Tulpaner och koldioxidkrediter

Härom dagen var det ett inslag i TV-nyheterna som antagligen var tänk att visa en lite udda glad nyhet. Nu kan vi köpa klimatcertifierade tulpaner! Miljöministern var med i bild och försäkrade att vi behöver mer blommor och hon kunde glatt meddela att vi inte längre behöver ha dåligt samvete om vi köper svenskodlade tulpaner. Som om det var någon som visste att det fanns ett problem?

Jodå. Tulpaner växer inte längre på fält i Holland, de odlas i enorma växthus som dels skall värmas och där inomhusluften skall ha extra hög koldioxidhalt. För att åstadkomma detta står stora diselmotorer och dundrar in varma avgaser i växthuset. I kombination med rikliga givor gödsel växer det så det knakar under lysrören. Avgaserna läcker så småningom ut och ger ett betydande bidrag till svenska koldioxidutsläpp. Det var problemet, och vad är då lösningen? Ska man sluta med ett konstgjort drivhusklimat, kanske använda kravmärkt stallgödsel och nöja sig med lite lägre produktivitet? Nej, lösningen är klimatkompensation. Tulpanodlarföretaget förbinder sig att bidra ekonomiskt till att plantera träd i något afrikanskt land. Tanken är att träden under sin tillväxt skall suga upp motsvarande mängd koldioxid ur atmosfären och binda den. Som en bieffekt får samtidigt fattiga människor virke, ved och skydd mot jorderosion. För detta får tulpanodlarna ”koldioxidkrediter” som motsvara utsläppen som de även i fortsättningen kommer att göra.

Det var väl vackert tänkt?

Ungefär samtidigt dimper det ner ett tips om en artikel i New York Times om hur ”klimatkompensationen” fullföljs i Uganda.

20.000 fattiga bönder vräkta från sina hem

Trädplantering har blivit big busnies i Afrika. Utlandsägda bolag söker efter lämpliga marker att plantera träd på. Halvöknen är det ingen idé att försöka med – där torkar plantorna bort. Det går mycket lättare om man planterar på redan odlad mark, men där finns ju en bonde med familj som man måste bli av med. På många håll i Afrika är råder mycken oklarhet om ägarförhållandena. Det är mycket lätt att utnyttja för bolagens skickliga advokater. Bolagen ”bevisar” att bönderna är illegala markockupanter och får hjälp av polisen att köra bort dem. Husen bränns ner framför ögonen på gråtande kvinnor och barn. Det är inte ens säkert att de kontrollerar att huset är tomt. En kvinna berättade för Times reporter att hennes son som låg sjuk hade innebränts.

En vräkt kvinna visar bevis på att familjen äger marken. Tydligen är bolagen inte så noga med att det finns de som har laglig rätt till sin jord.
Foto: Sven Torfinn, The New York Times

Det kan nog delvis vara så som bolagen och myndigheterna säger att det är laglösa bosättare som vräks. Uganda är ett land med en enorm befolkningsökning. Vart skall folk ta vägen? Jordlösa människor ser en skog, slår sig ner, svedjeröjer och börjat odla. Det är så en stor del av skogsförstörelsen går till Afrika. Det är givetvis ett enormt allvarligt problem, men man får ändå inte gå över lik. Så ser ett av vår tids riktigt stora etiska dilemma ut i en överbefolkad värld.

Om ett bolag köper orörd skog och anställer väktare som med vapen skyddar skogen från bosättare. Skulle de kunna sälja koldioxidkrediter på världsmarknaden? Nej, jag tror inte det.

Trädplantering kan ändå egentligen bara betraktas som en nödvändig kompensation för den skogsskövling som tidigare inträffat i samma land. Det har inget att göra med européers förbränning av olja.

Summan av det hela är att tulpanodlarna i Sverige fortsätter att släppa ut stora mängder koldioxid och att hundratals människor förlorar sina hem och näring i ett avlägset land. Kanske växer det upp träd, men skogen är ett värde i sin egen rätt och skulle ha planteras ändå i en långsiktigt hållbar ekonomi.

Något är väldigt sjukt med handeln med koldioxidkrediter. Det påminner väldigt mycket om avlatshandeln på medeltiden. Skillnaden är att kyrkan ändå inte gjorde uppenbar skada med pengarna. Det blev ibland konst och arkitektur som fortfarande kan glädja oss. Nu för tiden köper man klimatsyndernas förlåtelse av durkdrivna bedragare som gör världen till en värre plats att leva i.

Övergreppen i Uganda har uppmärksammats av gruppen OXFAM som bl.a. granskar huggsexan mellan bolag från gamla och nya kolonialmakter om mark i Afrika.
Bolaget som det handlade om här härjar i Uganda och heter New Forests Company och ägs av Världsbanken och the Hongkong and Shanghai Banking Corporation, HSBC. Tulpanodlarföretaget heter Alverbäcks Blommor AB och köper sina koldioxidkrediter från VI-skogen. Det finns alltså inget direkt samband mellan tulpanerna och fördrivningen av bönder i Uganda.

Med detta ville jag illustrera att ”Cap and Trade”, Clean Development Mechanism (CDM) kanske inte fungerar så strålande bra. CDM är en viktig del av Kyoto-avtalet för att begränsa utsläppen av växthusgaser. Koldioxidmarknaden har vuxit hastigt sedan Kyoto-avtalet trädde i kraft: 11 miljarder USD 2005, $30 miljarder 2006, $64 miljarder 2007 (enligt Världsbanken/Wikipedia). CDM har inte minskat de totala utsläppen men omfördelat något. Industrin i Kina och Indien har gynnats men hämmats i Europa. USA har aldrig underkastat sig Kyotoprotokollet trots att det var amerikaner som formulerade det. Kanada har skrivit under men struntat blankt i att följa det.

Om vi verkligen skall stoppa ökningen av koldioxid i atmosfären finns enligt många bedömare ingen annan realistisk lösning än att genom avtal och överenskommelser begränsa uppumpningen av olja och brytningen av kol. Det borde t.ex. vara diplomatiskt möjligt att förbjuda utvinning i Arktis och på stora havsdjup. Det är områden som varken är bebodda eller nationell egendom.

VI-skogen

http://www.viskogen.se/Hem.aspx. VI-skogen har hållit på med trädplantering i Tanzania, Kenya, Uganda och Rwanda i flera tiotals år.

”Dessa länder är hårt utsatta för jorderosion. Orsaken är överbefolkning, krig, epidemier och stora boskapshjordar. Överbetning av jordarna förstörs och ett allt för intensivt brukande får till följd att marken utarmas och stora kala områden breder ut sig.

Genom att plantera träd kan jordförstöringen hejdas. Träden binder jorden, ger ved till bränsle, virke att bygga med, foder till djuren och mat på bordet.” VI-skogen

På VI-skogens hemsida har inte klimatkompensation någon iögonfallande plats. Vi hoppas och tror att VI-skogen beter sig mer moraliskt försvarbart än New Forest Company.




Källor:
”In Scramble for Land, Group Says, Company Pushed Ugandans Out”, Sven Torfinn for The New York Times
http://www.nytimes.com/2011/09/22/world/africa/in-scramble-for-land-oxfam-says-ugandans-were-pushed-out.html

Klimatkompenserade tulpaner nu på marknaden

VI-skogen

OXFAM:s artikel:

Land and Power: The growing scandal surrounding the new wave of investments in land