01 december 2011

Klimatforum 2011

Onsdag 30 november var jag på ”Klimatforum” en årlig tillställning från Naturvårdsverket och SMHI för att redovisa läget i klimatpolitiken. Miljödepartementet hade också några spelare med på plats – bland annat miljöministern Lena Ek.

Inför Durban
Klimatmötet COP17 i Durban har ju redan börjat och förväntningarna på några nyheter om genombrott i förhandlingarna är inte stora. Kineserna vill inte göra något som på något vis kan hejda tillväxten. Däremot satsar de gärna också på alternativ energi vid sidan om kolkraft. Bland de Afrikanska länderna finns oro för att klimatförändringar skall ge torka, men samtidigt säger de att de har lika stor rätt som Europeerna någonsin haft att använda fossila bränslen. Amerikanarna är ”klimatskeptiker”och vill hur som helst inte åta sig något som äventyrar ”the american way of living”. Det ser ut att vara väldigt långt från den ”världsregering” som socialister menar vara nödvändig och som många nationella och konservativa fruktat.

Befolkningsfrågan är löst?
Hela föreställningen stals av Hans Rosling, professor i global hälsa vid Karolinska Institutet. Man hade annonserat att han skulle ge ”en reflektion över hur Sverige och världen sköter samhällets bokföring av pengar, vargar och koldioxid.” Det låter väl intressant, kanske, men vad vi fick höra var Roslings raljerande standardföreläsning om befolkningsfrågan. ”Befolkningsfrågan är löst”, förklarade han, ”peak child har passerats”, världens befolkning kommer att fortsätta att växa i femtio år till men sedan har vi stabil befolkning. Rosling är en ytterst skicklig talare – en fullfjädrad demagog. Rosling hanterar fakta på ett förrädiskt sätt. Han visar först hur man kan ljuga med statistik, och lyckas som en trollkarl få publiken att tro att han själv avslöjar sanningen. Alla siffror han visar är korrekta och resonemanget är felfritt, men de säger bara halva sanningen och utelämnar det svåra.

Alltså – det kan se ut som om hela jordens befolkning är långt inne i fas 3 av den demografiska transitionen där dödstalen fortsätter att sjunka och födelsetalen sjunkit drastiskt och att fas 4 med balans mellan födda och döda nu kommer som en lycklig avslutning på sagan om befolkningsexplosionen. Vad Hans Rosling inte säger och vad som förändrar bilden dramatiskt är att utvecklingen är mycket ojämn. Afrika och stora delar av Sydasien är fortfarande i den explosiva fas 2 medan Europa, Ryssland och Japan är inne i fas 5 där födelsetalen sjunkit långt under reproduktionsnivå – vilket förebådar folkminskning. Flera afrikanska länder håller på att förlora kampen mellan ekonomisk tillväxt och befolkningstillväxt. Om Afrika inte kommer igenom den demografiska transitionen utan tvärtom backar djupare tillbaka i fas 2 har vi en fortsatt explosiv befolkningstillväxt som potentiellt kan sluka alla de andra länder som trodde att de redan löst befolkningsexplosionsproblemet. Det är för tidigt att korka upp champangen!

Hans Rosling insinuerar att de som bekymrar sig om befolkningstillväxten egentligen går och önskar folkmord. Det är fullkomligt fel. Det finns mycket man kan göra än med kunskap, sexualupplysning och preventivmedel. Det är inte alls så att fattiga kvinnor skaffar sig många barn av fri vilja och rationella skäl.
Anders Wijkman är en bra karl som förstår frågan och skulle ha kunnat ge Rosling svar på tal, även naturskyddsföreningens ordförande Svante Axelsson borde kunnat säga ifrån, men mötet var upplagt så att några kontroversiella frågor inte skulle kunde komma upp. Inga frågor från publiken. Allmänheten representerades av två handplockade ”engagerade” ungdomar.

Regeringens klimatpolitik – med tvekan godkänt
Klimatforum är ett propagandajippo för att framställa regeringens nyliberala politik i så fördelaktig dager som möjligt.

I huvudsak har jag faktiskt ganska hög respekt för regeringens klimatpolitik. Jag tror absolut att vi har ett riktigt stort klimatproblem. Man får vara glad att Sverige och EU faktiskt vill leva upp till höga ambitionsnivåer även om USA, Kanada, Kina, Indien m.fl. inte vill ge några bindande löften om någonting. En del nationalister menar att västeuropéerna späker sig till ingen nytta och ger resten av världen orimligt billiga konkurrensfördelar. Men världen har energikris runt hörnet. ”Peak oil” har passerats och världens energisystem litar till 85-90% på olja och kol. Det kan inte vara fel att så snart som möjligt ta oss ur fossilbränsleberoendet. För Sveriges del handlar det om att byta ut hela transportflottan till att använda alternativa drivmedel. Jag är övertygad om att det kommer att löna sig i längden att vi i Sverige strävar efter att hålla oss i framkanten av denna utveckling.

Hur går det med naturens andliga världen?
Vad som däremot oroar mig är att etablissemanget nu är så ensidigt fokuserade på klimatfrågor. Det kan gå hårt ut över andra viktiga värden. Centern vill antagligen att vi skall smittas av massinvandringens ”nybyggaranda”. När ”den nya människan” ser ett berg skall hon se en lämplig plats för en vindkraftspark. När hon ser en skog skall hon tänka ”biobränsle”. Där gröna vågor rullar in i en västkustfjord ser hon vågkraftverk. När hon ser ett brusande vattenfall tänker ”kraftverk”. Kort sagt – den nyliberala nybyggarmänniskan ser lukrativa projekt överallt där den gamla människan ser natur och heliga platser.

4 kommentarer:

Hans Rosling sa...

Nej jag insinuerade, och insinuerar inte att de som bekymrar sig om folkökningen förordar folkmord. Jag sa att de som vill fp slut på befolkningstillväxten mellan 7-8 millioner förordar folkmord. Det är omöjligt att stoppa befolkningenstillväxten under 9 miljarder. Men sen kan det som du helt riktigt skriver bli ännu fler än 9-10 miljarder om 50-100 år om inte Afrikas låginkomstländer kommer ur fattigdomen. Fattoigdomen ska bekömpas och familjeplanering tillhandahållas oavsett klimatförändringen. Däri tycker jag det farliga ligger att glida över från utsläpp och energipolitik till befolkningsfrågor.
Tack för intresse och kritisk granskning! Hans Rosling

Åke Blomdahl sa...

Hans Rosling:
Det var kul att du läst min recension.
Befolkningsfrågorna har varit min oroliga följeslagare hela mitt vuxna liv. Jag är en av dem som var 13 när Paul Erlichs första bok kom. Jag var 17 när Romklubben gav ut "Tillväxtens gränser".
Jag är visserligen inte professionell, men har ändå i all enkelhet försökt sprida kunskap om den demografiska transitionen, om likheter och skillnader mellan djur och människors fortplantningsbeteenden. Allt mot bakgrund av min vanmäktiga sorg över att se naturen försvinna.

Min tro och hopp är att vi har fas 5, fas 6 och fas 7 också att vänta av transitionen. Dvs. att efter befolkningsexplosionen kommer befolkningsminskning (födelsetalen fortsätter att sjunka till under full reproduktion, samtidigt som dödstalen stabiliseras). Sedan måste man våga ligga kvar där med negativ tillväxt i kanske två hundra år. I fas 6 gäller det att ta upp dykningen -- få upp födelsetalen till reproduktionsnivå igen. Först i fas 7 har vi stabil befolkning och ekonomi i fredliga traditionsbundna kulturer. Då är världsbefolkningen (skulle jag råda framtidens barn) högst en miljard. (Gärna 500 miljoner som "Georgia guidestone" rekommenderat.)

Fram till dess har vi det riktigt överdjävliga problemet med att länder och folk inte går i takt. Det kommer att bli fullkomligt förödande för de folk som går först denna väg (fas 5) om man samtidigt måste acceptera fri migration från folk som bara nått fas 2! Folken i Ryssland, Sverige, hela Europa, européättlingarna i USA m.fl. kommer att utplånas genom utträngning eller uppblandning genom tvångsintegration. Risken för folkmord åt det ena eller andra hållet måste vara oerhört stor.

Ett helt annat problem -- som kan bli minst lika förödande -- är om stora framsteg görs i forskningen om vårt åldrande. Den transhumana visionen om månghundraårigt liv är min värsta mardröm. Det skulle innebära en ny befolkningsexplosion även om vi alla föder mindre än två barn per kvinna. Samtidigt är det extremt svårt att förespråka att medicinska ansträngningar att hejda sjukdom och åldrande skall förvägras människor över t.ex. hundra år.

Det är skönt att veta att jag slipper ta i sådan dilemman. Jag kommer att hinna dö innan vi når så långt.

Klas sa...

Halkade in här på ett bananskal, men hittade ett intressant inlägg.
Jag undrar: Alla djurarter har en viss form på sin befolkningskurva - är det inte troligt att människan, någon gång, kommer följa samma mönster ?

Dvs en uppbyggnadsfas, sen en platå, en befolkningdsminskning när resurserna tar slut, och vid en viss punkt återupprepa mönstret.

Vi har ju ett par speciella egenskaper iof som gör att vi dels kan hitta på ny teknologi för att hitta nya råvaror och utnyttja de vi har effektivare, och dels skulle vi teoretiskt kunna hitta en ny planet att bo på - men vid tillräckligt långt perspektiv, alternativt begränsat till en enda planet borde vi få en liknande kurva ?

/K

Åke Blomdahl sa...

Till Klas:

Ja. Vanlig normal "maximera tillväxten"-liberalism är precis det samma som att naturen har sin gång. Visst resurserna tar slut. Skogarna borta, haven utpundrade -- befolkningen tvingas ner genom svält, krig och sjukdom. Till slut når man en så låg befolkning att jorden kan börja återhämta sig och så börjar befolkningen stiga igen. ETC. Det är Malthus perspektiv.

Men vi är människor och borde kunna planera - till skillnad från några andra djur. Om vi kan välja att hejda oss INNAN naturen och resurserna är uttömda så borde vi kunna leva bättre, riktigt bra, och återhämtningen skulle komma fortare och skadan skulle bli mindre. Slutsumman av ett planerat förnuftigt och överlagt handlande är att betydligt fler får chansen att leva som människor på Jorden sett i miljoner år perspektiv.