Nationaldemokrat III

Hur kan man bli Nationaldemokrat?

Några av mina vänner har upptäckt att jag tagit steget att engagera mig partipolitiskt. Inte vilket parti som helst...
Nationaldemokraterna
Fler än en satte säkert kaffet i vrångstrupen.

Hur kan jag ha kommit till en så grotesk slutsats?

(den lite längre förklaringen)

Jag har inte förändrat mig nämnvärt. Jag har ungefär samma ideologi om det mesta som jag haft sedan min tid i miljöpartiet. Jag lämnade faktiskt Miljöpartiet '92 i samband med att MP antog sitt första invandringspolitiska program. Programmet stod för praktiskt taget fri invandring. Jag hävdade då och hävdar fortfarande att immigration i folkvandringsskala allvarligt försvårar möjligheterna att bygga ett ekologiskt hållbart samhälle.

Sedan ville jag ju för allt i världen inte vara nazist – så det tog mig många år innan jag ens vågade ta reda på vad de föregivet ”högerextremisterna” egentligen hade att säga.

Min förvåning var stor när jag upptäckte att många av dessa förtappade tänkte i liknande banor som jag. (Förvisso fanns där också enstaka mindre trevliga tänkare och aktivister, men säg det parti som bara har helpräktiga anhängare.)

Jag antar att det är ungefär som att upptäcka att man är homosexuell, om ni inte misstycker liknelsen. Åtminstone för några tiotal år sedan var det ju fortfarande mycket skamligt att ha sådana böjelser. Man riskerade mycket med att ”komma ut”.

Tänk efter en liten smula!
Om ett land har 100.000 invandrare om året och det föds i runda tal 100.000 barn om året. Hur länge dröjer det innan ursprungsbefolkningen är en minoritet?
Invandringen till Sverige har folkvandringsdimension. Den är bara jämförbar i storlek med invandringen till Amerika i slutet av 1800-talet. I övrigt haltar jämförelsen. Ursprungsbefolkningen i Amerika hade inget att sätta emot. Efter att indianerna fördrivits var befolkningen helt av invandrarbakgrund, vilket säkert gjorde det lättare att acceptera fortsatt inflöde.

Men i det nuvarande skeendet är jag indianen och jag ser att jag håller på att förlora mitt hemland. Och Sverige är bara en extrem föregångare i en demografisk process som ser ut att komma att utplåna det europeiska och västerländska Europa.

Om man vistas i invandrartäta förorter kan man inte tvivla om att det snart inte längre är Sverige. Jag bor i Bagarmossen och är ofta i Rågsved, Farsta Strand och Södertälje. Bagarmossen hemsöks av ungdomligor med ursprung i Somalia. I Rågsved och Farsta Strand är det chador och barnvagn som gäller. I Södertälje är det kristna assyrier som försöker fördriva de sista svenskarna från ”sina” bostadsområden.

Mångkulturprojektet är ett gigantiskt misslyckande. Det leder (i bästa fall?) till identitetslöshet och förvirring, men nu är de främmande folkgrupperna så stora att de bildar självständiga samhällen. Smältdegeln har skurit sig till en segregerad mosaik. I kontaktytorna växer våld och fördomar. I längden en svår grund för en demokrati. I värsta fall leder det till försök till etnisk rensning och kanske flerstatslösningar.

Vårt behov av historia
Jag vill veta varifrån jag kommer, vem jag hör ihop med och att det finns något igenkännbart för mina barn att ta över efter mig. Jag tror de flesta människor är som jag i det avseendet. Jag upplever att vare sig den ene eller den andra egentligen vill vill identifiera sig som bara ”människa” och individ. Vi vill vara del i ett kulturellt sammanhang med rötter i urtiden och siktet inställt på överlevnad genom egna barn.

Om vi skall ha en värld med bestående mångfald värd namnet, måste man tillåta olika folkslag att söka olika kulturella lösningar. Vi svenskar bevarar vår andel av global mångfald bäst genom att värna vårt eget kulturarv och vårt folkslag.

Mänskligheten står inför enorma problem med miljöförstörelse och naturresurser som sinar eller överutnyttjats. Det är min bestämda övertygelse att ekonomisk globalisering och en enhetlig världskultur (s.k. mångkultur) gör att hela mänskligheten dras ner i en global superkris som kan sluta hur illa som helst. De nya livsstilar som måste utvecklas om vi skall hitta balans med naturen, kommer att formas i mindre samhällen som har förståndet och förmågan att avskärma sig och kan finna en bärande solidaritet inom sig. Mindre nationalstater kan vara de ”livbåtar” som räddar några av oss till framtidens civilisationer. Ingen vet förstås i förväg vilken kultur eller folkgrupp som har det som ger överlevnad. Säkert är att ett folk som inte vill överleva knappast kommer att göra det heller.

Varför Sverige och det svenska? Därför att jag är svensk. Jag kan inte byta identitet. Jag bygger på det jag har. ”Right or wrong, my country!”

Det finns onekligen problem enorma med en sådan identifikation när så många av mina landsmän varken vill ha eller vill återgälda mitt erbjudande om solidaritet. Men vad ska jag göra. Måla tavlor och spela ”World of Warcraft” medan skeppet Sverige (och Europa och kanske Världen) sjunker?

Måste man då inte alltid rädda de som söker skydd mot förföljelse?
Jo, inom rimliga gränser. Det finns flera miljarder människor som var och en skulle ha det är lättare om de fick komma till Sverige. Vi (den befintliga befolkningen) har emellertid alltid rätt att bestämma att vi inte kan ta emot fler, åtminstone enligt varje sund livsbejakande moral.

Vi måste inte heller rädda människor på det dyrast tänkbara sättet. Vi kan försöka hitta lösningar som ger folk möjlighet att stanna i närområdet.

Om vi väljer att ge flyktingar asyl i Sverige kan vi helt gå på temporära uppehållstillstånd som regelbundet omprövas. Vi ska som grundregel inte ge medborgarskap till flyktingar, bara till dem som vi av andra skäl vill ha som medborgare i landet.

De som inte har flyktingskäl skall också avvisas, inte tillåtas leva här som "papperslösa".

Det är omöjligt att ha en human flyktingpolitik. Oavsett hur frikostiga vi väljer att vara finns det alltid ännu många fler ytterst ömmande fall. Det är inte en slump att Sverige som kanske är världens mest invandringsvänliga land ändå får allt fler anmärkningar av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det är som om det fanns en yta av grymma avvägningar på en luftballong. Ju mer man blåser upp ballongen desto fler grymma avvisningar måste genomföras. Ytterligheten fri invandring (att spränga ballongen) kräver att alla samhällets välfärdsfunktioner avskaffas. Det senare är de kanske den nyliberala dolda agendan.