15 januari 2008

Intelligent design eller materialistiska förklaringar

Discovery Institute
Det finns en grupp amerikanska tänkare med ena benet i naturvetenskap och andra benet i en religiös värld. De går till angrepp mot den neodarwinism som måste anses vara allmänt accepterad bland biologer. Deras argument är inte i och för sig nya, men de uttrycker sig med stort förnyat självförtroende eftersom de tycker sig ha bättre argument för sin sak.

Naturvetarnas ateistiska företrädare med Richard Dawkins ... i spetsen går till rasande angrepp mot dessa uppstickare. Jag har lyssnat till argumentationen och har mina egna funderingar. Egentligen står jag mycket närmare Dawkins. Jag är ateist och materialist (i den mån man vågar använda ordet efter att ha lyssnat till atomfysikerna). Ändå tycker jag att många humanister gör det alldeles för lätt för sig genom att bunta ihop alla invändningar med evangelisternas kreationism och avfärda det hela som dogmatism och krampaktigt fasthållande vid kär gammal vidskepelse.

Det finns en hel del intelligens och ärligt uppsåt i det som Behe, Dempski, Meyer m.fl. vill peka på. Jag tror att i längden tjänar vi alla på att jobba med idéerna sådana som de verkligen är och inte argumentera mot nidbilder.

Det är utan tvekan så att det finns svaga punkter i materialistiska förklaringar till världens uppkomst och livets uppkomst. Materialisternas styrka är att man har en ”positiv” inställning till att man med vetenskapliga metoder kan förklara, om inte allt, så i alla fall häpnadsväckande mycket. Västerländsk naturvetenskap är en framgångshistoria utan like. De religiösa däremot dras sedan flera århundraden med en ”negativistisk” försvarsinställning. Gudarna har inte kommit till någon hjälp. Det finns knappast en rad i de heliga böckerna som i förväg pekat ut någon naturvetenskaplig sanning som senare kunnat verifieras. För den som söker sanningen, dvs. något att hålla för sant, är de heliga skrifterna helt värdelösa. De pekar bara ut irrspår. Det är tveksamt om ens psykologi och etik behandlas särskilt konstruktivt av profeterna. Vanligt normalt ”sunt förnuft”, medmänsklighet och upplyst egennytta är minst lika bra att lita till i det verkliga livet.

Världens skapelse och den antropiska principen
Hur kan det komma sig att något överhuvudtaget existerar? (Världsgåta nr 2)
Fysikerna har visat att vår värld (universum) är märkvärdigt väl avvägt så att tid och rum spänns upp tillräckligt stort och tillräckligt länge. Naturkonstanterna är sådana att om de bara var liten aning större eller mindre så skulle t.ex. inte kemiska föreningar antingen inte kunna bildas eller också aldrig bli stabila. All materia skulle vara radioaktiv och sönderfalla så fort att inget beständigt skulle kunna bildas eller så skulle inte kärnreaktioner inträffa så att tyngre grundämnen kunde bildas. Om gravitationskonstanten var annorlunda skulle inte galaxer och planetsystem hållas samman eller också skulle all materia falla samman innan något sådan som liv hunnit hända. Det verkar som om vi har haft en osannolikt stor tur som hamnat i ett universum där liv kan finnas.

Enligt den ”svaga antropiska principen” är vi här helt enkelt därför att det är här det är möjligt. Världar kanske skapas och förgår oupphörligt i superrymden. Alla kombinationer av naturkonstanter prövas förr eller senare, eller i andra paralella universa. Men det är bara i en värld där konstanterna är lämpligt avvägda som planeter, liv och medvetande uppstår. De andra har ingen observatör. Det är i korta drag den ”många världar”-hypotes som framförts av fysiker som ibland används för att förklara vår till synes osannolikt goda tur att ha hamnat i en värld där allt är så ”rätt”.

Enligt ”den starka antropiska principen” är världen så väl avvägd för att någon (gud skaparen) vill att den skall vara lämplig för levande varelser.

Jag medger gärna att ”många världar” är en bisarr idé. Men inte heller ”Gud skaparen” känns som en förklaring. Vem skapade i så fall guden? Vad lever guden i för universum. Vilka naturlagar råder där? Hur kunde guden komma till? Frågorna avslöjar förstås att jag inte kan slita mig ur min materialism. Hur jag än vänder mig kräver jag en förklaring i enklare beståndsdelar.

Låt oss konstatera att både materialisterna och teister pekar ut i mörkret. Det som i princip är ovetbart är också omöjligt att använda som stöd och argument för vilken hypotes det vara må. Låt oss besinna att vi står inför en gåta och i tystnad låta oss uppfyllas av den svindel som kommer av att stå inför ett under. Världen är mycket större än vi någonsin kan förstå.

Livets uppkomst – slump och nödvändighet eller skapelse
Livets uppkomst är idag lika gåtfullt som någonsin (världsgåta nr 3). Biokemisterna kan idag beskriva otroligt komplicerade serier av reaktioner, komplicerade även hos de allra enklaste organismer, som sker inne i cellerna och som gör att livet uppräthålls och reproduceras. Ju mer komplicerat livets kemi visar sig vara, desto svårare är det att förklara hur liv kunnat uppstå endast av slump och nödvändighet, menar förespråkarna för Intelligent Design.

Jag är böjd att hålla med att de föreslagna materialistiska-kemiska förklaringarna om t.ex. prebiotisk selektion inte är tillfredställande. Men det teistiska alternativet är inte bättre. Det pekar ju åter bara rakt ut i mörkret och säger – ”Du kan inte veta!”.

Mitt svar är att jag kan leva med gåtan. Tillvaron är förvisso svindlande outgrundlig. ”Gud” är inget svar för mig. Vem skapade i så fall guden? Vad är guden gjord av för fysik och processer.

Evolutionsteorin
Låt vara att livets uppkomst fortfarande är svårt att förklara med blinda naturkrafters spel, men när väl levande celler är på banan, då är evolutionsteorin så mycket mer framgångsrik. Givet något att bygga på kan slumpvisa mutationer och naturligt urval utomordentligt väl förklara vad som hänt de senaste tre miljarderna år. Teisten å andra sida, måste undra över vart Gud tog vägen sedan. Om syftet var att skapa människor, varför gå så olidligt långa omvägar med trilobiter, dinosaurier och andra grova felsatsningar. Inte minst borde teisten undra över den enormt långa perioden från livets uppkomst till uppkomsten av eukaryota celler med tydliga organeller och den snart följande uppkomsten av flercelligt liv (för 650-550 miljoner år sedan). Under mer en två miljarder år stod utvecklingen praktiskt taget still. Jorden hade liv, men en besökare från en annan värld skulle finna en till synes helt öde värld. Den skarpögde skulle på sin höjd finna en tunn blågrön hinna på stenarna på grunt vatten.

Om syftet var att skapa oss människor då måste man tycka att världen är onödigt stor. Varför skapa alla dessa galaxer och stjärnmassor. Alla dessa världar som är helt olämpliga som solar åt levande planeter. Med rätt mix av naturkonstanter kunde ju Guden ha skapat en behändig flat värld under en ostkupa och låtit människosjälarna spela sin ruskiga kommedi där, inte sant?

Gud skaparen och Abrahams Gud
Låt oss försöksvis antaga att det kan vara en intelligens, Gud skaparen, som skapat världen och sedan skapat liv på jorden. Vad har vi av det för rätt att gissa att det är just precis denna gud som också mejslade ner buden på stentavlorna åt Moses? En Gud som skapat något så obegripligt stort, med kanske miljarder befolkade planeter. Varför skulle han eller hon vara bekymrad över mitt liv, min oro och mina böner?

Gud, ”Den osynlige konungen”, är märkvärdigt frånvarande. Evangelisterna må orera men det visar sig alltför ofta vid närmare granskning att de är charlataner som ofta själva inte i djupet av hjärtat tror vad de säger. Religionen är ett medel till makt över människor, om Gud inte gör de under som utlovats hjälper predikanten honom på traven.

Ordförklaringar
Materialist
Fysiken har visat att det vi dagligdags kallar materia är en något mycket egendomligt som på många sätt trotsar vardaglig erfarenhet och intuition. Men en materialist förstår världen som att komplexa ting är uppbyggda av enklare beståndsdelar och fundamentala processer. Liv, och i synnerhet mänskligt medvetande, är emergenta egenskaper hos system som är tillräckligt komplicerade.
En materialist tycker det är förnuftsvidrigt att förklara enkla fenomen som resultat av kompexa medvetandens handlingar. Jag tror att vi materialister har otroligt svårt att föreställa oss hur idealister och teister tänker sig det. Jag menar, om en gud skapade världen, vem skapade guden?
Filosofisk materialism är givetvis något helt annat än det vardagliga begreppet ”materialist” om någon som är fixerad vid ting och tycker att ägande är viktigare än relationer.

Världsgåta
Min samling av de fundamentala frågorna.
Världsgåta 1: Vem är jag? Dvs. vad är medvetande? Hur uppstår det? Finns det något test som kan avgöra om någon annan t.ex. ett djur har medvetande. Om medvetande inte finns... (en illusion), medvetande kanske kommer och går, vaknar och försvinner. Gåtan kan i grunden inte lösas eftersom något subjektivt aldrig kan bli objektivt, men gåtan kan ändå få en del viktiga delsvar.
Världsgåta 2: Hur kommer det sig att något överhuvudtaget exiterar. Frågan som behandlas här.
Världsgåta 3: Vad är liv? Hur har liv uppstått? Hur kan biologiskt liv alls uppstå? Gåtan är kanske i princip möjlig att besvara, men naturvetenskapen är inte där än.
Världsgåta 4: Finns det handlingar som i grunden är rätt eller fel, onda eller goda? Är ”nej” ett svar? Vad är det annars som gäller?

Referenser
Behe, Michael J., Dembski, William A., Meyer, Stephen C., ”Science and Evidence for Design in the Universe”, Wethersfield Institute, proceedings, 1999

Inga kommentarer: