Klimat och befolkning

Med anledning av det pågående bloggandet kring
"Klotet" på Sveriges Radio - P1

Det är utmärkt att befolkningsfrågan kommit upp på "Klotet".

Om man annars får tro den svenska debatten så finns två stora långsiktiga problem. Det ena är klimathotet. Det andra är befolkningsfördelningen i Sverige (och många andra europeiska länder). Man menar att vi kommer att få brist på arbetskraft och att det kommer att bli alltför många pensionärer att försörja.
Det är mycket egendomligt att så få förstår att det andra ”problemet” är lösningen på det första.

Jorden är överbefolkad. Vi är nu så många att summan av alla människors aktiviteter märkbart påverkar klimatet.

Det är vällovligt med internationella klimatmöten och utfästelser. Genom Kyotoprotokollet har i-länderna (utom USA) lovat att sänka sina utsläpp av växthusgaser med 5,2% från 1990 år nivå. Men dessa utfästelser är dömda att misslyckas eftersom man måste arbetar mot en pågående gigantisk ökning av antalet konsumenter som vill använda energi.

Naturligtvis kommer inte mänskligheten att gå under av att vara för många – det är ju självmotsägande. Inte heller kommer mänskligheten att dö ut av att havsytan höjs eller att klimatzonerna flyttas. Det som går under är all annan natur. Vi närmar oss med sjumilasteg den totalkultiverade planeten.

Sverige är också överkultiverat. Det är t.ex. bara med största tvekan svenskarna kan låta några andra stora rovdjur existera i vårt land. Praktiskt taget all produktiv barrskog nedanför Lapponia är trädplantager, till stor del bestående av främmande trädslag. De sista bondeskogarna med blandade åldrar faller i dessa dagar för att europas miljoner skall kunna fortsätta att läsa sina reklamblad på vägen till jobbet.

Om vår vackra planet skall kunna räddas till en värdig och vacker framtid måste människorna börja minska i antal. Samtidigt skall vi givetvis minska vår personliga ekologiska fotavtryck. Men om vi inte kan förmå oss att använda båda möjligheterna – folkminskning och ekologiskt livsstil – så finns det inte en chans.

I det perspektivet är Sveriges och t.ex. Italiens låga födelsetal ett löfte och något av det mest hoppingivande av trender.

Vi skall gå före! Vi kan visa att man kan klara ekonomin även med en krympande befolkning. Invandring och folkomflyttning är givetvis inte någon lösning i något avseende. Mot bakgrund av stigande livslängd måste vi däremot överväga höjd pensionsålder. Höj pensonsålderns med en månad per år!
För övrigt är det tveksamt om människor egentligen behövs i några större antal för att hålla igång all nödvändig produktion. Mekanisering och robotisering gör att idag troligen mindre än en halv miljard människor producerar väsentligen allt som konsumeras av jordens befolkning. De andra är undersysselsatta eller ägnar sig åt mer eller mindre improduktiv handel och omfördelning av rikedomarna.

Den demografiska transition som europeiska länder genomfört pågår i resten av världen. Det verkar som om skolundervisning, kvinnors frigörelse, tillgång till preventivmedel och legala aborter, kombinerat med grundläggande ekonomisk utveckling är tillräckligt för att transitionen skall ske. Detta är faktiskt mycket lovande. Om mänsklighetens vackra hemplanet bara överlever krisen att bära kanske 10 miljarder under något hundratal år, och att vi sedan får till stånd en rejäl minskning, då kan det kanske bli en någorlunda respektabel framtid för våra barn-barns-barns-barn-....-barn.

Erfarenheter av tvång i t.ex. Indien har hittills varit kontraproduktiva. Kinas ett-barnpolitik borde emellertid utvärderas fördomsfritt. Man skall inte utesluta metoder som möjligen direkt kan påverka människors familjebildning. Kanske kunde man införa "födelserätter" på nästa klimatmöte?

Det är under alla omständigheter viktigt att alla människor på jorden förstår hur allvarlig befolkningsfrågan är. Det är bara möjligt om man kan tala fritt. Religiös dogmatism är givetvis ett gigantiskt hinder, men också missriktad människokärlek kan vara nog så svår att hantera.

Alla länder kommer att behöva leva med åldringsöverskott under flera hundra år. Innan vi når dit skall vi inte slå sönder kulturer och nationella identiteter med gigantiska folkomflyttningar. Det döljer problemet och komplicerar lösningen.