Kan invandringen stoppas?

På första sidan av DagensNyheter, två dagar före valet (12/9) slås det fast att ”Åkessons beräkningar är orealistiska”. 

Invandringsforskaren Jan Ekberg säger att det är helt orealistiskt att minska invandringen med 90% och att därmed hela kalkylen med att istället satsa på välfärden därmed spricker.

Vi är bundna av tunga EU-avtal, säger Jan Ekberg.

Det är mycket märkligt i så fall att andra länder i vår omedelbara närhet lyckas avvärja en så enorm massinvandring som Sverige fått. Har inte de också skrivit under Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna och Genèvekonventionen?

Invandringskritiker har sedan länge pekat på att det bara är en bråkdel av de asylsökande som kan visas ha verkligt hållbara skyddsskäl. Vi skulle definitivt kunna tillämpa befintliga regler betydligt strängare.

Det är viktigt att sända en signal: det är INTE längre lätt att bli accepterad som flykting i Sverige!

Men låt oss pröva att acceptera Jan Ekbergs påstående. Vad betyder det?

Det säger att Sveriges politiker inte har makt över situationen. Det är alltså inte så att Reinfeldt och Löfven egentligen drivs så mycket av människokärlek, de bara ”gillar läget”.

När man frågar ute i valstugorna om det finns någon gräns för hur hög invandringstakt vi kan ha svarar t o m vänsterpartister att ”Ja, invandringen kan ju inte bli hur stor som helst” men de skyndar sig att tillägga att det är långt kvar till en sådan gräns. 

Nu är det så att invandringen har en naturlig tendens att öka exponentiellt. Ju fler som kommit från en viss region, desto fler kommer att lockas efter. Under Alliansens regim har invandringen varit extremt hög under hela perioden och ser ut att nästan fördubblas under det innevarande året. Sveriges befolkning ökar med mer än 1 procent, nära 2 procent om året. Det är siffror som bara överträffas i befolkningsexplosionens Afrika. Och invandringstakten fortsätter att öka, särskilt från Mellanöstern och Nordafrika. Hur har Vänsterpartisterna eller någon av de andra sju tänkt att börja dra igen dörren?

Nej! Vi kan inte säga nej till någon säger Jan Ekberg oavsett hur stort asyltrycket blir. Vi har gett bort vår självständighet. Det är EU eller FN som bestämmer.

Om det är så, då är det dags för en befrielserörelse.

Det måste vara rättvist enligt en naturlig moral att ett folk, en stat eller kommun kan bestämma över en så fundamental faktor för sitt eget öde. Det kan givetvis sägas vara hjältemodigt och ädelt att avsäga sig makten till förmån för tusentals nödlidande, men ingen ska heller anklaga eller hindra medborgarna som bestämmer att nu vill vi inte ta emot fler. 

De som redan är medborgare måste ha en suverän rätt att säga nej till ytterligare invandring.

Att ”sparka ut” sådana som redan är medborgare är däremot inte tillåtet. Vi kan önska eller uppmuntra till repatriering men vi kan inte enligt en naturligt uppfattad rättskänsla tvinga fram etnisk rensning. Vi kan beklaga att våra föregångare lockat hit människor som vi misstror eller ogillar, men dem måste vi lära oss att leva med.

Om politikerna har ingått avtal som fråntagit oss dessa medborgerliga rättigheter då är det verkligen dags för en frihetsrörelse. Vi har naturlig rätt att säga upp varje avtal vars innebörd visar sig vara till skada för våra egna långsiktiga intressen.

Utträde ur EU!

Att annonsera begränsningar av rätten (Artikel 14 i FN:s Deklaration om De Mänskliga Rättigheterna, MR) att söka och få asyl i Sverige med hänvisning till att vi redan tagit emot så många att vårt samhälles stabilitet är hotat. Obegränsad invandring skulle innebär detta vårt samhälles oåterkalleliga förändring och upplösning. I artikel 30 av MR stadgas det att konventionen inte får tolkas som ”en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.” 

För övrigt innebär artikel 14 (MR), visserligen rätten att söka och få asyl, men den innebär INTE rätt till permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. En människa kan behöva vara flykting i främmande land en längre eller kortare tid, men målet ska vara att återvända så snart förhållandena tillåter det. I sällsynta fall kanske det inte går, men i normalfallen är krig och revolutioner övergående trauman.