Miljö, befolkning och invandring

Den stora och allt annat överskuggande frågan är:

Hur skall mänskligheten lära sig att leva på ett långsiktigt hållbart sätt?

Vi (mänskligheten) lägger idag vantarna på ca 20-30% av växtlighetens primärproduktion, världshaven inräknat. Praktiskt taget all produktiv mark är redan använd. Några äkta vildmarker finns nästan inte längre. Andra livsformer utrotas i en takt som bara överträffats av asteroidkollisionen för 65 miljoner år sedan som bl.a. tog livet av dinosaurierna.

Miljöproblemen kan klassificeras grovt i två grupper:
1. Förgiftning och plundring.
2. Utrotning av livsformer.

I princip är den första klassen av miljöproblem reversibla. Om vi slutar att släppa ut gifter och om vi lär oss att återanvända kommer miljöerna att tillfriskna. T.ex. förbjöds bekämpningsmedlet DDT och kvicksilverbetat utsäde på 1960-talet. Då var rovfåglarna utrotningshotade, sälarna sterila och den ”tysta våren” skulle snart komma. Idag har dessa gifter (i vår del av världen) lakats ur till relativt ofarliga halter. Havsörnarna har kommit tillbaka, sälarna får så många ungar att yrkesfiskarna börjar tycka det är ett problem igen.

Den andra klassen av problem är däremot helt irreversibla. En utrotad art kommer inte tillbaka. Naturen utvecklas visserligen, men det krävdes i storleksordningen 25 miljoner år av naturligt urval för att fylla alla ekologiska nicher efter den förra utrotningskatastrofen (dinosauriernas utdöende). Och det blir förvisso inte de gamla arterna som återuppstår.

De två klasserna av problem har naturligtvis samband med varandra. Klimatförändringar är kanske i princip reversibla om djur och växter kunde flytta med klimatzonerna. En värmeperiod över några tusen år behöver inte innebära en global katastrof. Men på grund av att människocivilisationen brett ut sig så totalt finns naturen bara kvar i små isolerade reservatsöar. De flesta djur och växter är instängda och kommer att utrotas när klimatet lokalt ändras. För en tusenfoting är en motorväg ett lika effektivt hinder som hundra mil öppet hav.

Befolkningsfrågan globalt
Mänsklighetens snabba tillväxt är den största drivkraften bakom totalkultiveringen av vår planet. Vi har upplevt en befolkningsexplosion. Fram till och med medeltiden var världens befolkning väsentligen stabil och hade varit det sedan den neolitiska revolutionen (övergången från jakt till jordbruk). Men på 15-1600-talet börjar kollonialismen och med den en ny folkvandringstid – Amerika befolkades av européer och afrikaner medan ursprungsbefolkningarna trängdes bort. På 1700-talet började den industriella revolutionen. Mänskligheten kunde sätta enorma naturkrafter i sin tjänst med hjälp av ångmaskiner och nya jordbruksredskap. Medicinska upptäckter sänkte dödligheten. Befolkningsexplosion blir resultatet.

1800 finns det ca 1 miljard människor på Jorden.
1927 – 2 miljarder
1960 – 3 miljarder
1974 – 4 miljarder
1990 – 5 miljarder
2000 – 6 miljarder
2009 – 6,8 miljarder

Mängder av tecken tyder på att vi närmar oss slutet av denna exempellösa expansion. Klimatförändringar, ökande kostnader att få fram energi och mineraler, ingen mer jordbruksmark att odla upp, etc.

Lyckligtvis finns det tecken på att även befolkningstillväxten är på väg att bromsa in. Prognoser (som måste tas för vad de är = osäkra) pekar mot att vi kommer att vara 9,2 miljarder år 2050 och att vi når en maximum runt 10 miljarder före seklets slut. Därefter kan det (förhoppningsvis!) fortsätta med minskande befolkning.

Jag är rädd för att vi når toppen fortare än så, och att vändningen kan komma tvingas på oss på obehagliga sätt.

(filmerna nedan bifogas som fördjupning)

"The story of stuff" om vårt vanvettiga ekonomiska system - 20 minuter

Professor Albert A. Bartlett, Unv. of Collorado: ”Arithmetic, Population and Energy”, kallas också "Den viktigaste filmen du någonsin kommer att se", en föreläsning om exponentiell tillväxt. del 2,del 3,del 4,del 5,del 6,del 7,del 8

Om icke förnyelsebara naturresurser: metaller, olja, kol, uran

Befolkningsexplosionen



Invandringsfrågan – den globala befolkningsfrågan här hemma
Sverige har, liksom Japan och flera andra europeiska länder, låga födelsetal, klart under ”full reproduktion” som brukar beräknas till 2,1 barn per kvinna. Det betyder att vi teoretiskt sett skulle kunna ha krympande befolkning. Vi skulle kunna verka som ett föredöme inför en epok när hela mänskligheten MÅSTE hejda sin framfart och krympa till befolkningsnivåer som är möjliga att vidmakthålla uthålligt (dvs i hundratusentals år!).
Men ekonomer och alla etablerade politiker är fortfarande fast i idén om TILLVÄXT. De fruktar mer än något annat stagnation. Eftersom folk inte föder tillräckligt många barn så lockar man immigranter till landet. Laddade med en ”antirasistisk” ideologi är man helt övertygad om att det inte spelar den ringaste roll vad de nya konsumenterna och arbetarna har för etnisk bakgrund. Ju fler desto bättre!

Jag vill vara mycket tydlig med att migration är en komplicerande faktor och ett problem och inte lösning på befolkningsfrågan:

1. Immigration håller igång en destruktiv tillväxtekonomi. Ökad befolkning i den rika överkonsumerande delen av världen är än värre, i ett ekologiskt perspektiv, än ökad befolkning i fattiga delar av världen (även om det senare också är mycket allvarligt).

2. Emmigration kan tillfälligt dölja problemen med överbefolkning i en del fattiga länder och därmed försena nödvändiga åtgärder.

3. Att bejaka eller uppmuntra folkomflyttningar sprider uppfattningen att problemen är lokala och man kan flytta ifrån problem som förstörda jordar, torka, arbetslöshet.

4. Slutligen. Massinvandring till någorlunda välfungerande samhällen kommer att förstöra dessa samhällen. Länder som kunde ha utvecklats till föredömen blir istället problemhärdar själva.

(Extramaterial: en mycket sevärd föreläsning om invandring till USA.)
”Immigration by numbers” del 1, del 2


Det är här en sund nationalism kommer in
Vårt svenska folk som är hotat. Massinvandring i nuvarande skala håller på att dränka ursprungsbefolkningen med en babylonisk mix. Vårt svenska folk hade annars förutsättningar att utan extrema uppoffringar utveckla en långsiktigt hållbar kultur. Vårt folk skulle i så fall kunna bli ett föredöme för andra folk. Att försvara vårt folk är att försvara våra möjligheter att lokalt finna ekologisk balans.

Det är viktigt att hålla fast vid att det (generellt) inte är de invandrade människorna i och för sig, tagna var för sig, som är problemet. Det är den samlade summan av dem och deras inverkan på vår kultur och befolkningssammansättning. De skyldiga till denna katastrofala utveckling är de politiker, ekonomer och journalister som driver denna utveckling. Bakom dem står den multinationella kapitalismen.

Det är viktigt att inte fastna i nostalgiskt tillbakablickande. Svensk kultur är inte i och för sig så märkvärdig. Det viktiga är att det är VÅR kultur. Vi vill utveckla vår kultur enligt sin egen inneboende logik. Vi svenskar måste fatta mod att försvar vår existens! Jag är övertygad om att vi i så fall har vår verkliga storhetstid framför oss.

Självklart tar vi intryck av andra kulturer, men vi nationalister kan inte se att någon annan kultur i någon väsentlig mening har bättre svar på framtidsfrågorna. Tvärtom finner vi att många andra kulturer har skadliga och destruktiva drag som vi inte vill importera. Vi är övertygade om att det finns åtskilligt hos oss svenskar som är tillräckligt bra att bygga på.

Vi vill i fredlig tävlan med andra folkslag utveckla en långsiktigt hållbar livsstil och kultur. Etnopluralismens idé är ödmjuk. Den erkänner att det kan finnas andra sätt. Det kan finnas mycket värdefullt hos andra kulturer, därför vill vi att andra folk också skall ha rätt att bevara och utveckla sig enligt sina egna förutsättningar. Vi nationalister är nöjda med att Sverige förblir svenskt.

Vi svenskar kan utveckla den svenska kulturen till en överlevnadskultur.