Blir det bättre med en världsregering?

Jag skriver detta som en reaktion på radion P1:s program Klotet onsdagen 9/9.


Det är väl ingen nyhet att det ibland de röda och de gröna finns de som drömmer om den rättfärdiga demokratiska världsregeringen. Inte minst märks det i debatten om växhusgaserna. Det är många som vill använda klimatförhandlingarna till att bli en revolution i världssamfundet. De tänker att miljökrisen tvingar oss att också acceptera nödvändigheten av en rättvis värld. ”De rika måste betala” annars vill och kan de fattiga inget göra.

Visst! Om det funnes en världsregering, som var rättfärdig, opartisk och enbart lydande vetenskapligt upplyst förnuft. Om den hade tillräckliga maktmedel för att driva igen besluten och om den var erkänd och vald av en överväldigande majoritet av männskligheten, visst, det är svårt att argumentera emot. Men det är väldigt många ”om” mellan dröm och mardröm.

För det första, kan det finnas en ”förnuftig” lösning av överbefolkningsfrågan? Det finns de som menar att det högsta värdet av allt är människoliv. För dem är ”förnuft” det samma som en lösning där maximalt många människor lever samtidigt och uthålligt på Jorden. Allt annat liv kan få finns bara om för att befordra detta maximum. För andra är det nödvändigt att människorna har obegränsad frihet att ”söka lyckan”, vilket ofta betyder frihet att sälja, konkurrera, förtjäna pengar och tillfredställa sina materiella behov. En sådan värld kanske inte kan föda precis lika många människor, men det uppvägs av att livskvalitén blir så mycket större. Sedan finns de de som menar att allt liv på Jorden är värdefullt. De menar att människorna inte får bli fler och girigare än att natur och andra djur har utrymme att leva sina egna vilda liv. De senare kanske inser värdet av ett modernt civiliserat liv, trots att det kräver mycket energi och naturresurser att upprätthålla, men är beredda att acceptera väsentligt lägre befolkning för att summan av all mänsklig miljöpåverkan skall bli tillräckligt liten för att naturen väsentligen skall kunna överleva.

En världsregering som går på den sista linjen skulle jag absolut stödja. En världspolitik för att maximera människocivilisationen enligt de två första linjerna fyller mig med avsky och fasa. Icke desto mindre kunde man säkert komma fram till vilken som helst av dem genom att bara lyda ”förnuftet”.

För det andra, fundera lite över etnisitet. Man kunde tänka sig att en världsregering som en av sina viktigaste uppgifter tog att bevara mänsklighetens etniska mångfald. Det skulle nog kräva att man hindrar oönskad migration etnisk blandning. Jag är emelletid rädd för att världsregeringsdrömmarna skulle se något sådant som ”apartheid”. Om ”förnuftet” säger att det egentligen inte finns några ”raser” eller etniska folkslag, då kommer en världsregeringen att uppmuntra blandning och nivilering av alla mänskliga kulturer.

Mänskligheten är en enda stor familj, inte sant? Världsregeringen skulle leda till en erbarmligt trist global ”Kebab & McDonalds”-kultur, med maximalt många praktiskt taget likadana konsumenter.
Vad Folke Tersman (professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet och författare till boken ”Tillsammans”, en filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat) drömmer om är nog inte mycket mer än trångsynt svensk multietnocentrism uppblåst till världsideologi.

Jag är rädd för dessa försmädliga pacifist-revolutionärer. Jag tror de om de får härja fritt kommer att visa sig vara advokater för en slags nystalinism. Jag tror att klimatkrisen löses bäst genom avtal mellan fria nationalstater, gärna med medverkan av intresseorganisationer som är gränsöverskridande. Överstatligheten skall hållas så smalt som möjligt, och i övrigt respektera de olika folkens självbestämmande.