18 augusti 2007

Livets mening - en svinaktig betraktelse

Vad är egentligen livets mening? Många människor kräver att ansträngningar och umbäranden som man ålägger sig eller påtvingas i livet på något vis måste motiveras med ett högre syfte för att vara uthärdliga. En biologisk betraktelse är till ringa hjälp: Livets mening är att föra livet vidare… Men för att ett sådant svar skall kunna uppfattas som tillfredställande måste ju livet själv anses vara ett positivt värde, och det var ju just det som var ifrågasatt.

Grisen är en varelse vars liv otvivelaktigt är meningsfullt. Grisens liv har ett klart och tydligt definierat mål: att bli till föda åt en mycket finare och ädlare djurart, nämligen människan. Det är emellertid inte troligt att en filosofiskt lagd gris skulle känna sig det minsta tröstad om den kunde förstå den förklaringen.

Det finns faktiskt religioner vars mytologi kan tolkas på ett parallellt sätt. De grekiska gudarna skapade människan därför att livet i Olympen vara alltför tråkigt, enahanda och fullkomligt utan människorna. Gudarna behövde människornas passioner och intriger för att liva upp tillvaron med något intressant.

(bilden t.v. Quetzalcoatl avbildad i Codex Telleriano-Remensis.)*

Jag undrar om inte också de Aztekiska gudarna också livnärde sig av den energi som människorna utvecklade genom blodsoffer, krig och passioner.**

Den mexikanske schamanen Don Juan förklarar på ett mycket dramatiskt sätt att ”Örnens gåva” är att den låter enstaka människor som förvärvat tillräckligt stor ”makt” slippa bli till föda åt Örnen (Quetzalcóatl) och istället bli fria att återfödas och fritt njuta av jordelivet efter eget huvud. Men det handlar då bara om ett ytterst litet privilegierat antal. Det normala syftet för ett människoliv är att föda Örnen.***

Vi befinner oss här mycket långt från politiskt korrekta uppfattningar om människolivets i sig självt stora och lika värde. En sådan som jag, och många med mig, känner lika stor avsmak som den filosofiska grisen ovan för en sådan instrumentell mening med livet.

T.h. Quetzalcoatl som orm, slukande en människa. **

Utilitarianismen och övermänniskan

Utilitarianismens etiska doktrin är att värdet av en handling skall räknas efter hur det bidrar till den samlade nyttan – oftast i mening upplevd lycka och minimerande av lidande. ”Största möjliga lycka för största möjliga antal.” J.S. Mill räknade därvid bara mänsklig lust och lidande. Filosofen Torbjörn Tännsjö har följdriktigt också resonerat att eftersom människor har så mycket större förmåga att uppleva lycka än något annat djur, så är det också moraliskt rätt att all politik och resurshushållning har till syfte att maximera natalet människor på planeten. Den moderne filosofen Peter Singer vill emellertid utsträcka lyckoprojektet till att gälla alla levande och kännande varelser (åtminstone däggdjur och fåglar, men gärna också andra djur som har ett nervsystem). Jag håller helt och hållet med Singer om att det är omöjligt att bara begränsa sig till människor.

Vi lever i en tid då det inom en mycket nära framtid kan lyckas mänskliga ingenjörer att skapa maskiner med förmåga att uppleva sig själva som subjekt. Det är inte troligt att dessa artificiella intelligenser kommer att vara likvärdiga eller ens särskilt lika oss människor, men det är fullt möjligt att de kan konstrueras så att deras förmåga att njuta av livet är avsevärt mycket större än människors. Dessa maskiner kommer ju dessutom att utvecklas vidare av egen kraft och intelligens. De kommer troligen att på mycket kort tid utvecklas till något otroligt mycket mer komplicerat och kompetent i alla avseende än vi människor någonsin varit. Människor kommer inte att ha större förmåga än grisen i exemplet ovan att förstå dessa övermänniskors syften och handlingar.

En utilitarist måste anse att det är ett mål större och viktigare än allt annat att dessa maskiner skapas. Människolivet har alltså en mening. Om skapandet av sådana lyckliga maskiner är inom rimligt räckhåll, då är människolivets mening att på alla sätt understödja och bidraga till en sådan utveckling. Eftersom dessa artificiella övermänniskor måste antas vara av så mycket högre och ädlare värde än ett människoliv, så är också eventuellt mänskligt elände och lidande i spåren av detta mål helt oväsentligt. Lika lite att räkna med som grisarnas elände i djurfabriken varit det i perspektivet av att bli föda åt människor.

När den nya civilisationen etablerats finns inte längre någon anledning att maximera antalet människoindivider. Torbjörn Tännsjö m.fl. måste lämna hela det etiska projektet till den nya arten. De kommer med största sannolikhet att begränsa människoarten med en strikt befolkningspolitik eller varför inte biologisk bekämpning. Det räcker med att hålla några stammar i reservat och mindre grupper i zoologiska parker.

Jag skriver inte det här för att jag önskar en sådan utveckling. Jag skriver det för att visa att det utilitarianska projektet måste vara i grunden felaktigt. Lika lite som den filosofiska grisen kan jag acceptera det utilitaristiska projektet som ett känslomässigt tillfredställande svar på frågan om livets mening.

Jag hävdar att mitt liv har ett helt och delbart värde i och för sig. Jag hävdar att man inte kan räkna lycka. Två eller tusen lyckliga individer uppväger inte en olycka hos en enskild individ.

Jag vill också ifrågasätta den absoluta giltigheten hos ”den gyllene regeln” eftersom den kräver att den etiska bedömningen måste göras från en förment objektiv utsiktspunkt.

När det gäller värdefrågor är jag relativist****. Varje människa (och djur) är en värld. Alla etiska bedömningar som en människa kan göra utspelar sig inom henne själv. Den föreställda lycka som en handling kan skänka en medmänniska är konstruerad i min egen hjärna och kan utsättas för prövning. Det enda jag kan vara (någorlunda) säker på är min egen upplevelse.

Egocentrisk altruism

Jag kallar min etiska hållning ”egocentrisk altruism”. Den utgår också från den viktiga iakttagelsen att jag själv är ytterst ansvarig för att jag själv upplever lycka och därmed tillföra världen ett värde. Min makt över andra varelsers lycka och etiska val är mycket snabbt avtagande med avståndet.

Min hållning är inte simpel egoism utan också en altruism. Det finns goda skäl att antaga att andra människor är lika mig själv och att även många djur är begripliga som subjekt och personer. Den gyllene regeln kan alltså vara bra som en första hypotes, men om den kräver något av mig som går emot min upplevda (och egocentriska) intuition så har jag rätt att säga ”stopp!”.

En konfliktteori

Egocentrisk altruism är ett försvar för att individen inte skall skämmas över att hävda sina rättigheter och intressen. Inte heller behöver individer som solidariskt organiserat sig i t.ex. en fackförening känna skuld över att de hävdar sina intressen gentemot arbetsgivare eller samhällsintressen. Inte heller behöver ett folk som skapat sig en kulturell identitet känna någon skam över att de hävdar sina gemensamma intressen gentemot något annat folk eller kultur.

Utifrån ett evighetsperspektiv kan man inse att olika individer eller gruppers stävanden står i konflikt med varandra. Men rustad med en teori om ”egocentrisk altruism” behöver man inte tolka sådana konflikter i termer av ont och gott – utan bejaka att man (om man är inblandad) med hull och hår tar del i konflikten. Om man står utanför får man nöja sig med att observera konflikten utan att tvingas ta ställning (t.ex. konflikten mellan israeliska judar och palestinska muslimer).

Övermänniskan och vildsvinet
Jag kommer alltså att motsätta mig skapandet av övermänniskan trots att världen objektivt sett kanske skulle bli bättre (lyckligare) om människan och hela den övriga biologiska naturen ersattes av lyckliga maskiner. Jag kommer också att motsätta mig att människosläktet maximeras till antal. Jag identifierar mig nämligen inte enbart som människa utan också som ett ”djur med förmåga att uppleva smärta”. Jag väljer vildsvinets väg.

Noter

* Detta är nog ett alltför förenklat påstående. De grekiska skapelsemyterna är fantasifulla och komplicerade, men kännetecknas av att mänskliga känslor och passioner projiceras hämningslöst på en föreställd gudavärld. Se t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Greek_mythology eller http://en.wikipedia.org/wiki/Theogony.

** Codex Telleriano-Remensis. Quetzalcoatl som orm, slukande en människa. Samma källa, citerad på http://en.wikipedia.org/wiki/Quetzalcoatl, se även http://en.wikipedia.org/wiki/Codex_Telleriano-Remensis

*** Carlos Castaneda, The Eagle's Gift (1981). Notera: ”His writings have been criticized by academics, and are seen as highly suspect in terms of strict anthropological fieldwork.” En av Castanedas annhängare, Octavio Paz, säger: ”If Castaneda's books are fiction, great, then they are the best fiction books I have ever read.” (http://en.wikipedia.org/wiki/Carlos_Castaneda). En kort sammanfattning av boken enligt samma källa:
6. The Eagle's Gift - description of the force that creates, destroys, and rules the universe (or at least the 48 bands of earth), also source of emanations themselves, description of the eagle's command to man, the rule of the nagual, various levels of petty tyrants, and way towards freedom, self-stalking and dreaming, power spots. Note that Don Juan described the energy-structure/entity called eagle a thing that is not what we call an eagle, but rather a thing so vast as to be incomprehensible.

**** Lika säker på att jag är anhängare av en etisk relativism, lika säkert är jag anhängare av kunskapsteoretisk objektivism. Vad det gäller fakta om förhållanden i yttervärlden, kan man förvisso ha olika åsikter, men jag menar att det till syvende och sist finns en objektiv sanning därute som vi kan fastställa med tillräckligt hög säkerhet bara vi ger oss in i tillräckligt noggranna empiriska undersökningar. Vad det gäller subjektiva uppfattningar (t.ex.en varelse upplevelse av sin personliga lycka eller uppfattning om rättvisa) är vi dock hjälplöst hänvisade till en empiriskt okontrollerbar introspektion.

***** Om stark artificiell intelligens: http://en.wikipedia.org/wiki/Portal:Artificial_intelligence, http://en.wikipedia.org/wiki/Strong_AI

Inga kommentarer: