Börja diskutera att göra upp med SD

Välkommen till diskussionen! Tack Rasmus Rasmusson, Staffan Danielsson, Annelie Enochson, Rolf Åbjörnsson för ert inlägg "Så kan vi göra upp med SD om invandringspolitiken"  på DN-Debatt 5/12! Det är precis ett minimikrav från oss som valde Sverigedemokraterna att invandringsfrågan ska upp till diskussion och att den stora invandringskritiska opinionen får ett seriöst bemötande.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd
Även om man är hjärteglad över "kulturell mångfald" så måste varje sansad människa inse det orimliga i att flytta hela befolkningar hit. I varje fall inte permanent.
I en extrem massflyktsituation som Syrienkatastrofen har utvecklats till så handlar det sällan om att människor utsatts för personlig förföljelse. Inbördeskriget kommer att ta slut och då ska det vara självklart att asyltiden och uppehållstillståndet är slut.

Vi måste lära oss att hålla isär permanent invandring från temporär asyl. För flyktingar är det det senare som ska gälla.

Se där ett konstruktivt förslag att lägga till listan.

Min åsikt är att Sverige och Världen har mycket att förlora om storskaliga migrationsströmmar ska anses normala. Världen behöver mångfald. Långsiktig mångfald i global skala förutsätter en hög grad av stabilitet, bofasthet och kulturell lojalitet - dvs lokal "enfald".
Sveriges invandringspolitik har under lång tid varit en katastrof för vår egen ursprungsbefolkning. Sverige håller på att byta befolkning. För att rädda Sverige - att förbli ett svenskt land - måste invandringen radikalt minska och stora invandrargrupper måste uppmuntras att flytta tillbaka.
Jag skulle vilja se en radikalt restriktiv politik, det är sant. Rasmusson m fl visar i alla fall en vilja att förhandla och det är något jag hjärtligt välkomnar.

Inga fler Lampedusa-katastrofer

En artikel i "Nya Tider" ger mig hopp om mänskligheten! Prenumerera! 

Vem mår inte illa av att höra om hur överfulla båtar förlist i Medelhavet. Tusentals människor betalar hutlösa pengar till skrupelfria människosmugglare som lovar ta dem till välstånd och lycka i Europa. Alltför ofta slutar det med döden i havet. Även för dem som faktiskt tar sig in i EU visar det sig att de många gånger hamnar i ett rättslöst limbo som illegal invandrare.

Inget tyder på att räddningsaktioner som ”Operation Triton” hjälper på sikt, det gör att det tvärtom blir ännu fler människosmugglare som ger sig ut i ännu bräckligare farkoster.

Om man får tro Cecilia Malmström finns det bara ett sätt att hindra döden på Medelhavet – genom att öka invandringen via ”säkra legala vägar”. Fan tro't! 

Men vad kan få stopp på detta vansinniga lämmeltåg?

Australien visar vägen!

Australien har haft en liknande situation med katastrofer med överfulla båtar på Indiska Oceanen. Efter att man infört en radikal och konsekvent avvisningspolitik har människosmugglingen minskat till bara några hundradelar av vad den var tidigare. Policyn kallas "Operation Sovereign Borders".

Man annonserar i de länderna från vilka man vet att de flesta migranterna kommer.

”INTE EN CHANS – Ni kommer inte att göra Australien till ert hem! ...

Asylsökare som kommer med båt utan visa kommer inte att hamna i Australien. Reglerna gäller alla; familjer, barn, ensamma barn, utbildade eller yrkeserfarna. Det finns inga undantag.”

Officiell Australisk informationsfilm om nya invandringsregler

Sjödugliga båtar bogseras ut på internationellt vatten. Människor räddas från överfulla vrak men de tas till Nauru eller Papua New Guinea, där de kan räkna med att få vänta länge innan de avvisas till sina hemländer. De som beviljas asyl kommer, genom ett avtal, att hamna i Kambodja. Ingen kommer över havet till Australien.

Australiska regeringens hemsida

Det kan tyckas vara en hård politik, men migranterna har snabbt fattat vad det är som gäller och de vansinniga båtresorna har nästan helt upphört.

Det betyder inte att det nu är omöjligt att invandra till Australien, men det är omöjligt att komma in på det sättet. Även om EU tillämpade samma kompromisslösa politik som Australien vad det gäller båtmigranter så skulle Cecilia Malmström och hennes efterträdare fortfarande kunna arbeta för massinvandring utefter andra ”säkra legala vägar” till Europa, men döden i Medelhavet skulle upphöra.

En helt annan sak är att framgången med den hårda linjen faktiskt också väckt tanken i en bred Australisk opinion att invandringen kan stoppas helt. Det är kanske det som är största problemet för invandringsentusiasterna. Vad betyder några tusen drunknade i Medelhavet om det kan bidra till att upprätthålla bilden av att massmigrationen är oundviklig? 

Massmigration är inte människokärlek.

Uppblåst konst med blanka ytor

Charles Ray, "Den nya bubblan", i bakgrunden Jeff Koons "Ballonghund".

Moderna museet öppnade 10 oktober en utställning med, vad man menar vara, världens absoluta konstnärliga elit – superkändisarna Jeff Koons, Charles Ray och Katharina Fritsch. (Om du inte känner till dessa giganter så beror det förmodligen på att du är en provinsiell bonde, får man förstå.)

Det bärande temat är att dessa, alla födda på 1950-talet, är uppvuxna och skolade med 1960 och 70-talens popkonst, som i sin tur har rötter hos Marcel Duchamp med sina ”ready mades” på 1910-20-talet. Nu ser vi här nästa generation som mognat ur denna tradition. De föremål dessa konstnärer ”hittat färdiga” är skulpturer och objekt som 60-talisterna skulle ansett saknar konstnärligt värde, men de har visat att om man förstorar en sådan och gjuter den i ett annat material, ställer ut den på ett berömt museeum, så blir det vips stor konst, precis på samma sätt som Duchamps flasktorkare.

— Jag hade inte kunnat föreställa mig själv med fanan högt hållen propagera för återgång till ett traditionellt medium, särskilt inte den förställande figurativa skulpturen, säger utställningens curator Jack Bankowsky.

— Dessa konstnärer har visat sig kunna sluta cirkeln och återknyta skulpturkonsten till det vi känner igen från tidigare sekler, säger moderna museets överintendent Daniel Birnbaum.

Katharina Fritsch t ex fastnade för en madonnafigur som säljs av sovernirhandlare vid Vatikanen. Hon förstorade den till mänsklig höjd och lät gjuta den i gul polyester. Kitchföremålet har blivit ”transponerat”. Jag blev i så fall mer imponerad av hennes avgjutning av en uppstoppad afrikansk elefant i naturlig storlek.

Charles Ray var själv på plats och berättade om kollegan Jeff Koons ballong hund:

— När arkeologerna gräver upp Ballonghunden om 2000 år kan vi vara förvissade om att de kommer att känna samma hisnande förundran som vi gör idag. ”Hur är den gjord?” kommer de att fråga.

Ja, det frågar man sig definitivt. Svaret är inte särskilt kul. Koons använder 3D-scanner och CNC-maskiner, och för övrigt har han en skulpturfabrik med ca hundra anställda till förfogande. Det är inte säkert att Koons personligen gjort något annat än att kläcka idén.

Det retar mig att man ansträngt sig att få bort allt personligt och alla märken efter mänskligt hantverk. Inte ens Charles Rays verk kan beröra mig på något djupare plan. Skulpturen med pojken som leker med en VW-bubbla kunde ha varit riktigt bra om Ray inte slipat alla ytor så att alla personliga drag utjämnats. Det är bara könsorganet som är detaljerat. Att gossen är omskuren – det får man inte missa!

Jag undrar vad publiken får ut av den här konsten. Man ska minnas att det inte är de breda massorna som är målgruppen. För dem finns det reklam och ”fantasy”-realism. Detta är konst för eliten och för de mer eller mindre intellektuella som vill tro att de är den nya världskulturens avantgarde. Dessa vill definitivt inte ha äkta känslor, men de vill gärna häpna över teknisk perfektion. Kanske är det därför som dessa uppblåsta stålbubblor och blanka ytor är så älskade?

Det bäst att utdela en varning. Gå nu inte hem och gör en avgjutning av barnens badanka och hoppas på att bli upptäckt som Konstnär. Man måste framför allt vara en fin människa som redan tillhör rätt grupp, innan man ens kommer ifråga.

Åke Blomdahl

Katharina Fritsch, "Madonna", i bakgrunden Charles Rays jättekvinna "Höst -91"

Jeff Koons "Ballonghund" är världen hittills dyraste moderna konstverk.
Ett exemplar såldes på Chritie's i New York i nov 2013 för 58 miljoner dollar.

Recept för en skulptur á la Jeff Koons:

• Tag en fin liten skulptur som någon annan gjort. Den föreställer t ex en bredhöftad kvinna som just kränger av sig klänningen.
• Doppa skulpturen i tjockflytande epoxyfärg så att alla skarpa kanter och detaljer suddas ut.
• Låt den härda. Gör en 3D-scan och låt en CNC-maskin fräsa ut skulpturen i dubbel naturlig storlek. 
• Gör en avgjutning i rostfritt stål. 
• Låt en arbetare putsa och slipa och belägga ytan med ett blått transparent färgskikt. 
• Putsa tills den glänser som en julgranskula. 

Vu á la,  ”Metallisk Venus”!

Katharina Fritsch, "Spöke och blodpöl"

”Skjut budbäraren!”

Sitter yttrandefriheten löst i Sverige?

Moralpaniken över Sverigedemokraternas framgångar har slagit nya rekord efter de senaste valet. Hur kan det vara möjligt, frågar sig tidningarnas proffstyckare, att SD fortsätter att växa trots alla avslöjanden från rättrogna journalister?

Det talas om att förbjuda ”rasistiska” organisationer. Nu senast på DN-Debatt 28/9 2014 signerat Stefan Jonsson och Elena Namli (SJ & EN). Se även Peter Nobel i UNT 7/8 2013 ”Organiserad rasism ska förbjudas”.

För det första är det ett extremt svaghetstecken hos ett samhälle om man måste förbjuda vissa åsikter. Det är precis och exakt inskränkning av demokratin och ett steg mot diktatur. En härskande elit vill proklamera (måhända med majoritetens momentana gillande) en uppsättning dogmer som fundamentet för deras samhälle. Ifrågasättande av detta moralsystem skall inte få leda till ett samtal men till utstötning, dom och fängslande.

När elitens talesmän börjar tala om förbud på det viset då känner de sig djupt skakade och hotade, och visar att de själva inte genuint tror på sanningen och rättvisan i sina egna positioner.

Vad är rasism?

Om man vill förbjuda ”rasism” då bör man rimligen veta vad man talar om. Innan ett förbud ens kan komma i fråga måste man komma överens om en definition. Ett förslag till definition av rasism skulle kunna vara :

1. En ideologi som hävdar att det existerar ”raser”, dvs tydligt urskiljbara folkslag.
2. En ideologi som säger att det finns inte bara ytliga skillnader utan också skillnader i själsliga egenskaper.
3. En ideologi som säger att någon av dessa raser är bättre och någon allmänt sämre att det ger den bättre rasen en universell rätt att härska över den eller de sämre. En riktigt elakartad rasistisk ideologi ger den starkaste förnämsta rasen rätt att förslava eller till och med utrota en svagare.

Jonsson och Namli gör motsatsen till att definiera – de utvidgar begreppet på ett sätt som bara är alltför typiskt för det slappa diskussionsklimatet i dagens Sverige:

”Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa. Denna rasism är sällan av biologiskt slag, som tror på fasta rasskillnader och rashierarkier. Den bygger snarare på uppfattningen att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika. Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har.”

Alltså – rasisten hävdar att människor på olika sätt är olika. Ja-ha … ?

… och denna ”rasism” är ondska och måste förbjudas!

Jo … , med en sådan definition av ”rasism” har man alla skäl att frukta befolkningen.

De ”rättigheter” som författarna menar att ”rasisterna” vill utesluta somliga grupper från är väl just den föregivet allmänmänskliga ”rätten” att bosätta sig i Sverige (eller Europa). Vad handlar det annars om? ”Rätten” för illegala invandrare att sätta sina barn i skola? ”Rätten” för somliga till anonym och gratis sjukvård?

Det är uppenbart att artikelförfattarna inte i första hand är ute efter verkligt elakartad rasism, den svepande definitionen ska istället göra det möjligt att godtyckligt förbjuda alla som på ett eller annat sätt kritiserar invandringen eller olika aspekter av den s k integrationspolitiken.

Artikelförfattarna babblar om minoriteters Mänskliga Rättigheter och kan inte se att det som de föreslår är precis ett slag just mot dessa samma rättigheter. 

Att det finns en FN-konvention om att ”förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering” (SJ & EN:s citat) är kanske i sig ett anmärkningsvärt angrepp på demokratins idé, men det ska ju ses i samband med sådana förfärligheter som nazism, sionism eller apartheid. Riktigt illa blir det däremot om man kopplar ihop en sådan uppmaning till demokratiska inskränkningar med ett så slappt och vidlyftigt rasismbegrepp som SJ & EN ger prov på.

Åke Blomdahl

Kan invandringen stoppas?

På första sidan av DagensNyheter, två dagar före valet (12/9) slås det fast att ”Åkessons beräkningar är orealistiska”. 

Invandringsforskaren Jan Ekberg säger att det är helt orealistiskt att minska invandringen med 90% och att därmed hela kalkylen med att istället satsa på välfärden därmed spricker.

Vi är bundna av tunga EU-avtal, säger Jan Ekberg.

Det är mycket märkligt i så fall att andra länder i vår omedelbara närhet lyckas avvärja en så enorm massinvandring som Sverige fått. Har inte de också skrivit under Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna och Genèvekonventionen?

Invandringskritiker har sedan länge pekat på att det bara är en bråkdel av de asylsökande som kan visas ha verkligt hållbara skyddsskäl. Vi skulle definitivt kunna tillämpa befintliga regler betydligt strängare.

Det är viktigt att sända en signal: det är INTE längre lätt att bli accepterad som flykting i Sverige!

Men låt oss pröva att acceptera Jan Ekbergs påstående. Vad betyder det?

Det säger att Sveriges politiker inte har makt över situationen. Det är alltså inte så att Reinfeldt och Löfven egentligen drivs så mycket av människokärlek, de bara ”gillar läget”.

När man frågar ute i valstugorna om det finns någon gräns för hur hög invandringstakt vi kan ha svarar t o m vänsterpartister att ”Ja, invandringen kan ju inte bli hur stor som helst” men de skyndar sig att tillägga att det är långt kvar till en sådan gräns. 

Nu är det så att invandringen har en naturlig tendens att öka exponentiellt. Ju fler som kommit från en viss region, desto fler kommer att lockas efter. Under Alliansens regim har invandringen varit extremt hög under hela perioden och ser ut att nästan fördubblas under det innevarande året. Sveriges befolkning ökar med mer än 1 procent, nära 2 procent om året. Det är siffror som bara överträffas i befolkningsexplosionens Afrika. Och invandringstakten fortsätter att öka, särskilt från Mellanöstern och Nordafrika. Hur har Vänsterpartisterna eller någon av de andra sju tänkt att börja dra igen dörren?

Nej! Vi kan inte säga nej till någon säger Jan Ekberg oavsett hur stort asyltrycket blir. Vi har gett bort vår självständighet. Det är EU eller FN som bestämmer.

Om det är så, då är det dags för en befrielserörelse.

Det måste vara rättvist enligt en naturlig moral att ett folk, en stat eller kommun kan bestämma över en så fundamental faktor för sitt eget öde. Det kan givetvis sägas vara hjältemodigt och ädelt att avsäga sig makten till förmån för tusentals nödlidande, men ingen ska heller anklaga eller hindra medborgarna som bestämmer att nu vill vi inte ta emot fler. 

De som redan är medborgare måste ha en suverän rätt att säga nej till ytterligare invandring.

Att ”sparka ut” sådana som redan är medborgare är däremot inte tillåtet. Vi kan önska eller uppmuntra till repatriering men vi kan inte enligt en naturligt uppfattad rättskänsla tvinga fram etnisk rensning. Vi kan beklaga att våra föregångare lockat hit människor som vi misstror eller ogillar, men dem måste vi lära oss att leva med.

Om politikerna har ingått avtal som fråntagit oss dessa medborgerliga rättigheter då är det verkligen dags för en frihetsrörelse. Vi har naturlig rätt att säga upp varje avtal vars innebörd visar sig vara till skada för våra egna långsiktiga intressen.

Utträde ur EU!

Att annonsera begränsningar av rätten (Artikel 14 i FN:s Deklaration om De Mänskliga Rättigheterna, MR) att söka och få asyl i Sverige med hänvisning till att vi redan tagit emot så många att vårt samhälles stabilitet är hotat. Obegränsad invandring skulle innebär detta vårt samhälles oåterkalleliga förändring och upplösning. I artikel 30 av MR stadgas det att konventionen inte får tolkas som ”en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.” 

För övrigt innebär artikel 14 (MR), visserligen rätten att söka och få asyl, men den innebär INTE rätt till permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. En människa kan behöva vara flykting i främmande land en längre eller kortare tid, men målet ska vara att återvända så snart förhållandena tillåter det. I sällsynta fall kanske det inte går, men i normalfallen är krig och revolutioner övergående trauman.

Arbetslöshet och utanförskap är här för att stanna

Ett svar till Stefan Löfven och Karl Petter Thorvadsson, som skrev i DN-Debatt 14/3-2014 artikeln ” sverige har nu-den-storsta-andelen-fattiga-i-norden”

Nu är vi igång igen med en valrörelse där kombattanterna anklagar varandra för att orsaka arbetslöshet och ojämlikhet. De borgerliga har ett standardrecept – släpp marknaden fri och ”sätt fart på tillväxten”. De röd-rosa vill höja skatten och ”skapar jobb” i den offentliga sektorn.

Samtidigt strömmar det in i varje år i runda tal 50.000 outbildade och felutbildade människor med stora språksvårigheter. Det finns inte någon efterfrågan på marknaden för fler till okvalificerade jobb. 

På ”marknaden” jobbar man som bävrar på att rationalisera och effektivisera. Den största efterfrågan är på experter i datorisering och automatisering. På de tekniska högskolorna jobbas på högtryck med att skapa ”artificiell intelligens”. Många menar att humanoida robotar snart kommer att kunna ta över många enklare jobb, städning, matlagning, fabriksarbete, omvårdnad, taxi- och lastbilschaufför, tandläkare. Mer avancerade hantverksyrken kan effektiviseras med avancerade industrirobotar. Robotar utrustade med artificiell intelligens kommer också att ta över mängder av halvavancerade kontorsarbeten. En robot kostar visserligen en hel del att tillverka, men priserna kommer att sjunka dramatiskt när det blir robotar som tillverkar robotar i stora serier. Roboten kräver försvinnande lite energi och underhåll i jämförelse med en människa.

Är politikerna helt ovetande om den utvecklingen? Hur skall det någonsin mer kunna vara möjligt att få ”full syssselsättning” eller ens minska arbetslösheten?

Den politiska frågan kan inte längre vara vilken slags ”arbetslinje” vi ska ha. Politikerna borde sluta anklaga varandra för den ökande arbetslösheten.

Frågan borde vara: Vad ska vi göra med alla människor som inte längre behövs till någonting?

Utan ett bra svar kan bara missnöjet, oviljan och misstroendet växa.

Medborgarlön? Bröd och skådespel?

Jag tror vår kultur behöver en genomgripande omskakning och omprövning av alla kärnvärden och visioner. Jag tror vi ska börja en avveckling av den superteknifierade ekonomin. Frihandelsglobalism ska ersättas med ett återvändande till jorden, naturen, familjen, lokala gemenskaper, nationen. Jag vill tro att människor kan välja att bygga ett humant, traditionsbejakande och ekologiskt balanserat samhälle, där ekonomin är underordnad mänskliga, kulturella och andliga värden.