Centerpartiet och ”Nybyggarlandet Sverige”

Centerpartiet har just genomfört sin riksstämma i Åre. Annie Lööf valdes enhälligt till ny partiledare. Stämman gick under den samlade parollen ”Nybyggarlandet Sverige” och innebar att ett i stora delar nytt partiprogram klubbats igenom. Centralt för den nya centern är att invandringspolitiken drivs upp till den mest extrema nivån hittills. Nu räcker det inte med att som Miljöpartiet jobba för fri invandring, nu skall folk aktivt lockas till Sverige i miljoner.

Media tyst om ”nybyggarandan”
Om man lyssnar till hur regimens media rapporterar om Centerstämman kan man förvånas över att man sorgfälligt undviker att tala om migrationsprogrammet. Det kan delvis bero på att det inte förekom någon egentlig strid i frågan, men det flyttar i så fall gåtan till en annan nivå. Hur har man lyckats tysta all synlig diskussion och opposition?

Centerpartisterna vill själva blåsa upp ”nybyggarandan” som något storslaget innovativt och då är det ju märkligt att inte media är med på notern.

Min hypotes är att regimen (dvs de som egentligen styr bl.a. från tidningsdrakarnas ägarstyrelser och centralredaktioner) är rädd för att Centern har gått alltför långt. De menar att det ännu inte är tid att öppet tala om för svenskarna att de har förlorat och att nu skall andra folkslag ta över.

Svenskarna utgör fortfarande en klar majoritet av befolkningen och det är fortfarande i princip möjligt att ta tillbaka landet. Svenskarnas självkänsla är förvisso djupt nedslagen och vi har grundligt splittrats och indoktrinerats av moralister och marxister. Men den dag vi svenskarna verkligen allmänt börjar förstå vilket fruktansvärt svek våra ledare har utsatt oss för kan uppvaknandet bli till en rasande storm. Det är vårt hopp, som nationalister, och det är regimens mardröm.

Hur lyckades man undvika offentlig diskussion?
Nybyggarprogrammet är alltså så extremt att man omöjligt kan föreställa sig att samtliga centerpartister kunnat svälja det utan några protester. Hur lyckades man ändå undvika offentlig diskussion? Frågan är viktig och handlar om hur demokrati egentlig fungerar i dagens Sverige. Jag vågar inte göra någon djup hypotes, men gissar.

Vi vet att diskussion har förekommit. Inte minst har vi läst en upprörd diskussion på NewsMill där Centerpartiets vice ordförande i Malmö Ilan Sadé kallade nybyggarlandprogrammet ”det mest förljugna hopkok som någonsin har lagts fram inför en centerstämma”. Han avslutar på NewsMill med att ”[det är] … uppenbart för mig att programmet bör skickas tillbaka för grundlig omprövning.”

Ilan Sadé: Centerpartiet - dags att ompröva invandrings- och integrationspolitiken
Staffan Danielsson: Klarar Sverige flera miljoner nya medborgare?

Ilans förslag till ”återremiss” (dvs. i klartext: ”Avslag! – gör om – gör rätt”) var förvisso uppe till omröstning på stämman men ingen vågade argumentera för den och den röstades snabbt och enhälligt ner.
Jag kan bara gissa hur det gick till i kommittén där frågan förbehandlades bakom stängda dörrar. Förmodligen sa man till Ilan att hans invändning ändå var chanslös och att han inte fick bryta bilden av obefläckad enighet. Att hota med uteslutning brukar inte vara nödvändigt när personen ändå är djupt troende på partiets grundideologi. Vi känner igen denna typ av villkorslös kapitulation för en beordrad konsensuslinje från kommunistpartierna. (Läs t.ex. Artur Koestler, ”Natt klockan tolv på dagen”.) Tyvärr tror jag att detta inte är ovanligt även i liberala moderna partier. Mediabilden är i praktiken viktigare än demokratiska principer. Det ska se demokratiskt ut – men alla verkligt svåra diskussioner förs av utvalda eliter bakom stängda dörrar, och de avgörande vägvalen är redan gjorda när de presenteras för de väljande församlingarna.

De vill att vi ska diskutera Annie Lööfs ålder
Media har byggt upp stämningen med en pseudodiskussion om att Annie Lööf skulle vara alltför ung, och man har också målat upp en bild av att ett motstånd skulle finnas mot att man återigen valt en kvinna.

Den föregivet stora demokratiska striden som drogs fram och ingående analyserats rör kvotering av föräldraledigheten. Problemet var att programskrivarna påverkade av femistlobbyister från början ville ha kvotering. Det visade sig emellertid stöta ultraliberalerna inklusive den blivade partiledaren. Här blev det nödvändigt med en offentlig kursändring. Samtidigt kunde man låta denna relativt ofarliga diskussion stå för partiets "levande" demokrati.

Jag håller förvisso med om att föräldrarna själva kan avgöra hur de vill fördela föräldraledighet. Inte heller har jag något att invända mot att en relativt ung kvinna leder ett parti. Det är inte heller jätteviktiga problem. Problemet är att svenskarna håller på att förlora sitt land. Vi Nationaldemokrater kommer att göra allt för att folket skall få veta vad Centerpartiet och resten av de etablerade riksdagspartierna håller på med. Annie Lööf må vara vacker att titta på och sockersöt i munnen – hon är likväl en landsförrädare.

Resonemanget ovan grundar sig mest på söndagens "Gomorron världen" i radions P1.
Se även:
DN Alliansen välkomnade Lööf
DN:s ledare tar upp "nybyggarlandet" men tycker det innebär "en gradskillnad", och visst, det har varit full fart frammåt för nybyggarna ända sedan Alliansen tog över.

Radion P1 lördag