Kultur i fritt förfall

Jag tänkte mig att ta pulsen på det nutida konstlivet genom att besöka elevutställningarna vid Konsthögskolan och Konstfack. Mina förväntningarna var kanske inte så stora, men – ja, vad skall man säga? En sinnebild för bildkonstens förfall är kanske denna interiör från Konsthögskolans entréhall.

”Chandeliers and Rags”, Linda Bäckström, plastskum

I trapphallen står fortfarande gipsavgjutningarna av antika mästerverk, bl.a. ”Nike från Samothrake” men nu är hon inklämd bakom, vad som uppenbarligen skall uppfattas som hennes moderna motsvarighet. ”Chandeliers and Rags”, av Linda Bäckström, är utförd i äkta polyuretanskum, ett frigolitliknande material som vanligen används som isolering och tätning på svårtillgängliga ställen i väggar.

Gazelle Kianush, ”White Flower” (Solljuset från fönstret är inte en avsiktlig del av verket.)

När jag gick på ”Mejan” fick jag lära mig att inte försöka måla ”älg i solnedgång”. Idag är det inga problem med att måla en rosa kamel.

Amelie Sundahl, ”Utan titel”, tusch och kol

Konsthögskolan har sin beskärda del av ”mångkulturen”, men det är svårt att se det som någon berikande ”vitamininjektion”. De svenska eleverna påverkas förvisso, som detta ”inträngande” kamratporträtt visar, men i vilken riktning? ”Smältdegeln” verkar inte skapa många intressanta möten. Inte heller tycks de idealiserade kulturmötena på Mejan föda något sökande efter egna rötter eller traditionella band, vare sig hos de svenska eller de invandrade konstnärer. Istället dras alltihop ner till en fullständigt kravlös anarkisk nivå.

Johan Wik, video av iscensatt misshandel

Det mångetniska samhället blir av allt att döma ett allt mer våldsamt och otryggt samhälle. Det speglas också på sitt sätt i konsten. Johan Wiks video är det svårt att inte bli berörd av. Den visar helt enkelt stora män som misshandlar varandra filmat i närbild och slow motion på HD-storbildsformat. Man undrar hur många käkben och revben som brutits för att åstadkomma detta? Tekniskt är det perfekt genomfört, men knappast uppbyggligt.

Isak Hall har gjort ett antal verk ”utan titel” som verkar ha något med Afganistan att göra. Kanske är det en kritik, kanske hyllning till självmordsbombare.

Stämningsbild från Examensutställning på Konsthögskolan. I bakgrunden en jätteperuk av Anna Uddenberg.

Generellt är det mycket svårt att upptäcka någon genomförd tanke eller passion för att visa något utanför det privata. Dagens unga konstnärer är mest bara intresserade av sig själva. Så, varför skall publiken intressera sig för dem?

Åke Blomdahl

DN:s recention,
(Epstein i DN)