Klimatfrågan - bluff eller global katastrof

Klimatfrågan
bara en bluff eller är en global katastrof förestående?

Vem kan vi lita på? Vad skall en klok människa tro?
I det svenska politiska etablissemanget har antagandet om pågående allvarliga klimatförändringar antagit formen av religiös dogm som inte kan ifrågasättas. Internationellt finns i andra kretsar ett lika oresonligt misstroende mot klimatforskningen.

Som miljövän har jag all anledning att glädjas över att vår tids allt dominerande globala köp-och-släng-konsumism-industrialism ifrågasätts, men det är inte långsiktigt sunt om civilisationskritiken vilar på dogmer i stället för öppet och kritiskt prövad vetenskap.

Tillväxtens gränser
Naturvetenskapligt skolade samhällsbetraktare och i synnerhet biologer-ekologer har sedan ett halvt sekel tillbaka med allt större skärpa varnat världens ledare för att vi inte kan förvänta oss att de gångna seklens exceptionella tillväxt kan fortsätta. Människosläktets ekonomi har vuxit till en monstruös naturkraft som hotar att uppsluka allt annat liv.

”Det moderna projektet” är av tvivelaktigt värde också för oss människor. Som enskild människa kan man knappast ha blivit lyckligare bara därför att vi nu är så många fler. Många av oss blir i alla fall olyckligare av att vi tvingas leva så långt i från naturen och naturliga gemenskaper. Kanske har vi blivit lyckligare för att vi nu har så mycket mer (skräp)kultur att välja på? Eller springer vi kanske bara runt som stressade råttor i ett gigantiskt behavioristiskt experiment, jagande reklamindustrins ”belöningar”.

Vad vi än tycker om det så är Jordens resurser begränsade. På ett eller annat sätt kommer tillväxten att stoppas.

Klimatpåverkan
Nåväl! Ekologer och atmosfärkemister frågade sig tidigt om inte mänsklig aktivitet också kan bli så stor att den påverkar klimatet. Till att börja med var inte svaret givet. Rök och partiklar i atmosfären ökar molnbildningen och kunde därmed avskärma och reflektera bort solenergi – vilket skulle leda till nedkylning. Kanske väntade en människoorsakad istid? Andra menade att ökningen av koldioxid i atmosfären skulle leda till förstärkt växthuseffekt och att den dominerande effekten skulle bli uppvärmning.

Otvivelaktig påverkan
Vad vågar man då idag säga?
Koldioxidhalten i atmosfären har ökat i en stadig takt som helt överensstämmer med användningen av fossila bränslen. Det är alldeles klart att det kol som i årmiljoner legat stilla i form av kol och olja nu kommit i aktivt kretslopp.
Ökningen av halten koldioxid leder till att utstrålningen dämpas. Om det inte samtidigt finns en process som hindrar instrålningen, t.ex. ökad molnbildning måste det leda till uppvärmning av troposfären.

Att verkligen mäta medeltemperaturen är däremot inte det lättaste. Temperaturen på en mätplats varierar kraftigt över dygnet, över året och från ett år till ett annat. Trots dessa svårigheter har det gjorts ett antal beräkningar. Dessa pekar tämligen tydligt på att en uppvärmning om 0,7 grader skett sedan 1960-talet.
Man har också studerat havens medeltemperatur. Det tar lång tid för havsdjupen att påverkas av atmosfärens energi. Det utjämnar något svårigheterna med den förra. Haven uppvisar en långsam och jämn uppvärmning. Uppvärmningen av havsdjupen har gått fortare än de datorsimulerade klimatmodellernas prognoser från 1990-talet.

Är 0,7 grader allvarligt?
Haven har stigit i genomsnitt 7 cm. Inte en enda människa kan ha drunknat av den orsaken.

Klimatet har ändrat sig tidigare, av naturliga orsaker. Går man långt tillbaka har klimatförändringarna flera gånger varit dramatiska. Vi har haft flera istider i följd under den senaste årmiljonen. Den nuvarande värmeperioden har varat i ca 10.000 år (holocen) – det anses att denna värmeperiod med relativt stabilt klimat var en av förutsättningarna för jordbrukets och civilisationernas framväxt. Det finns inga teorier om hur länge denna period naturligt skall bestå.

Även under holocen har klimatet ändrat sig. Under järnåldern hade Europa en värmeperiod som definitivt kan anses bruten först på 1300-talet. Glaciärerna växte och skördarna slog fel. Den ”lilla istiden” kulminerade på 1600-talet. Sedan 1800-talet har vi åter haft en allt varmare period – kanske är den orsakad av industrialismen – kanske hade vi ändå haft en värmeperiod.

Religiösa erfarenheter
Eftersom vädret ändå växlar enormt är det fullkomligt omöjligt för en enskild människa att uppfatta en klimatförändring om 0,7 grader i genomsnitt som ett upplevt faktum. Men psykologiskt tror vi på våra sinnen. En torr och varm sommar med många skogsbränder och växthuseffekten är ett ”faktum”. En kall vinter och alltfler blir ”skeptiker”. Två kalla vintrar i följd och frågan om en människoframkallad global uppvärmning är död för mången man.

Översvämningen i somras i Pakistan har övertygade de flesta Pakistanier om att växthuseffekten är högst verklig. I själva verket har det alltid förekommit översvämningar och extrema väder. Att följden blev så allvarlig just i år kanske snarare beror på att floddalen är så svårt överbefolkad att man tvingats bygga och odla på osäkra ställen.

Fisken har försvunnit från kusten utanför Goa i Indien. Somliga hävdar att det beror på att vattnet blivit varmare. En mycket troligare förklaring är alltför många fiskare med alltför effektiva fiskeredskap.

Det är tacksamt att skylla missväxt på klimatförändringar och föreställa sig att skulden är utsläpp som gjorts av ondsinta västerlänningar. Då kan man kräva mer bistånd. Mätningarna har visat att praktiskt taget ingen uppvärmning alls skett i tropikerna. En troligare förklaring till missväxt är att på en överbefolkad planet lever allt fler i marginalområden som alls inte är lämpade för odling. Därför upplevs normala vädervariationer som katastrofer utan tidigare motstycke. En annan förklaring är att förödelsen av de tropiska skogarna drastiskt påverkat avdunstning, molnbildning, och nederbörd, dvs det regionala klimatet.

Negativ återkoppling – Gaia-hypotesen
På 1980-talet var Gaia-hypotesen populär bland många miljöengagerade (James Lovelock, 1979). Lovelock beskrev Jorden som en levande superorganism med en strävan att aktivt anpassa klimatet för att ge optimala förhållande till livet på Jorden. Somliga föreställde sig t o m Gaia som en gud med ett medvetande, andra tänkte sig Gaia som en metafor för en levande planet där livsmiljön hålls stabil av negativa återkopplingar. Om vi människor bara kan avhålla oss ifrån att ta alla levande miljöer i tjänst kommer livet och ekologin att fortsätta att upprätthålla livsbefrämjande förhållanden.

Om t.ex. koldioxidhalten i atmosfären stiger och orsakar uppvärmning så kommer, enligt Gaia-teorin, skogarna att växa sig högre och tätare och på det viset åter binda kolet. Molnbildningen över skogarna kommer att öka och temperaturen vid marken kommer att sjunka. Mossar och våtmarker kommer att binda växtmaterial som torv och efter ett antal årmiljoner har kolet återvänt till nya fossila lager i berggrunden.

Positiv återkoppling – domedagsscenarion
Idag är denna naturliga återkoppling uppenbart bruten. Skogarna tillåts inte bre ut sig, istället huggs det sista kvarvarande skogarna ned. Klimatforskare har pekat på riskerna med positiv återkoppling som accelererar den globala uppvärmningen. När havsisen smälter blottas det mörka havet. Istället för att energin reflekteras tillbaka ut i rymden kommer den att absorberas av havsvattnet, vilket ökar vattnets temperatur och påskyndar havsisens avsmältning.

En annan effekt är att om permafrosten tinar under tundrorna i Sibirien och Kanada så frigörs metan. Metan är en kraftfull växthusgas och därmed förstärks växthuseffekten och orsakar mer uppvärmning och permafrosten tinar ännu djupare, etc.

Idag anses det bland klimatforskare kring IPCC att en kritisk gräns finns någonstans strax över två grader. Överskrids gränsen kommer uppvärmningen att skena genom positiv återkoppling mot en ny stabil nivå som kanske ligger 6 grader över 1960-talets globala genomsnittstemperatur. Även om sex grader högre temperatur inte kommer att utplåna mänskligheten kan man ändå vara övertygad om att förändringen kommer att vara radikalt genomgripande. Havsnivåerna kommer att stiga kanske 7 m, klimatzonerna kommer att flyttas 100-tals mil.
Men även i ett sådant scenario kommer alltså havsnivån att höjas så långsamt och förutsägbart att ingen människa kommer att komma till skada. Att städer måste byggas om kan hålla den ekonomiska tillväxten ingång ytterligare en tid. Värst blir det för den biologiska mångfalden. Många sällsynta växter och djur kommer inte att kunna flytta med klimatzonerna. De kommer inte att kunna ”hoppa” från ett isolerat reservat till ett annat. En snabb klimatförändring enligt de värre scenariona kommer att fullborda den stora utrotning – jämförbar med den katastrof som utplånade dinosaurierna för 65 miljoner år sedan.

Peak oil
IPCC har i sina scenarior räknat med att det finns obegränsat med kol och olja att bränna upp, men det är en förutsättning som alltmer ifrågasätts. Geologer har förutsett att oljeindustrin omöjligt kan möta världsekonomins ständigt ökande efterfrågan. Kanske passerades ”peak oil” redan 2007-8, kanske passeras den inom några få år? Därefter kommer ett gap mellan tillgång och efterfrågan att öppnas och vidgas. Det leder, enligt den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan, till att priserna på oljeprodukter kommer att stiga raskt. Till slut kommer det också att krävas mer energi att pumpa upp och raffinera råoljan än man får ut ur den när man förbränner den. Varje samhälle som vill bli bestående måste se till att ha gjort sig oberoende av fossila bränslen innan det gått så långt.

Risken för global uppvärmning och risken för att oljan håller på att ta slut pekar alltså båda mot att vi snarast bör avveckla beroendet av fossila bränslen.