20 september 2010

Varför föds så få barn?

Jag samlar i all anspråkslöshet på idéer om hur man skall först människans märkliga beteende att få färre barn ju bättre hon har det materiellt. Inget annat djur beter sig så under naturliga omständigheter.
I djurparker är det inte ovanligt, men det känns väl långsökt att likna den moderna människans liv med livet i en trång bur.

En vinkel kan vara Elizabeth Gilberts som jag hittade i DN.

Se mina egna funderingar kring en, med Elizabeth, likasinnad dam, Lena Andersson och även detta om att livets mening skulle vara att få barn.

3 kommentarer:

Marie sa...

Föds det verkligen få barn? Läser om överfulla dagis och BB varje dag.

Åke Blomdahl sa...

Marie frågar:
Föds det verkligen få barn?

Nativiteten har sina egna konjunkturcykler. Det är sant. Förra "babyboomen" var ungefär 1986-92, nu har en ny inletts. Det beror på att den förra befolkningspuckeln nu själva börjar få barn. Det finns fler i lämplig föräldraålder än för några år sedan.
Den långsiktiga trenden är att vartefter det könsjämlika högkonsumtionssamhället så sjunker födelsetalen till under s.k. full reproduktion (i Sverige 2,1 barn/kvinna). Bland svenskar ligger vi ganska stadigt på 1,7 barn/kvinna, vilket ändå är ganska högt i jämförelse med många andra europeiska länder. I Italien föds bara 1,3 barn/kvinna. Varje ny generation blir på det viset något mindre än föräldragenerationen. Det leder på sikt till folkminskning.

Anonym sa...

"men det känns väl långsökt att likna den moderna människans liv med livet i en trång bur."

Förr hade man varken preventivmedel eller pensionssystem, därför var fler barn en naturlig förteelse. Man räknande nog också kallt med att många spädbarn inte skulle överleva sina första år pga svält, sjukdomar etc.

Idag behöver inte den inhemska befolkningen skaffa egna barn då de oftast satsar på karriär, eller helt enkelt inte har tid/lust.

Sverige blir också mer och mer sekulariserat vilket också påverkar barnafödseln på ett negativt sett.

Det finns många hundratals faktorer varför.