Jordfly: Fast mark - rent vatten, demonstration 26 oktober

(även publicerad i Nya Tider, november 2013)

Lördagen den 26 oktober demonstrerade man i Stockholm mot landets gruvpolitik. Det var folk från hela landet men det samiska inslaget var särskilt iögonfallande. Huvudbudskapet var ”Riv upp minerallagen!”. Skriv en ny lag som tar hänsyn till lokalbefolkningar, miljön och Sveriges rätt till en skälig inkomst av att låta exploatera våra naturresurser.

Det är tydligt att en nationell motståndsrörelse har börjat få allt mer tydliga former under de senaste åren. Man för en kamp mot gammaldags exploateringspolitik och vill istället ha radikal resurshushållning, miljöskydd och nationellt självbestämmande. Udden är i all synnerhet riktad mot Alliansregeringens mineralpolitik och som släppt lös en veritabel guldrush av gruvexploateringar och prospekteringar.

Minerallagen

Enligt nu gällande minerallag är det mycket lätt att få tillstånd att prospektera och bryta en mineralfyndighet. Avgifter och skatter är löjligt låga. Inmutningen kostar 15 kr/ha och när brytningen kommer igång betalar man 0,5 promille av malmvärdet. Markägaren har inga rättigheter djupare ner än några meter och får en ersättning på bara 1,5 promille av den brutna malmens värde.

Nyliberalism

Inom Alliansen är den förhärskande ideologin nyliberalism och globalism. Man menar att det inte spelar någon roll vem som äger en verksamhet – om det är svenskt eller utländskt – huvudsaken är att man agerar utifrån ett (”sunt”) vinstintresse. Man är djupt misstänksam även mot svenska statliga bolag. Kanske är man rädd för demokratisk insyn och styrning.

Det viktiga är ”tillväxt” och ”sysselsättning”. Man menar att med ökad ekonomisk aktivitet kommer dynamiska effekter som ökad lokal efterfrågan och vinstmöjligheter för underleverantörer. Stat och kommun får in löneskatter och slipper betala pensioner och arbetslöshetsunderstöd.

Därför är man beredd att gå mycket långt med att bygga bostäder åt gästarbetare och förstärka vägar så att de klarar supertung trafik. För detta behöver gruvbolagen inte betala något alls.

Långsiktiga konsekvenser

De flesta av de nu aktuella exploateringarna kommer att innebära något tjugotal år av aktiv drift. Under drifttiden är det tänkt att företagen ska fondera för och sanering och återställande. Att ”återställa” naturen är praktiskt omöjligt. I praktiken kommer man att lämna stora gropar i landskapet och berg av sprängsten, grus och slam. Mycket av detta kommer att stå och läcka tungmetaller i århundraden. Efter en kort period av ekonomiskt uppsving kommer därför många generationer framöver bara att ha kostnader och ett tungt ansvar att övervaka.

Biolakning

Biolakning är en metod som ofta kommer ifråga för att utvinna t ex uran, nickel och sällsynta jordartsmetaller ur bergmaterialet. Vatten och syror får cirkulera genom högar av krossad malm. Resultatet är en svag lösning av metallsalt som kan separeras elektrolytiskt. Metoden är billig, men kontroversiell eftersom riskerna för läckage är stora. ”

Oseriösa aktörer

Låga ingångskostnader och missriktad välvillighet från svenska myndigheter har lockat uppenbart oseriösa prospektörer. Jokkmokk Iron Mines (dotterbolaget till engelskt ägda Beowulf Mining PLC) som provbryter i Kallak, har dragit på sig tre anmälningar om brott.

Bolaget har i sommar med understöd av svensk polis provbrutit drygt 20 ton malm i Kallak. Malmen skulle ha skickas till Talvivaara i Kajanaland i Finland för vidare analys och bearbetning. Men malmen ligger ännu i oktober kvar utomhus på ett upplag i Jokkmokk och snart kommer snön. ”Man har skapat ett stort sår i naturen, men har kanske redan skrotat planerna på att gå vidare. De är lycksökare som är ute efter att locka godtrogna investerare.” säger samen Leif Väppling till mig. ”Om det var svårare och dyrare att ta de första stegen skulle bolagen noga tänka sig för.”

20 ton järnmalm från Kallak övergivna av Beowulf Mining på ett upplag i Jokkmokk. Foto Oddasat/SvT

Motsättningar i lokalbefolkningen

Gruvfrågan skapar naturligtvis konflikt i lokalbefolkningen. Det finns överallt oftast en betydande opinion för gruvexploateringarna. Man ser gruvetablering som ett sätt att blåsa nytt liv i kommunen. Man vill ha arbetstillfällen, befolkningstillväxt och skatteinkomster. Även om det bara handlar om 20 år så är det bättre än 20 års arbetslöshet och avfolkning. Många är säkert mer än villiga att tro på gruvbolagens löften.
Samtidigt finns ofta en lika aktiv opinion bland andra företagare som ser sin möjlighet till tillväxt i turism. Det som mer än något annat lockar köpstarka centraleuropéer till Sverige är naturvärden med kvalité – vildmark helt enkelt.
I Lappland finns sedan gammalt en sur konflikt mellan svenskar och samer som bottnar i en svårlöslig kulturell skillnad i synen på äganderätt och nyttjanderätt till mark. Renskötseln har av hävd kunnat ske långt ner i skogslandet på marker som formellt sett ägts av svenskar. Nu förstörs flyttleder och vinterbeten av skogsskövling, gruvverksamhet, och tung vägtrafik.

Här står konflikterna

Kallak

Denna sommar har konflikten varit akut mellan det engelska prospekteringsbolaget Beowulf Mining och lokalbefolkningen, företrädesvis samer, i Gallok (svenska: Kallak) några mil nordväst om Jokkmokk. Det gäller en sedan länge känd järnfyndighet. Den 29 juli gick polis in och rev barrikader och släpade bort protesterande sameungdomar.

Oinareskogen

Förra sommaren stod striden om Oinareskogen på norra Gotland. Nordkalk hade nått långt i processen att få bryta kalksten nära den skyddade vattentäkten Bästeträsk. Den 18/7 ser striden ut att vara vunnen av miljövännerna. Nordkalks tillstånd drogs tillbaka. Högsta Domstolen beslutade enigt att hela målet måste tas om. En ny fullständig och allsidig prövning av frågan måste göras. Fältbiologerna menar att det inte är en slutgiltig seger men man hoppas att företaget nu ger upp planerna.

Rönnbäck

Nickel Mountain AB (som tillhör svenskägda IGE Resources AB) fick 22/7 ja av regeringen att öppna tre dagbrott för utvinning av nickel strax söder om Tärnaby i övre delen av Umeälven i Storumans kommun. Gruvan väntas ge 500 jobb, men många av dem är kringflyttande gruvrallare. Metallen skall utvinnas genom utlakning med hjälp av syror och vatten, enligt samma metod som används vid finska Tallvivara. Protester har framför allt gällt risken att vattnet i Umeälven skall förgiftas av nickel och andra metaller. Givetvis är själva ingreppet i landskapsbilden också viktigt.

Latorp i Närke

Det kanadensiska företaget URU Metal prospekterar för att bryta alunskiffer för att utvinna bl a uran. Lokalbefolkningens största oro är inte strålning utan risken för läckage av syror och metallösningar.

Vättern

Aktionsgruppen Rädda Vättern har inte mindre än tre projekt att kämpa emot. En gruva för utvinning av s.k. sällsynta jordartsmetaller (bl.a. neodynium) planeras i Norra Kärr norr om Gränna. Även zirkonium, uran, torium kan vara intressanta bryta. Svenskägda Tasman Metal menar att det är den största fyndigheten av sitt slag utanför Kina och hoppas på en strålande framtid. Bolaget har under hösten fått igenom flera kritiska tillstånd, så nu ser det ut som om gruvmotståndet får det svårt.
Gripen Gas fått ett undersökningstillstånd för eventuell fossilgasutvinning (”fracking”) i Motalabukten i Vättern.
Försvaret har sedan länge haft skjutövningar ut mot Vättern och stora mängder bly och andra metaller dumpas på det viset i sjön.
Vättern är Mellansveriges viktigaste sötvattentäckt. På sikt kommer troligen även Stockholm att ta vatten härifrån. Om vattnet förorenas av metaller kan därför konsekvenserna bli allvarliga.

Öland

Aktionsgruppen Mot Fossilgasutvinning på Öland (AMFÖ) kämpar mot företaget Gripen Gas, som ägs av oljejätten PREEM. Gripen vill utvinna fossil naturgas ur den alunskiffer som ligger under den kalkstensplatta som bildar själva Öland. Man vill använda sig av hydralisk spräckning (”fracking”). AMFÖ menar att vi inte behöver fler fossila bränslen och att risken för förstörelse av grundvattnet är oacceptablt stor. Gripen har tillstånd av Bergstaten att prospektera i fem områden som sammanlagt täcker en sjundedel av öns yta.

Åke Blomdahl