”Naturskyddsföreningen anser att utgångspunkten för den långsiktiga klimatpolitiken ska vara att fördela utsläppsutrymmet lika mellan jordens invånare. Målet under nuvarande århundrade bör vara att globalt nå en utsläppsnivå på högst drygt ett halvt ton per person och år till 2050.”
Det verkar finnas en sorts ”vänster” i många länder som tillsammans med en brokig blandning av diktatorer och fundamentalister driver en hård linje i klimatförhandlingarna: Det är ”de rika som skall betala”. Man kräver att man skall räkna med ”personliga utsläppsrätter”. Logiken kan ju verka svår att säga emot: Eftersom alla människor är lika mycket värda så har också alla människor rätt att släppa ut lika mycket växthusgaser. Det är bara det att ett sådant resonemang lägger hela ansvaret för världens framtid på 22 länder (enligt Kyoyoprotokollet) och gör det fritt fram för resten att öka sina utsläpp. Eftersom utsläppen i t.ex. Kina eller Indien inte är personliga – det handlar ju ofta om exportindustrier som säljer till Europa och USA – har det också liten betydelse för den stora mängden människor i dessa länder. Om mänskligheten verkligen skall komma någon vart med växthusgaserna måste faktiskt alla vara med. De som ännu inte skaffat sig villa, bil och semester på andra sidan klotet skall trösta sig med att inte ha lika mycket att förlora. De har möjlighet att utvecklas sin teknologi direkt på ett uthållig sätt.
*
Resonemanget kring ”personliga utsläppsrätter” av växthusgaser, utgår från en idé om ett absolut människovärde, som om det vore en guldmyntfot. Det är absurt av flera skäl, men särskilt orimligt är det i en överbefolkad värld där somliga folkslag fortfarande aggressivt tillväxer och andra stangerat eller t.o.m. börjat minska.
Antag i stället att vi som tankeexperiment sätter ett människovärde till 100 år 2000. Vad betyder det då om befolkningen i ett land (t.ex. Indien) ökar med 2% per år och i ett annat land (t.ex. Japan) minskar med 0,5% år. I det första fallet har befolkningen till år 2009 stigit med drygt 20%, i det andra har befolkningen minskat med 4%. Borde då inte människovärdet i Indien räknas som 84 och i Japan som 105? Indierna skulle ju annars fortsätta att kräva mer och mer bara i kraft av sitt växande antal. Varför skulle man sätta år 2000 som grund? Varför inte 1950? Då hade människovärdet sjunkit till bara en tredjedel i Indien. Det hade sjunkit överallt annars också, men inte alls så dramatiskt i Europa och Japan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar