro av en auktoritär person vågar man inte misslyckas och inte tänka. Man börjar betrakta sig med den auktoritäres kritiska blick och blir sladdrig. När man möter dessa personer ser man till att på olika sätt förmedla att man inte kan något, inte vet något och inte är något hot. Man blir inställsam och lismande fast man då avskyr sig själv. Avväpnandet sker automatiskt, gasreceptorerna vet att auktoritära personer inte får överglänsas eller utmanas eftersom de inte mår bra då.

Så fungerar en informell auktoritär maktordning. Utan grym bestraffning, utan hemlig polis, trots lagar och stadgar som tycks garantera en demokratisk ordning. Det handlar om subtil psykologisk makt som äter sig in i själen hos den trollbundne.

Lena A förklarar också hur svårt det är att göra sig av med en sådan person. Hur motiverar man att just den som bevisat sig vara bäst skall sparkas?

Vi som jobbar för att bryta den nuvarande nomenklaturans hegemoni borde vara särskilt modiga och mogna att se verkligheten i vitögat. Vi borde vara bra på att avslöja auktoritära maktordningar som förstör gruppens kreativitet, men så enkelt är det tyvärr inte. Människan är ett flockdjur – det finns inget som är så ångestskapande som risken att förlora gruppens stöd och gemenskap, om så bara för ett ögonblick.

Lena Anderssons artikel är utomordentlig! Låt den inte försvinna med pappersinsamlingen.

Rosling har bara halva sanningen

Hans Rosling (DN 5/1) har rätt i att vi behöver lära oss bättre om tillståndet i världen. Det är verkligen mycket som ser ut att ha blivit radikalt mycket bättre sedan 1970-talet och debatten om befolkningsexplosionen och "Tillväxtens gränser". Men Rosling berättar bara halva historien. Vi lever idag med resultatet av befolkningsexplosionen - kurvans vändpunkt ser ut att nås i mitten av seklet på en nivå där summan av all mänsklig aktivitet är långt över vad som är långsiktigt hållbart. Redan med dagens befolkning och konsumtionsnivåer visar beräkningar att vi förbrukar motsvarande förnyelseförmågan hos 1,35 jordklot (se t.ex. http://www.footprintnetwork.org/. Vi lever till stor del av kapitalet. Skogar huggs ner fortare än nya planteras och växer upp. Fisk dras upp i större mängd än som föryngras. Jorderosion förstör mer jord än som återfertiliseras genom konstgödning och bevattning. Gifterna anrikas i näringskedjorna. Vi håller i rask takt på att göra vår planet fattigare. Jordens långsiktiga bärförmåga minskar. Katastrofen pågår redan för fullt!

Ojämn utveckling
Rosling medger faktiskt försiktigt i detta inlägg att befolkningssituationen är ojämn:

"Det kvarstår ett desperat behov av mer tillgång till familjeplanering på landsbygden i Afrikas fattigaste länder, där det fortfarande föds mer än 5 barn per kvinna. Men de stora barnkullarna bland den fattigaste miljarden kompenseras sen två årtionden helt av att det bland flera miljarder i Asien och Europa föds färre än 2 barn per kvinna."

Det är en mycket farlig illusion se det som en "kompensation" att det föds färre än två barn i Europa, Japan och Ryssland och javisst i Iran.

Det är fortfarande långt ifrån säkert att befolkningsexplosionen har nått sin vändpunkt. Det finns risk för att stora delar av Afrika förlorar kampen mellan befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt. Dessa länder kommer då att fortsätta att vara härdar som producerar miljoner desperados som sprids över världen. På sikt kan det totalförändra världens etniska sammansättning och dra ner resten av världen i ett nytt medeltidsmörker.

Vi ser i vårt eget land hur den svenska ursprungsbefolkningen i accelererande takt byts ut mot utomeuropéer. Liberaler och s.k. anti-rasister vägrar att se problemet, eller gör allt för att dölja det.

Det behövs fortsatt massiva insatser för att knuffa Afrika genom den demografiska transitionen! Preventivmedel åt alla!

Förbered folkminskning
Världen är idag överbefolkad - i den mening att antalet människor är för stort med de nuvarande konsumtionskraven. Om vi kom överens om att med omedelbar verken leva som tibetanska munkar skulle vi utan problem kunna vara på 10 och 15 miljarder, men nu är det tvärtom så att alla vill leva som amerikaner - då kan vi egentligen inte långsiktigt och uthålligt vara fler än kanske 500 miljoner.

Vi MÅSTE på ett eller annat sätt komma till en balans med jordens bärförmåga -- den enda humant acceptabla metoden är barnbegränsning med hjälp av preventivmedel. Det tar tid. Under flera hundra år framåt kommer vi att behöva ha låg fertilitet - under "full reproduktion" (2,1 barn/kvinna). Om vi vill bevara mänsklighetens etniska och kulturella mångfald måste vi också vara mycket restriktiva med migration - i synnerhet mellan länder som nått olika stadier av demografisk transition.

Häpnadsväckande ärlig självinsikt

Läs Lena Anderssons inlägg i DN 2/1 2012 som från insidan beskriver det politiskt korrekta kulturklimatet med häpnadsväckande ärlighet och självinsikt. Lena är Andersson själv en av de hårdaste av maktens hundar i jakten på oliktänkande. Hon vet vad hon talar om!

Förmågan att reflektera över sina egna blinda fläckar är utmärkande för ett ärligt filosofiskt sinnelag. Tänk så mycket lättare det vore om fler hade den förmågan som Lena Andersson här uppvisar!

Det är bara alltför typiskt att för att kunna tala om detta måste Lena Andersson svära sig fri all sympati med dem som annars vågar utmana den nuvarande maktens ideologi: ”I en artikel som den här ingår att jag måste understryka min avsky för Sverigedemokraterna, annars ägnar sig läsaren inte åt vad jag skriver utan åt att vara först med att säga att jag smygvägen antyder gillande av parian. Så jag säger det: jag är kosmopolit. Och anpassling.”

Jag måste givetvis själv bifoga motsvarande brasklapp: Jag delar på inget vis Lena Anderssons kosmopolitiska livssyn. Jag tror på biologisk och kulturell mångfald, vilket först av allt kräver att var och en tar vara på sina egna närmaste, sin egen kultur och sitt eget folkslags speciella egenskaper och överlevnad. I motsvarande grad försöker jag visa respekt för andra livsformer, folk, kulturella former och värden.