Rättvisa först eller överlevnad?

Det är uppenbart att det är RÄTTVISA som är den viktiga frågan på ”det alternativa klimattoppmötet” i Köpenhamn. Naomi Klein sätter nog nivån ganska precis med sitt öppningstal. Om de skulle få igenom sina krav så kommer det att kosta oss – mycket! Det är ”vi” i de rika och industrialiserade länderna som skall betala ALLT.
Här finns många västerlänningar. Många danskar, svenskar, engelsmän, tyskar, fransmän m.fl. Alla hurrar och klappar händerna. Jag ser ingen känsla av ansvar för vår naturliga position i dessa förhandlingar. Dessa vänsteraktivister tror inte att det är de själva som skall betala. Det är ”kapitalet” eller ”regeringen”.

Jag tror det är betydligt svårare att verkligen göra skillnad. Ett land som Sverige, eller t.o.m. USA för den delen, är inte oändligt rikt. Pengar finns inte i stora skattkistor. Om vi verkligen tar itu med att ändra våra ekonomiska system, dvs våra energisystem, våra importvägar, vårt sätt att arbeta så kommer det att innebära enorma påfrestningar för våra samhällen. Jag säger inte att vi inte skall transformeras. Vår livsstil är ohållbar – utan minsta tvekan. Men vi kan inte ta på oss hela bördan.

Idén om västerlandets kollektiva skuld måste ifrågasättas. Vi delar i så fall skulden med alla som dragit nytta av västerländska framsteg. Teknologi och medicin som har gjort det möjligt att befolka Jorden med 6,8 miljarder innevånare kommer väsentligen från väst. Det är sant att det inte varit gratis, men icke desto mindre har hela världens befolkning dragit fördel av den västerländska civilisationen.

Även om vi i de rika länderna skulle gå in på en global omfördelning i den föreslagna skalan är det ett jätteproblem vem man skall betala till. Hur skall vi kunna få garantier att pengar och teknologi används till att ekologiskt uthållig teknologi och till att hjälpa de fattigaste. Att de inte går till vapen och korruption. Kanske kan man idag peka på en del lovande projekt för ”empowerment” genom olika NGO (Non-Govermental Organisations). Men vad blir det av dem om man öser pengar över dem? Kommer inte hyenor och gamar att samlas?

Inte heller verkar man bekymra sig om att begreppet ”utvecklingsland” inte är jämförbart tillämpbart på länder så olika som Kina och Etiopien. De flesta människor på planet bor i medelinkomstländer, sådana som Kina, Indien, Pakistan, Iran, Brasilien. Det är inte ”fattiga” länder. Det är genomsnittsländer. De har en stor industrialiserad sektor där folk lever på västerländsk nivå, ibland bättre. De har också fortfarande stora befolkningsgrupper som är mycket fattiga. Det är inte rimligt att ”vi” skall betala enorma summor till dessa. De har hela fördelningsproblematiken innanför sina egna gränser. Vi skall hjälpa de allra fattigaste, de som fortfarande finns framför allt i Afrika.

Jag försöker säga att de fattiga nationerna måste räkna med att omedelbart gå in på en fossilfri utveckling. De måste lita till eget arbete och egna lösningar. Jag tror de kommer att vinna i nationell självrespekt. Jag tror också det kan innebära att man prövar olika vägar. Jag föreställer mig att de kulturella förutsättningarna är ganska olika.

Det finns många stora frågor som egentligen inte diskuteras. Inte på FN-mötet COP15 på Bella Center men inte heller här i DGI-byen.

Åke Blomdahl