Lena Anderssons syn på vad som inte är livets mening:
Man får hoppas att samhällets massiva stöd till skapandet av nya människor inte kommer ur idén att människans mening är att ge avkomma och se den växa upp. Liv äger då bara mening som givare av liv. Biologiskt är det sant, men inte existentiellt och psykologiskt. Den nya människans liv har med den synen ingen mening för sig självt om inte det också ger liv, och så vidare i all meningslös oändlighet.
Lena Andersson är liksom jag själv medlem i Humanisterna. Jag tror hon håller med mig om att det inte kan finnas någon mening med livet sub specie aeternatis (ur evighetens synvinkel). Däremot är ju människan fri att skapa sin egen lite mer tillfälliga mening för husbehov.
Viljan till liv
Biologin har hamrat fram viljan till liv. Det kan knappast finnas någon drift starkare än driften att överleva. Det motsägs inte av att det då och då uppstår mutanter som inte vill leva, anorektiker, självmördare, pessimister m.fl. Evolutionen sållar obönhörligt ut alla sådana.
För alla oss flercelliga varelser är livet tillfälligt och bräckligt. Dödligheten är 100%. Viljan till liv tar sig därför uttryck som sexualdrift och föräldradrift. Människan (liksom vilket djur som helst) måste vilja något utöver sig själv. Hon kan inte överleva annat än genom att skapa nya kopior av sig själv.
Kulturvarelsen
Den tänkande personen är inte den samma som sina gener. Jag eller Lena Andersson kan drabbas av egna tankar och idéer som inte är i linje med vad genpaketet har tänkt sig.
Hur kan det vara mening med livet om meningen bara vore att skapa nytt meningslöst liv? Sannerligen! Svaret är att det behövs ingen mening för att återskapa livet.
Lena Andersson är författare, själv har jag försökt lite som bildkonstnär. Det är kul att skapa något. Det är kul när någon läser eller tittar på vad man skapat.
Sett från ett lite större avstånd så deltar både Lena Andersson och jag i att skapa och hålla levande en kultur. Hur kul det än är för oss själva så är det inte bara en egoistisk lusttillfredställelse. Med eller mot vår vilja skapar vi något som är större än oss själva. Faktum är att alla människor som är del av ett samhälle på ett eller annat sätt bidrar till bygget och upprätthållandet av sin kultur. Även de som bara konsumerar kulturens frukter är nödvändiga.
Kultur och memer
Mänsklig kultur är en biosfär i sin egen rätt. Självklart måste man ibland också vara en destruktiv kraft gentemot någon annan kultur. Både Lena och jag vill säker motarbeta islamismens utbredning eller kulturen kring Jehovas Vittnen. Jag avskyr gaykulturen men Lena kanske gillar den. I vissa frågor är vi motståndare. Idéerna och kulturerna kämpar på ett sätt som liknar naturens ekosystem. Richard Dawkins kallar det ”memer” i sin bok "Den själviska genen". Memer är i mycket jämförbara med biologiska gener.
Våra kulturmemer har sin egen vilja till liv. Det är exakt denna kulturella vilja till liv som vi uppfattar som livets mening.
Kultur + biologi = etnicitet
Nu kommer vi till poängen. Det finns ett starkt samband mellan kultur och biologi – det kan kallas etnicitet. Alla vi små kulturarbetare och kulturkonsumenter är också levande djurkroppar. Vi önskar våra idéer evigt liv men det kan bara ske genom att nya djurkroppar tar över idéerna och för dem vidare.
Kulturmemer kan förvisso i extrema fall överleva utan biologisk överföring. Munkordnar har t.ex. klarat sig över århundraden trots att de tillämpat celibat.
På liknande sätt är det förvisso teoretiskt möjligt att ”svensk kultur” eller ”humanism enligt LA” skulle kunna överleva även om inte LA eller andra svenska kvinnor föder barn och vi istället har en kraftig invandring. Men de som flyttar in har ju med sig sina egna kulturmemer och de har (tro mig!) också en vilja till liv. Tror du Lena Andersson att Assyriern eller Afganen som vårdar dig på ålderdomshemmet kommer att ta med sig dina böcker hem till familjen? Tänk på att dina böcker och artiklar förnekar allt som de lärt sig att tro på.
Aniaramänniskan
Det går säkert att trivas med livet utan att vilja något annat än sin egen lust och njutning. Men för en reflekterande människa är det fullständigt meningslöst och så outhärdligt att man säkert kan börja överväga självmord eller ta sig till att döva sig med sprit, promiskuös (skyddad) sex eller rockmusik.
Min sorts fortbestånd
Jag finner emellertid mening med livet i vetskap om att jag är en länk mellan mina förfäder och mina barnbarns-barns liv och samhälle. Om jag inte varit konstnär hade det varit tillräckligt att veta att det finns en biologisk fortsättning. Det är viktigt att det är mina barnbarn som ärver landet och inte Ali Abdul Mustafas barn. Som kulturarbetare är det också jätteviktigt för mig att det kulturarv jag tillhör består.
Jag har tre barn och är stolt över det trots att jag vet att Jorden är överbefolkad.
P. S. Har du läst Nietzsche någon gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar