Vi och dom

Jag har länge funderat på att skriva en artikel om hur vi (alla talande människor) använder ordet ”vi”. Det är sannerligen ett vanskligt ord.

Peter Wolodarski har idag en artikel om saken ”Språkets farligaste begrepp”.


Artikeln gör till synes några kloka och tänkvärda observationer om hur människans naturliga flockbeteende kan yttra sig och hur makten ibland har använt vår naturliga önskan att finna gemenskap till att skapa konstgjorda solidariteter.

Wolodarski är emellertid en ”tempelriddare” som kämpar just mot människors naturliga solidariteter och vill ersätta dem med andra finare. Wolodarski lever, om någon, i en svartvit värld av ”ont” och ”gott”, ”vi” och ”dom”. Han är så blind för sina egna tankefel att han t.ex. kan skriva:

Den goda nyheten är att människor tidigt uppvisar en förmåga till positiva egenskaper som att bry sig om andra, samarbeta, känna rättvisa, ta hänsyn till intentioner. Men den mörka sidan är stamtänkandets ständiga närvaro.

”Stamtänkandet” är ondska. Från andra artiklar vet vi att Wolodarski alldeles särskilt hatar nationell solidaritet eller gemenskaper grundade på religionstillhörighet. I alla fall om det handlar om svenskar eller kristna. Wolodarski är en utvald intellektuell krigare med ett alldeles särskilt uppdrag att slå sönder idén om att svenskarna har någon särskild förstfödslorätt till den del av jordytan som av tradition kallas ”Sverige”.

Om man betraktar det biologiska livet med lite distans finns det över huvud taget inget ”gott” eller ”positivt”, inget ”ont” eller ”mörka sidor” av djurens beteende. Det finns beteenden som är befordrar släktets överlevnad och det finns mutanter och missfoster som uppvisar perversa beteenden. De senare har också sin uppgift – som mat till överlevarna.

Flockbeteenden är ingalunda universellt vare sig onda eller goda. Isbjörnar klara sig bra på egoism. Isbjörnshonan bildar en nödvändig solidarisk gemenskap med sina ungar, det är allt. Många reptiler klara sig bra från kläckning och resten av livet på ren oförfalskad egoism. Människor, myror och skrattmåsar är exempel på djur som behöver flocken för sin överlevnad. Jag har hemskt svårt att tro att skrattmåsarnas gemenskap bygger på någon avancerad idé liknande människors idéer om frihandel eller demokrati. Det bygger säkert bara på geografisk samhörighet. ”Vi” är de som bor här, ”vi” försvarar oss gemensamt mot kärrhökarna. När kärrhöken är långt borta har ”vi” som bor på denna ö fullt upp med att tjaffsa med måsarna på närmaste ön. Det finns absolut inget ”ont” i detta, sett från ett fågeltorn.

Vi människor behöver gemenskap. En ensam människa utan något kulturellt sammanhang är en fullkomlig orimlighet. Inte ens extremliberalernas ”economic man” saknar kulturellt sammanhang. Även om alla relationer förvandlats till ekonomiska transaktioner krävs det en kulturell överenskommelse om regelverket och valutan.

Människans universellt giltiga naturliga gemenskaper är familjen och det lokalsamhälle man hamnat i. Stamtänkande är naturligt och nödvändigt. I avancerade civilisationer har stammen vidgats och på så vis har moderna nationer kunnat utvecklas. Så långt handlar det väsentligen bara om att ”vi” är fysiska grannar och att ”vi” är ömsesidigt beroende av att upprätthålla överenskommelser. Denna utvidgning innebär inte att familjeband eller lokala solidariteter upphört att gälla.

Civilisationerna har över årtusendena skapat sig religioner och komplicerade humanistiska idébyggen. Gränserna mellan ideella gemenskaper, dvs kultur, har inte minst av maktpolitiska skäl tenderat att följa släkten och folkslags gränser. Därför har nationella identiteter bildats och visat sig vara de hittills mest avancerade gemenskaperna. Nationalstater är förutsättningen för demokrati och djupgående social gemenskap.

Peter Wolodarski och andra anti-nationalistiska korsriddare fördömer nationalism, tribalism, religiös eller idéel samhörighet. Antagligen vill han i stället ha lojala medarbetare i företag, och man får gärna bejaka ett specialintresse. Det är OK om golfklubben gemensamt skriver en petition till kommunen. Jag vet inte om Wolodarski delar hatet mot familjen, men det brukar vara typiskt för dessa extremliberaler att hylla HBTQ, pornografi och liknande moralisk upplösning.

Wolodarski m.fl. i en skön enhetsfront med kulturvänstern vill framhålla att de kämpar för en ännu större och ädlare gemenskap genom den ”mångkulturella” världskulturen som bara erkänner en odelbar mänsklighet.

Att sätta ”mänskligheten” som det enda giltiga ”vi” är i bästa fall poänglöst. Självklart kan man tala om ”vi människor” eller ”den mänskliga civilisationen” i sammanhang där vi diskuterar miljöfrågor, klimat och relationen till andra levande varelser. Alla meningsfulla politiska eller ekonomiska motsättningar går dock mellan olika grupper av människor och man måste kunna sätta namn på dessa.

Wolodarski m.fl. är i själva verket ute i strid för sin idé om det totalkommersialiserade frihandelssamhället mot naturliga gemenskaper av kulturellt eller nationellt slag. Det är ”vi globalister” mot ”dom” som känner sig som ”svenskar”, ”norrmän”, ”kristna”, etc.