15 december 2016

Folkslag, sinnelag och värderingar

(Artikeln har publicerats i Nya Tider nr 50-2016, dvs den som kom i brevlådan 14/12) 
 
Folkslag och kulturer är inte utbytbara. Det finns en unik europeisk människotyp. Världen blir en fattigare plats om Europas ursprungsbefolkningar blandas ut eller trängs bort. Det skriver Åke Blomdahl, som anser att det är hög tid att vi européer återupptäcker oss själva. Vi behöver samla oss till försvar för vår rätt till existens på den här planeten.


Vid Institutet för Framtidsstudiers (IFFS) ”Migrationsdag” som hölls den 5 oktober var det två ”normforskare” som fick lägga ut texten. En av dem var Bi Puranen, Generalsekreterare för World Values Survey och verksam vid IFFS. Undertecknad rapporterade om det i NyT v41/2016.

Bi Puranen ledde under perioden 2004-2008 Försvarsmaktens värdegrundsprojekt till en kostnad av 101,2 miljoner, vilket till exempel Expressen skrev om den 31 oktober 2008. Nu arbetar hon bland annat för IFFS. Inte helt oväntat levererar hon resultat som stämmer överens med det förväntade och politiskt korrekta.

Puranen förnekar inte att det finns kulturella skillnader mellan olika folk, inte heller att skillnaderna kan vara stora. Det hon däremot säger är att när dessa traditions- och överlevnadsinriktade kulturer möter ”moderna” värderingar (där Sverige enligt henne utgör ett föredöme) så överger invandrarna och deras barn ”snart” sina gamla värderingar och ansluter sig till moderna värderingar. Puranen medger att det förvisso kan ta sin tid. Det går fortare för unga, men för vuxna tar det kanske 30 år. Till slut blir alla ”moderna”. 
 
Jag har inte tiotals miljoner till mitt förfogande för att motbevisa Puranen. Jag ställer mig likväl djupt skeptisk till den ideologi som säger att alla människor av alla folkslag är väsentligen utbytbara mot varandra och att det därför inte spelar någon roll vilka som ärver landet. Vi är många som tvärtom hävdar att det finns olika folkslag och kulturer och att det biologiska arvet faktiskt har väsentlig betydelse. Vi hävdar att ett Sverige befolkat av en majoritet araber och afrikaner kommer att vara ett totalt annorlunda samhälle än om det fortsätter att vara befolkat av en majoritet nordeuropéer – även om utbytet skulle ta många generationer. Våra motståndare kallar det ibland ”rasism” att påstå att människor och folkslag inte är utbytbara mot varandra, utan att de är olika och unika. Den verkliga rasismen är dock att förneka att ett folk, i vårt fall vi nordeuropéer (kaukasier), också har en särart och att vi som ursprungsbefolkningar i Europa har all rätt i världen att hävda vår rätt till liv och fortlevnad. ”Antirasist” är helt enkelt synonymt med anti-vit, eftersom dessa ”antirasister” aldrig ifrågasätter andra folkslags rätt till sina länder. Jag och många med mig tror tvärtom att biologisk mångfald är något gott och att världen blir en bättre plats om mänsklighetens genetiska mångfald får bestå.


Vad sker vid kulturmöten?
När enstaka personer, eller små grupper, hamnar i en främmande kultur är de mer eller mindre tvungna att anpassa sig till majoritetsbefolkningens värderingar, kultur och praxis. Anpassningen kan gå ganska fort, men den måste inte beröra personlighetens kärna. Barn och ungdomar har det lättare än äldre att assimileras av en tydlig majoritetskultur. Så länge minoriteten är liten finns en utveckling mot assimilering och att majoritetens moralstruktur accepteras. Så långt tror jag Bi Puranen har rätt, men vad händer när minoriteten blir så stor att den kan bilda en diasporakultur? Jo, då avstannar assimilationen och vänder istället till segregation. Invandringsentusiasterna i Sverige är kluvna till detta fenomen – dels anser de att det är viktigt att minoriteterna behåller sina kulturella vanor och särdrag, samtidigt som de säger att det är viktigt att minioriteten ”integreras”.

Grundreceptet från globalisterna är att ”bryta segregationen”, samtidigt är det just segregation som är den naturliga utvecklingen när invandringen blir stor. Folk föredrar att bo med sina lika, de vill tala sitt eget modersmål, de vill lyssna på sin egen musik, gå på sina egna krogar och äta sina egna maträtter, de vill fortsätta att dyrka sina egna gudar på det sätt som deras förfäder lärt dem.

Den demografiska prognosen är oerhört bekymmersam för den svenska majoritetsbefolkningen. Vi har kommit till ett läge där flera invandrargrupper blivit så stora att de kunnat bilda egna samhällen. Dessa drar till sig ytterligare invandring genom ingifte och familjeanknytning, och de har inte sällan höga födelsetal. Tillväxten av dessa etniciteter och främmande kulturer blir en självgående maskin. Samtidigt har den nordeuropeiska ursprungsbefolkningen oroande låg reproduktion. Utvecklingen pekar entydigt mot att den etniskt svensk-europeiska ursprungsbefolkningen kommer att bli minoritet i Sverige. Redan i dag är européer i minoritet i vissa stadsdelar. Vi kallar dessa ”utanförskapsområden” och allt tyder på att dessa fortsätter att växa tills övertar hela samhället. En mer lämplig benämning vore ”framtidsområden”.

Om det bara varit i Sverige som detta hände, då vore det förvisso en katastrof för oss svenskar, men världen hade kanske haft nytta av en enklav där man kunde samla världens flyktingar? En trygg hamn, en ”safe haven” för dem som väntar på att kunna återvända till de forna krisområdena. Men detta är dessvärre en politik man vill påtvinga alla västerländska länder. Vi ska ”dela ansvaret”, säger de. Det är en politik som möjligen kan fördröja katastrofen något för enskilda länder, men istället kommer hela den västerländska civilisationen att gå under samtidigt och tas över av de mest patriarkala och expansiva folkslagen från den så kallade tredje världen.

Asiens jätteländer tar inte emot några flyktingar alls. Trots minskande befolkning finns inget hot mot till exempel Japans etniska sammansättning. Att befolkningen åldras vill man i stället lösa med robotar. Japan kommer att överleva som ett japanskt land. Vi kan jämföra med stadsdelar i Frankrike där muslimer är i majoritet. Där är franska värderingar borta, shariapolisen härskar och kvinnor kan inte gå ensamma utan huvudduk.

Ett populärt argument bland invandringsentusiaster är att svenskar inte har någon egen kultur och än mindre någon nedärvd etnisk särart. Exakt samma argument används faktiskt av globalister i alla västerländska länder. Det finns ingen engelsk kultur, det finns ingen tysk, ingen fransk. Inte ens grekerna har någon egen kultur. När man hört det några gånger i sina olika varianter måste man förstå hur tomt och dumt argumentet är. De anti-vita vill pådyvla oss åsikten att vi försöker skydda någon slags absolut ”renhet”, något som är absolut och till hundra procent svenskt, eller engelskt eller grekiskt, men alla vet att det skett ett omfattande utbyte mellan europeiska länder. Vi har både bytt äktenskapspartners och kulturtraditioner. Det hindrar inte att nationella kulturer är särpräglade. Det finns i all synnerhet en övergripande europeisk kultur, där vi delar viktiga grundvärden, men med en mängd nationella särdrag och varianter. Det är i allt väsentligt europeisk vetenskap och teknik som alla folk i dag använder. Europeiska etiska värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter prisas i FN och i presidenters högtidstal som föredöme för hela världen. I praktiken har dock icke-europeiska och blandade samhällen uppenbart svårt att förverkliga något som kräver ett i grunden europeiskt sinnelag.

Vi européer är unika. Vi européer har en nyfikenhet och barnslig upptäckarlust som är ursprunget till vetenskapligt tänkande. Européer har en särskild känslighet och förmåga till identifikation med djur. Det är nästan bara européer som är fågelskådare eller djurrättsaktivister. Det är i stort sett bara européer som engagerar sig mot skogsskövling och utrotningen av djur och växter också i främmande världsdelar. Det var européer som avskaffade slaveri, medan många andra folkslag behöll det tills européerna tvingade dem att sluta. Bara européer bedriver u-hjälp och kommer på idén att osjälviskt hjälpa människor från fjärran länder genom att acceptera dem som medlemmar i det egna samhället. Det senare har visat sig vara en svaghet som också kan utnyttjas av skrupelfria främlingar. På sikt kan vår tendens till självutplånande altruism bli ödesdigert för vår fortsatta existens. Jag inser att europeisk kultur och sinnelag har faktiska problem, problem som på sätt och vis är en följd av vår framgång. Utan europeisk medicin och teknik hade inte Jorden blivit överbefolkad och överexploaterad. Den vansinniga och ytliga konsumtionskulturen är väsentligen av europeiskt märke, och den äter inte bara främmande folk, den vittrar också bort vår egen känsla av vårt eget värde och sammanhang. Köpfesten har gjort oss blinda för många verkliga beständiga värden.

Det är hög tid att vi européer återupptäcker oss själva. Vi behöver samla oss till försvar för vår rätt till existens på den här planeten.
Åke Blomdahl


ake.blomdahl@nyatider.nu




Inga kommentarer: