Att rädda livets mångfald

Det har hållits ett stort FN-mötet i Nagoya i Japan. Där har man enats om ett nytt avtal om att skydda den biologiska mångfalden i världen.
Nu är det inte första gången ett FN-möte beslutar om att vi skall rädda naturen och livet på Jorden. Det nya avtalet bygger på ett som undertecknades av 164 länder vid Riokonferensen 1992. Sedan dess har forskning och övervakning av läget förbättrats, och åtskilliga reservat har inrättats men förstörelsen och utrotningen av våra medvarelser på planeten har ändå fortsatt i allt mer accelererad takt. Uppenbarligen räcker det inte med att visa god vilja genom att underteckna avtal.

Miljörörelsen (t.ex. Naturskyddsföreningen) är nöjd med avtalet, men är inte avtalet för bra för att vara sant.

Det är enormt stora och mäktiga intressen som skulle beröras om man verkligen tog avtalet på allvar. Ändå passerade Nagoyamötet tämligen obemärkt. Även om det var mer medial uppståndelse kring klimatmötet i Köpenhamn förra året så var det även där ett uppenbart ointresse från de stora multinationella bolag som tveklöst är berörda. Det berättar något om hur betydelselöst FN har blivit.

När regeringarna sänder sina delegationer till den här typen av möten är de med säkerhet inte i första hand intresserade av att bevara vår fantastiska värld med alla sina under. Det de framför allt är ute efter är att bevara det ekonomiska system som håller på att äta upp världen. Det som absolut inte får ifrågasättas är tillväxten och den globaliserade skräpkulturen. De kommer att kämpa till sista blodsdroppen för sin rätt att mala ner skogar till pappersmassa eller att till vilken risk som helst pumpa upp olja från stora havsdjup. Sedan skickar de några lågrankade tjänstemän att sno ihop ett luddigt avtal om att rädda livet på jorden.

Man skall ändå inte helt förringa betydelsen av sådana här avtal. Den verkliga kampen står visserligen nationellt och lokalt. Det handlar om tusentals små beslut, som vart och ett kan tyckas ringa, men som tillsammans avgör vartåt det skall gå. Miljökämpar kan i dessa strider ta stöd av att det finns internationellt accepterade avtal som kräver att beslutsfattare också måste ta hänsyn till en större helhet.

En sjuk planet
Förlusten av biologisk mångfald är den bästa mätbara indikatorn på hur förstörelsen av vår planet fortskrider. Konkret handlar det om att naturen utplånas.

Om en främmande civilisation studerat Jorden på avstånd under en längre tid skulle de inte tveka om att hon drabbats av en svår sjukdom. De skulle se hur atmosfärens sammansättning rubbats, de skulle se hur kontinenternas gröna päls av skogar ersattes med öknar och grässtäpper. De skulle se döda fläckar omgivna av ett grått nätverk. De skulle se fläckarna lysa gåtfullt om natten.

Om de landade en sond för att undersöka gåtan närmare skulle de snart upptäcka att det handlar om en enda art, en av flera miljoner, som plötsligt, under loppet av bara ett par hundra år, brutit sig loss från naturens återhållande krafter och exploderat i antal och blivit långt fler än något annat djur i den storleksordningen. Med sina 300 miljoner ton biomassa är det fråga om det någonsin funnits en så totalt dominerande djurart. De skulle förstå att Jorden är infekterad av en främmande invasiv organism.

Jag tror att den största tragedin för oss människor är att vi faktiskt för ett krig mot oss själva. Människan är i grunden en naturvarelse. Jag kan inte tro att människor egentligen vill leva utan naturen. Naturligtvis finns det en risk att vi förstör de för oss själva livsuppehållande processerna, men jag menar att vi redan långt tidigare förstör det som i grunden gör livet intressant att leva.

Jag vill veta att jag kan gå ut i en skog som är naturlig, dvs den skulle sett likadan ut och den skulle ha fungerat likadant även om människor inte funnits. Om biologer kan försäkra mig om att skogen hyser många känsliga arter som kräver lång tid av orördhet, då kan jag lita på att jag är hemma.
Rädda naturen och den naturliga människan
Vi måste hitta en ny politik, nya värderingar, i grunden reformera våra kulturer. Vi måste lära oss återhållsamhet, varsamhet och vi måste minska i antal. Det är uppenbart att tillbakagång och ekonomisk recession inte automatiskt är bra för miljön, men det kan heller inte vara så att vi kan bota tillväxtens problem med ännu större tillväxt.

Detta är uppgiften för framtidens och den goda överlevnadens politik. I stället för ekonomisk tillväxt måste vi hitta en kultur och ekonomi för ordnad reträtt.
Åke Blomdahl

Källor:

Pressrelease: ”A new era of harmony ...”
Dokumenten som inte ännu är slutredigerade
Centrum för Biologisk Mångfald
Avtal om biologisk mångfald klart, DN 2010-10-29
Avtalet om biologisk mångfald – för bra för att vara sant? av David Jonstad. Finns det ens något avtal? Vad står det i det?