Kosmopolitisk steriotyp

Kolumnen DN 2011-08-13: Lena Andersson om faran med starka gemenskaper.
”Ingens främling”

Lena Andersson är liksom jag en humanist, vi tror båda att människan är ansvarig för sig själv och att det inte finns någon Gud sig bryr sig om oss, men där slutar likheten. Hon verkar kunna komma till precis motsatta åsikter mot mig. Hon är också ganska oförblommerad och värderar precis samma fenomen som jag i fullständigt motsatt färg.

Lena Andersson ser ”det urbana, individbaserade samhället”, ”det rotlösa, kosmopolitiska samhället” som ett ideal. ”Priset är anonymitet och att se på alla och ingen som främling och frände.” Lena A. betalar gärna, men vill inte ”ge efter för välbehaget i att avstå från att ha åsikter om värderingar som man skulle bekämpa om de odlades i det man uppfattar som de egna leden.”

Lena A. menar att ”De flesta reflekterande personer håller med om att människor inte bör delas in efter nationalitet, kultur och traditioner.”
Fan tro’t, säger jag. Jag har svårt att tro att ens L.A. vägrar att klassificera människor överhuvudtaget. L.A. vill förordar ”idégemenskaper” eftersom sådana ”... är öppna för alla. Idéer kan prövas och visa sig sämre än alternativen. Idéer kan man lämna.” Är det alltså bättre att vara ”kommunist”, ”muslim”, ”kristen”, ”liberal” än att vara ”svensk”, ”norsk”, ”europé”, ”afrikan”? Jag skulle gissa att fler krig och större bitterhet kommit ur ”idégemenskaper” än ur naturliga gemenskaper. Men L.A. menar förmodligen heller inte sådana idéer. Hon är själv en profet för den sekulära humanism som är synnerligen trosviss och oförsonlig mot olika religiösa idéer. Jag tror inte L.A. önskar att vi skall identifiera oss med religionstillhörigheter heller. Det var för övrigt just på det planet Anders Behring Breivik uppfattade sitt dåd. Han var en kristen (idé) riddare i kamp mot islamiseringen (idé) av Europa.

Vad Lena Andersson är ute efter är en människotyp som inte känner lojalitet med vare sig nation, familj, religion eller just någonting. Underförstått hon fördömer lojalitet till NÅGONTING ANNAT än den sekulära universalism som L.A. själv predikar. Det är precis samma ambition som kommunisternas dröm om ”den nya människan”.

Jag ryser. Jag ser för mig hönsfarmen. En gigantisk flock av identiska fjäderfän som förfärade skränar omkring ”frigående” i en hangarliknande byggnad. När slaktaren kommer springer somliga åt vänster och somliga åt höger, och alla vet att en viss höna kunde lika gärna ha valt tvärtom, det beror bara på vad de som stod närmast henne valde.

NEJ. Leve det säregna. Leve det provinsiella. Låt de moderna rotlösa urbana hönsen hållas i New York eller London. Nej tack till globalisering!