15 januari 2008

Illusionen om Gud

Om Richard Dawkins’ ”The God Delusion”
Låt mig bara omedelbart saga att jag känner mig aldrig så hemma som när jag läser Dawkins. Jag är en resonabel person. Jag vill lyssna på ett bra argument. Jag tycker illa om när man först målar en nidbild av sin motståndare och sedan argumenterar mot nidbilden. Jag tror inte det är en taktik som fungerar i längden. Dawkins har angripits för att vara ateistisk ”fundamentalist”. Han är onekligen hård i sin kritik av religiöst tänkande, men han känner sina motståndare väl, han kan Bibeln lika bra som evangelisterna. Kan Dawkins göra för världen det som Ingemar Hedenius gjorde i Sverige? Religiösa debatörer säger ofta att man har övervunnit Hedenius’ argument. ”Tro och vetande”-debatten är ”överspelad”. Man vill påstå att motsättningen mellan tro och vetenskap har upplösts. Det är bara dimridåer! Dawkins har åter satt den kristna världen i alarmläge. Förhoppningsvis även den muslimska, mosaiska, hinduiska ...

Himmelskrok eller lyftkran
Dawkins har en underbar bild som precis fångar skildnaden i tänkesätt mellan naturalism (som jag på andra ställen kallat ”materialism”) och övernaturliga förklaringar.

Teisten pekar på en bergvägg och säger: ”Det är omöjligt att ta sig till toppen i ett steg. En krok har sänts ner från himlen och lyft oss upp.” Naturalisten svarar: ”Ja. Det är förvisso omöjligt att hoppa i ett språng. Men det finns en annan väg. Med en lyftkran kan man placerad på marken lyfta en annan kran till en lite högre nivå. Den andra kranen kan lyfta den första till en tredje nivå, och så vidare. Till slut har man nått toppen utan att ha gjort några obegripligt långa språng.” Det är så evolutionen verkar. Evolutionsteorin är en naturlig förklaring till hur något komplicerat kan uppstå ur enkla komponenter och förutsättningar. (sid 177)

Ett omåttligt populärt argument för Guds existens som tillskrivs Fred Hoyle lyder: Det är lika osannolikt att liv skulle uppstå av en slump som att en orkan som sveper fram genom ett skrotupplag har turen att montera ihop en Boing 747. (sid 133)
Men evolutionsbiologen tror inte heller att en stormvind i ett skrotupplag kan producera en Boing 747. Evolutionsteorin är tvärtom en modell att förklara hur det osannolika blir mindre osannolikt genom att det skett steg för steg.

Kreationister drar fram exempel på s.k. ”irreducerbar komplexitet”, särskilt stora utvecklingssteg som de menar inte kan delas i delsteg. Naturligtvis kan inte alla dessa exempel förklaras idag, men det betyder inte att förklaringar inte finns, eller att de aldrig kommer att bli funna. En avgörande skillnad mellan kreationister och naturvetare att de förra inte vill förklara. Biologen ser en utmaning där teisten ser ett stopptecken.

Den ultimata ”Boing 747”
Totalt förödande för den religiösa argumentationen blir det om man vänder argumentet om ”irreducerbar komplexitet” mot Gud själv. Hur skulle något så utsökt och komplicerat som en gud kunna komma till ”av en slump” eller ”av sig själv”. Naturilisten kan inte förstå hur man kan känna sig nöjd med en ”förklaring” som förutsätter existensen av något levande och ytterligt komplext för att förklara det enklas existens och egenskaper.

Kort sagt Dawkins argumentation är klar enkel och strålande.

Referens
Richard Dawkins, ”Illusionen om Gud”, svensk översättning Margareta Eklöf, Leopard förlag, Stockholm 2007
Originalets titel: ”The God Delusion”,Brockman Inc. 2006

1 kommentar:

Chillionaire sa...

har läst boken och lyssnat på den som ljudbok i den engelska utgåvan. En fantastisk inspirerande bok som gör att jag ryser av välbehag. Den var en sista spik i kistan för min döende gudstro.