Jordbävningskatastrofen och Tsunamin i Japan är förfärande. Den var av ovanlig styrka och skadorna blev enorma trots att Japan förmodligen var bäst förberett i världen. Här har energimängder ca 1000 ggr större än den som drabbade Haiti ruskat om berggrunden under ett mycket tätbefolkat land. Ändå är antalet dödade och hemlösa färre. Det verkar som om hjälparbetet har svårt att komma igång, men vi kan nog tro att japanerna till slut kommer att bemästra dessa svårigheter utan internationell kátastrofhjälp. Katastrofen är förvisso enorm, men det är ändå en sådan ”normal” naturkatastrof som samhället till slut repar sig från.
Kärnkraftsolyckan
Kärnkraftsolyckan i Fukushima skakar världen på ett annat sätt. Plötsligt inser vi på¨vilken lös grund våra industrikultur står. När detta skrivs är det härdsmälta i tre av verkets sex reaktorer. Kylvattnet har kokat bort över lagret av utbränt bränsle invid den fjärde. Temperaturen stiger i de två sista reaktorbyggnaderna. Varken nyhetsmedia eller myndigheter vågar tänka hur illa det kan gå. Risken måste vara mycket stor att omfattande utsläpp av radioaktiva material skall göra stora delar av Japan obeboeligt. Konsekvenserna för Japans industri och ekonomi blir under alla omständigheter enormt påfrestande.
Vad betyder det för oss?
Sverige har en stabil berggrund och här förekommer inte tsunamis, men det är mycket annat som kan hända. Vad händer under krig eller sociala uppror? Myndigheterna i Europa jobbar på att skapa ekonomisk tillväxt genom att hålla igång befolkningstillväxt och skapa ett låglöneproletariat genom massinvandring. Européerna ersätts med mångetniskt splittrade och kulturellt rotlösa befolkningar. Detta bäddar för en orolig framtid. Hur kan man då garantera säkerheten kring t.ex. kärnkraftverken? Det värsta som händer är ofta just det som man inte kunde föreställa sig.
Slutförvaring av kärnbränsle
I dagarna har SKB (Svensk Kärnbränslehanterig) lämnat in sin ansökan om att få bygga ett slutförvar i närheten av Forsmark vid Upplandskusten. De har jobbat i 30 år på frågan och står med ett svar, den s.k. KBS3-metoden som innebär att kärnbränslet gjuts in i kopparkapslar och placeras på 500 meters djup i urberget. Tunnlarna fylls slutligen med bentonitlera som sväller när den blir fuktig (klumpbildande kattsand) försvårar grundvattnets rörelse och syrgastillträde. Icke desto mindre har metoden kritiserats hårt in i det sista. Kopparkapslarna kommer kanske att korrodera. Kapslarna läggs i bergtunnlar men inte tillräckligt djupt, etc?
Man måste ändå slå till. Det är mycket farligare att ha det använda bränslet liggande i det tillfälliga lagret CLAB vid kärnkraftsanläggningen utanför Oskarshamn. Där har vi nu använt bränsle från 25 års drift liggande i vattenbassänger liknade dem i Fukushima 4. Om CLAB plötsligt måste överges. t.ex. på grund av en terroristattack, dröjer det bara några dagar innan det skyddade vattnet har kokat bort. Därefter stiger temperaturen obönhörligt. Det kommer att stabiliseras på 350-1000 grader, beroende på om man öppnat dörrarna för fri ventilation eller ej. Utsläppen av radioaktiva ämnen kommer inte att vara enorma, men under flera hundra år framåt kommer man inte kunna vara i närheten. Där kommer det att finnas en glödhet, strålande och rykande ugn.*
Med det scenariot i bakhuvudet måste vi snarast dela upp bränslet och få ner det i djupa gruvhålor där man (åtminstone någorlunda) säkert kan hålla dem förvarande utan aktiv kylning och uppsikt. SKB har tänkt att man inte skall försegla förvaret förrän om ca 70 år. Fram till dess är det i princip möjligt att ta upp det igen.
Energiförsörjning
Vi kommer att behöva använda kärnkraft. Vindkraften är extremt dyr, den förstör landskapsbilden, den fungerar inte kalla vintrar och ger mycket ojämn energi. Därtill förstör vindkraftsturbinerna luftrummet för våra bröder rovfåglarna. Vattenkraft är förödande för fisket och vattendragens biologi, förutom att kraftverk och dammar förstör landskapets skönhet och mystik. Den befintliga vattenkraft kan effektiviseras något litet, men någon ytterligare utbyggnad vill vi inte se. S.k. biobränsle kräver skog som bättre kan användas till papper och byggnadsvirke. Lika tvivelaktigt är att odla energigrödor på mark som bättre används till livsmedel. Fossila bränslen försöker vi fasa ut p.g.a. deras klimatpåverkan. För övrigt är det långt fler oljekällor som sinar än nya som hittas. Världens oljeberoende är enormt, men i Sverige är det framför allt transportsektorn som använder fossilbränslen. Att bygga ut oljekondenskraft eller kolkraft är uteslutet. Fusionskraft är fortfarande science fiction. Det ligger ”minst 30 år fram i tiden”, som man fortsatt att säga under alla de 60 åren sedan man teoretiskt beskrev möjligheten.
En ny generation kärnkraft
Det finns alltså ingen toppenbra universallösning. På lång sikt måste mänskligheten minska i antal eller radikalt minska sina materiella krav. På medellång sikt är antagligen användning av moderna kärnkraftsverk det minst dåliga – kombinerat med vindkraft och biobränslen mm. i mindre skala.
Vi kommer i så fall att vilja ta upp det använda kärnbränslet, upparbeta det, och göra det till bränsle för nästa generation kärnkraftsverk. Avfallet som dessa verk lämnar kommer att vara mindre farligt än avfallet från nuvarande anläggningar. Vi kommer också att kunna klämma ur betydligt mer av energin ur uranet.
Men givetvis är det en risktagning. Det kommer att bli fler kärnkraftsolyckor, men vad skall vi annars göra för att hålla igång konsumtionsfesten?
Jag önskar mig en värld där människorna skruvar ner de materiella kraven, och där vi också långsamt genom naturlig avgång minskar vårt antal. Men jag tror emellertid inte det är lämpligt och klokt att Sverige ensidigt avvecklar industrialismen. Tvärtom behöver vi återuppbygga en balanserad ekonomi med ett, relativt idag, större inslag av jordbruk och basindustri. I det perspektivet kommer vi nog att i överskådlig tid framöver behöva också kärnkraftsenergi.
Åke Blomdahl
* SKB:s rapport R-06-62 ”Förlängd lagring i Clab”, Michael Pettersson, Bertil Grundfelt, Kemakta Konsult AB, 2006
1 kommentar:
Hej!
Hoppas att det är bra med gig! Saknar våra samtal under "ledung-fungerade-bra-tiden".
Jag vill bara kort reflektera över kärnkraften som du berör i detta inlägg. Idag verkar många vara av åsikten att kärnkraften är farlig, men nödvändig. Och utifrån mitt sett att se på det hela så är ju kärnkraften förkastlig i alla dess led, och jag tror att dess inverkan i vårt samhälle inte är bra på något sett, grunden till detta ser jag främst utifrån följande punkter:
1. brytningen. Brytningen är dyr och oren, den kräver enorma insatser i from av offrad miljö och människoliv. Anledningen till att det fortfarande går att köpa kärnbränsle till en "låg" nivå är pga. att brytningen sker i länder med mycket dåliga villkor för de som jobbar med den =i skurkstater.
2. Användningen, vilken konkurrerar ut bättre alternativ som har svårt att konkurrera med den hårt skattesubventionerade kärnkraften. Detta slår ju särskilt hårt mot jordbruket/skogsbruket/mm. vilket annars skulle vara den främsta energiproducenten (och också var det fram till olja-/kärnkrafts-tiden).
3. Slutförvar. Dyr och farlig.
4. Koldioxidutsläppen som uppkommer i alla led av processen. =kärnkraften är inte ett bra alt. för att sänka våra koldioxidutsläpp (vilket felaktigt hålls fram som ett argument för kärnkraft).
5.Framtida teknikutvecklig. Mycket tyder på att man i framtiden kommer kunna ha mycket mer förfinad teknik i reaktorprocesser. Problemet är bara att vi gör slut på allt uran nu.. i lågeffektiva processer =dumt.
Bara ett par tankar.. i övrigt håller jag helt klart med dig om att det stora problemet idag är överbefolkningen, speciellt den okontrollerade barnproduktionen som sker i tredje världen.
MVH Haubits
Skicka en kommentar